Små dunbollar
Vi fick kycklingar för några dagar sedan. De gulligaste små gula dunbollarna med luddiga fötter. Mamma Maggi är en lilla My-typ och vaktar de små med sådan hönsmammametod att man tror hon är galen. Hon spänner ut vingarna för att se större ut, och kacklar lite argsint för den som kommer för nära hennes bebisar.
Det är så länge sedan vi har haft kycklingar nu, att jag inte alls minns hur man gör med dem. Jag hade helt glömt bort att man behöver stänga in deras mat i någon slags bur för att inte de äldre hönsen ska äta upp den (eller i vårt fall är det Hildegard som är matgalningen). Vill man inte köpa speciell kycklingmat så går det bra att ge gröt eller kokade ägg som man mosar... Jag kokade enkom ägg åt kycklingarna imorse, skalade och mosade och så åt alla andra förutom kycklingarna av den maten. Vi brukar ha en hundbur som vi sätter in maten i, men den är ute på vift för tillfället.
Ljudet av kycklingar borde alla få höra. Så länge de inte är alltför långt borta från sin mamma så har de ett mysigt pipande, men direkt hon går lite för långt bort blir det mer hysteriskt. Men kycklingar... oj, oj så mjuka de är.
Kommentarer
Jessica 21/04/2017 1:35pm (4 år sen)
Åh, va härligt med kycklingar!! Saknar nog våra otroligt just såna här tider när man hade kycklingar i flera omgångar hela våren. Vi hade också dvärgkochin. De är så bra mammor! Vi hade även silkeshöns men inga av dom ville nånsin ruva... Grattis till dom små!
Sandra Neuman 21/04/2017 3:08pm (4 år sen)
Mamman är någon silkesblandning, men kycklingarna är dvärgkochin. Jag tycker så mycket om den rasen när de är så trevliga :)
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar