Lagombackan sevendays header 2

Nattskräck, förälderns mardröm

Skrivet av Sandra Neuman 13.10.2018 | 3 Kommentarer

Kategorier:
Taggar:

Jag hade tänkt skriva om alla fantastiska höstkänslor jag haft igår och idag. Om höstmarknad och lökar och fina saker...

Men så får min 4-åring här bredvid mig i soffan ett anfall av nattskräck. De föräldrar som upplevt nattskräck vet att det tar så sjukt i ens hjärta, och det värsta är att man inget ska göra de minuter ens barn skriker hejdlöst.

 

AE8EE9E5 1C30 4814 BB23 4F9758B1689C

 

Nattskräck är en sömnstörning som är väldigt vanlig hos barn. Under de första sömntimmarna kan barnet sätta sig upp, skrika och gråta hysteriskt utan att man som förälder får någon slags kontakt alls eftersom barnet sover. En stund senare avtar skriket och allt är som det var innan, efteråt har barnet inget minne av händelsen. Som tur.

Senaste natt hade jag själv hunnit somna när attacken kom, vaknade förskräckt till och gjorde misstaget att försöka trösta barnet. Det blev bara värre och först när vi släppt in katterna (som en ursäkt för att få chocka kroppen med frisk luft så spänningarna skulle släppa) kunde vi krypa ner i sängen igen och titta lite på my little pony.

Det du ska göra som förälder är att bara sitta där. Sitta och lyssna på ditt barns hysteriska och ångestliknande skrik. Se de finaste små ögonen stirra förskräckt på ingenting och ropa ditt namn. Då ska du sitta där och bara vänta ut attacken. Inte prata med ditt barn. Inte röra ditt barn. Inte trösta på något sätt.

För oss kommer attackerna som tur inte alltför ofta medan de för andra kan vara mer regelbundna. De föräldrana som måste stå ut med nattskräck kanske till och med varje natt, önskar jag all styrka till.

Kommentarer

  • Hanna Stigzelius 14/10/2018 9:50pm (8 månader sen)

    Sonen hade också nattskräck som yngre, men nu har vi inte haft någon attack på flera år. Men minns ännu hur hemstk det var! Då man inte förstod vad som var fel. Inget hjälper ju. Huj! Tur de inte minns något av de själva.

    • Sandra Neuman 15/10/2018 11:15pm (8 månader sen)

      Jag har någon gång frågat om hon minns att hon var ledsen på natten, men då säger hon bara nej (hon är ju 4 och går bra att prata med nu), så det styrkar ju bara att det är nattskräck hon lider av. När ja skrev det här inlägget var det andra kvällen med en attack, men det var ju också då den natten som hon blev flunssig, så det kanske är det som triggar henne.

  • Hanna 16/10/2018 7:52am (8 månader sen)

    Ja fy. Vi visste inte att det fanns nåt som heter nattskräck, så vi försökte trösta och trösta (och kände oss smått värdelösa som inte kunde lugna vårt barn).. Nu har han inte haft det på nåt år, hoppas det fortsätter så också! Kram!

    • Sandra Neuman 16/10/2018 10:09pm (8 månader sen)

      Det är ju så man känner sig, värdelös :/ Vi har upptäckt ett samband med att en förkylning är i startgroparna och nattskräck. Hoppas att det är så det ska förbli och inte bli någon standard.

  • Susanna 29/10/2018 10:07pm (8 månader sen)

    Läser ikapp lite.

    Vi har också haft nattskräck. Minns jag rätt nu var det mest med W och N. J däremot hade affektkramper men det är en annan hemsk sak. Vad vi märkte med nattskräck var att det kom i sk utvecklingsperioder eller omställningar. Alltså typ då de lärde sig gå, då vi flyttade från radhus och hit, då de började prata mer osv. Tror det är för många intryck som inte hunnit smältas. Vi märkte också att det behövdes temperaturombyten för att bryta. Så just som ni gjorde, upp med dörren eller frysen. På vintern kunde också det kalla i kombination med starka lampor få anfallen att sluta smabbare.
    Håll ut ❤️.


    • Sandra Neuman 29/10/2018 11:24pm (8 månader sen)

      Vi tror att de här kvällarnas nattskräck kan ha koppling till att flunssan bröt ut dagen efter. Jag vet inte om det verkligen är så, men kanske.

Skriv en kommentar