Visa inlägg taggade med 'arbis'
Kurshösten 2019
Något av det bästa med hösten måste ju ändå vara arbiskatalogen, dagen när anmälningen öppnar, och sedan när kurserna startar. I år får barnen två kurser var. Leon får levla upp till konstisgruppen för 7-9 åringar och en annan dag leka agent. Milea tycker också om konstis men kvalar bättre in i den yngre gruppen. Däremot är det sån fart i henne att vi tänker testa på parkour! Motorikbanor, klätterställningar, hoppa och studsa har alltid varit hennes grej så vi tror att det kommer passa perfekt.
Själv har jag anmält mig till en enda kurs. Mindfulness.
What about you? Ska du gå någon kurs i höst?
Mindfulness för den med mycket stress
Den här våren ska jag ge mig själv något. Trädgårdsarbetet gör mig visserligen till en lycklig människa, men samtidigt tar det mycket energi. Den utgående och ingående energin går nästan ut på ett.
För att spinna vidare på mitt välmående anmälde jag mig till en arbiskurs i mindfulness och acceptans. Mest för att lära mig att tämja min hopplöst vilda hjärna med tankarna rusandes åt alla håll.
Redan då för nio år sedan när jag hade gått in i väggen rekommenderades mindfulness och meditation. Men det sista jag kunde göra då var att läsa en bok, än mindre förstå och ta till mig texten. Så nu när min blick fäste sig vid den här kursen i arbiskatalogen så tänkte jag ”why not!?” och anmälde mig.
Att meditera är precis lika svårt som jag föreställde mig. Vi har bara haft ett kurstillfälle (du kan fortfarande hänga på!) och när kursledaren med sin lugna röst berättade att vi skulle fokusera på andetag för andetag, tänkte min hjärna istället ”hjälp så spända byxor jag har! Hur ska jag sitta bekvämt på den här bänken? Men så fin den här nya skolan är!” Och cirka hundrasjutton andra oväsentliga saker. Men det blir alldeles säkert lättare med tiden.
Som komplement till mina homeopatbesök och kursen i mindfulness tänkte jag dessutom lära mig att yoga. Det är en arbiskurs för nybörjare där jag förhoppningsvis varken behöver försöka stå på händerna eller annat omöjligt. Bara sköna moves.
Relaterade texter:
Ta reda på hur hela du mår
Fredagstips!
Här kommer ett hett tips till dig som är sugen på en grönskande föreläsning ännu i höst. Om cirka en månad, den 14 november kommer Sara Bäckmo till nejden igen. Förra gången stod hon på scen i stjärnhallen här i Nykarleby och nu blir det Schaumansalen i Jakobstad.
Den här föreläsningen kommer handla om vinterodling. Jag har redan i våras bokat in mig på evenemanget, nu är det din tur att anmäla dig om du inte redan gjort det. Leta dig in på arbis jakobstads hemsida och kryssa i att du kommer! Det blir minst lika bra som sist kan jag tro!
Här kan du läsa om Saras Nykarleby-besök.
Ympkurs med Leif
Ikväll har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut. Jag har ympat äppelträd. Det är faktiskt mycket svårare än vad man skulle tro, till och med för mig som har kniven som mitt främsta arbetsredskap. Fastän jag kan snitta blommor med fastbundna ögon så är det en helt annan sak att göra ympsnitt. Det var både en och annan videkvist som gick åt innan det satt där det skulle.
Vi har som bekant världens bästa Arbis här i stan där de lyssnar på hurudana kurser vi vill ha. Jag är själv en av de som önskade en kurs i hur man ympar fruktträd, så nu när det blev av var jag inte sen att anmäla mig. Det var vår egen äppelkung Leif Blomqvist som lärde oss, och nu kan jag. Nu kan jag iallafall mer än vad jag kunde före, och nu kanske jag vågar mig på att ympa in lite nya sorter på våra befintliga små äppelträd.
Det ser ut som Harry Potters kvast, men det är faktiskt ett äppelträd. Det är en sockermiron (eller konfetnoje, jag minns inte vilken sort just den här var) på en antonovka-grundstam. Ympat av undertecknad själv. De andra pinnarna är bara vide som vi övade på innan vi gav oss på det riktiga materialet.
Med den här nya kunskapen i bagaget siktar jag på att prova på att ympa in äppelsorten från mitt barndomshem ännu en gång. Det första trädet där det ympades in var Millis dopträd, som sorgligt nog strök med förra vintern. Så nu känns det direkt mycket enklare när jag kan göra nya försök själv, ända tills det lyckas.
Bara-för-att-blommorna
Här får du lite torsdagsblommor av mig. Bara för att. Det är de blommorna som brukar vara de mest uppskattade att få en helt vanlig torsdagseftermiddag. "Bara-för-att"-blommor. I vårt hushåll är det av naturliga skäl jag som står för de blommorna, och vi har ofta blommor i en vas på bordet. Bara för att.
Just de här blommorna ska pryda talarstolen ikväll när Katrin Zytomierska intar torsdagsföreläsningsscenen på Arbis. Här skrev Michaela förresten fint om vårens event.
Skillnadens trädgård kommer till stan!
Är du det minsta intresserad av att odla dina egna grönsaker ska du nu bums anteckna den 11 november i din kalender. Skriv: SKILLNADENS vid stjärnhallen i Nykarleby klockan 18:30. Och vet du varför du ska satsa på den här föreläsningen? Om det är någon som kan inspirera till att odla grönsaker på ett enkelt sätt, så är det Sara Bäckmo.
Sara i sitt kålland en arbetsdag i augusti. Foto: skillnadenstradgard.se
I Saras bok om Skillnadens trädgård kan man läsa hur det hela började med en igenvuxen och stenig tomt med ett rött hus på. Hur fascinationen av att odla sin egen mat så smånginom ledde till att familjen nu kan försörja sig själv med grönsaker minst 7 månader om året. Här i Österbotten är förstås förutsättningarna inte alls de samma som i Småland och svenska zon 3 (motsvarar ungefär zon 1 i Finland), men teknikerna som Sara använder går alldeles utmärkt att använda sig av för att förlänga säsongen också för oss.
Under föreläsningen kommer Sara bland annat berätta vilka teknikerna är för att lyckas få en så lång skördeperiod som möjligt, vilken sorts grönsaker man kan välja och hur hon själv gör för att hinna med både grönsaksodling, jobb och vardagen med fyra barn. Med andra ord en kväll fullspäckad med inspiration för oss som också vill odla enkelt.
Skörda i April? Javisst går det om man anlägger en varmbänk! Saras varmbänk gav skörd från och med mars. Foto: skillnadenstradgard.se
Vinterportulak, en grönsak som också vi här i österbotten skulle kunna odla under vinterhalvåret. Foto: Skillnadenstradgard.se
I mars 2016 kom Saras första bok ut på marknaden (den andra är redan under konstruktion). Jag har den själv på mitt nattduksbord, bläddrar i den, inspireras och drömmer mig fram till vårkanten. Bokens titel är Skillnadens trädgård -ett ekologiskt trädgårdsskafferi. Den säger allt! Saras trädgård är inte alls särskilt stor med sina 450 m², men rymmer ändå över 150 olika sorters grönsaker och ger mat i nästan ett helt år. Vem vill inte ha egen mat att äta liksom? Boken innehåller allt från berättelser, tips och recept till Saras egna såkalender! Självklart kommer boken att säljas på föreläsningen, och Sara har lovat att signera.
Saras blogg på tidningenland.se är sveriges största om en privat trädgård. Att den är så stor kan jag mycket väl förstå. Sara delar ständigt med sig av arbetet i trädgården och är dessutom mycket frikostig med DIY-videon om hur man anlägger en odlingsbänk från scratch, täckodlar och väljer vilka grönsaker som lönar sig att odla tillsammans. Som pricken över i har Sara nyligen också börjat vlogga, alltså delar med sig av sin vardag i en video-blogg. Det här tycker jag är så fantastiskt roligt och älskar att man får lära känna personen Sara på ett lite mer personligt plan.
Så kom nu ihåg att anmäla er (direktlänk till föreläsningens anmälningssida) till föreläsningen som ordnas av Stiftelsen Juthbacka som en del av projektet Matriket Österbotten - en mat- och kulturfest, och i samarbete med Nykarleby Arbis.
Med den här youtubevideon låter Sara hälsa att hon ser väldigt mycket fram emot att få komma hit till Finland och föreläsa för oss!
Här är länkar till skillnadens trädgård på sociala medier.
Bloggen om skillnadens trädgård
Skillnadens trädgård på youtube
Så ses vi, visst?
Observera att inlägget inte är ett samarbete med någon!
Odla egna kryddor
Ikväll var det kurs i att odla sina egna kryddväxter med Fredrik Sandström. Och jag som alltid har tyckt om att odla sånt som ger mer smak åt maten, satt förstås där med tusen olika frågor.
Det var en mycket inspirerande och lärorik kväll där vi fick lära oss om konventionell och ekologisk odling, gödsel, skadedjursbekämpning, och förstås örter och deras användningsområden. Ni kan tro att det kliar rejält i fingrarna inför årets val av örter. Ja, jag brukar aldrig orka så egna, så jag köper färdigt drivna plantor från Sunds trädgård. De driver upp plantorna på ett långsamt så sätt att de blir starka och stabila för att klara av friland hos konsumenten. Det låter som rena betalreklamen, men jag står för de orden som trädgårdsentusiast, så ni kan se det som ett tips från en amatör till en annan.
Jag kunde skicka vidare de bästa tipsen från ikväll åt er, men det får bli en annan dag.
Det är harmonin jag vill åt.
Jag struntade nästan helt i alla invecklade växtnamn som nämndes under kvällen, för i år känns det väldigt oviktigt med de där fula namnlapparna man sticker ner bredvid nyplanterade växter. De där lapparna som ändå bara bryts av under vintern och man sedan får gå och plocka upp. Gång på gång påminns jag av att det är känslan och atmosfären i trädgården som är det viktiga, inte mångfalden och invecklade växtnamn.
Det var precis det jag hörde mellan alla latinska växtnamn på kvällens föreläsning.
- Smultron, smultron, smultron.
- Lager på lager också i trädgården.
- Brunnäva är billig och lätt att sprida.
- Lättodlat och enkelt.
- Rodgersia tar sig först 5:e året. *suckar*
- Titta inte på det som är ogjort, utan njut av det som är gjort.
Jag är oerhört inspirerad just nu, och kan faktiskt inte sätta mer ord på kvällen än så här. Istället får ni ett par inspirerande bilder.
Almighty Hannu
Hannu alltså, ikväll kl 18.30 (från 17.30 serveras smörgåsar) i ahlbeckssalen (topeliusgymnasiet) här i nykaabi.
Ses vi?
På kurs med Paula
Som synes fick jag desto mer till stånd idag. En kvinna i yogaposition som får föra med sig lite lugn och harmoni till trädgården, plus lite vattenblänk i famnen. Två små harar som ska få gömma sig på något säkert ställe i trädgården. Och ett fairy house som ännu ska målas i pigga färger, få dörr, fönsterluckor och lite liv. Huset tror jag att behöver få stå någonstans runt dammen tillsvidare, men jag har planer på att i framtiden skapa lite mer kring temat och låta barnen leka och fantisera.