Lagombackan sevendays header 2

Jag är inte alltid den glada mänskan

Skrivet av Sandra Neuman 18.10.2019

Inspirationen är inte på topp just nu. Jag sitter mest och funderar på nästa sommarblommorna till nästa år, knyter någon makraméampel och däremellan tittar på mina favoritserier. One tree hill är sedan ungdomen i topp, greys anatomy (nytt avsnitt idag!) och alla kriminalare som finns att se på c more.

I skafferiet i vårt kök har det sedan en vecka tillbaka surrat en fläkt för att torka upp trägolvet efter en lätt fuktskada. Allt som stått i skafferiet står utplacerat där det ryms. I köket, i hallen, på vinden. Det är påsar och lådor överallt och bara att försöka hitta en tonfiskburk är en utmaning. Något positivt med det hela är att nu när vår moccamaster står lite lägre ner har Leon lärt sig att koka kaffe åt sina föräldrar. Men själva arbetet med fuktskadan drar ner humöret en aning, luften är torr och vi kan behöva slipa och lacka hela köksgolvet när torkningen är klar och golvbiten som tagits bort är på plats igen.

06D516D1 756B 4079 B10E 70717821F069B0680235 E425 4AE9 AC38 1E40D205C0015753F7A0 E5CA 44F2 A492 1ABA2D1211047451EB98 7889 4DA2 9D26 2CA5B1CB39BB 

Men det är fredag.

Det är höstigt i luften och inte alltför många veckor kvar tills vi florister får börja tänka på julen. Förra helgen satte jag ner mina vitlökar och nu i helgen tänkte jag så en del sommarblommor och perenner. Eftersom vi har tillsammansodlingen där jag har möjlighet att odla grönsaker så känns det som dubbelarbete att också odla hemma för eget bruk. Istället kan jag satsa på att ha en mängd fina blommor att göra buketter av. 


Därför är jag utan sparris

Skrivet av Sandra Neuman 11.10.2019

Kategorier:
Taggar:

Det här med sparris. Fantastiskt goda primörer som man ju gärna skulle ha ett eget hav av. Men det är inte alls min typ av gröda har jag upptäckt. Exakt noll sparrisar har jag kunnat skörda genom åren och det beror bara på en enda sak -mitt dåliga tålamod.

Från det att man satt ner en sparrisplanta i jorden (den kräver lite speciallösningar så där får man googla sig fram till vad som krävs) tar det 3 år innan det går att skörda... Jo, tre år. På den här tiden borde sparrisen få stå i fred och växa till sig. Absolut inte flyttas. Men så är det den där Sandra på källbacken som inte kan bestämma sig för var i köksträdgården sparrisodlingen ska vara. Nästa sommar hade jag kunnat skörda en del av en sparris jag fick när jag fyllde 30, men så kommer jag på att sparrisodlingen ska flyttas och utökas.

Tålamodsbristen till trots tänkte jag också så sparris från frö. "Det är jätteenkelt och mycket billigare" var det någon som sa, och som sagt, vem vill inte ha en sparrisodling? Men hur det experimentet framskrider får bli en helt annan historia sedan mot vårkanten.

sparrisarÄggskalen på jordytan har bara en enda mission, att markera var sparrisplantorna finns.
Sparris ska ha kalk och det enda kalkhaltiga jag hade till hands var äggskalskrosset jag ger åt hönsen.


En röd överraskning

Skrivet av Sandra Neuman 10.10.2019

När man trodde man skulle bli utan rödbetor i år, börjar dra upp allt överväxt ur lådorna, och hittar en riktig överraskning!

Trots att jag inte har sått rödbetor i år (och det är något jag i efterhand ångrar väldigt djupt) så har jag lyckats odla fram både större och mindre rödbetor. Bladbetan 'Bull's blood' odlas för sina goda blad, men låter man dem stå kvar hela säsongen så utvecklas en rotknöl. Den största av dem kan kanske vara lite träig i smaken, men det är ändå en rödbeta jag själv (av misstag) odlat. Om inte annat så funkar det säkert att göra rosa grönsaksbiffar av den.stor rodbetaBulls blood rodbeta


Nej se det snöa!

Skrivet av Sandra Neuman 09.10.2019

B7528151 238A 4EBB 88B6 FC442E944C6D

Det finns en risk att det blir enformigt med alla de här höstbilderna från trädgården. Men vet ni, de här färgerna är snart ett minne blott och den där grå-brun-daskiga färgskalan tar över. Vi måste passa på att njuta. Idag föll faktiskt den första snön här i Nykarleby, i flera omgångar till och med. En millisekund hade jag julkänslor, men påminde mig själv om att jag vill hinna så frön och sätta vitlök ännu innan det faktiskt blir vintertider på riktigt.

Jag mårar mest på i köksträdgården och hoppas att jag ska hinna med allt jag vill göra. Egentligen skulle jag behöva ha ett par tre veckor ledigt den här årstiden för att kunna jordbruka. Så där som skolbarn kan få ha på våren, ledigt från skolan för att hjälpa till med jordbruket. Eller nej förresten, glöm det. Jag skulle inte kunna sluta jobba i trädgården om jag hade obegränsat med tid och det skulle inte min kropp gilla. Det är kanske bra ändå att tvingas gå hemifrån, binda lite buketter och vattna blommor emellanåt.

fruset vattenEn stackars kryddpelargon gillade inte att bli uppgrävd och inflyttad.
När den såg ut så här blev den utflyttad igen. Idag ackompanjerades den av en frusen vattenyta.

sno och violEtt par snöflingor har överlevt bland grönmassan i en pallkrage.

vattentorn vaxthusGrannarna har röjt bort massor av träd så tyvärr har vi inte riktigt lummigt och skönt runt oss mera.
Vi får trösta oss med att vi får mera sol istället.

FE7E249D 6D91 4511 A7BD 042A17156B51Ringblomman, en riktig kämpe som inte har tänkt ge upp i första taget.


Passionen på insidan

Skrivet av Sandra Neuman 09.10.2019

I växthuset har det i sommar blommat väldigt vackert med djupt varm-lila passionsblommor. I hopp om att försöka övrvintra passionblomman grävde jag upp den och har den i tamburen där vi har lite svalare än inne. Där högt upp vid taket finns det en blek blomma som försöker kämpa och överleva den omställning det är att plötsligt finnas i vårt torra inomhusklimat. 

Den är blek, men riktigt vacker ändå.661AC88C 0F5B 45FE A9BD FBD6BAE17811


För dem som kämpar om ett tryggt liv

Skrivet av Sandra Neuman 08.10.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Det är obehagligt när våldsamheter och tragiska händelser kommer nära. Caroline skrev igår om det som hände i Jakobstad, som bara är 20 minuter från Nykarleby. Det blev droppen för Caroline, och gnistan för mig. Jag har i ett par veckors tid tänkt skriva något om det som drabbade vår småstad för två veckor sedan och sorgen som legat kvar i luften. Jag har bara inte haft modet att skriva trots att alla de här känslorna funnits där och velat ut i världen. Nu är det dags.

Det var tisdag för två veckor sedan. Jag hade hämtat barnen från dagis och skolan och efter att vi druckit kaffe med min mamma körde vi hemåt. Kyrkbron renoveras och det betyder att alla som vill från västra sidan av Nykarleby måste köra runt Juthbacka. När vi passerar juthbackabron står en polisbil, ett par andra bilar och ett gäng med ungdomar på bron. I förbifarten noterar jag bara hur ett par ungdomar sitter på en bänk och en polis står nerbjöd som för att trösta. I mina tankar har det inte hänt något mer allvarligt än en mopedkrock.

Chocken kommer på kvällen när vår enhetsskolas rektor skickar ut ett meddelande på kommunikationsappen wilma. En person har hittats död och det är elever (BARN!) som hittat kroppen. Känslorna är så många den kvällen och jag kan nästan inte lämna barnens rum efter att de somnat för natten. Vi vet inte ännu vad som egentligen har hänt annat än att det är en person som hängt sig i ett träd vid ån. I en småstad som Nykarleby går djungeltrumman het direkt något händer, men den är lite trasig så det klokt att inte tro på det man hör förrän infon bekräftas som sann. Den här gången pratades det om allt från en invandrarflicka till en man från vörå som tagit sitt liv. Oavsett personens ålder och bakgrund så är det en människa.

Nathanael hade väntat på besked om sin asylansökan i fyra år. Han hade ett arbete där han var omtyckt, vänner och ett liv här i Nykarleby. Då rycks mattan undan för andra gången när det kommer ett negativt beslut -igen. Du har allt du behöver i en trygg liten stad i ett tryggt land och får veta att allt det här ska tas ifrån dig och att du ska skickas tillbaka till en otrygghet där du har ingenting. På något vis kan jag förstå Nathanaels val att avsluta sitt liv där och då. Vilken hopplöshet och tomhet han måste ha känt den där eftermiddagen.

Cymbidium

Här skriver YLE om händelsen och länkar
vidare till artikeln om manifestationen.

 

I våras kom jag av en slump i kontakt med flyktingvännerna här i Nykarleby. Via tillsammansodlingen satt jag plötsligt en kväll och drack kaffe med människor jag inte kände, en kultur jag inte hade någon kunskap om och ett språk jag inte kunde kommunicera på. Den kvällen iakttog jag mest, upplevde deras glädjande personligheter och försökte lyssna till knaggliga konversationer på svenska. Bara för att jag satt där den där timmen förändrades min uppfattning om invandrare. Jag kan inte säga att jag varit rädd, men okunskapen om en kultur jag inte känner till är skrämmande och jag har helt enkelt inte vetat hur jag ska vara mot de här människorna. Så tror jag att det kan vara för många, att det är okunskapen som är mest skrämmande.

När Nathanael tvingades välja bort sitt liv väcktes något i vår småstad. Manifestationen för alla lika värde två dagar senare samlade hundratals medmänniskor för att stå upp för att ingen människa ska behandlas sämre än den andra. Det är inte okej att vi som är födda i Finland har våra fina hus i trygg miljö med hela familjen tillsammans gör på det här sättet. "Du är inte värd det här", så känns det. Fyra år är en lång tid att gå och vänta. Det är alltför lång tid att gå och hoppas på att livet ska kunna börja om.

Tack och lov för att det pratas om att tiden mellan en asylansökan och ett beslutet ska förkortas. Ingen ska behöva ligga i en hög med andra ansökningar i så många år bara för att tas ifrån allt man hunnit bygga upp under den tiden. Ingen som redan kan språket, har ett jobb, vänner och ett liv ska behöva sparkas ut på det här sättet.

När du möter en invandrare på trottoaren. Tänk på att det är en människa. Säg hej, önska dem en bra dag. Det är ett första steg i att skapa ett stabilt samhälle där alla är välkomna och ingen blir tvingad till att ge upp sitt liv.


Så höstigt som det bara kan bli

Skrivet av Sandra Neuman 07.10.2019 | 1 kommentar(er)

2821849E 16B3 4FBA 8A91 492F3EFED05D8FED0A36 160E 40CF B442 0DE68D5FA62D692A40DD 31E2 492B 8A20 59B5AE05DBD5575A3C1F 2753 45A7 B00F BDCD1D22BAF5

Jag har bara höstiga trädgårdsfoton att komma med för tillfället. Det är mer eller mindre det mina lediga stunder fylls med. Jag trivs i höstträdgården och gillar att det är svalt, krispigt och att det finns saker att göra. På sommaren är det lite tråkigt när det mest bara ska underhållas, vattnas och rensas ogräs. Inga stora förändringar. Inget som gör skillnad. Bara massa småpiff som egentligen inte syns alls.

Nu målar jag växthusstommen till mitt uterum, planterar ner de sista perennerna och njuter av de sista solstrålarna i köksträdgården.


Förlåt ekonomin, jag var där igen

Skrivet av Sandra Neuman 04.10.2019 | 1 kommentar(er)

82D13D74 E88E 44FB B108 B2748251C6FEStrandveronica, Koreans anisisop, rosa älggräs, hundtandslilja och sommarviva.

Att köpa perenner den här årstiden kan kanske verka tråkigt. Se nu bara, krukorna är ju nästan tomma, men under jorden finns det massor av liv. Jag tycker faktiskt att det är som roligast att gå omkring och titta på perennerna nu när jag ser hur fröställningarna ser ut. Man inser att det är en ganska viktig detalj hur höstträdgården ser ut när allt det gröna inte stjäl uppmärksamheten. Jag gick omkring och sa "ååh vilken fin föställning" åt nästan allt, och när jag kom till sommarvivans fröställning blev jag förälskad! Snälla Garden flora-Sandra, som håller på att klippa ner perenner, tar sin sekatör och ger florist-Sandra en bukett jättefina fröställningar.

Från början var det min mamma som ville handla blomsterlökar i Bennäs, och jag som hade flängt runt hela dagen tyckte att jag också kunde behöva lite fler att peta ner i rabatterna. Det tar länge innan det blir för mycket vårlökar. Jag ska börja plantera ner fler vårlökar i köksträdgården nu istället för i parken. Det är så länge skuggigt där på våren innan solen stiger högre på himlen, så därför tar det otroligt länge innan lökarna där börjar blomma. Tidslösa och höstkrokus borde jag egentligen sätta ner så har jag iallafall något som blommar på hösten.

Tack och lov är jag ledig i helgen så hela lördag har jag öronmärkt för att bocka av från utomhuslistan. På söndag ska jag roadtrippa till Seinäjoki för att besöka handarbetsmässan och framför allt FM i blomsterbinderi!

46D5F51D 1179 47D6 8F18 CC0160EAB7A68D7B883B DCCF 4FCF 824F 87944758377514E54978 15E0 43E8 976C FB5365D59FEB


Är du beredd?

Skrivet av Sandra Neuman 02.10.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag hajar till när jag ser den här flyern. Vad är det som menas? Är det risk för att det blir en kris här i vårt trygga Finland? Typen har ju militärkläder, väntar vi krig på riktigt?  Krig är en av mina värsta mardrömmar tillsammans med bränder och jordbävningar. Så läser jag vidare och inser att det inte är frågan om bara de värsta sorters katastrofer, som de i mina mardrömmar.

1B86A653 BEDC 4592 8781 8B42893BAF78

Höstrusket fortsätter och jag blir påmind om
att fylla på batterilagret till ficklamporna

 

Vi minns stormarna i början av året, de där som släckte ner stora delar av österbotten och tvingade folk leva i mörker många, många timmar. Alla klarar ett par timmar, men redan då behöver man kanske börja fundera på måltider och kaffekokas och sånt. Min mamma är en klok kvinna och har efter det där skaffat en krislåda med diverse innehåll som behövs för att klara av ett par dagars strömavbrott. Jag tror att vi kan klara oss ganska långt på det vi har i vår frysbox om vi stänger in oss i köket där vi har en liten kamin att elda i. Katterna kan skaffa sin mat utomhus som de ju ändå för det mesta gör. Det är egentligen bara vatten som vi inte har bunkrat upp med.

Jag vet inte om den här planen håller för oss, därför tänkte jag att jag ska gå på den här föreläsningen så får vi se hur läget ser ut efter det. 


Varför höstplantering är det bästa

Skrivet av Sandra Neuman 01.10.2019

Hostparaplyregnig host

En riktigt regnig och ruskig dag är till ända. Jag som hade siktat på att både plantera perenner, sätta lök och kanske börja så inför vintern fick hejda mig lite. Som tur drog ett möte ut på tiden så då är det inte lika irriterande med regnet. Egentligen är exakt det här vädret det bästa för att plantera. Det är så fuktigt i luften att det utan problem hålls fuktigt i jorden också efter att man vattnat sina nyplanterade växter.

Höstplantering. Det är det du ska sikta in dig på istället för att på våren handla hem massa nytt, plantera och sedan tvingas springa och vattna för att undvika torka och massdöd. Jag vet att bland annat min idol Sandra på Garden flora förespråkar höstplantering, och jag förstår precis varför.

Hostplantering hjalpredahostplantering perenner
vaxthusstomme maladhostplanteringar

Min förskolepojke klädde motvilligt på sig regnkläderna, men sedan ville han gärna hjälpa till att gräva och plantera. Med facit i hand tar det ju inte alls länge att plantera bara man kommer igång. På en halv timme hade vi fått ner alla perenner i jorden och städat upp plastremsor runtom. Den där lilla stunden kändes viktig som motvikt till allt flängande tidigare idag.