söndag 14 januari 2018 - 21:36

ÄR jag gammal?

Här där jag sitter denna söndagkväll med ett glas av mitt favoritvin och stör mig på att nätet/cmore/whatever gör att farmen inte visas som det ska (it-ingenjören nattar ett barn på vinden och är inte tillgänglig för tillfället) så känner jag ett starkt skrivbehov uppstå. Så kan det vara när en som gillar att skriva inte har något nytt att komma med, men ändå vill låta fingrarna dansa sin tiofingrarsvals över tangentbordet. Lösningen blir ett par snapshots från helgen.

so1Mitt spontana jag tog tag i vår fula köksvägg idag. Vi har haft ett eluttag mitt på väggen och vi har inte riktigt kunna bestämma oss för om vi ska behålla det, flytta ner det eller skippa det. Nå, eftersom vi ändå har elluttag på andra sidan av fönstret så valde vi att skippa dem helt. Nu är det igenproppat överspacklat och snart redo att provmålas. Jag vet inte om vi ska ha målad vägg eller om vi ska fortsätta leta tapet. Men när jag nu har en burk med snygg grönfärg ska jag iallfall testa om det är gröna väggar vi ska ha eller om vi ska fundera över valet igen.

 

so2Varsågod, vardagen i Neumans hus! Vår diskbänk är aldrig tom, men för tillfället svämmar den över riktigt ordentligt. Diskmaskinen är vägrar diska och högen med tallrikar, kastruller och skålar växer för varje dag. Men vi har iallafall egenodlade granskott på lillajulgranen!

 

so4Barnen har spelat en hel del (Apptips: Toca band!) och jag har varit uppgiven och känt mig gammal som inte får någon ordning på hur man använder snapchat.

 

so5Igår jobbade jag, och fick göra en snygg, vintrig bukett till en stamkund. En sån här frostig bukett kunde jag själv också ha på bordet. Nejlikor är allt bra fina, speciellt när man blandar den stora snittnejlikan med de små elegansnejlikorna på det här viset.

so7På tal om jobbet så ska vi renovera och därför har vi en stor renoveringsrea på gång. De här lyktorna från Bruka design har jag trånat efter ungefär ända sedan de anlände till oss. Jag försökte stå emot men insåg att det här antagligen är sista chansen, och att någon annan tar dem om inte jag gör det. Nu står de och ger en härlig värme i vardagsrummet.

 

so6Slutligen. Vår kisse Skrållan väljer alla gånger gurkskivor framför gräddost. Vad är det för slags katt riktigt? Hon till och med stjäl gurkskivor från min smörgås.

 

He om he.

torsdag 2 november 2017 - 13:03

Glad-hallen och tapettips

Jamen nu är det faktiskt så att vi råkar ha fått den gladaste hallen i världen. Allt som krävdes var 3 rullar årgångstapet a'la boråstapeters 'herbarium'. Helst ska de ha varit undangömda i garderoben i ett par år också så att det säkert känns rätt innan man äntligen tar tag i saken och lägger upp dem på väggarna (med min mans julklappstapetklister som som har utgångsdatum nästa år).

 

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 14

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 17

Det hela började med att barnen inte riktigt tyckte om det där mörka hall-eländet. och eftersom den är lite av husets hjärta/spindeln i nätet/centrum av det Neumanska huset/världens mittpunkt, you name it, så ska det naturligtvis inte behöva kännas så. Resultatet blev superbra och jag skulle bra kunna sätta mig i hallen och bara stirra på väggen, ta in atmosfären och njuta av färgterapin. Det blev ett riktigt glad-rum!

Men lite vill ha mer, som dem pa säg, så nu har jag återupptagit problemet med att välja tapet till köksväggen. Vi hade nästan bestämt oss för boråstapeters 'jordgubbe' där en gång, men nu när vi har herbarium på hallväggen så känns det lite som att det nästan blir för mycket. Vi vill ju inte ha något tråkigt på väggen för det, men det blir liksom så samma mönster och färger att vi blir osäkra.

 

JPEG bild 9A1A3249FEF6 1

JPEG bild 9A1A3249FEF6 2

Vi skulle kunna tänka oss en mer enfärgad tapet också, med antingen blå-turkos eller äppelgrön bas... men att hitta en sådan tapet känns som mitt livs största problem. Det är tur att vi inte började bygga hus från grunden och hade varit tvungna att göra så här svåra val till vardagsmat. För inte nog med att tapeten inte ska vara för tråkig, så ska den inte heller vara så småmönstrad att det blir oroligt. Vi pratar nämligen om en vägg som mäter 530 cm lång och 230 cm hög. VAR ska vi hitta en tapet som passar de kriterierna?

 

ps. någon kanske noterade att enjoskaftet syns på fler bilder? Det är så det är med barn i huset.

torsdag 21 september 2017 - 11:15

"Hur ofta skär du dig?"

Jag skulle börja gymma igen, hade jag tänkt, men när jag kom till stjärnhallen och hade hämtat ut min gympollett visade sig att arbis hade occuperat gymmet hela förmiddagen. Istället städade jag köket och drack mitt morgonkaffe, chattade lite med Prillan på Yle Extrem och funderade på vår köksvägg.

Radiomänniskorna har blivit de där som står bredvid mig och småpratar så länge jag snittar blommor och binder begravningsbuketter. Ibland skickar jag in vad jag tycker också, när de ber om åsikter eller frågar vad man gör. Upplägget som yle extrem har nu passar mig väldigt bra, extrem morgon med My, Joppe och Krippe (fast jag saknar Jakob från morgongänget). Förmiddag med Prillan som mest bara rållar och inte förstår mina ironiska kommentarer. Fokus med Milli, som ger lite insikt i nyhetsvärlden och diskuterar viktiga saker som transpersoners vardag och varför det finns så många unga sjukpensionärer. Slutligen toppar vi arbetsdagen med Nykarlebybördiga Jonas i studion och får höra hans härliga skratt, riktigt bra blir det om hans kusin Anna är med också.. De har dessutom den bästa tävlingarna; "sagt i natt" och "vad är frågan". Jag erkänner, jag har blivit lite radio-beroende.

Rubriken har också sitt ursprung i en extremtävling. Runt halv 9 på dagarna heter tävlingen "vi kan aldrig gissa vad du jobbar med" där den som ringer in berättar vilken fråga hen oftast får om sitt jobb. Rubriken "Hur ofta skär du dig?" är den fråga som jag oftast får, och yttras mest av män när jag snittar buketter med mattkniv. Då brukar jag svara "aldrig". Något av det första man SKA lära sig när man börjar med snittblommor är att hålla kniven rätt, och gör du det, så skär du dig inte.

bukett

torsdagspicDen skarpsynte kan notera en kattunge på skärbrädet till vänster. Samma kattunge till höger.

 

Över till något annat. Jag har bestämt mig för att börja få saker uträttade här hemma och tänkte börja med den här fula väggen i köket. Först borde vi på något vis flytta ner den där fula väggkontakten som finns mitt på väggen, den är väldigt malplacerad sedan vi rev ner den gamla köksinredningen för 7 år sedan. Men så måste vi börja bestämma oss för vad som ska på väggen sedan. Jag var inne på boråstapeten "jordgubben", och den är fortfarande en favorit. Men vi får se!

onsdag 13 september 2017 - 23:21

Upp ur gropen

IMG 2667Nu blir kanske min rygg en gladare kroppsdel när min födelsedagspresent av min man äntligen äntrat vårt hem -sängen. Den säng vi ikväll lyfte ut ur vårt sovrum har vi haft i ganska exakt tio år, och det är säkert dubbelt längre än vad vi hade räknat med när vi köpte i den billigare änden från en möbelbutik som sedan söktes i konkurs.

Det senaste året har den gamla sängen märkbart försämrats och våra gropar blivit allt djupare. Ja, groparna härstammar från mina två graviditeter med +20 kg vardera, det är oklart varför båda sidorna har gropar, men allt tyder på att vi har svängt sängen för att få en jämn nötning.

Att sova i en grop är inget jag rekommenderar, så skaffa för all del en ny säng om du också sover i en grop och så lägger du den investeringen på din hälsa.

tisdag 18 april 2017 - 13:30

Påsk med en touch av tapetklister

Visst blev det stifado, påskhäxor och fjädrar också för oss. Pashan blev försenad så den ska vi äta först ikväll. För min egen del blev det ganska många jobbtimmar och bara två lediga dagar, och de två dagarna fylldes med födelsedagskalas, påskmiddag, ommöblering och tapetknaperi.

 

45004AE6 2AB5 4E5B 9C76 0B3DA1E18BF9Stifado på lokalproducerat får, rotsaksstripes, sallad, tzatziki och sesambröd.

 

3D4E6A5C 262F 41DF 8C70 C2DCC5A07ED8Hallonfromage i mörkchokladskål. Garnerad med lakritsgranulat och mammas egenodlade kalamondin.

 

3F6C8BF8 0AFC 45EC 8ED3 C15D7F46A494Maine coon:en Jalmar, en väldigt stor bordskavaljer.

 

Egentligen började det med att jag flyttade mitt kalamondinträd genom hela köket för att ställa det framför ett fönster istället för under en lampa. För att få trädet att rymmas måste jag flytta bort vårt sidobord, sedan stolen och byrån... så var det igång. Det slutade med att jag hade lånat våra vänners tapetångare och knaprade bort den bleka beigea tapeten med en bordskniv (och ångat ihjäl en spindel bakom ett skåp).

Vi har bott i vårt hus i 7 år, familjen före oss i 10 år och de före dem har knappast tapetserat strax före de sålde sitt hem. Med andra ord härstammar kökstapeterna från det färglösa 90-talet. På den vägg som finns rakt fram när man kommer in i vårt kök har det funnits en köksinredning som har haft ännu fler år på nacken, den tog vi bort redan samma år som vi flyttade in. Så... från det att vi tog bort den, tills nu när vi flyttade lite skåp och hyllor har vi inte störts alls av att det saknas tapet där skåpen varit fastskruvade. Men nu. Oh hu så det skar i mina ögon att se på den där fula väggen!

 

BA4FD5C9 474B 4370 928C C44D2FD51ED8

03196A59 379D 49D1 98D6 99A95251CE6B

4D07ED7F 0B10 4301 9935 35CC63D00EBB

Av erfarenhet vet jag att de fantastiska ideér man kommer på ska man ta itu med direkt om de ska bli förverkligade. Att bara gå och drömma, planera och fundera ger absolut inget resultat -inte för oss iallafall. Vad vi ska göra sedan är en bra fråga. Jag vill ha en varm, ombonad känsla, och absolut inte vitt. Det får bli en uppföljning på det här projektet så får ni se vad det blir till.

to be continued...

torsdag 2 mars 2017 - 17:00

Att förbättra sitt hem

Vet ni vad jag gör idag (förutom att gräla med barnen), jag drömmer om att möblera om. Inte bara möblerna utan också rum. Vårt hus nu är väldigt opraktiskt på alla sätt och vis, speciellt badrummet som inte är särskilt stort men ska rymma både dusch, klädskåp, tvättkorgar och tvättmaskin (ja och kattens sandlåda, men den står i duschskåpet när ingen annan står där). Köket är ofunktionellt med de få arbetsytor som finns och bara det där att ugnsluckan och diskmaskinsluckan öppnas mot varandra så att ingen slipper förbi; precis vid ingången till köket! Hur tänkte de där?

JPEG image CBE9FAE92A8F 1

 

Jag har många gånger i ren frustration skrikit ut att jag hatar vårt hus och vill flytta. Det kan ha varit PMS inblandat i situationen, men ändå. Det är för inget i världen funktionellt. INGET är funktionellt i vårt hus. Skulle jag inte vara så fäst vid området vi bor på och trädgården som vi har lagt ner så mycket tid och energi på, så skulle jag ge upp huset och flytta. Vi förstår så väl den familj som vi köpte av för nästan 10 år sedan. Då hade de också bott i här i 10 år och säkert nått samma punkt som oss, typ växt ur.

Idag när jag satt och grillade lördagskorv till lunch i vår lilla jötul i köket (innanför dörren, före diskmaskins- och ugnsluckan) fick jag världens största glödlampa ovanför huvudet. Ni vet så där bildligt talat när man kommer på en så fantastisk idé att man bara lämnar och stirra för att bearbeta tankarna. Idag kom den. THE idé!

 

JPEG image C96DC668A2E9 3

JPEG image C96DC668A2E9 4Här är den nakna sanningen om problemrummen. Och då ska vi inte ens prata om vindsvåningen och kaoset som råder där.

 

Så här är det. Vi har två stora rum i varsin ände av vårt hus, köket i mot väster och vardagsrummet mot öster. De här två kunde gott byta plats med varandra, så skulle vi få ett kök med bättre förutsättningar (och morgonsol!) och ett vardagsrum (med kvällssol) och den där spisen vi önskat oss hela tiden. Det här skulle kunna vara helt möjligt bara vi placerar diskho och diskmaskin mot väggen där badrummet är och på så vis få tillgång till avlopp och vatten.

En annan sak som är möjlig och som jag önskar mig är en öppnare planlösning. Ni vet så där så att man kan springa runt och jaga varandra som Emil och Ida gör i avsnittet där plättsmeten flyger pappa Anton rakt i ansiktet... eller så där som barnen gör så att de storknar av skratt när vi är vid min mosters. Vi har fått höra att det har varit ungefär så här förr någon gång, men att badrummet förstorades istället för att behålla genomgången (det var visserligen med dörrar och inte så som jag fantiserar om). Det finns alltså dörröppningar färdigt bakom tapeterna på båda sidorna bara att slå sig igenom.

Nu blir antagligen våra familjer nervösa att vi ska börja med det här nu ikväll. Risken finns ju, men det kommer inte ske. Men idén är kläckt och vi har en lösning som troligtvis skulle vara mer förmånlig än att bygga ut och dessutom kunna genomföras inom en rimlig framtid.

 

Att förändra, nej vänta, FÖRBÄTTRA vårt hem känns som ett måste småningom. Det. här. funkar. inte. Vi kunde rycka på axlarna och vara nöjda med det vi har, men det är vi inte. Jag är rädd att vi skulle ångra oss sedan att vi inte gjorde förbättringarna så länge vi behövde dem. För intressets skull har jag några frågor som ni hemskt gärna får svara på.

 

  1. Hur länge har du bott i ditt hus?
  2. Vilket skick var det när du flyttade in?
  3. Har du renoverat? Eller vill du renovera?
  4. Vad skulle du vilja ändra på?
  5. På vilket sätt blir det bättre om du renoverar?
  6. Har du andra tankar om att förbättra ditt boende på något vis?

onsdag 1 mars 2017 - 13:45

En 153-åring

När jag grävde runt i mitt arkiv hittade jag ett par foton på vårt hus från förr i tiden. Det är byggt på 1864 så det har hunnit vara med om ganska många familjer och händelser.

IMG 9270

IMG 9283

Båda de här fotonen har blivit postade på Nykarleby-gruppen på facebook. Sådana lokala grupper är guld värda om man tycker om att se på bilder från det förflutna. På översta bilden tycker jag att ni ska notera potatislandet som syns bredvid infarten. På nedre bilden är det vårt hus som syns i bakgrunden, men jag tycker bilden är så fin att den fick vara med ändå.

Jag fascineras över gamla foton och kan sitta och titta på detaljerna hur länge som helst. På de här två fotonen har jag mest tittat på träden och hur vårt hus såg ut då jämfört med hur det ser ut nu. Det är bara farstu-delen av huset som har blivit förstorat, för övrigt är allt ganska orginal... Till och med fönstren är de samma.

Taggar:

Kategorier:

°Heimani

Skriv en kommentar 0

tisdag 27 december 2016 - 17:17

Yes we did!

Jag lämnade er med en riktig cliffhanger! Lät vi soffan stå kvar eller flyttade vi den efter 2 år på samma ställe? Vi flyttade den, och det blev så himla bra vill jag påstå. Det enda dåliga är att vi inte har lika lång "gung-sträcka" för trapetsen/gungan/ringarna längre. Men själva soff-hörnet blev mysigt!

Till förra inlägget fick jag en förfrågan om att visa planritningen över vårt hus. Vi har en "ordentlig" sådan någonstans, men nu orkar jag inte börja gräva efter den, så det blir en hastig skiss på snöflinge-stansat ritpapper.

 

JPEG image 7BF798D7F4D8 5Det här är planritningen för ett 1864-hus med tillbyggnad 1990.

 

Till vänster är alltså bottenvåningen och till höger övre våningen. Vindsvåningen ser till pappers ganska okej ut, men riktigt praktiskt är den inte med höjdskillnader på golvet, snedtak och dörrar så små att man måste böja sig för att inte slå i huvudet. Varför kunde man inte planera sina hus förr i tiden?

Den som kommenterat hade trott att vårt kök och vardagsrum satt ihop, och skulle jag få välja så skulle jag vilja ha det mer på det sättet. Då skulle vi få mycket större yta att röra oss på, och det bästa skulle vara att vi kunde ha en spis i vardagsrummet! Nu har vi bara en liten jötul innanför köksdörren. Den värmer bra när vi eldar i den förstås, men det är inte så mysigt att sitta i köksdörren med fötterna framför brasan.

Men back to the vardagsrum.

JPEG image 7BF798D7F4D8 4

JPEG image 7BF798D7F4D8 3

JPEG image 7BF798D7F4D8 1

 

Det kan hända att det blev mysigare eftersom vi inte har ryggen (när vi sitter i soffan) mot gatan längre utan in mot gården. Som du ser är vi inte de som vill ha vitt-vitt-vitt utan mer kontraster och jordnära färger. Vi har flera gånger försökt att ha mindre prylar framme, men det känns bara stelt och inte alls som vi med tomma ytor och tavellösa väggar.

 

JPEG image 7BF798D7F4D8 2

Från soffhörnet har man uppsikt över vardagsrummet, tv:n, båda fönstren mot gatan och så ser man dessutom rakt in i köket och kan konversera med den som står där. När vi kastar ut granen blir det lite mera utrymme för barnens leksaker, men så ska en stor kaffebuske få flytta hem igen också. Min bror har varit fodervärd åt den, men nu flyttar han till Åland så då får busken komma hem.

Hoppas ni har haft en trevlig julhelg förresten. Jag har jobbat alldeles för mycket och därför också sovit mycket mer än vanligt. Nu börjar jag ändå vara ikapp och har (trots den rådande stormen) börjat planera inför en ny odlingssäsong.

söndag 11 december 2016 - 17:33

Söndagsfeelis

Här har vi en väldigt avslappnande söndag... för tillfället iallafall. Vi har en trotsig fyraåring som skriker omotiverat och slår sin lillasyster. Lillasystern i sin tur slår tillbaka och har en av kindtänderna på kommande, vilket leder till matvägran, feber och magproblem. Men just precis nu sjunger en man "gläns över sjö och strand", Leon leker med lego på golvet, Milea vaggar en kanin och en ikea-råtta i sin famn, och fadern i huset ligger raklång på soffan. Visst låter det idylliskt?

Vi kom oss faktiskt ut på gården idag också. Milea älskar fart och att sitta på sparken, så vi måste naturligtvis prova hur hårt det gick nerför vattentornsbacken. Svar: JÄTTEHÅRT! Halvvägs ner måste jag börja bromsa för att hinna stanna i korsningen. Jag hoppas att ingen någonsin sandar gatorna helt så att det i fortsättningen också går bra att ta sig fram med spark och susa nedför vattentornsbacken.

 

JPEG image 59309FA1C70C 1

JPEG image 0AED7BD7E26F 4

JPEG image 0AED7BD7E26F 2

JPEG image 0AED7BD7E26F 3Mössorna står deras mommo för.

 

Och vet ni vad, vi har fått dagisplats åt båda barnen efter nyår! Hurra hurra! Det blir lite mer knåpas när vi inte fick plats här i centrum utan måste köra ett par kilometer till en av byarna varje morgon, men jag tror det är värt det. I morgon ska vi på ännu ett inskolningstillfälle och förhoppningsvis få pojkvaskern lite mer engagerad i att leka med de andra barnen. Att vi äntligen fått dagisplats innebär lite mer frihet för många inblandade parter. Speciellt jag är riktigt glad över det här, så kan jag börja arbeta lite mer och inte behöva kämpa mig igenom alltför många hemmadagar med trots och skrik.

Det är ljuvligt med att det finns andra som kan (och vill!) ta hand om ens barn på dagarna så att man själv kan njuta av det kreativa och avslappnande arbetet.

 

tisdag 22 november 2016 - 22:26

Ett par fenomenala loppisfynd

Nu är det redan ett par veckor sedan jag gick på loppis sist, men den gången visade sig vara en ofattbart bra loppisgång. Redan på första bordet föll min blick på en liten gul emaljkastrull. Det är inte så att vi skulle behöva fler emaljkastruller (jag har ett förflutet som samlare av emaljkastruller) men det var mycket svårt att låta en sådan söt liten sak i perfekt skick stå kvar. Sedan visade det sig att den var perfekt att koka ägg i... och en riktig färgklick för köket.

 

JPEG image 73BB9ED96629 7

Jamen ni ser ju själva hurudana fynd jag gjorde den där timmen! Julmuggar från indiska! Ekorr-skål från sagaform. En redig ljusstake och en glasflaska att ha lampor i. Tallrikarna var ett lite roligt fynd, de var nämligen fyra stycken för ynka 1 euro men då såldes allt på det bordet bort för -80%. Slutpriset blev alltså 20 cent för 4 tallrikar. De här tallrikarna och ett halvt dussin liknande (från missionsloppis för 0,50€/st) tänkte jag ha som "de trevliga tallrikarna bland de vita tråkiga".

I dag har jag faktiskt också shoppat på loppis. Men till skillnad från gången jag pratar om här ovanför, så handlade det om kläder. 20 flickiga plagg tog jag hem från Peltmo efter morgonkaffet* och ikväll hämtade jag en vinterdräkt åt Milli. Loppis är suveränt när det kommer till barnkläder... ja så länge det inte handlar om pojkkläder från storlek 104. Då finns det sällan något att ha.

 

*Vi hamnade vid världens mysigaste frukostbord med skön julmusik och många tända ljus. Kaffet var utsökt och sällskapet ännu mer utsökt!