söndag 11 november 2018 - 08:10

Den bästa pappan

Hur ska man kunna hylla en pappa som är så fantastisk att det inte går att finna orden? En pappa som finns där för barnen natt efter natt, tröstar, hämtar vatten, byter våta sängkläder och låter sin fru sova. En pappa som ger upp-och-ner-kramar om det är det som krävs vid dagislämning på morgonen. En pappa som kan ta strider med en ängels tålamod, leker häst och kurragömma, och spelar fotboll i regn och rusk.

Mitt hjärta svämmar över av kärlek till hela min familj när jag ser dem tillsammans. Kärleken mellan barnen och deras pappa är så stor att den verkligen inte går att sätta ord på. Jag är så otroligt glad över att mina barn får ha en sån pappa som visar sin kärlek oavsett om det är hemma, på dagis eller någon helt annanstans.

 

daniel 1daniel 2

 

Tack Daniel för att du är den bästa

pappan våra barn kunde önska sig.

fredag 2 november 2018 - 12:53

Nostalgitrippen back to the 90´s

Det svänger ordentligt men jag ska försöka få till någon slags text ändå. Jag är sjukskriven idag för att försöka komma ikapp efter de här tre veckorna som hela familjen varit krassliga. Du kanske känner igen fenomenet att föräldrarna inte riktigt får tillfälle att tillfriskna förrän barnen är i skick. That's the case!

Jag har visserligen ont i hela huvudet men det är inte därför det svänger denna mulna fredag. För några dagar sedan kom vi av en händelse in på musikvideon här hemma. I facebookflödet fanns en baby som sjöng Queens "Bohemian rhapsody" och det var där youtubandet började.

 

DSCN4231Också 2003 när tåstrumporna var inne slöade vi framför MTV på eftermiddagarna.

 

När jag växte upp under 90- och 00-talet och man ville lyssna på musik fanns det MTV. Då kunde du sitta hur länge som helst och vänta på den där ena musikvideon som kanske var lite bättre än de andra. Christina Aguileras "Genie in a bottle" var en sån för mig.

Det fanns inte heller barnkanalen att titta på på morgonen så länge vi vaknade upp och åt frukost. Vi fick välja mellan nyhetsmorgon eller MTV. När jag frågade mina två bröder vilka musikvideor de mindes från alla sömniga morgnar så svarade de precis samma som jag hade tänkt på. Sunchyme med Dario G, Madonnas frozen, Janet Jackson -together again och många fler.

 

Med det här inlägget vill jag inget annat än bara vara lite nostalgisk.

tisdag 23 oktober 2018 - 09:59

Bobbor, samarbete och orkidé

Jag är ganska oinspirerad för tillfället och vet inte riktigt vad jag ska skriva om trots att jag påbörjar ungefär fjorton texter per dag. Det kan förstås ha att göra med de här utdragna förkylningsbobborna vi fortfarande tampas med. Idag när jag egentligen skulle ha egentid att ladda om, har jag istället en febrig pojke i soffan och en lillasyster som sympatiserar och vägrade dagis.

Som tur ordnade det sig så att jag kan fara iväg på en bloggsamarbetsgrej senare idag. Det blir roadtrip med kaffe och podcast. Det är nästan så att jag börjar gilla att köra bil tack vare podcasts.

 

orkidé

 

En som däremot trivs med sin situation är min one and only orkidé. En liten stackare med halvvissna blad som trots allt börjar skjuta ut en ny del. Där ser du, det krävs inte så mycket för orkidéernas skull.

torsdag 18 oktober 2018 - 10:30

Bota förkylning och rädda växterna

För fjärde dagen i rad skär jag upp en bit ingefära i mindre bitar och sväljer tillsammans med vatten. Morgonkaffet har jag för tillfället bytt ut mot te med rikligt med honung i. Rösten är det lite sådär med. När jag kom från jobbet igår hade jag inget mer att säga. Ljudet var slut och halsen svullen. 

För första gången den här veckan är båda barnen på dagis och jag kan ha en tyst retreat för mig själv ända fram till klockan 15. Jag ska skriva, titta på nyaste Big bang theory och sedan lyssna på poddar när jag går till dagiset längre bort. En av mina nya favoritpoddar är Skäringer & Mannheimer, det är underhållning från början till slut.

Först ska jag dricka mitt förmiddagskaffe, ge näring åt blommorna och släppa ut katten Nelson. Till ditt förmiddagskaffe eller till lunchen kan du läsa det här:

ingefära och förkylningar

Odla ingefära och batat

Ta hand om hösttrötta växter

 

IMG 7399 

lördag 13 oktober 2018 - 21:29

Nattskräck, förälderns mardröm

Jag hade tänkt skriva om alla fantastiska höstkänslor jag haft igår och idag. Om höstmarknad och lökar och fina saker...

Men så får min 4-åring här bredvid mig i soffan ett anfall av nattskräck. De föräldrar som upplevt nattskräck vet att det tar så sjukt i ens hjärta, och det värsta är att man inget ska göra de minuter ens barn skriker hejdlöst.

 

AE8EE9E5 1C30 4814 BB23 4F9758B1689C

 

Nattskräck är en sömnstörning som är väldigt vanlig hos barn. Under de första sömntimmarna kan barnet sätta sig upp, skrika och gråta hysteriskt utan att man som förälder får någon slags kontakt alls eftersom barnet sover. En stund senare avtar skriket och allt är som det var innan, efteråt har barnet inget minne av händelsen. Som tur.

Senaste natt hade jag själv hunnit somna när attacken kom, vaknade förskräckt till och gjorde misstaget att försöka trösta barnet. Det blev bara värre och först när vi släppt in katterna (som en ursäkt för att få chocka kroppen med frisk luft så spänningarna skulle släppa) kunde vi krypa ner i sängen igen och titta lite på my little pony.

Det du ska göra som förälder är att bara sitta där. Sitta och lyssna på ditt barns hysteriska och ångestliknande skrik. Se de finaste små ögonen stirra förskräckt på ingenting och ropa ditt namn. Då ska du sitta där och bara vänta ut attacken. Inte prata med ditt barn. Inte röra ditt barn. Inte trösta på något sätt.

För oss kommer attackerna som tur inte alltför ofta medan de för andra kan vara mer regelbundna. De föräldrana som måste stå ut med nattskräck kanske till och med varje natt, önskar jag all styrka till.

tisdag 2 oktober 2018 - 14:00

När allt stannar

Hur tror ni att det känns när en narkoman efter flera timmar äntligen får stillat sitt behov? Jag har ingen aning, men det är de tankarna som dyker upp i mitt huvud sekunden när jag fått skjuta fast en ny libreknapp efter en natt utan.

Stressen släpper och jag är trygg igen. I mål. 

 

Igår kväll när jag insåg att min libreknapp bara skulle vara i funktion två timmar till hittade jag ingen ny någonstans. Att jag letade i alla hyllor, lådor och till och med skåpet i hallen säger ganska mycket om hur bra ordning vi har det. Men nej, ingen gul librelåda någonstans! Oh crap! 

För mig stannar hjärnan när något rutinerat plötsligt bara inte funkar. Hur är det jag gör med en vanlig blodsockermätare nu igen? Jag inser att det kommer bli två hemska dygn fram till materialutdelningen om jag inte lyckas hitta någon som kan låna ut en libreknapp.

Vilken tur att facebook finns, och speciellt tacksam är jag över gruppen för finlandsvenska diabetiker och snälla mänskor som lånar ut en knapp. Jag fick till och med hemleverans! Och då när jag skjuter fast knappen återställs min värld igen. Det blir lugnt och jag kan funka.

 

IMG 6950

tisdag 2 oktober 2018 - 10:25

Jag behöver en omprogrammering

Nog är det ändå märkligt hur inkörd man blir på en kort tid. Hur mänskans hjärna så enkelt kan styras och ställas med. Lite skrämmande också när jag tänker efter. Inte konstigt att vi är lättpåverkade när vi själva kan programmera hur vi ska tänka.


För mig märks det så bra nu när odlingssäsongen på sätt och vis är slut. Jag har ingenting att skriva om! Vad skrev jag om i min blogg på den tiden innan jag odlade? På vilket sätt formade jag blogginlägg innan jag nischade mig för sevendays?

 
Vad ska jag nu skriva om i fyra-fem månader innan det blir aktuellt med sådder i tamburen igen? DU kan hjälpa mig genom att tänka förbi mina gröna fingrar och ge mig ämnen, rubriker och sånt. Som ett stöd åt en vilsen mänska med stort skrivbehov.

 5366DF07 4353 4052 B1BE 543762D91699

torsdag 27 september 2018 - 10:00

Rädslan kommer om natten

Jag ligger i vår renbäddade säng och tittar på Milea som ligger bredvid. Blåsten sliter i plåttaket. Det var det som väckte henne. Jag var likadan när jag var liten. Lättskrämd. Rädd för mörker. Rädd för åska. Rädd för blåsten. Rädd för allt.

 

SN Händer Barn Föräldrar

 
Här är hon trygg, det märks. Hon kryper lite närmare och ligger med nästippen mot min. Ibland tittar hon upp och ler sitt allra finaste leende. Magin bryts när gosedjuret lämnat kvar i hennes säng, men jag lovar att jag kan vara hennes gosedjur. Den dealen godtas och sedan tar det inte länge innan hon sover på nytt.

 

SN Leon Milea Syskon

Mileas storebror Leon sover mycket djupt på natten och vaknar sällan. Omöjlig att väcka ens för ett pottbesök. En sån typ som jag själv avundades när jag var liten. De där som somnade genast och sov gott hela natten.

Det är fint att jag kan ge mina barn den där tryggheten. Vi kan sova alla fyra på våra 160 centimeter om det behövs, bara alla är trygga. I vårt hem ska ingen behöva vara rädd för natten och mörkret.

 

söndag 16 september 2018 - 23:01

Festhelg

Ibland kommer de mer speciella helgerna som en slags guldkant bland alla de där vanliga veckosluten. Om det kan bli mer fartfyllt än så här vet jag faktiskt inte.

På fredag fick vi bevittna min mamma och hennes sambo ingick äktenskap. Själva vigselceremonin tog inte många minuter, men istället firade vi hela kvällen med kaffe, cheesecake, skumppa och grillat.

 

D7DC53E4 238A 4963 9B50 D8B16FDCE35D

13AAD352 0140 4FB6 A45F 022F7B97686D2D9FA4E9 9387 43B8 982C 116CED1051DC

B0909579 2294 40B1 BF2C 2D8DD75C83C7

 

Feststämningen fortsatte på lördag när vi firade Mileas 4-årsdag. För en gångs skull kände vi oss ganska färdiga med bakandet och städandet redan en halvtimme innan de första gästerna anlände och vi kunde båda vara med under presentöppningen. Det blir lite väl spännande när man som nybliven fyraåring står i centrum med allas blickar riktade mot de paket man förväntas öppna. Men med lite tårta i magen blev stämningen lite lättare och kalaset avslutades med legobygge i vardagsrummet.

Tårtan blev den här gången också en alternativ variant för att passa husets egna dieter. Enligt Mileas önskemål blev det en med grädde och jordgubbar, och det i kombination med mitt eget val att göra bottnarna av mandelmjöl och med mindre socker. Jag använde igen brödreceptet med sötning (länk längre ner), som tårtbotten och saftade dem lite med jordgubbssaften som rann av när jag tinade upp gubbarna.

 

IMG 6210IMG 6211IMG 6212IMG 6213

 

Idag har vi mest bara försökt ladda om inför en ny vecka. Spelat Afrikas stjärna, jobbat och lekt utomhus, haft tårtätarhjälp och badat. Men redo för en ny vecka blir vi riktigt aldrig känns det som.

 

Annat att läsa om kalas.

Recept: Gluten-, socker- och kolhydratfri tårtbotten

Recept: Vegansk chokladkaka

Tusen dieter på ett kalas -hur gör man?

Kalasångesten

Två tårtrecept till

onsdag 12 september 2018 - 13:30

9/11 är inte bara horror

7D1A2E01 D89A 46ED A4B8 636F1A939383

11 september är för mig inte främst förknippat med terrorattacken i USA längre. Tills för 4 år sedan var det nästan så att 9/11 kom emot med ett hånflin och satte håren på ända. Men så kom Milea.

För fyra år sedan, torsdagen den 11 september 2014, fick vi uppleva hur det är att vänta på vår tur in till operationssalen. Förutom min man hade vi också med oss en doula som till en början väntade utanför operationssalen. Som förväntat behövde babyn mer vård än vad som kunde ges (hela orsaken till kejsarsnittet i vecka 34 var en stressad baby) så när Daniel gick iväg med Milea, barnläkaren och sköterskorna till barnavdelningens intensivvårdsavdelning kom doulan in till mig.

DEAD8E69 9C4D 4923 88F5 E9B04A86D408BAAD891B 1FF4 4B40 A054 6C542CB38A56

 

Att ha en doula med sig i operationssalen kändes som en stor trygghet i en sådan situation som vi befann oss i. Jag var rädd. Rädd för att få panikångest, rädd för att jag inte visste vad som hände med min nyfödda dotter. Jag minns att jag bad min doula berätta något lättsamt så att jag inte skulle behöva tänka på de här sakerna eller försöka känna efter hur det känns när ens livmoder spolas och sys ihop. Jag tror också att min man kände tacksamhet över att ha en trygg person vid min sida istället för att inte behöva slitas mellan att sitta med babyn eller med mig.

I något skede påpekade någon att flickebarnet fick 9/11 som sin födelsedag, men jag kontrade med att det också är min namnsdag. I år kom jag inte ens att tänka på att det var något annat än min fina dotters 4-årsdag. All fokus på stjärnan. I helgen vankas kalas med jordgubbstårta och äppelkaka,  gäster, presenter och ballonger.

Vad jag är tacksam över, är att ha en så här fin, snäll och glad mänska som varje kväll säger "mamma jag älskar dig".

 

Här kan du läsa mer om hur jag upplever 9/11

11 september 2017

11 september 2016