Påsk med en touch av tapetklister

Skrivet av Sandra Neuman 18.04.2017 | 1 Kommentarer

Visst blev det stifado, påskhäxor och fjädrar också för oss. Pashan blev försenad så den ska vi äta först ikväll. För min egen del blev det ganska många jobbtimmar och bara två lediga dagar, och de två dagarna fylldes med födelsedagskalas, påskmiddag, ommöblering och tapetknaperi.

Stifado på lokalproducerat får, rotsaksstripes, sallad, tzatziki och sesambröd.

Hallonfromage i mörkchokladskål. Garnerad med lakritsgranulat och mammas egenodlade kalamondin.

Maine coon:en Jalmar, en väldigt stor bordskavaljer.

Egentligen började det med att jag flyttade mitt kalamondinträd genom hela köket för att ställa det framför ett fönster istället för under en lampa. För att få trädet att rymmas måste jag flytta bort vårt sidobord, sedan stolen och byrån... så var det igång. Det slutade med att jag hade lånat våra vänners tapetångare och knaprade bort den bleka beigea tapeten med en bordskniv (och ångat ihjäl en spindel bakom ett skåp).

Vi har bott i vårt hus i 7 år, familjen före oss i 10 år och de före dem har knappast tapetserat strax före de sålde sitt hem. Med andra ord härstammar kökstapeterna från det färglösa 90-talet. På den vägg som finns rakt fram när man kommer in i vårt kök har det funnits en köksinredning som har haft ännu fler år på nacken, den tog vi bort redan samma år som vi flyttade in. Så... från det att vi tog bort den, tills nu när vi flyttade lite skåp och hyllor har vi inte störts alls av att det saknas tapet där skåpen varit fastskruvade. Men nu. Oh hu så det skar i mina ögon att se på den där fula väggen!

Av erfarenhet vet jag att de fantastiska ideér man kommer på ska man ta itu med direkt om de ska bli förverkligade. Att bara gå och drömma, planera och fundera ger absolut inget resultat -inte för oss iallafall. Vad vi ska göra sedan är en bra fråga. Jag vill ha en varm, ombonad känsla, och absolut inte vitt. Det får bli en uppföljning på det här projektet så får ni se vad det blir till.

to be continued...