Lagombackan sevendays header 2

Hänt i helgen: Röhlander, Bäckmo, Jungersten och Svenskberg

Skrivet av Sandra Neuman 17.11.2016 | 3 Kommentarer

Senaste veckoslut var ett väldigt intensivt sådant, och då menar jag verkligen intensivt. Redan i torsdags började det med en torsdagsföreläsning med supertalaren Olof Röhlander. När jag satt där i publiken tänkte jag mest på att varenda en av alla jag känner borde ha fått vara där. Och kanske var det också bra att det var just hans föreläsning som kom först i raden med tanke på att titeln på den löd: 

Konsten att njuta av livet -och ändå få saker gjorda.

 

Att få höra Olof tala satte prägeln på de kommande dagarna. Jag var mer positiv och energifylld än vad jag annars kanske hade varit. Väl spenderade slantar alltså. För att kunna förstå varför det var en så viktig föreläsning och hur intensiv helgen verkligen varit kan ni behöva veta följande:
Torsdag: Föreläsning med Olof Röhlander. Fredag: Jobb + föreläsning med Sara Bäckmo. Lördag: Hämta produkter och buketter på Amalia + föra begravningsbuketter till munsala när vi ändå var på väg till Vasa + Sevendays inspirationskurs med Sara Jungersten och Lotta Svenskberg + Föra produkter till Amalia Vasa + klassträff från floristutbildningen. Söndag: SOVA + Hämta produkter på jobbet och föra dem till Amalia Oravais + lunch i Oravais + farsdagskaffe.

 

IMG 2773Sara Bäckmo

 

Det första ordet jag tog till mig var NJUTARBETA, och det återknöts lite igår när jag träffade mina gamla floristklass över en middag. Vi pratade om hur man som florist verkligen inte har särskilt bra lön när det handlar om pengar i handen, hur man inte alltid kan äta sin lunch i fred eller ens sätta sig ner på en kaffepaus. Jag ligger precis på minimilönen, och hur gärna jag än skulle ha så mycket mer att sätta på huslån och mat, så är det en sann njutning att få arbeta med det jag gör. Jag skulle för inget i världen vilja byta bort min fina arbetsgivare, kundkontakten, de kreativa uppgifterna eller ens att ha mat- och kaffepaus bredvid kassan.

Olof liknade oss människor med dyngbaggen som hela sitt liv rullar sin bajsboll framför sig och längtar till helgen, till årets slut, till semestern eller till och med pensionen. Man måste göra sitt liv NU till en njutning, annars är man den där dyngbaggen. Jag har till exempel gjort det bästa av den obefintliga lunchpausen, och tar sällan med mat som ska ätas varm. Man kommer långt på en ordentligt fylld smörgås, en matig sallad eller som när jag vill lyxa till det: en sallad med kebab från Cindys på torget.

Kvällen efter när Sara Bäckmo föreläste om att odla året runt tangerades också njutarbetet. En människa skulle aldrig, aldrig orka med det arbete en trädgård för med sig om man inte njuter av att få göra det. Det är ett tungt och skitigt arbete att få de där finfina morötterna och att kunna knapra sallatsblad ännu i november. Att längta är hälsosamt, men man måste kunna tycka att det man gör så länge man längtar också ger något.

 JPEG image 5A27755EB4B3 1Kaffepaus på jobbet behöver inte alls vara stressigt och tråkigt.

 

JPEG image 5A27755EB4B3 2Olof Röhlander i Stjärnhallen.

 

Filosofen Epikuros lär till och med ha sagt att njutning är meningen med livet... och jag förstår precis! Allt kretsar kring att kunna njuta av sig själv, sin familj, sin omgivning och samvaro. Allt från den där utsökta kaffekoppen en måndagsmorgon, träffa en trevlig människa eller att få krypa ner under sitt täcke på kvällen... till de där stora sakerna som att planera sitt bröllop, få fast anställning, se sitt barns första leende, eller hitta sitt drömhem. Allt handlar verkligen om att kunna njuta av både guldkanterna i vardagen men också de riktigt stora händelserna.

Samma filosof har också poängterat hur bra det är att reflektera. Att reflektera över sin dag eller sitt år är så viktigt och utvecklande. Jag sysslar med reflektion varje dag i och med min kroniska sjukdom diabetes. Där behöver jag jämt tänka tillbaka och hitta var jag till exempel missat en insulindos när blodsockret är för högt. I trädgården reflekterar jag också. Vad var det som hände när palsternackan som hamnat i fel låda blev så enorm medan palsternackorna i rätt låda var pyttesmå? I det fallet tror jag att det berodde på kissvattnet jag tillfört i lådan där palsternackan blev stor. Hur gick den här odlingssäsongen och vad kan jag förbättra till nästa är också en vanlig tankegång för odlaren och ett måste för att vi ska kunna förbättra skörden om det är vad vi vill.

 

Dyngbaggen har lasagne. Livsnjutaren har lasagne med en dillkvist på toppen.

-Olof Röhlander

 

Både Olof Röhlander och författaren Sara Jungersten nämnde ordet detaljer. Hur viktiga detaljerna kan vara för att helheten ska bli bra, eller mycket bättre än bara bra. Röhlander tog den "vanliga" människan som exempel och hur onsdagslasagnen bara är en onsdagslasagne. Livsnjutaren gör onsdagslasagnen mer detaljerad med en dillkvist på toppen. Jungersten i sin tur beskrev hur detaljerna kan fånga läsarens uppmärksamhet eller göra skribenten mer äkta i det hen skriver.

 

JPEG image 5A27755EB4B3 3Sara Jungersten berättar om kreativt skrivande för sevendays bloggare.

 

Under torsdagsföreläsningen med Olof Röhlander kom jag att tänka på rymdvarelsen "Oh" från dreamworks animation Home (en film som jag för övrigt varmt rekommenderar att du tittar på. På orginalspråk naturligtvis. Den är SÅ kul!). Det var när Olof pratade om att ta chansen när den kommer. Oh, som jag nämnde, tillhör en sorts rymdvarelser som är experter på att springa bort från farorna. Han berättar vid ett tillfälle att om chansen att lyckas är mindre än 50% så provar de inte ens. Men ändå, och det tack vare sin människo-kompis 'Tip' inser han att det ibland är värt att ta chansen, och lyckas till och med på grund av det att bli "boov leader", alltså ledare för sin sort.

Att odla grönsaker är att chansa hela tiden. Det är en chansning att så en ny sort, att sätta ut små grönsaksplantor riktigt tidigt på våren när frosten ännu kan förstöra, så för tidigt, så för gamla frön och så vidare. Men om man inte tar den där chansen, så kommer man aldrig att få veta om det skulle ha lyckats. Vi är visserligen vana vid att det står "groprocent minst 70% " på fröpåsarna, så även fast vi vore en "boov" hade vi sått dem... Men kanske borde vi ge frön med minsta grobarhet på 50% också en chans att få växa?

 

Förändring innebär inte alltid en förbättring.

Förbättring innebär alltid en förändring.

-Paul Batalden

 

Avslutningsvis pratade Olof Röhlander om mål och hur viktiga de kan vara. Det är viktigt att kunna njuta av vägen till målet, men ändå jobba för att nå dit. Man skulle tänka sig att man sätter ena änden av ett gummiband på nyårsafton och det andra runt sig själv -man kommer alltid att dras mot målet på det sättet. När du står där med skumpan i handen och ska skåla för det gångna året, då vill du inte känna att du inte har njutit eller fått gjort något. Du vill vara stolt över det du har lyckats presetera de senaste 12 månaderna och inte bara känna att det blev ännu ett meningslöst år.

På lördag tillsammans med mina bloggkollegor pratade vi också lite om mål. Inte vad vi har för mål med bloggen eller hur många läsare vi vill uppnå, utan mer hur vi vill att bloggen ska skylta för oss. Lotta Svenskberg föreläste för oss om språk och vad det har för betydelse att vi använder oss av rätt ord och undviker språkmissar. Vi återkom ständigt till hur bloggen är vårt skyltfönster, och jag såg för mitt inre exakt hur jag skyltar om i fönstret vid Amalia för att locka in kunder. Jag vet hur ett attraktivt skyltfönster kan locka in kunder som kanske inte annars hade varit på väg in. Lika viktigt som det är att skylta om i en affär tillräckligt ofta för att hålla kundens intresse vid liv, är det att hålla bloggens header och presentation tillräckligt up to date.

Som en övning i att marknadsföra oss själva gjorde vi en hisspresentation, en kort presentation där man tänker att man stiger in i en hiss och träffar en helt okänd människa och ska presentera sin blogg mellan våning 1 och 5. I efterhand är jag inte alls nöjd med hur jag presenterade min blogg, så därför kommer det en ny version här.

 

 

Det roliga är att jag började min första hisspresentation med att förklara varför min blogg heter lagombackan. Då hade vi precis pratat om att det är bra att de som är utbrända skriver om det i sina bloggar när vi ändå har så stor makt. Lagombackan kommer från det att jag varit svårt utbränd och har slutat stressa. Det får inte bli så mycket att det blir övermäktigt, utan bara lagom mycket. Inomhus har vi också lagom mycket damm i hörnen. Allt handlar helt enkelt bara om att jag har slutat stressa och hur betydelsefull trädgården är för stressiga dagar.

Hela helgen hänger ihop för mig. Det är omöjligt att förklara utan att fortsätta i ännu en evighet, men det känns skönt, och det känns som att jag är väldigt nöjd med de fyra föreläsarna jag fått lyssna till de tre dagarna och att de tangerade så samma ämnen utan att veta om det. Jag förespråkar verkligen njutarbete både på min arbetsplats, i köksträdgården och också med bloggandet.

 

Kommentarer

  • Linn Jung 17/11/2016 9:24pm (3 år sen)

    Skitbra presentation ju! För övrigt är du så BRA PÅ TI PRAT så du skulle kunna videoblogga oftare, tycker jag.

    • Sandra Neuman 17/11/2016 9:55pm (3 år sen)

      Vah på riktigt?! :o Jamen vilken tur med tanke på att jag lovat hålla fler föreläsningar i vår. Och Yes, det är faktiskt en video till på kommande i helgen :)

  • Nina Överholm 17/11/2016 10:19pm (3 år sen)

    Vilket härligt inlägg, tack för det *tumme upp* Så mycket av de tankar jag försöker tänka men så skyndar man på i vardagen utan att tänka dom. Den där Rhölander skulle man ha fått höra. Njutarbete ska jag skriva upp och hänga på väggen :)

  • Kitty 18/11/2016 7:49am (3 år sen)

    Vilka föreläsningar. De hängde verkligen ihop och knöt in i varann.
    Hisspresentationen var ju jättebra, sån har jag aldrig gjort... ?
    /Kitty

Skriv en kommentar