Lagombackan sevendays header 2

Jag sa upp mig!

Skrivet av Sandra Neuman 26.11.2019 | 4 Kommentarer

Nu är det så länge sedan jag har skrivit, och det är så mycket som har hänt på kort tid så det känns som att jag borde göra en "Tidigare i Sandras liv" (självklart med en dramatisk röst och sedan ett ihopklipp av situationer)... När jag inte är lika stressad och upp i varv som idag ska jag göra ett djupdyk i ADHD-berättelsen där allt förändras och mitt liv tar en vändning. Nu tänkte jag bara skrapa lite på ytan och berätta om en av de stora följderna av min ADHD-medicin.

En av de saker som jag flera gånger framhållit vid medicinuppföljningen är att jag känner mig mer klar i huvudet, har lättare att resonera med mig själv, framhålla mina åsikter och stå för det jag tycker. Tidigare har jag varit mer den där blyga typen som är lätt att köra över och inte riktigt vågar säga sin åsikt ifall någon skulle dumförklara den. En del ADHD-typer vill helst dra jämnt med alla runtomkring sig för att undvika konflikter (där man lätt körs över och snabbt viftar med vit flagga) och bli osams med folk. Det blir fort så att konflikter och andra negativa situationer stannar kvar i huvudet, snurrar runt, runt, runt och aldrig processeras innan de slutligen arkiveras. Mycket lite raderas trots att det inte är relevant att spara på och allt hamnar i lådan som det står "osorterat" på.

När jag fick min medicin blev jag direkt mer klarsynt, modig och vågade mer. Det var som om någon tog bort ett dimmigt filter så att allt det som fanns i mig gick att använda istället för att bara lagras. Plötsligt hittade jag finska ord som jag nästan inte visste att jag kunde, var skärpt och tog in ny information på ett helt annat sätt. Ja fram till kvällen när effekten av medicinen avtar, då är det lönlöst att försökta sitta på en mindre intressant föreläsning eller läsa krångliga dokument. Då blir jag den där lite fega människan igen som vill sitta hemma och handarbeta, oroar mig och tycker att jag gjort dumma beslut under dagen.

Sandra Neuman follow your dreams

Nå, det som hände mig då i mitten av oktober var att jag plötsligt sa upp mig efter 8,5 år som anställd på samma ställe. Jag överraskade mig själv liksom alla runtom mig, men kanske ändå mig själv mest. När jag tänker bakåt har tanken på att söka mig vidare slagit mig vid några tillfällen, men så är det den där tryggheten att veta vilka dagar man ska jobba och vilka tider, vad man ska göra och vilken dag lönen kommer. Efter några år är man nästan fjärrstyrd och bara följer samma mönster dag ut och dag in. I flera år har jag haft stressdrömmar om nätterna men inte riktigt kunnat förstå mig på varför de funnits där, jag har ju älskat mitt jobb sedan dag 1 och trott att jag skulle stå på samma ställe ända till pension.

Så en dag ändrade någon växeln i mig och styrde in mig på ett nytt spår. Då visste jag att jag måste gå innan jag skulle hinna ändra mig och fega ur för att sedan fastna i det där samma spåret igen. Det var ett drastiskt beslut som jag bara körde all in på, utan att egentligen veta vart det där nya spåret leder. När det blev klart att min sista arbetsdag skulle bli senaste fredag tog jag massa snabba beslut och anmälde mig till julmarknader med mina dörrkransar.

Sandra Neuman julmarknad juthbackaSandra Neuman modern krans

Att det skulle bli så här ingick inte i någon plan alls. Det är bara tack vare ADHD-medicinen som jag plötsligt kunde se var felen fanns och våga göra något åt det. Talesättet säger ju att man ska smida medan järnet är varmt (det hade jag aldrig vågat göra pre-adhd) och i kombination med min instinkt att allt ordnar sig och blir bra så får jag väl bara lita på att det. Jag måste våga tro att det nya spåret är rätt spår och ta med mig min kunskap från den tidigare vägen in på det istället.

Vid årsskiftet klarnar det hur det nya spåret i mitt liv ser ut. Fram tills dess ska jag njuta av min kransverkstad i garaget, gå på promenader i allsköns ro, vara en mindre trött mamma och ha den mysigaste julmånaden vi kan ha. Jag ångrar mig bara pikulite att jag inte såg till att få jobba en sista jul i blomsteraffär men tröstar mig med att få en mindre stressad julhelg för första gången på länge.

Idag är det min andra dag som "arbetslös" florist (jag har ständigt smutsiga händer från granris så jag känner mig inte särskilt arbetslös). Igår gick jag med gångstavar runt juthbacka, idag ska jag ta med barnen till skogen för att hämta mera kransmaterial. Men det känns bra, och det är viktigt.

Kommentarer

  • Jennifer 26/11/2019 4:21pm (17 dagar sen)

    Wow Sandra! Vad kul att du vågar satsa, och att du fått uppleva de många positiva effekterna med medicineringen. Är mäkta stolt, om än förvånad över din nya riktning, men det kommer gå super! <3

    • Sandra Neuman 27/11/2019 11:17am (16 dagar sen)

      Man måste våga livet överraska lite ibland för att hålla spänningen ;) Det är otroligt hur stor skillnad det kan vara och det känns för mig som att jag äntligen vet hur en vanlig mänska fungerar till vardags. Tack! <3

  • Petra 27/11/2019 6:00am (16 dagar sen)

    Heja Sandra!! Bra gjort att ta ett nytt steg i livet!! Ser framemot att läsa vad du kommer att påbörja i januari! 😊 Dina kransar är super fina. Skulle definitivt köpa om jag bodde närmare! 😉

    • Sandra Neuman 27/11/2019 11:15am (16 dagar sen)

      Du måste nöja dig med en virtuell krans ^^ Tack det är mycket spännande att göra sånahär vändningar efter så här länge :D

  • Sofia 27/11/2019 9:33am (16 dagar sen)

    Wow! Vilken härlig och inspirerande berättelse! Heja dig! ❤

    • Sandra Neuman 27/11/2019 11:14am (16 dagar sen)

      Så roligt att höra! :D och Tack för supporten!

  • Hanna Stigzelius 28/11/2019 3:05pm (15 dagar sen)

    Åh så modig då är! Och inspirerande. Herrejess så det måste kännas skrämmande och befriande på samma gång?! Väntar med spänning på att höra vad som händer sen :)

    • Sandra Neuman 30/11/2019 4:58pm (13 dagar sen)

      Precis så är det! Varannan morgon vaknar jag och funderar vad jag håller på med, och varannan känns det bara bra :P

Skriv en kommentar