Lagombackan sevendays header 2

På 32-årsdagen

Skrivet av Sandra Neuman 17.07.2019 | 1 kommentar(er)

Någon frågade nyligen om jag har haft någon 30-årskris, men det kan jag inte påstå. Att bli 32 känns inte heller någonstans i kroppen. Idag  den 17:de juli är det min födelsedag och jag tänkte visa hur jag har firat i flera dagar i år. Det är mest bara bilder, för nu plötsligt har jag hittat ivern att fota igen. Håll till godo.

Och vad får en 32-årig trädgårdsmänniska för presenter egentligen?

villarosmamma och barnmileas fiskstrandkantstrandgras

Vi tjuvstartade med ett litet kalas på villan i söndags. Om man behöver slippa stress är ett kalas hemma (då behöver man städa) inget att satsa på, så då informerade jag klanen att den som är på villan är bjuden på tårta till eftermiddagskaffet. En envåningstårta med jordgubbar och grädde, en mini-vegantårta och ett turistbröd slapp jag undan med. Och inte behövde jag städa heller. Abborrarna ville däremot inte vara med på något firande, så de valde att inte alls nappa på erbjudandet.

 

sandra 7 arDen här bilden från 1994 fick jag av mamma idag. Jag minns den där dagen när vi lekte med påslakan i blåsten vid villan.
Och jag minns hur mycket jag tyckte om den där my little pony-tröjan.

fodelsedagsbarntartason i motljusEtt glatt födelsedagsbarn, hennes tårt-snåla avkomma och en tårtnjutare i motljuset.
Födelsedagshelikoptern härstammar kanske den också från 1994 eller något liknande.

solrosfiskarsvattenstankJag vet att jag behöver pusha på med lite födelsedagsönskningar åt olika håll, därför föräras jag också alltid med nödvändigheter som jag vill ha/behöver. I takt med att jag förstorar köksträdgården blir vattenslangen otillräcklig. En sån här snygg förlängning från fiskars känns som en ganska smidig lösning för att nå ända bort till plommonträden. Det finns inget bättre sätt att testa en ny vattenslang än att låta barnen springa genom ett sirligt regn i motljus.

garden florafodelsedagsperennerschersminFör ett par år sedan förlorade jag mitt gula plommonträd 'Onega' till vinterns hårda grepp. Sedan dess har jag sörjt de söta små frukterna och hela tiden tänkt på att jag borde skaffa ett nytt. När mommo å moffa en dag frågade vad jag önskade mig till födelsedagen blev svaret enkelt. Ett plommonträd. När jag så igår hämtade ett sånt från Garden flora i Bennäs passade jag på att förära mig själv ett par perenner till min 32-årsdag. Riddarsporre, Astilbe, Älggräs, Veronika och Dvärgbergenia. Precis sånt som en trädgårdsmänniska behöver ha.

Den bästa presenten kommer ändå efter helgen 
när två veckor semester hägrar.


Ljusparken i Nykarleby

Skrivet av Sandra Neuman 06.07.2019

Kategorier:
Taggar:

Ikväll besökte vi vår stads nyaste utflyktsmål. Ljusparken.

Ljuspark nykarlebytitta ett flygplanstappsalvialjuspark utflyktljusparken i nykarlebyljusparken nykarlebymilea pa stennykarleby kraftverk

I samband med att vårt vattenkraftverk byggs ut passar Nykarleby kraftverk på att göra något för stans invånare och gör i ordning en ful slänt intill ån. När de första planritningarna släpptes för allmänheten kändes det som att det här aldrig kommer att hända. Men nu är en del av parken öppen för allmänheten och jag måste säga, väl värt ett besök! Kvällsljuset är fantastiskt och tack vare nivåerna känns det som en helt annan värld bort från stadstrafiken. Jag väntar ivrigt på en brygga så man kan börja sitta och meta med barnen.

Parken planeras öppna officiellt under Nykarlebyveckan i augusti, men redan nu går det att besöka en del av den. Om du skriver in till exempel Lybecksgatan 1 i någon kart-app så finns ljusparken norr om den. Ovanför ljusparken finns Topeliparken precis vid busshållplatsen, den är också rolig att gå runt i med sina många gångar.


Välkommen på loppisrace, öppen trädgård och käpphästhoppning

Skrivet av Sandra Neuman 25.06.2019

loppisrace annons19IMG 6411tillsammansodlingtillsammansodling kapphast

Snart händer det här på källbacken i Nykarleby. Den sista juni, alltså nu inkommande söndag, blir det igen dags för det välbesökta loppisracet. Om du är beredd att gå 4 kilometer så kan du faktiskt besöka alla försäljningspunkter till fots. Över 40 försäljare på 4 kilometer! Parkera bilen och njut av vår fina omgivning.

 

38 gårdar på bara 4 km!

 

I år har vi också en bonuspunkt på kartan. Vi ordnar nämligen öppet hus på tillsammansodlingen och låter de som vill besöka vår, ännu inte prunkande, oas mitt i stan. För barnen finns ett gäng käpphästar stationerade och bara väntar på att få hoppa hinderbana. Det här är också en utmärkt plats för en picnic i det gröna! Vackert väder är beställt så bara leveransen håller ska solen skina mellan små tussar av moln. Det får inte bli för varmt heller.

Själv ska jag sälja bort ett stort lager barnkläder och leksaker för inga pengar alls. Möbler kommer du också kunna hitta på vår gård, till exempel barnsängar, bord och pinnstolar. Jag blir glad bara jag får tömt de får förvaringsskrymsel vi har i vårt gamla hus.

I samband med loppisracet brukar jag öppna upp min trädgård för den som vill titta runt. Så också i år. Det finns mycket halvfärdigt arbete, men det bjuder jag på. Kanske kan det ändå inspirera någon på något vis.

 

VÄLKOMMEN TILL KÄLLBACKEN!

 

Förutom den här klassiska kartan finns det också en online-karta på google maps. Då kan du enkelt ha kartan med dig i telefonen när du går omkring. Onlinekartan hittas här.

loppisrace19karta

 


Torsdagstankar från en ledig mamma

Skrivet av Sandra Neuman 09.05.2019

Greklandstomaterna

Det är länge sedan jag känt mig så här harmonisk och nervarvad som jag är idag. Barnen är i dagis fram till eftermiddagen och jag är helt ledig utan planer, måsten, möten eller annat program. Det ligger många timmars vila bakom det där harmoniska, så jag vill ändå inte göra något stort och betungande idag med tanke på att det stundar två intensiva jobbdagar inför morsdag. Morsdag är en av de största dagarna inom blomsterhandeln, och det gäller att vara förberedd och utvilad.

Men att bara göra ingenting hela dagen är inte annat än stressigt, så något måste jag ändå hitta på. Jag tror att jag ska plantera om mina greklandstomater och så frön. Det är så där lagom mycket program. Så får jag se vad resten av dagen för med sig. Kanske hinner jag sätta ner jordärtskockor också. Kanske inte. Det är kroppen som får bestämma takten idag.


Vintersöndag

Skrivet av Sandra Neuman 20.01.2019

IMG 0992

 

Vi bor i en ganska fantastisk del av Nykarleby. Lite avsides, lite mindre trafik, lite lägre prioritet på att vägarna ska plogas och sandas, men istället mycket harmoniskt. Till och med jag som inte har skidat alls på kanske 7-8 år fick feeling och skidade ett varv runt kvarteret tillsammans med barnen.

 

IMG 0988SN vinter 1

 

I köksträdgården skakade vi bort snön ur fruktträden och tog bort snölagret från växthustaket Det är inte så tung snö just nu, så det löns att skyffla bort det nu istället för att vänta tills det blir blött och tungt. Då kan det dessutom vara för sent. Snötyngden kan snabbt orsaka skador på både växthus och träd när det börjar töa.

Mest njöt vi bara av de stora snöflingorna som dalade ner, försökte fånga dem på tungan och sånt som man gör när det snöar fluffig snö. Katten Nelson kände sig lekfull och dök efter det som fanns under snön. 

Nu är vi redo att ta oss an en ny arbets- och dagisvecka

 

IMG 0990IMG 0982


6:e föräldraåret

Skrivet av Sandra Neuman 17.01.2019

Kategorier:

Det är svårt att inte bli känslomässig när det närmar sig barnens födelsedagar. Eller vad säger ni föräldrar? Man minns exakt vad man åt, vad man såg på tv, vad man gjorde. Undrar om det kommer att sitta fastetsat i minnet för alltid?

Medan min bloggkollega Sara botaniserar i föräldralådan så blir min förstfödde, Leon, hela 6 år imorogn. Det betyder att han till hösten blir ett förskolebarn och påbörjar den där långa resan i skolvärlden. Otroligt att det har gått sex år sedan vi blev föräldrar för första gången och att vi idag har en sån fin, snäll och omtänksam son. Han är dessutom smart, språkbegåvad och med ett otroligt sinne för problemlösning. Vi imponeras varje dag av alla hans fina sidor.

 

IMG 0779

 

Så... Då för 6 år sedan, det började redan på tisdag (16.1.13) när vi hade tid till mödrapolikliniken i Vasa och det skulle bestämmas när den här pojken skulle ut. På grund av hans axelbredd var det inte ens tal om igångsättning så det vi fick var en tid till kejsarsnitt en vecka senare när vi nådde vecka 37+6.

 

Det blev inte riktigt som tänkt när jag bara en dag senare drabbades av havandeskapsförgiftning och blev inlagd på BB för att övervakas. På fredag morgon den 18 januari 2013 kom han med akut kejsarsnitt. Kvällen före började jag se stjärnor (ännu ett tecken på havandeskapsförgiftning) och då vågade läkarna inte lämna kvar honom i magen när det stundade helg.

 

Att det blev lite akut och Daniel inte hann längre än till Oravais innan de sprang iväg med mig genom korridorerna är inte längre jätteviktigt. Att bedövningen inte fungerade och jag blev nersövd och därför missade hela showen är heller inte superviktigt längre. Allt det var en gång något jag ältade ganska mycket. Men 1 år senare blev jag gravid igen och då kom Milea och ställde min uppfattning om kejsarsnitt till rätta.

 

IMG 0780IMG 0781

 

Det här är de fyra detaljer som för evigt kommer att göra mig gråtfärdig dagarna före 18 januari.

Åt: Moussaka

Tittade på: Sveriges mästerkock och Renés brygga

Gjorde: satte tulpaner att dra i vatten

Vädret: Ungefär som i år. Vinterväder och minusgrader.


Mitt bästa lucia-minne

Skrivet av Sandra Neuman 13.12.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Luciadagen är för mig enbart fyllt av ljus, glädje och minnen. Massor av minnen från luciamorgonen i lågstadiet, alla de gånger jag och mina kusiner lussat i samband med mommos födelsedagskalas, högstadiets lucia, gymansiets lucia och den gången jag själv deltog i stadens luciafest.

Men det minne som ger mig allra mest glada tankar samtidigt som det är känslosamt och lite obehagligt är luciadagen 2013. Ett par veckor före var det mycket nära att vi skulle mista min moffa i ett hjärtstillestånd. Tack vare att min mommo påbörjade HLR har vi idag en glad och pigg moffa utan större men. Det är med stor tacksamhet jag minns tillbaka till dagen och den lite galna idén att ta med hela släkten till vasa och lussa för moffa på centralsjukhuset.

Mer uppskattat kunde det inte ha blivit.

SN Lucia

SN lucia 13


Hur känns bioresonans?

Skrivet av Sandra Neuman 12.12.2018

Nu ligger jag här igen mitt i natten, vaken, efter att ha sovit på soffan hela kvällen. Jag var trött och visste att jag skulle somna där. För trött för att borsta tänderna och gå till sängs.

 
Det har varit en lång dag. Vi började med glöggmorgon/julfest på ena barnets dagis (igårkväll dansade vi ringlekar på andra barnets dagisgård) och mammahjärtat värkte av stolthet över musbarnet som sjöng med så gott han kunde i alla åtta verser av mössens jul. På både finska och svenska.

 

D0596754 7EEA 447A B2C2 2B071220D2CF


Nästan direkt efter sista pepparkakan körde jag till kaitsor för min tredje homeopat-behandling vid Marias hälsonycklar. Jag märker skillnad på mitt humör efter varje behandling, inte bara för att Maria är en behaglig person att ha att göra med, utan verkligen tack vare behandlingen. Under ett moment när mitt ärr från kejsarsnitten behandlas rullar Maria på det med en liten cylinderformad rulle. Ibland känner jag av något ibland inte. Idag kändes det som om ett område från revbenen och ner till vänstra knäet rullades trots att det bara handlade om 10 cm. Jag fascineras över det magiska (det är alltså inte magi, men det känns så ibland) i den här behandlingsmetoden och är glad att jag bestämde mig för att ge mig själv det här.

 
I samma hus i kaitsor finns förresten ett mysigt litet veganskt och ekologiskt lunchcafé. När jag nu råkade vara där precis vid lunchtiden och det serverades fyllda tomater och skogssvampsås passade jag på att mätta min mage. Och åh så gott det var! Vilka smaker! Helt annat än de man själv tråcklar på med där hemma! Sök dig till café Ajna i Kaitsor, Vörå.

 
Sedan gjorde jag ett stort misstag senare på kvällen, som var det som gjorde mig mest trött. Jag försökte styra upp julkortstillverkning med barnen. I vardagsrummet! Mycket osmart av mig! Nåväl, det blir kanske några julkort åt de närmaste innan julafton. Den som inte ger upp får se.

 
Nu efter den här natt-bloggen kanske jag kan hitta sömnen igen... trots de där fem sönntimmarna på soffan.


Linns back to basics

Skrivet av Sandra Neuman 10.12.2018 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Jag ska passa på att härma Junglinn lite och köra intervju med mig själv. Mycket eftersom jag börjar vara lite söndagssömning... men också för att imorgon måndag när jag tänker mig att jag ska publicera det här, så jobbar jag på dagen och på kvällen är det dagis-julfest.

 

Hej, vilket är ditt fullständiga namn?

Sandra Terese Emilie Neuman. Det är inga släktnamn alls utan bara de namn som mina föräldrar tyckte lät fina tillsammans. Vi tänkte likadant när vi döpte våra barn, att de skulle låta fina tillsammans, men vi grävde faktiskt lite i släktboken för att hitta inspiration. Tar man första bokstaven ur alla mina namn blir det STEN. Det är vad jag brukar få heta för mina bröder. Sten.

 

Hur gammal är du?

31. Och hur det gick till vet jag inte alls. Men jag håller med Linn på den punkten, att det är en ganska skön ålder att befinna sig i. Man är ordentligt vuxen, men ändå kan man känna sig ung. Värsta ålderskrisen får jag när jag har praktikanter som precis fått körkort eller när niorna kommer på prao och jag kan konstatera att det är femton år sedan jag gick i nian.

 

Bor du ensam eller med någon annan?

Förutom jag, min man och våra barn Leon och Milea bor det en mängd kreatur i vårt hus. Vi har fyra katter, fyra hönor, en tupp och vem vet hur många spindlar!

 

 

IMG 9383Enligt Leon 5 år är jag både kort och skriker mycket.

 

Hur lång är du?

169 eller 170, det verkar bero på tillfället det där hur lång jag är. Hela min barndom har jag varit längst av alla flickor på min årskurs, tills jag plötsligt slutade växa i sexan. Numera är jag inte alls särskilt lång, och faktiskt bland de kortare bland mina släktingar.

 

Vad spenderar du mest pengar på?

Mat och grönväxter skulle jag tro. Allra mest det första förstås. Vad jag iallafall inte sätter några slantar på är mina egna kläder. Bara när jag verkligen är i behov av nya plagg sätter jag ett par timmar på det.

 

Hur många syskon har du?

Två yngre bröder, Filip och Jonatan. De är några av de jag helst spenderar tid med när jag får välja fritt och vi har alltid roligt tillsammans.

 

Favoritfärg?

Jag kan inte säga annat än grönt! Om det då beror på att det är växternas färg eller om jag bara annars dras till den färgen. Jag skulle bra kunna tänka mig att ha alla rum i grönt, men någonstans måste en ju hejda sig för att inte verka alltför galen (därför är bara hela vindsvåningen och köket grönt).

 

Vad gör du varje dag?

Dricker kaffe, kramar barnen och berättar hur mycket jag älskar dem. Jag skulle också kunna svara att jag ligger på soffan. Min kropp kräver "gubbvilor" nu som då. När jag kommer hem efter en arbetsdag måste jag lägga mig ner en stund. På kvällen måste jag igen ligga ner för att ladda om kroppen. Egentligen borde jag kanske skaffa mig det där gym-kortet för att stärka min kropp lite...

 

Vilken är din favoritmat?

Svår!! Får man säga julmat och midsommarmat? Jag älskar bufféer där det går att välja bort pastan, potatisen och brödet och bara ta det där allra godaste. Men så älskar jag också soppor av olika slag. Speciellt de där riktigt matiga laxsopporna med mycket grädde i.

 

Vem litar du på?

Jag förlitar mig på alla runtom mig. Det är nödvändigt för att inte behöva gå runt och oroa sig i onödan. Jag litar på att var och en sköter sitt. Men måste jag välja en människa så litar jag allra mest på mamma, förstås. Är det inte mamma som alltid vet allt?

 

Vad har du alltid i kylen?

Majonnäs och ketchup. Det är enda sättet att få min son att äta maten vi serverar om han får sätta majonnäs och ketchup på. Kinkigare barn får man väl leta efter!

 

Är du en morgon- eller kvällsmänniska?

Alltså, inget av det passar in på mig. Jag är kvällstrött och somnar på soffan men kan också ligga vaken hur länge som helst... så kan jag sova hur länge som helst på morgonen, men om jag bara kommer mig upp ur sängen så kan jag fast ta ett möte med banken direkt!

 

Varför bloggar just du?

Det fanns en tid (högstadiet) när jag varje kväll satt vid mitt blå skrivbord och skrev brev. Sedan kom lunarstorm (2001) med sin dagboksfunktion och extrem communityn efter det (2004)... därifrån har det bara rullat på. Jag tycker helt enkelt om att skriva, och att skriva för andra är lite roligare än att bara skriva för sig själv tycker jag. (Det var jag som var Yona!)


6.12-snapshots

Skrivet av Sandra Neuman 06.12.2018

Det är mycket skönt med en riktigt ledig dag så här i jultider. Visst är jag alltid ledig på torsdagar, men det innebär ändå dagislämning och -hämtning, och att Daniel kommer hem till kvällsmaten.


Självständighetsdagen gav oss en extra ledig dag att ladda och umgås (och förstås hinna med det dagliga tjafset om mat). Här följer ett par snaps från Neumans version av att fira självständighetsdag.

 

6.12 1IMG 9234Gambäfrassin Winston har hållit sig inomhus och myst ungefär hela dagen

 

Jag har tagit skott från både gullrankor och fetbladsväxter för att få mycket mera grönt i hemmet i framtiden, jag beräknar att de kanske har fina rötter för plantering sedan när det är dags att börja plantera om de växter som behöver omplantering i februari. Egentligen behöver vi kanske inte mer växter, men jag älskar att ha det grönt och levande i hemmet och skulle framför allt vilja ha mer grönt på andra våningen. Gullrankan går bra att stå där det är lite mörkare, så därför tror jag den skulle passa speciellt bra i vårt sovrum som är litet och mörkt.

 

 

6.12 2IMG 9239Reflexvästarna är nyinköpta från polkuped.fi, och ögonen på mössorna är specialdesignade av yours truly.

 

När nu solen bjuder till en ledig dag samtidigt som det faktiskt finns en relativt stor mängd snö på marken OCH det inte är svinkallt... ja då måste vi nästan gå ut. Barnen ville för ovanlighetens skull ut också så valet var inte svårt. Hönsen vågade sig också ut efter att ha kurat ihop sig i huset hur länge som helst. Till skillnad från Carolines höns så tycker inte mina alls om snö. Frusen vinterportlak blev inte heller någon hit!

Det kom önskemål om att plocka fram skidorna. Sagt och gjort skidade båda barnen nerför hela källbacken och upp igen till vårt hus. 

 

6.12 3IMG 9236

Därefter har vi hunnit med födelsedagskaffe för Finland 101 år med Afrikas stjärna som underhållning. Legolek. Julfilm. Slagsmål. Pysselstund. och förstås lite handskakning från slottet.

Framför allt hann jag sova klockan runt senaste natt och känner mig ordentligt utvilad inför en fredag med begravningsbinderier, buketter och planteringar.

 


 

Tidigare år har vi bland annat bakat pepparkakor och slaktat på självständighetsdagen:

Finland 100 år! Tuppslakt och chokladmousserecept

Ett år fick vi självständighetskycklingar!

Den gången jag fick gå på bal, och baka pepparkakor!