Lagombackan sevendays header 2

Kalasångest igen

Skrivet av Sandra Neuman 12.09.2019

Kategorier:
Taggar:

Vi har kalas i helgen. Femårskalas. Du som läst den här bloggen en längre tid minns kanske att jag förr en gång skrev om kalasångest och hur mycket press en förälder kan ha att ordna kalas. Här kan du läsa inlägget igen om du vill. 

Då blev min dotter Milea två år. Nu har hon fyllt hela handen och det vankas kalas igen till helgen. Kalasångesten hänger över som vanligt, men till skillnad från då så har jag förstått att ta till hjälp utifrån. Jag har generöst delat med mig av bakandet till min mamma och svärmor och beställt tårta och ett veganskt alternativ till min svägerska. 

Vi såg oss besegrade av vardagens alla kvällsaktiviteter helt enkelt. Båda barnen vill spela innebandy och vara på barnkonstskola = fyra kurser. På det har jag en kvällskurs (min livsviktiga mindfulnesskurs) och Milea ännu en kvällsaktivitet. Jag skulle gärna ha lite mer lediga kvällar, men barnen måste få prova på och hitta sina intressen. Det här är en kort period tänker jag, innan vi förhoppningsvis kan bli mer fokuserade på en kvällsaktivitet per barn.

 

Psst! Om du klickar på taggen "kalas" finns det en del att läsa och massor med recept.

IMG 0744

Städningen är ett kapitel för sig. Som tur är har vi varit väldigt effektiva på den punkten redan tidigare och behöver mer eller mindre bara ta en ordentlig raid för att få ett representabelt hem. Men som alltid kommer det saker i vägen och så står man där på fredagkväll och får ta tag i allt på en gång. Jag menar, vem vill vara tvungen att städa ur ett frysskåp som gått sönder, inventera all mat som blivit förstörd och ta itu med försäkringsärende så här när man egentligen ska baka muffins med barnen?

Har du tankar om kalasångest, bakandet och städandet?

Tips på hur man kan lätta på stressen kanske?


Om enhetsskolor och solrosor

Skrivet av Sandra Neuman 21.08.2019 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

solrospojke

Tänk att min förstfödde, pojken på bilden här ovanför, har börjat i förskolan. Här har vi numera en enhetsskola som innebär att Leon som nu är förskoleelev i Zachariasskolan, kommer att finnas i samma byggnad tio år framåt. Det har diskuterats fram och tillbaka väldigt mycket om huruvida det är till för- eller nackdel att ha femhundra barn på samma ställe. 500 barn där åldersskillnaden kan vara 10 år.

F-9, funkar det?

Min åsikt som förälder till en i yngsta änden... fördelaktigt! Jag tror helt enkelt inte att det kan vara fel att låta barn i olika åldrar vistas i närheten av varandra. Fastän en högstadieelev kan verka stor och skrämmande för en förstaklassist så finns det också de som kan vara fina förebilder. Tvärtom kan en högstadieelev kanske ta till sig något av hur yngre barn fungerar tillsammans. Jag är kanske naiv, men jag vill välja att tro att människor kan avvika från de inristade fördomarna.

Att det skulle bli ett problem för lärarna att kunna se individen i varje elev, tror jag inte heller på. Eleverna har inte blivit fler, och lärarna är inte färre, det är bara mer koncentrerat till ett område. Det är en fördel för lärarna att kunna dela lärarrum och dricka sitt kaffe tillsammans, planera gemensamma evenemang och samarbeta. Hur bra är det till exempel inte att en högstadieelev kan vara den som lyssnar på när en lågstadieelev läser högt i sin kvart om dagen-bok?

solrosfalt

För oss innebar den här höstterminen nya rutiner. Största förändringen för mig är att jag får 2,5 timme mindre egentid på mina lediga dagar. Jag har inte kunnat bestämma mig än om det är bättre eller sämre. Det som ändå är lite roligt, är att kunna göra utflykter efter hämtning. Som när vi körde till Socklot för att plocka solrosor. 

Solrosfältet i Socklot börjar vara något av ett traditionellt inslag. Det är bara så att det ska finnas ett gult hav längs jakobstadsvägen. Och visst var det mäktigt att stå bredvid de höga ståtliga solarna! Vi plockade en famn full, betalade för oss och körde till Oravais för att ge bort hälften av solarna till våra vänner.

solrosor socklotsolrosor

Har du någon gång chansen. Besök ett solrosfält.
Ge gärna bort ett par solrosor också.


Semesterdrycken

Skrivet av Sandra Neuman 20.07.2019

Kategorier:
Taggar:

BDC66D52 8191 4DC0 88CA 0D882B747881

Det här gott folk, är en semesterfrappé som intogs på min mammas terrass idag klockan 15. Nu välkomnas två veckor familjetid, roadtrip, trädgårdsarbete och villaliv.


På 32-årsdagen

Skrivet av Sandra Neuman 17.07.2019 | 1 kommentar(er)

Någon frågade nyligen om jag har haft någon 30-årskris, men det kan jag inte påstå. Att bli 32 känns inte heller någonstans i kroppen. Idag  den 17:de juli är det min födelsedag och jag tänkte visa hur jag har firat i flera dagar i år. Det är mest bara bilder, för nu plötsligt har jag hittat ivern att fota igen. Håll till godo.

Och vad får en 32-årig trädgårdsmänniska för presenter egentligen?

villarosmamma och barnmileas fiskstrandkantstrandgras

Vi tjuvstartade med ett litet kalas på villan i söndags. Om man behöver slippa stress är ett kalas hemma (då behöver man städa) inget att satsa på, så då informerade jag klanen att den som är på villan är bjuden på tårta till eftermiddagskaffet. En envåningstårta med jordgubbar och grädde, en mini-vegantårta och ett turistbröd slapp jag undan med. Och inte behövde jag städa heller. Abborrarna ville däremot inte vara med på något firande, så de valde att inte alls nappa på erbjudandet.

 

sandra 7 arDen här bilden från 1994 fick jag av mamma idag. Jag minns den där dagen när vi lekte med påslakan i blåsten vid villan.
Och jag minns hur mycket jag tyckte om den där my little pony-tröjan.

fodelsedagsbarntartason i motljusEtt glatt födelsedagsbarn, hennes tårt-snåla avkomma och en tårtnjutare i motljuset.
Födelsedagshelikoptern härstammar kanske den också från 1994 eller något liknande.

solrosfiskarsvattenstankJag vet att jag behöver pusha på med lite födelsedagsönskningar åt olika håll, därför föräras jag också alltid med nödvändigheter som jag vill ha/behöver. I takt med att jag förstorar köksträdgården blir vattenslangen otillräcklig. En sån här snygg förlängning från fiskars känns som en ganska smidig lösning för att nå ända bort till plommonträden. Det finns inget bättre sätt att testa en ny vattenslang än att låta barnen springa genom ett sirligt regn i motljus.

garden florafodelsedagsperennerschersminFör ett par år sedan förlorade jag mitt gula plommonträd 'Onega' till vinterns hårda grepp. Sedan dess har jag sörjt de söta små frukterna och hela tiden tänkt på att jag borde skaffa ett nytt. När mommo å moffa en dag frågade vad jag önskade mig till födelsedagen blev svaret enkelt. Ett plommonträd. När jag så igår hämtade ett sånt från Garden flora i Bennäs passade jag på att förära mig själv ett par perenner till min 32-årsdag. Riddarsporre, Astilbe, Älggräs, Veronika och Dvärgbergenia. Precis sånt som en trädgårdsmänniska behöver ha.

Den bästa presenten kommer ändå efter helgen 
när två veckor semester hägrar.


Ljusparken i Nykarleby

Skrivet av Sandra Neuman 06.07.2019

Kategorier:
Taggar:

Ikväll besökte vi vår stads nyaste utflyktsmål. Ljusparken.

Ljuspark nykarlebytitta ett flygplanstappsalvialjuspark utflyktljusparken i nykarlebyljusparken nykarlebymilea pa stennykarleby kraftverk

I samband med att vårt vattenkraftverk byggs ut passar Nykarleby kraftverk på att göra något för stans invånare och gör i ordning en ful slänt intill ån. När de första planritningarna släpptes för allmänheten kändes det som att det här aldrig kommer att hända. Men nu är en del av parken öppen för allmänheten och jag måste säga, väl värt ett besök! Kvällsljuset är fantastiskt och tack vare nivåerna känns det som en helt annan värld bort från stadstrafiken. Jag väntar ivrigt på en brygga så man kan börja sitta och meta med barnen.

Parken planeras öppna officiellt under Nykarlebyveckan i augusti, men redan nu går det att besöka en del av den. Om du skriver in till exempel Lybecksgatan 1 i någon kart-app så finns ljusparken norr om den. Ovanför ljusparken finns Topeliparken precis vid busshållplatsen, den är också rolig att gå runt i med sina många gångar.


Välkommen på loppisrace, öppen trädgård och käpphästhoppning

Skrivet av Sandra Neuman 25.06.2019

loppisrace annons19IMG 6411tillsammansodlingtillsammansodling kapphast

Snart händer det här på källbacken i Nykarleby. Den sista juni, alltså nu inkommande söndag, blir det igen dags för det välbesökta loppisracet. Om du är beredd att gå 4 kilometer så kan du faktiskt besöka alla försäljningspunkter till fots. Över 40 försäljare på 4 kilometer! Parkera bilen och njut av vår fina omgivning.

 

38 gårdar på bara 4 km!

 

I år har vi också en bonuspunkt på kartan. Vi ordnar nämligen öppet hus på tillsammansodlingen och låter de som vill besöka vår, ännu inte prunkande, oas mitt i stan. För barnen finns ett gäng käpphästar stationerade och bara väntar på att få hoppa hinderbana. Det här är också en utmärkt plats för en picnic i det gröna! Vackert väder är beställt så bara leveransen håller ska solen skina mellan små tussar av moln. Det får inte bli för varmt heller.

Själv ska jag sälja bort ett stort lager barnkläder och leksaker för inga pengar alls. Möbler kommer du också kunna hitta på vår gård, till exempel barnsängar, bord och pinnstolar. Jag blir glad bara jag får tömt de får förvaringsskrymsel vi har i vårt gamla hus.

I samband med loppisracet brukar jag öppna upp min trädgård för den som vill titta runt. Så också i år. Det finns mycket halvfärdigt arbete, men det bjuder jag på. Kanske kan det ändå inspirera någon på något vis.

 

VÄLKOMMEN TILL KÄLLBACKEN!

 

Förutom den här klassiska kartan finns det också en online-karta på google maps. Då kan du enkelt ha kartan med dig i telefonen när du går omkring. Onlinekartan hittas här.

loppisrace19karta

 


Torsdagstankar från en ledig mamma

Skrivet av Sandra Neuman 09.05.2019

Greklandstomaterna

Det är länge sedan jag känt mig så här harmonisk och nervarvad som jag är idag. Barnen är i dagis fram till eftermiddagen och jag är helt ledig utan planer, måsten, möten eller annat program. Det ligger många timmars vila bakom det där harmoniska, så jag vill ändå inte göra något stort och betungande idag med tanke på att det stundar två intensiva jobbdagar inför morsdag. Morsdag är en av de största dagarna inom blomsterhandeln, och det gäller att vara förberedd och utvilad.

Men att bara göra ingenting hela dagen är inte annat än stressigt, så något måste jag ändå hitta på. Jag tror att jag ska plantera om mina greklandstomater och så frön. Det är så där lagom mycket program. Så får jag se vad resten av dagen för med sig. Kanske hinner jag sätta ner jordärtskockor också. Kanske inte. Det är kroppen som får bestämma takten idag.


Vintersöndag

Skrivet av Sandra Neuman 20.01.2019

IMG 0992

 

Vi bor i en ganska fantastisk del av Nykarleby. Lite avsides, lite mindre trafik, lite lägre prioritet på att vägarna ska plogas och sandas, men istället mycket harmoniskt. Till och med jag som inte har skidat alls på kanske 7-8 år fick feeling och skidade ett varv runt kvarteret tillsammans med barnen.

 

IMG 0988SN vinter 1

 

I köksträdgården skakade vi bort snön ur fruktträden och tog bort snölagret från växthustaket Det är inte så tung snö just nu, så det löns att skyffla bort det nu istället för att vänta tills det blir blött och tungt. Då kan det dessutom vara för sent. Snötyngden kan snabbt orsaka skador på både växthus och träd när det börjar töa.

Mest njöt vi bara av de stora snöflingorna som dalade ner, försökte fånga dem på tungan och sånt som man gör när det snöar fluffig snö. Katten Nelson kände sig lekfull och dök efter det som fanns under snön. 

Nu är vi redo att ta oss an en ny arbets- och dagisvecka

 

IMG 0990IMG 0982


6:e föräldraåret

Skrivet av Sandra Neuman 17.01.2019

Kategorier:

Det är svårt att inte bli känslomässig när det närmar sig barnens födelsedagar. Eller vad säger ni föräldrar? Man minns exakt vad man åt, vad man såg på tv, vad man gjorde. Undrar om det kommer att sitta fastetsat i minnet för alltid?

Medan min bloggkollega Sara botaniserar i föräldralådan så blir min förstfödde, Leon, hela 6 år imorogn. Det betyder att han till hösten blir ett förskolebarn och påbörjar den där långa resan i skolvärlden. Otroligt att det har gått sex år sedan vi blev föräldrar för första gången och att vi idag har en sån fin, snäll och omtänksam son. Han är dessutom smart, språkbegåvad och med ett otroligt sinne för problemlösning. Vi imponeras varje dag av alla hans fina sidor.

 

IMG 0779

 

Så... Då för 6 år sedan, det började redan på tisdag (16.1.13) när vi hade tid till mödrapolikliniken i Vasa och det skulle bestämmas när den här pojken skulle ut. På grund av hans axelbredd var det inte ens tal om igångsättning så det vi fick var en tid till kejsarsnitt en vecka senare när vi nådde vecka 37+6.

 

Det blev inte riktigt som tänkt när jag bara en dag senare drabbades av havandeskapsförgiftning och blev inlagd på BB för att övervakas. På fredag morgon den 18 januari 2013 kom han med akut kejsarsnitt. Kvällen före började jag se stjärnor (ännu ett tecken på havandeskapsförgiftning) och då vågade läkarna inte lämna kvar honom i magen när det stundade helg.

 

Att det blev lite akut och Daniel inte hann längre än till Oravais innan de sprang iväg med mig genom korridorerna är inte längre jätteviktigt. Att bedövningen inte fungerade och jag blev nersövd och därför missade hela showen är heller inte superviktigt längre. Allt det var en gång något jag ältade ganska mycket. Men 1 år senare blev jag gravid igen och då kom Milea och ställde min uppfattning om kejsarsnitt till rätta.

 

IMG 0780IMG 0781

 

Det här är de fyra detaljer som för evigt kommer att göra mig gråtfärdig dagarna före 18 januari.

Åt: Moussaka

Tittade på: Sveriges mästerkock och Renés brygga

Gjorde: satte tulpaner att dra i vatten

Vädret: Ungefär som i år. Vinterväder och minusgrader.


Mitt bästa lucia-minne

Skrivet av Sandra Neuman 13.12.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Luciadagen är för mig enbart fyllt av ljus, glädje och minnen. Massor av minnen från luciamorgonen i lågstadiet, alla de gånger jag och mina kusiner lussat i samband med mommos födelsedagskalas, högstadiets lucia, gymansiets lucia och den gången jag själv deltog i stadens luciafest.

Men det minne som ger mig allra mest glada tankar samtidigt som det är känslosamt och lite obehagligt är luciadagen 2013. Ett par veckor före var det mycket nära att vi skulle mista min moffa i ett hjärtstillestånd. Tack vare att min mommo påbörjade HLR har vi idag en glad och pigg moffa utan större men. Det är med stor tacksamhet jag minns tillbaka till dagen och den lite galna idén att ta med hela släkten till vasa och lussa för moffa på centralsjukhuset.

Mer uppskattat kunde det inte ha blivit.

SN Lucia

SN lucia 13