Visa inlägg taggade med 'björnbär'
Dem e jär no!
Vilken tur att det finns facebookgrupper där man kan bli påminnd om det ena och andra. Det hade säkert tagit en tid ännu innan jag kommit mig för att kolla om björnbären är färdiga om det inte hade varit för att någon i 'trädgårdsentuasiaster i österbotten' hade plockat sina första nu. Så jag gick runt husknuten, och visst fann jag sju stora, svarta bär.
Det kommer ingen stor mängd bär i år, men så tycks björnbären följa något slags varannat år-princip. Växer till sig ett år, ger bär nästa år, växer till sig följande år och så vidare. Min dotter Milea är född i september, och det året mognade bären under de veckorna vi var på BB och barnintensiven. Vad jag minns fick släktingar plocka fritt för att bären inte skulle ramla av mellan gångerna vi var hemma.
I år blir det ingen fri bärplockning men ett par mellanmål ska väl skörden täcka.
Så här vet du att björnbären är färdiga (det inlägget skrev jag på dagen en månad före Milli föddes)
Jag har skrivit jättemycket om björnbär, så om du är intresserad kan du läsa mera på taggen (haha, det måste ju vara björnbärstaggen det då! Björnbär är alltså jättetaggiga buskar)
Björnbärstaggar
Björnbär, ni vet de där svarta hallonliknande bären jag brukar skriva om ibland. De där som inte behöver ses över så mycket förutom att gamla kvistar ska tas bort. Och det är verkligen något jag rekommenderar att man gör varje år för att undvika ett taggigt björnbärssnår.
Jag vill ogärna röra kvistarna ens med tjocka handskar så istället använder jag sekatören för att lirka loss de bortknipsade delarna. Ala andra kvistar sparar jag gärna, men björnbärsbuskens för jag bort. Taggarna är så vassa att man knappt önskar sin värsta fiende att fastna i dem.
I år skulle det ta till semestern innan jag fick bort allt dött från vår björnbärsbuske fastän jag brukar göra det så tidigt som möjligt när jag ännu använder tjocka läderhandskar som skyddar lite.
För din egen skull, kom ihåg att ta bort kvistarna som gav bär förra året.
Äntligen björnbärstid
Den här tiden brukar räkna som björnbärens tid. Stora, saftiga bär. Svarta som natten och riktigt goda om de får mogna tillräckligt länge. De övergår ganska snabbt från det rodnande stadiet till att vara svarta, men jag skulle rekommendera att vänta ännu längre fastän de ser färdiga ut. De ska nästan vara så färdiga att de faller ner i handen när man plockar dem. De ska se svullna ut, som om de nästan kunde explodera vilken sekund som helst.
I år har det känts som om de aldrig kommer att hinna bli färdiga. Snuvad på konfekten. Men så gick jag ut med en 1-liter stor skål och fyllde den till bredden. Sedan visade det sig att det var nästan på dagen förra året som jag plockade den första näven med björnbär.
Kärlet ser litet ut, men det är en liter. De här bären fick gå direkt i frysen (utan att passera gå. Hehe, gammal monopolskada), vi äter fortfarande blåbär, saskatoon och hallon så det är ingen som orkar äta upp allt direkt. Som tur är så går björnbär jättebra att frysa och använda i bakverk eller som kräm. För två år sedan när jag var på BB fick jag björnbärskräm till efterrätt. Det var den godaste kräm jag någonsin ätit, och får man själv bestämma hur söt krämen ska vara så blir det ännu bättre.
Nu håller jag tummar och tår för kung och fosterland att vi får en varm och fin höst som låter resten av bären mogna också.
De första björnbären
14 augusti och de första björnbären är tillräckligt mogna för att plockas. Hurraa! Jag hoppas bara att det kommer tillräckligt mycket sol och värme ännu för att resten av kartarna ska hinna bli färdiga. De senaste åren har vi plockat ganska mycket redan vid den här tiden och till och med kunnat frysa ner och använda till krämer sedan.
3 björnbär är en bra början, nu hoppas jag bara på en bättre fortsättning.
Den stickigare flygeln
Björnbärssnår, pratas det ibland om i sagor och historier. Om hur taggiga och ogenomkomliga de är. Allt det där är sant om man inte håller efter sina buskage.
Mina björnbärsbuskar börjar ha några år på nacken och har gett mängder med bär i princip varje år. Hittills har jag varit lite för försiktig med att beskära bort kvistar som gett skörd (björnbär funkar som hallon och ger skörd på fjolårsskott) och då har de skjutit nya skott på de kvistarna som i sin tur gett skörd nästa år osv osv. Det blir en ond cirkel av det hela och till sist har man det där taggiga snåret.
[embed width=800 height=531 class=left thumbnail=http://lagombackan.files.wordpress.com/2014/07/20140707-074521-27921239.jpg?r]http://lagombackan.files.wordpress.com/2014/07/20140707-074521-27921239.jpg[/embed]Så här såg det ut 2014 innan årsskotten växte sig riktigt långa
I höstas klippte jag ur de gamla kvistarna riktigt ordentligt, för att föryngra och få det mer ordnat. Kanske mest för att fjolårsskotten blev jäääättelånga och sträcker sig över hela hörnet. Jag är ännu lite osäker på hur jag ska ordna upp de långa skotten, men nu till en början tänkte jag skruva fast ett par ribbor på väggen, så har jag något att binda upp dem i. Vi hade en spaljé på väggen, men den revs ner med snöras från taket.
[embed width=800 height=601 class=left thumbnail=http://lagombackan.files.wordpress.com/2016/05/52f102fa-394e-4229-b7a5-7c53d8684189-1.jpg?r]http://lagombackan.files.wordpress.com/2016/05/52f102fa-394e-4229-b7a5-7c53d8684189-1.jpg[/embed]
[embed width=800 height=472 class=left thumbnail=http://lagombackan.files.wordpress.com/2016/05/8d0a5e51-5458-41d8-9ba9-b41cbdc93044.jpg?r=97890]http://lagombackan.files.wordpress.com/2016/05/8d0a5e51-5458-41d8-9ba9-b41cbdc93044.jpg[/embed]För en gångs skull behandlar jag material innan jag använder det.
Den där jordhögen som syns två bilder uppåt är en före detta odlingslåda som murknade sönder och fick direktbiljett till ekorosk. Min plan för hörnet är att få bort gräset som rymmer in från grannens och sedan bygga någon slags liten låda där en klätterhortensia ska få frodas vid armeringsgallret. Risken med det lilla projektet är att det blir för mörkt för björnbären, men det är värt ett försök, i värsta fall får jag justera om jag märker att det inte funkar.
Björnbär to be
Jag hinner inte riktigt med i svängarna, och skulle egentligen kunna blogga femton gånger per dag nu under högsäsongen. Men skulle jag göra det så skulle jag istället inte hinna med vare sig familjen, eller ironiskt nog det jag bloggar om. Björnbärsbusken blommade rikligt i år igen, och vi kan nog vänta oss en hel del bär. Bara vi skulle få någon sommarvärme vill säga.
Humlorna har surrat flitigt!!
I björnbärslådan
När jag jobbar i trädgården så är det minst 5 olika saker på gång. Det beror kanske på att det är så lätt att mista fokus om man råkar se ett ogräs i en odlingslåda, eller något sånt. Ni likasinnade känner säkert igen sig. Jag har flera gånger noterat mängden ogräs i lådan med björnbär bakom garaget, men aldrig satt mig ner för att rensa, förrän idag. Det jag hittade gjorde mig nästan lite matt och deprimerad. Fräken! Och inte bara en eller två små svansar, utan flera i en sträng längs mitten!!
Då tänkte jag inte några vackra ord, men väldigt impulsivt grävde jag bort alla skott och all "infekterad jord". När jag kom till gräsnivå insåg jag till min förskräckelse att vitroten också hittat in... Så egentligen var det sist och slutligen tur att jag fick fröken i lådan och grävde upp NU. Annars hade jag kanske haft vitrot i låda också.
Konsten att plocka björnbär
Det är sannerligen inte så enkelt att plocka björnbär.
För det första hänger de nya skotten ner så mycket att det gör det omöjligt att komma sig fram utan att håret och kläder trasslar in sig, och man har rivsår överallt.
Men för det andra är det inte ens lätt att veta om bären är mogna nog att plockas. Det är en konst, och det krävs övning för att hitta den där tiden mellan omogen och övermogen. Den tiden är hårfin. Bären skiftar sakta från gröna till rödaktiga, sedan lite mot kolafärgat och sist svart. Men tro inte att de är färdiga för att de är svarta inte! Nix! Jag vet inte riktigt hur länge det tar från att de har blivit svarta tills det att de är färdiga, men jag skulle gissa på några dagar om vädret är fint.
Vill man plocka bären när de är som allra godast, ska man känna på dem mycket försiktigt (jag brukar säga att man ska tänka att man spelar råttfällan och känna lika lätt som på de spelpjäserna) och utan att behöva anstränga sig kan man lätt plocka dem. Måste man vrida/rycka/dra så är de antagligen omogna ännu.
Ett sista tips för att uppnå de godaste bären är att titta på dem. När de är färdiga sväller bärplupparna (ni vet, de är som hallon och består av många pluppar) upp och hela bäret ser större och saftigare ut. Ser ni skillnaden här nedan? 
Alltså, två enkla punkter.
1. De ska nästan falla dig i handen
när du rör lätt vid bäret.
2. Bären ser svullna och saftiga ut, och är mjuka.
Ni måste tro mig när jag säger att om ni en gång smakat ett björnbär som är moget på riktigt, så vill man vänta den där extra dagen innan man plockar nästa. Den här mängden plockade jag nu ikväll, och hälften åt jag upp direkt.
Bärkompott
Jag inser att vi har en hel del olika bär i trädgården, och då är inte vinbären med på tallriken heller, eller körsbären och aronian. Jag räknade till 11 olika på den här tallriken, så totalt blir det 16 sorter.
Nu är de första björnbären här!
Det är en mycket god idé att tänka på framtiden på det viset att man planterar många björnbärsbuskar. Tänk bara hur det blir sedan när både jag och barnen vill åt de där söta goda svartingarna...
Jag har redan tre björnbärsställen på gården, men det skulle inte alls sitta fel med ännu flera!! Mot (det ännu obyggda) staketet ut mot gatan t.ex. Skulle det funka bra... Men då borde det definitivt vara sorten utan taggar med tanke på att det är "barnens gräsmatta".