Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'florist'

Snittblomsodlingen på Källbacken

Skrivet av Sandra Neuman 05.08.2020

Det har vuxit väldigt trögt i min trädgård hittills i år och det kändes länge som att det inte ens växte. Balansen mellan sol, värme och regn har varit ganska dålig så jag skyller på den.

Nu har det däremot varit mycket bra tillväxtväder den senaste veckan-veckorna med värme och solsken, regn- och åskskurar. På det utlovas nu också en augustimånad varmare än juli! Det är det jag har hoppats på hela tiden, att det ska bli en varm höst och då är en varm sensommarmånad en bra början!

Men det växer ju iallafall!Floristgaraget odling 03Som du ser är det grejer på gång hela tiden. Nere till vänster har vi nyss täckt en yta med jordgubbsplast för att inte behöva trimma brännässlor hela tiden. Växthuset är för tillfället inte i bruk men vi har bestämt att ha gurka där nästa år. Min man fäälas upp på uthusvinden och har lämnat kvar en stege... den stör mig men ger iallafall lite stöd åt rudbeckiorna där bakom.

Floristgaraget lathyrusLuktärterna måste jag nästan ge ett helt eget inlägg. De bara producerar och producerar hur mycket blommor som helst!

Floristgaraget odling 02Gamla jordgubbslandet gör sig bra för blommor tycker jag. Den här röda närmast är en Rudbeckia hirta 'sarhara' som jag sådde tidigt i våras och har vårdat ömt för att få många fina blommor att använda till buketter. Först nu börjar de blomma men sedan borde de blomma hela hösten istället. Silverek är tjusiga och fina att använda i riktigt småpyssel som kransar, flask- och gravdekorationer.

Floristgaraget odling 01Jag hade nästan gett upp att få gladiolerna att blomma (de svärdlika bladen ganska nära i bild)
men nu har de faktiskt börjat skicka upp stänglar med blomknoppar också. Hurra!

Några inlägg bakåt kan du se hur mycket mer frodigt det är i mina lådor och bäddar. Och så en sista bild som bevisar (för mig själv) att jag visst har blommor att plocka i min trädgård fastän det gått lite trögt hittills. Den här plockade jag in åt mig själv i måndags när jag hade lite ledigare dag (som slutligen inte blev så ledig heller).

Floristgaraget en tradgardsbukettDen innehåller Rosenskära, Aster, Broksalvia, Rölleka, Älggräs, Lejongap, oregano,
blodtopp och de där silvriga bladen som jag aldrig minns namnet på.


Coronapandemin och floristbranschen

Skrivet av Sandra Neuman 07.07.2020

”Du har ju säkert haft en svår start med ditt företag så här i coronatider?” 


Alla som ställer den frågan blir lika förvånad över svaret.


Nej, tvärtom! Jag har faktiskt haft en bättre start än vad jag förväntat mig. Mycket tack vare pandemin.

bukett pioner austinros 


Blomsterbranschen är en av de branscher som inte påverkats särskilt negativt av coronapandemin och restriktionerna med den. Det har visserligen varit färre bröllops-,  begravnings- och stora uppvaktningsbuketter. Men istället har medmänskans empatiska sida lett till ett uppsving av den vardagliga och ganska sällsynta ”Jag bryr mig om dig-buketten”.

 
Vi är många florister runtom i landet som vittnar om samma fenomen. Snittblommorna har haft åtgång. Blombud har varit vardagsmat när födelsedagskalasen uteblivit och de som har jobbat hemifrån har behövt en fredagsbukett för att markera för sig själv att det är helg.

 

Floristgaraget-solrosbukett


Det har cirkulerat filmer på some där man kan se hur hink efter hink av snittblommor slängs på hög i Holland när de inte blivit sålda. Kanske är det annorlunda ute i europa oh världen. Kanske det bara vi här i Finland som återupptäckt charmen med att visa varandra uppskattning med en spontan blombukett?


Men hur jag älskar att omtanke-buketten har gjort comeback! För finns det egentligen någon bukett som är lika uppskattad som den?


Här är jag, karriärskvinnan

Skrivet av Sandra Neuman 18.02.2020 | 1 kommentar(er)

Nu har jag mest skrivit content till instagram, facebook och hemsida och saknat att blogga. Jag har trånat efter tid att tänka på blogginlägg men det blev mer full fart på Floristgaraget från start än vad jag någonsin hade vågat tro. Det är ändå ett trevligt problem och jag trivs redan trots att det i garaget fortfarande står ett ofunktionellt frysskåp och en trädgårdsgunga. Belysningen är ett av lysrören jag brukar använda för att driva upp plantor och ger ett sånt fruktansvärt fult sken. Men det funkar.

Jag följer ändå med i olika flöden så gott jag nu kan (mest scrollar jag förstås på florist-konton för att samla inspiration) och när jag råkade se att sevendays har temavecka kände jag att jag måste skriva något. Bröllopsveckan missade jag när jag hade fullt upp med hemsidan, så nu när det är karriär och utbildning måste jag passa på. Det är det här livet jag lever så intensivt just nu och andas karriär 24/7.

JPEG bild D7C78DB0CD53 1

 

När jag var liten ville jag bli:
Jag minns inte att jag någonsin visste exakt vad jag ville bli. Ibland sa jag att jag ville köra ambulans som mamma (det var det enda jag visste om att man kunde göra) och ibland ville jag bli veterinär för att jag tyckte om djur. Sedan tänkte jag att konstnär var det rätta för mig för att min ena moster verkade ha sånt roligt och kreativt jobb. Nä, jag visste helt enkelt inte alls vad jag ville bli... inte ens när jag blev student visste jag.

Nu jobbar jag som/studerar jag till:
Som om någon har missat att jag precis blivit egenföretagare? Jag som alltid sagt att jag inte är någon företagartyp, men så fick jag adhd-medicin, säger upp mig och startar eget. Ja sånt kan man inte riktigt beräkna att ska hända i ens liv.


Det här har jag jobbat med under min karriär:
Min karriär är väldigt enformig egentligen, till och med om man räknar sommarjobb. Det jag har gjort förutom inhopp och sommarjobb inom blomsterbranchen är alltså: rensat ogräs på gravgården, varit hjälpledare på konfirmationsläger, jobbat på bäddavdelning och färgkorrigerat skolfoton från Sverige.


Det bästa med mitt jobb eller utbildning är:
Kreativiteten! Nu har jag kunnat slå fast att om jag inte får använda kreativiteten i det jag gör så blir jag som en zombie och bara går på automatik. Ju mer fart och fläng, kreativa uppgifter och utmaningar desto bättre funkar jag. Sedan gillar jag den sociala biten med kundbetjäning och att få hjälpa med det jag kan.

Så här ser en vanlig dag ut på jobbet:
Jåne de är ganska varierande. Alla dagar börjar däremot alltid med en halvtimmes tjat-läge när två barn ska ha på sig kläder, äta frukost, borsta tänderna och krånglas på ytterkläder.... Sedan försöker jag att alltid ha en lugn kaffestund efter jag har lämnat barnen, kolla igenom instagram, facebook och ibland läsa tidningen.
Vid tio-tiden är jag redo att gå ut i garaget och göra de beställningar som ska hämtas eller levereras under dagen, göra färdiga buketter, beställa blommor, planera och sköta marknadsföringsbiten.
Klockan 16 hämtar jag barnen ( här hade jag en lång paus i skrivandet för att boka om dagis/eftis-tiderna för mars) går den långa kilometern hem. På kvällen kan jag ta en arbetstur till om det behövs innan jag scrollar mig själv till sömns med alla fina buketter på instagram.


Ett karriärsmål jag har:
Det är lite av en affärshemlighet vad jag egentligen vill uppnå, men just nu är mitt mål att få Floristgaraget att upptäckas och hitta mina egna vägar som florist.
På lång sikt vill jag arbeta för att skapa hållbara lösningar inom branschen och få ut informationen om hur viktigt det är att stöda det hantverk som vi florister gör.

Det här är min roll bland kollegorna/i klassrummet:
Oj jag har väl alltid varit idésprutan, problemlösaren, den glada, sociala och lugna. Sådana egenskaper som är ganska bra att ha när man bara har fem små höns som kollegor.

Ett arbete jag inte skulle kunna ha:
Vilket sitta-stilla-framför-datorn-jobb som helst. Nej tack.

Mitt drömjobb:
Nu har jag ju mitt drömjobb, men jag skulle väldigt gärna fortsätta utvecklas där jag kan. Marknadsföring och odling till exempel!


Till mig och till Dig

Skrivet av Sandra Neuman 31.12.2019

Floristgaraget skog martorn arrangemang

Bara för att inte lämna 2019 bakom oss med gnäll om dåligt planerade hus ska jag göra ett sista inlägg för året. Omstruktureringen på vinden blev för övrigt väldigt lyckad och 50% av barnen somnade i egen säng i eget rum igår kväll. Andra hälften tycker inte om oljudet från plåttaket när det blåser och somnade med hörselskydden på sig bredvid mig.

Idag känner jag bara massa bubblande i kroppen, och då är det ingen skumpa inblandad ännu. Nej det är 2020 som bubblar och ivrigt väntar på att få sätta fart. Vi är bortbjudna till våra vänner ikväll, en tradition som hållit i sig i många år redan. Jag undrar om det inte är elva år sedan vi firade tillsammans, två par, för första gången i Vasa. Nu är vi två gifta par, bosatta i varsitt egnahemshus i Nykarleby, med två barn på var. Det händer mycket på ett decennium.

Om bara åtta timmar börjar vi på ett nytt årtionde. Jag brukar inte ha några stora förhoppningar på ett nytt år, jag brukar inte ha nyårslöften och jag brukar inte tro att ett nytt år innebär något annat än en vardag som fortsätter likt de som varit.

Men i år är det annorlunda. Jag tror stenhårt på att 2020 blir ett år att minnas och att kunna vara tacksam för vid nästa årsskifte. Jag tror att jag kommer att kunna må bättre och njuta av att vara fri, jobba med det jag älskar att göra och också kunna kombinera det med natur och trädgård.

Jag önskar också att du ska kunna hoppas på ett år där du mår bra. Gott nytt år!


2020, det spännande året

Skrivet av Sandra Neuman 29.12.2019

"Det kort jag dragit till dig säger; Du har väldigt stora förändringar som väntar dig. Någons handlingar eller attityd får dig att tänka till för att se över det igen, avsluta eller fortsätta relationen eller samarbetet? Bra om du här kommer acceptera vad som kommer att erbjudas – det kan förändra ditt liv på ett positivt sätt. "

Så sa en medial människa att mitt 2019 skulle bli och jag har inte kunnat släppa tanken på hur rätt hon hade. Det har hänt så mycket det här gångna året att jag inte ens orkar se bakåt, rabbla upp alla månader var för sig och reflektera. Men i det stora hela är det tre händelser som påverkat mig. Transition launch-helgen i februari, ADHD-utredningen i maj och så nu i oktober när jag sa upp mig.

8179EBB7 D819 4626 BF38 DF5C943B34CF

 

Det som har varit har varit och kan inte göras något åt nu, "lämna det förflutna bakom dig" för att citera en känd surikat. Med inte mer än det sagt om 2019 så svänger jag blad och inväntar det stundande året. Det är ett år som kommer att bli det mest spännande på länge. 2020 är året när jag ska odla egna snittblommor, ta vara på min kreativitet, leva en mer hållbar vardag och bli egenföretagare. Leva lite mer vettigt helt enkelt.

Mitt företag ska jag berätta lite mer om en annan gång. Någon dag när jag inte håller på att tapetsera i köket, planera en omstrukturering av vinden för att kunna ge barnen varsit rum, njuter av familjefritt några timmar och funderar över layouten på mitt företags hemsida.

 


Jag sa upp mig!

Skrivet av Sandra Neuman 26.11.2019 | 5 kommentar(er)

Nu är det så länge sedan jag har skrivit, och det är så mycket som har hänt på kort tid så det känns som att jag borde göra en "Tidigare i Sandras liv" (självklart med en dramatisk röst och sedan ett ihopklipp av situationer)... När jag inte är lika stressad och upp i varv som idag ska jag göra ett djupdyk i ADHD-berättelsen där allt förändras och mitt liv tar en vändning. Nu tänkte jag bara skrapa lite på ytan och berätta om en av de stora följderna av min ADHD-medicin.

En av de saker som jag flera gånger framhållit vid medicinuppföljningen är att jag känner mig mer klar i huvudet, har lättare att resonera med mig själv, framhålla mina åsikter och stå för det jag tycker. Tidigare har jag varit mer den där blyga typen som är lätt att köra över och inte riktigt vågar säga sin åsikt ifall någon skulle dumförklara den. En del ADHD-typer vill helst dra jämnt med alla runtomkring sig för att undvika konflikter (där man lätt körs över och snabbt viftar med vit flagga) och bli osams med folk. Det blir fort så att konflikter och andra negativa situationer stannar kvar i huvudet, snurrar runt, runt, runt och aldrig processeras innan de slutligen arkiveras. Mycket lite raderas trots att det inte är relevant att spara på och allt hamnar i lådan som det står "osorterat" på.

När jag fick min medicin blev jag direkt mer klarsynt, modig och vågade mer. Det var som om någon tog bort ett dimmigt filter så att allt det som fanns i mig gick att använda istället för att bara lagras. Plötsligt hittade jag finska ord som jag nästan inte visste att jag kunde, var skärpt och tog in ny information på ett helt annat sätt. Ja fram till kvällen när effekten av medicinen avtar, då är det lönlöst att försökta sitta på en mindre intressant föreläsning eller läsa krångliga dokument. Då blir jag den där lite fega människan igen som vill sitta hemma och handarbeta, oroar mig och tycker att jag gjort dumma beslut under dagen.

Sandra Neuman follow your dreams

Nå, det som hände mig då i mitten av oktober var att jag plötsligt sa upp mig efter 8,5 år som anställd på samma ställe. Jag överraskade mig själv liksom alla runtom mig, men kanske ändå mig själv mest. När jag tänker bakåt har tanken på att söka mig vidare slagit mig vid några tillfällen, men så är det den där tryggheten att veta vilka dagar man ska jobba och vilka tider, vad man ska göra och vilken dag lönen kommer. Efter några år är man nästan fjärrstyrd och bara följer samma mönster dag ut och dag in. I flera år har jag haft stressdrömmar om nätterna men inte riktigt kunnat förstå mig på varför de funnits där, jag har ju älskat mitt jobb sedan dag 1 och trott att jag skulle stå på samma ställe ända till pension.

Så en dag ändrade någon växeln i mig och styrde in mig på ett nytt spår. Då visste jag att jag måste gå innan jag skulle hinna ändra mig och fega ur för att sedan fastna i det där samma spåret igen. Det var ett drastiskt beslut som jag bara körde all in på, utan att egentligen veta vart det där nya spåret leder. När det blev klart att min sista arbetsdag skulle bli senaste fredag tog jag massa snabba beslut och anmälde mig till julmarknader med mina dörrkransar.

Sandra Neuman julmarknad juthbackaSandra Neuman modern krans

Att det skulle bli så här ingick inte i någon plan alls. Det är bara tack vare ADHD-medicinen som jag plötsligt kunde se var felen fanns och våga göra något åt det. Talesättet säger ju att man ska smida medan järnet är varmt (det hade jag aldrig vågat göra pre-adhd) och i kombination med min instinkt att allt ordnar sig och blir bra så får jag väl bara lita på att det. Jag måste våga tro att det nya spåret är rätt spår och ta med mig min kunskap från den tidigare vägen in på det istället.

Vid årsskiftet klarnar det hur det nya spåret i mitt liv ser ut. Fram tills dess ska jag njuta av min kransverkstad i garaget, gå på promenader i allsköns ro, vara en mindre trött mamma och ha den mysigaste julmånaden vi kan ha. Jag ångrar mig bara pikulite att jag inte såg till att få jobba en sista jul i blomsteraffär men tröstar mig med att få en mindre stressad julhelg för första gången på länge.

Idag är det min andra dag som "arbetslös" florist (jag har ständigt smutsiga händer från granris så jag känner mig inte särskilt arbetslös). Igår gick jag med gångstavar runt juthbacka, idag ska jag ta med barnen till skogen för att hämta mera kransmaterial. Men det känns bra, och det är viktigt.


Jag är inte alltid den glada mänskan

Skrivet av Sandra Neuman 18.10.2019

Inspirationen är inte på topp just nu. Jag sitter mest och funderar på nästa sommarblommorna till nästa år, knyter någon makraméampel och däremellan tittar på mina favoritserier. One tree hill är sedan ungdomen i topp, greys anatomy (nytt avsnitt idag!) och alla kriminalare som finns att se på c more.

I skafferiet i vårt kök har det sedan en vecka tillbaka surrat en fläkt för att torka upp trägolvet efter en lätt fuktskada. Allt som stått i skafferiet står utplacerat där det ryms. I köket, i hallen, på vinden. Det är påsar och lådor överallt och bara att försöka hitta en tonfiskburk är en utmaning. Något positivt med det hela är att nu när vår moccamaster står lite lägre ner har Leon lärt sig att koka kaffe åt sina föräldrar. Men själva arbetet med fuktskadan drar ner humöret en aning, luften är torr och vi kan behöva slipa och lacka hela köksgolvet när torkningen är klar och golvbiten som tagits bort är på plats igen.

06D516D1 756B 4079 B10E 70717821F069B0680235 E425 4AE9 AC38 1E40D205C0015753F7A0 E5CA 44F2 A492 1ABA2D1211047451EB98 7889 4DA2 9D26 2CA5B1CB39BB 

Men det är fredag.

Det är höstigt i luften och inte alltför många veckor kvar tills vi florister får börja tänka på julen. Förra helgen satte jag ner mina vitlökar och nu i helgen tänkte jag så en del sommarblommor och perenner. Eftersom vi har tillsammansodlingen där jag har möjlighet att odla grönsaker så känns det som dubbelarbete att också odla hemma för eget bruk. Istället kan jag satsa på att ha en mängd fina blommor att göra buketter av. 


Kurs i kundbetjäning

Skrivet av Sandra Neuman 21.03.2019

Tänkt att det är torsdag redan idag. Torsdag för oss innebär att jag är ledig och har hand om dagisförning och -hämtning. Just den här torsdagen är första dagen den här veckan när jag har tid för mig själv, ladda och hinna ikapp. Och då menar jag inte att jag ska diska, städa och tvätta, mer hinna ikapp mig själv och lugnet.

Jag slösade lite med energin i början av veckan när jag gick mot rutinerna. Mina livsviktiga rutiner. Måndagar brukar vara mindfulness-kväll, men den här veckan blev måndag-kväll föreläsningskväll i Vasa. Det börjar vara länge sedan jag satt i skolbänken och verkligen lärde mig något yrkesinriktat, och jag saknar det där lärandet lite måste jag erkänna.

Föreläsningen ordnades av Yrkesakademin under projektet Våga satsa och hölls i det finaste och mest inspirerande utrymmet jag suttit i. Kundbetjäning var ämnet och föreläsare floristen och visualisten Susanne Backa-Norrena. För mig är kundbetjäning en naturlig sak och jag älskar att ha med människor att göra. Trots det är det alltid roligt att få mer kött på benen, repetera och snappa upp sånt som kanske har fallit i glömska.

Själva föreläsningen var inte betungande, däremot vägen hem med kolmörker, regn eller snö och stora vattenpölar över halva vägen.

 

SN MonsteraI det kreativa rummet på Yrkesakademin väcks lätt ett habegär med så här stora och fina växter. Nu vill jag också låta min monstera växa sig enorm.

 

Den 8 april hålls en föreläsning i samma utrymme och med samma föreläsare, men under temat "butikskommunikation". Ni vet skyltning, exponering och hur butiken tilltalar kunden. Min förhoppning är att kunna ta mig dit då också. Mer info hittas här.

Nu är mitt kaffe uppdrucket och energin på godtagbar nivå. Det är dags för mig att knuffa katten ur famnen och ta mig an något. Kanske skolar jag om lite plantor. Kanske inte. Kanske plockar jag ur och i diskmaskinen. Kanske inte. Det är en sån dag jag behöver idag.


VM för florister

Skrivet av Sandra Neuman 03.03.2019 | 1 kommentar(er)

Jag följer med världsmästerskap i ishockey, fotboll eller annan valfri sport. Jag är ingen sportare, inte ens en soffsportare. Det är knappt jag tittar på ESC när dagen för den finalen är här... Men nu den här helgen har jag ivrigt följt med ett världsmästerskap som tar plats i Philadelphia. Interflora world cup som är den största tävlingen för florister.

Det är 23 länder runtom i världen som deltar och från Norden är alla länder förutom Island med. Faktum är att igår när de 23 deltagarna skulle bantas ner till bara 10 inför dagens semifinal var det BARA Finlands representant som gick vidare bland de nordiska deltagarna. Pirjo Koppi, en mycket rosa kvinna, tävlar för vårt land och har tagit sig så långt som top 10.

 SN Per Benjamin + annanSkärmavbild. Floristen Per Benjamin (till vänster), Master of ceremonies

 

SN Pirjo koppiSkärmavbild. Pirjo Koppi tävlar för Finland.

 

Världsmästerskapet har sänts live och det har varit så roligt att se när alla fantastiska arrangemang har byggts upp under olika teman. De första uppgifterna ("Designer´s choice -Harmony of arcitecture", "Hand-tied bouquet - Strength of color", "Table of two - The power of flowers") har floristerna planerat det senaste halvåret medan andra uppgifter är överraskningar. Den första uppgiften bland semifinalisterna är en suprise box där alla får samma material att jobba med, men får själv välja hur mycket eller lite de använder till sitt arrangemang (som för övrigt är ett träd där deras personliga kreativitet ska komma fram).

Jag har själv aldrig tävlat i mitt yrke, och vet inte heller om jag skulle vilja göra det. Det ser väldigt roligt ut och jag skulle gärna göra något stort och genomtänkt igen. Under studierna gjorde vi någon gång stora rumsdekorationer som kräver helt andra ögon än vad en bukett eller litet brudbinderi kräver. Men tävla? Njä.

Juni 2013 gjorde jag mitt sista yrkesprov innan jag fick min florist-titel, det där viktiga som hela min utbildning bottnar i, binderi. Och det är närmast en tävling jag kommit, och då tävlade vi bara mot oss själva för att bli godkända och få vår florist-titel.

IMG 2648IMG 2647Två av mina egna binderiarbeten från studietiden.

Om du vill kan jag i något skede berätta mera om både floriststudierna och hur fantastiskt roligt det var den där dagen jag gick från "Trädgårdsmästare inom blomster och handel" till "Florist".

 


Vad jobbar jag med?

Skrivet av Sandra Neuman 25.08.2018

Kategorier:

Ja, vad jag riktigt gör i mitt jobb som florist kan vara mycket varierande från dag till dag.  Men just idag har satsat helhjärtat på att ge invånarna i Nykarleby en välfylld självbetjäning där det går att handla gå-bort-blommor hela helgen. Flowet har varit med mig och det blev den ena kreationen efter den andra.


SN planteringar 2SN planteringar

SN gerbera