Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'djupbädd'

En till djupbädd, sällskapshöns och picnic

Skrivet av Sandra Neuman 07.04.2019

Det är söndag kväll och fortfarande ljust utomhus. Solen skickar in sina sista strålar genom köksfönstret och vi sitter hela familjen runt bordet. Alla lika rosiga om kinderna efter två dagar tillsammans. Lediga och med mycket utomhusvistelse.

Barnen har cyklat, jagat varandra och blåst såpbubblor. Jag har grävt en till djupbädd, sått frön, klippt hallonbuskar och byggt ärtstöd. Det är intensivt och ingen har egentligen tid att äta fastän det är vad vi borde göra när vi använder så mycket energi.

picnic barn

Hönsen har jag låtit gå fritt. Egentligen får man inte ha dem ute nu om man inte har dem i hage med tak (flyttfåglarna tar med sig sjukdomar), men drabbas de är de ju inte 50 som drabbas, utan fem stycken. Sällskapet hönsen ger är oslagbart. De är så nyfikna och vill vara med där jag är. Speciellt om jag har en spade och börjar gräva, då vet de att det vankas maskar. Eller så chillar de i en hög av fjädrar på det varmaste stället de hittar.

Som du kan notera är det old ladyn Lisen som är den som är mest nyfiken av sig.

HonsLisenHonanlisenNargangen lisenchill hons

Liksom förra veckan satte jag spaden i jorden bakom uthuset. Den här gången kom jag mig utan problem nästan en meter neråt, fyllde med kvistar, grenar, stallgödsel och bokashi innan jag grävde över jorden igen. Jag måste komma ihåg att tacka hönorna för att de har fixat så här fantastiskt fin jord åt mig här där hönshagen stod förr.

Ärtstödet har jag gjort på samma vis som min fammo och faffa alltid gjorde. Torra pinnar (annars börjar de växa) som man flätar ett rutnät av där ärterna är sådda. Den här höjden räcker åt min 'bamby'. På sidorna om ärtstödet tänkte jag att jag ska så sallat.

artstodkokstradgard kvallssolenvattnadjupbaddar kvallsol

Min färdiga djupbädd finns på ett så fantastiskt bra ställe att det fullkomligt kommer att explodera av grönt här redan i ett tidigt skede. Tänk bara på att jag kunde gräva en meter neråt medan jag på andra ställen i trädgården inte ens får ner spaden en centimeter. Därför sådde jag många tidiga sorter här, som rädisor, spenat, sallat och mangold. Mitt enda problem är bevattningen. Det verkar som att jag haft för stor mängd jord och gjort bädden för hög. Nu hålls inte kanterna riktigt när jag vattnar.

Jag skulle tro att det blev närmare 20°C varmt vid sydsidan på lördagen. Barnen sprang utan ytterkläder och jag vågade mig på tunnare arbetsbyxor och bara en tunn tröja. Och tur var väl det! I mina arbetsbyxor hittade jag luftlöken som jag köpte i höstas och skulle sätta ner. Lökarna hade börjat växa där i mörkret, i mina byxor som varit ihopvikta längst ner i skåpet hela vintern. Nu fick jag snabbt välja en plats och hoppas att jag minns var den är.

Vitlök är vanligtvis sånt som ska sättas på hösten, men så finns det sorter som sätts på våren. Ett par sådana hade jag köpt på mig i något skede för att experimentera med. Vitlök är det som vi absolut inte kan få för mycket av känner jag. Till min glädje har den vårsatta vitlöken från förra året börjat titta upp nu också! Av någon orsak tog den ett mellanår ifjol.

fropasarluftloksa radervitlok var

Tack och lov har söndagen inte bjudit på fullt lika fantastiskt väder. Jag vet inte om min kropp hade klarat av en djupbädd till så här tätt inpå den förra. Istället har vi cyklat runt gamla brandstation för att Leon skulle få lära känna sin nya (lite större) cykel, blåst såpbubblor och varit på stallbesök till Socklot. 

Att avrunda helgen med att producera blogginlägg till skön musik passar mig utmärkt. Imorgon har jag för ovanlighetens skull en ledig dag för att kunna gå på kurs i butikskommunikation i Vasa.

Tills dess. Kung Winston och plåttuppen vakar över Källbacken.

parontrad vattentornplattupp kvallssolWinston vattentorn

Så här såg det ut ungefär samma tid i april förra året.
Utgångsläget är lite annorlunda om vi säger som så. 

Djupbädd, Kål och maskar

Skrivet av Sandra Neuman 31.03.2019

Det har varit helg igen och som vanligt har jag passat på att syssla i trädgården. Vädret har varit perfekt, inte för varmt och inte för kallt, och vägarna runtom (inte vår egen) är numera snöfria och torra. Milea har till och med lärt sig cykla med trampcykel och det går minsann undan!

Igår efter avslutad arbetsdag hann jag ut och skola om en hel del kålplantor i växthuset. Det är bara lite enklare att plantera på ett ställe där det inte gör något om det flyger lite jord hit och dit.

 

SpetskalBroccoliOmskolning vaxthus

 

 

I mina växttunnlar inne i växthuset har det hållits bra på plus dygnet runt nu. Därför vågade jag till och med plantera ut ett par spetskål och pak choi som ett experiment. Jag vet inte alls om det kommer lyckas, men i bästa fall går det riktigt bra och jag har tidig kål.

Nu hade jag väldigt mycket små kålplantor, så när jag hade fyllt så många små krukor som jag tyckte att jag behövde tog jag in resten till kvällsmaten. Det kändes lyxigt att ha det här smågröna att äta redan nu i slutet av mars. Man borde kanske alltid så en del extra frön för att ha överskottet att äta direkt.

Utplanteratsmagront

 

Idag när vi gick ut visste jag inte egentligen vad jag skulle göra, men det brukar ordna sig. Det gjorde det också när jag plockade en hög med kvistar vid sydsidan av uthuset och råkade hitta ett område där det gick att gräva. 

Eftersom det är sydsidan är det också ganska varmt. Det kan många gånger vara svårt att odla på sådana ställen med tanke på hur torrt det fort kan bli när solen ligger på om sommaren. Med Sara Bäckmos ord om djupbädd från ett av de första poddavsnitten i bakhuvudet tänkte jag att det kan vara lönt att testa.

En djupbädd är precis vad det låter som. En djupgrävd odlingsbädd där växternas rötter kan söka sig neråt istället för mot sidorna och på så sätt får man rum med ganska mycket mer på liten yta. Det kan också vara ett bra sätt att magasinera vatten ifall sommaren skulle bli lika torr som förra året.

Grava djupbaddGravarLeonMaskar

 

 

Till min hjälp hade jag Leon som grävde bort jord och räddade maskarna. Otroligt nog kom vi oss en halvmeter ner på det här stället fastän tjälen håller taget på många andra håll i trädgården. Det får vi säkert tacka kvisthögen som legat som skydd och förhindrat frosten att ta sig alltför långt ner.

När diket är färdiggrävt ska det fyllas igen. Vi har massvis med kvistar och pinnar som ligger överallt, så att hitta fyllnadsmaterial är inte svårt. Ovanpå det grövre materialet kippade vi ut vinter-halmbädden ur hönshuset och på det en bokashihink.

DjupbaddSydsidadjupbadd bokashi

 

 

Man tänker kanske inte att det går att slarva bort en djupbädd, men risken skulle faktiskt vara överhängande i mitt fall. Den gränsar precis till upphöjningen efter förra hönshagen och efter att jag grävt tillbaka alla jord blev djupbädden lika hög... med andra ord omöjlig att urskilja. Bara det tinar runtom ska jag gräva fram ett dike mellan djupbädden och följande bädd, men tills dess får pinnar markera.

Det är inte många meter från uthuset det finns bar mark, men tillräckligt mycket för att kunna njuta av jordiga händer och fysiskt gräv-arbete. Det kan hända att jag bestämmer mig för att gräva fler djupbäddar på rad, dels för att det är bra jord att gräva i här, men också för att vi har jättejättemycket kvistar och för att det är det varmaste stället att odla på. Jag tror att det vore perfekt för tidiga vårsådder, rotsaker och pumpor.

Djupbadd sydsidaSydsidan 2

 

Nu måste jag bara försöka behärska mig till nästa helg när det förhoppningsvis hunnit smälta ännu mera. Då senast måste jag börja så i de lådor som tinat fram, så behöver jag inte bekymra mig för att det blir för mycket att göra senare i vår.


Lägga locket på

Skrivet av Sandra Neuman 19.03.2016

I höstas slängde jag upp två odlingslådor på varandra och fick på det sättet en jättehög och djup låda. I den satt jag sedan kvistar av olika grovlek, alla zucchiniplantor och annat grönt material som fanns att tillgå när landet "packades ner". För en gångs skull räfsade jag gräsmattan också, så jag passade på att sätta alla löv i lådan. Den blev proppfull, förstås.

 

Fotot är från i oktober 2015 när lådan faktiskt var proppfull med material

 

Redan efter några veckor hade det sjunkt ihop ordentligt, så då delade jag den på hälften ungefär och satte mylla i ena halvan. Där sådde jag sedan lite olika rotsaker och annat som jag läst till mig att klarar av en vinter. Den andra halvan täckte jag med gamla fönster så att ingen snö skulle kunna packas, så att jag skulle kunna så tidigt till våren.

 

Nu börjar det vara dags. Jag väntar ännu på att myllan jag satt ovanpå kompostmaterialet, ska tina så att det inte finns alltför stora klimpar i vägen när såfåror ska dras. Den här lådan är byggd som en djupbädd med ganska grovt material, och ursprungstanken är att det ska sås svartrot i den. De smala svarta rötterna blir så otroligt långa, så det krävs verkligen ordentligt med djup, och helst också lucker jord så att de är lätta att dra upp vid skörd. Senast i torsdags bjöd min fammo oss på smörstekta svartrötter, och det är en alltid lika god rotsak!

 

Idag har Kitty och jag råkat göra samma sak, byggt lock till våra vintersådder. Fast mina sådder räknas kanske mer som höstsådder. Det var så roligt att få bygga något igen! Liksom Kitty har ja använt växthusplast (finns exempelvis vid ostrocenter. Där säljs den för 8,50/kg och idag fick jag äntligen reda på att det är en 120cm-bit som motsvarar ett kilo.) faststiftat på ramen.

Lockets funktion i den högra delen av lådan, är att tina upp jorden där rotsaksfröna är sådda, och sedan skapa en slags miniväxthus-effekt så de kan gro snabbare och bli skördeklara mycket tidigare. I den vänstra delen ska locket främst tina upp myllan så att jag så svartrot. Men, den delen kommer jag också att använda som kallbänk och så sallat och annat som gror snabbt, mellan raderna med svartrot (som tar lång tid på sig innan de blir skördeklara).

 

Förhoppningsvis ska jag kunna så mina svartrötter de närmsta dagarna, så kan jag kryssa av det från min långa, långa to-do-lista.