Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'café ajna'

Hur känns bioresonans?

Skrivet av Sandra Neuman 12.12.2018

Nu ligger jag här igen mitt i natten, vaken, efter att ha sovit på soffan hela kvällen. Jag var trött och visste att jag skulle somna där. För trött för att borsta tänderna och gå till sängs.

 
Det har varit en lång dag. Vi började med glöggmorgon/julfest på ena barnets dagis (igårkväll dansade vi ringlekar på andra barnets dagisgård) och mammahjärtat värkte av stolthet över musbarnet som sjöng med så gott han kunde i alla åtta verser av mössens jul. På både finska och svenska.

 

D0596754 7EEA 447A B2C2 2B071220D2CF


Nästan direkt efter sista pepparkakan körde jag till kaitsor för min tredje homeopat-behandling vid Marias hälsonycklar. Jag märker skillnad på mitt humör efter varje behandling, inte bara för att Maria är en behaglig person att ha att göra med, utan verkligen tack vare behandlingen. Under ett moment när mitt ärr från kejsarsnitten behandlas rullar Maria på det med en liten cylinderformad rulle. Ibland känner jag av något ibland inte. Idag kändes det som om ett område från revbenen och ner till vänstra knäet rullades trots att det bara handlade om 10 cm. Jag fascineras över det magiska (det är alltså inte magi, men det känns så ibland) i den här behandlingsmetoden och är glad att jag bestämde mig för att ge mig själv det här.

 
I samma hus i kaitsor finns förresten ett mysigt litet veganskt och ekologiskt lunchcafé. När jag nu råkade vara där precis vid lunchtiden och det serverades fyllda tomater och skogssvampsås passade jag på att mätta min mage. Och åh så gott det var! Vilka smaker! Helt annat än de man själv tråcklar på med där hemma! Sök dig till café Ajna i Kaitsor, Vörå.

 
Sedan gjorde jag ett stort misstag senare på kvällen, som var det som gjorde mig mest trött. Jag försökte styra upp julkortstillverkning med barnen. I vardagsrummet! Mycket osmart av mig! Nåväl, det blir kanske några julkort åt de närmaste innan julafton. Den som inte ger upp får se.

 
Nu efter den här natt-bloggen kanske jag kan hitta sömnen igen... trots de där fem sönntimmarna på soffan.