Visa inlägg taggade med 'florist'

tisdag 7 november 2017 - 08:34

Jag HAR min drömkarriär

Jag jobbar som: Florist på Amalia inspiration, och jag är stolt över min arbetsplats, Anna som jobbat fram de här tre butikerna och vår fina webshop.


Karriär i jobbet för mig betyder: Jag är inte särskilt karriärlysten av mig längre, kanske för att det känns som att jag har nått mitt mål nu redan. Det var på hösten 2006, efter studenten och jag hade mitt mellanår på FKF i Vasa. I studierna ingick en praktikperiod på valfritt företag (lite som praoveckorna i nian i högstadiet) och eftersom mammas kompis precis hade tagit över rodret på Asta blomster- och presentaffär så tyckte jag att det verkade som ett bra alternativ. Jag trivdes i atmosfären och blev bra vän med floristen (som numera har blomaffär Akleja i Purmo) efter att ha fått testat binda buketter och göra arrangemang. Efter den veckan började jag jobba hårt för att komma mig in i branschen i just den här butiken. Vägen har varit lång och kantad med besvikelser och ett år som utbränd, men nu är jag här och har nått mitt mål att kunna cykla eller gå till jobbet och sedan få betjäna min hemstads befolkning med buketter och blommor. #lifegoals

 

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 23


Tre saker jag kan göra, för att nå mina mål är: En viktig sak som jag ska göra för att inte gå bakåt i min karriär är att inte jobba mer än vad jag gör nu (eftersom jag varit utbränd och inte har någon som helst energireservoar att falla tillbaka till). Sedan gäller det att hålla sig inspirerad (det gör jag genom att följa florister på instagram)... och mätt! 


Det här är mitt nästa mål i karriären: Nej, jag har inga ytterligare mål att nå. Jag vill inte ha en egen blomaffär eller jobba heltid. Jag vill ha det precis så bra som det är nu som anställd och jobba 4 dagar i veckan.

Här ser jag mig själv om ett år: Jag står fortfarande vid amalia och skrattar med mina kunder :)
Tre saker jag lärt mig under mitt arbetsliv: Är du glad så är kunderna glada. Det är kunderna som gör att jag kan jobba med det jag gör, så jag värnar om dem. Lägger jag kärlek i buketterna så syns det.

 

JPEG bild 4F1ECF22E8B5 16

 

En person jag ser upp till, karriärsmässigt: Min mamma! Nu jobbar inte hon i min bransch, men jag tycker att det är så strongt att i över 30 år varit akutvårdare och sett en hel del som jag själv inte skulle vilja se. Det är mamma som sagt att när man hör ambulanssirenerna så ska man inte tycka att det är hemskt, man ska tänka att nu är det någon som får hjälp.


Mitt drömjobb: Det är det jag har. Jag är alldeles för hemmakär för att ta familjen med mig till norge för att jobba som florist där. Det är klart att det vore intressant att se sig runt i floristvärlden, men jag skulle nöja mig med studieresor för att hälsa på, hämta inspiration och lära mig av andra.

 

JPEG bild EDFB9D3FD01B 3

 

Som anställd är jag den här typen: Vi brukar säga att jag och Daniel måste vara de perfekta anställda med barn som nästan aldrig är sjuka, och när de är det så får de det överstökat på ett eller två dygn. Dessutom är inte Daniel och jag heller sjuka särskilt ofta. *ta i trä*


Som chef är jag den här typen: Nej, jag är inte chefstypen alls... men om jag skulle vara chef så skulle jag säkert vara den där snälla som bjuder på kaffe åt mina anställda. Och jag hoppas att jag skulle vara rättvis och uppmuntrande.


Ett mål jag uppnått i min karriär: Det har jag kanske redan gjort klart för dig läsare vid det här laget? ;) Men det sanna målet är väl att jag är självsäker i det jag gör och vet att det är det här jag är bäst på (inte bäst som i bättre än andra, utan bäst av det JAG kan göra). Det är också sånt som kunderna känner av och återkommer till.


Så här jobbar jag aktivt för att lyckas på jobbet: Dricker kaffe och är utvilad. Det är sanning att man måste vara utvilad, annars går det inte. Så kommer man långt på att vara glad, trevlig och prata med kunderna.. känna in hurudana de är och vara på deras nivå och tillsammans med deras sinnesstämning.

söndag 22 oktober 2017 - 10:48

En färgbomb i handen

JPEG bild A49BD098590C 1

JPEG bild A49BD098590C 2

Lyckan är total de gånger det kommer en beställning på en färgsprakande rosbukett. Ska det vara färgsprakande så ska det vara färgsprakande och det ordentligt! Och på något vis är det tillfredsställande för en florist att också titta underifrån på buketter och den underbart fina spiralen.

Den skarpsynte noterar mitt armband, det kan jag skriva mer om i ett eget inlägg för det är något alldeles speciellt med det.

Söndagshälsningar åt er, nu ska jag vattna krukväxterna och göra plankan (inte på samma gång).

torsdag 21 september 2017 - 11:15

"Hur ofta skär du dig?"

Jag skulle börja gymma igen, hade jag tänkt, men när jag kom till stjärnhallen och hade hämtat ut min gympollett visade sig att arbis hade occuperat gymmet hela förmiddagen. Istället städade jag köket och drack mitt morgonkaffe, chattade lite med Prillan på Yle Extrem och funderade på vår köksvägg.

Radiomänniskorna har blivit de där som står bredvid mig och småpratar så länge jag snittar blommor och binder begravningsbuketter. Ibland skickar jag in vad jag tycker också, när de ber om åsikter eller frågar vad man gör. Upplägget som yle extrem har nu passar mig väldigt bra, extrem morgon med My, Joppe och Krippe (fast jag saknar Jakob från morgongänget). Förmiddag med Prillan som mest bara rållar och inte förstår mina ironiska kommentarer. Fokus med Milli, som ger lite insikt i nyhetsvärlden och diskuterar viktiga saker som transpersoners vardag och varför det finns så många unga sjukpensionärer. Slutligen toppar vi arbetsdagen med Nykarlebybördiga Jonas i studion och får höra hans härliga skratt, riktigt bra blir det om hans kusin Anna är med också.. De har dessutom den bästa tävlingarna; "sagt i natt" och "vad är frågan". Jag erkänner, jag har blivit lite radio-beroende.

Rubriken har också sitt ursprung i en extremtävling. Runt halv 9 på dagarna heter tävlingen "vi kan aldrig gissa vad du jobbar med" där den som ringer in berättar vilken fråga hen oftast får om sitt jobb. Rubriken "Hur ofta skär du dig?" är den fråga som jag oftast får, och yttras mest av män när jag snittar buketter med mattkniv. Då brukar jag svara "aldrig". Något av det första man SKA lära sig när man börjar med snittblommor är att hålla kniven rätt, och gör du det, så skär du dig inte.

bukett

torsdagspicDen skarpsynte kan notera en kattunge på skärbrädet till vänster. Samma kattunge till höger.

 

Över till något annat. Jag har bestämt mig för att börja få saker uträttade här hemma och tänkte börja med den här fula väggen i köket. Först borde vi på något vis flytta ner den där fula väggkontakten som finns mitt på väggen, den är väldigt malplacerad sedan vi rev ner den gamla köksinredningen för 7 år sedan. Men så måste vi börja bestämma oss för vad som ska på väggen sedan. Jag var inne på boråstapeten "jordgubben", och den är fortfarande en favorit. Men vi får se!

lördag 22 april 2017 - 09:10

När är du som mest självsäker?

Är du liksom jag "ensam" i ditt arbete? När jag står och snittar blommor, binder buketter eller gör arrangemang så lyssnar jag mer eller mindre alltid på radio. Jag tycker det är intressant att lyssna på någon som pratar och nu efter den senaste förändringen på yle extrem så är programutbudet helt i min smak.

I något av programmen häromdagen ställdes frågan "när är du mest självsäker?", och fastän jag låter bli att berätta det för programledaren i radion så spinner frågan vidare i mitt huvud. När är jag som mest självsäker? Folk skickade in lite olika svar; "När jag klarat av besvärliga klienter", "när mensen slutar", "när chefen berömmer mitt arbete" osv. Mitt svar är också arbetsrelaterat.

Det jag anser mig själv kunna rakt ut i fingerspetsarna är kundbetjäning och floristik. Jag säger inte att jag är världsbäst, för det är jag inte, men jag känner mig mycket sällan osäker på hur jag ska ta en kundsituation. Ända från det att jag började i branchen har jag tyckt om kundbetjäningen, och därför har jag säkert kunnat utvecklas och bli bättre hela tiden.

Nej nu kom jag på en kundsituation som jag är lite obekväm och osäker i... När någon kommer in och behöver ha hjälp med att hitta en gåva åt någon som är yngre än 20 år men äldre än babblarna-åldern. Till och med finskspråkiga situationer tar jag bättre än att hitta på gåvor åt 12-åriga flickor.

binderi

Det är snart 4 år sedan jag fick min florist-examen (före det har jag bara varit trädgårdsmästare inom blomster och handel, som i princip är samma sak. Florist-examen är påbyggnadsutbildning), men ändå kan jag känna lyckorus över när jag lyckas extra bra. Som när jag plötsligt får till rosor i en superspiral och kan hålla i mittblommans stjälk utan att buketten faller någonstans (bild).

Självsäker är inte det ord jag skulle beskriva mig själv med i första hand så där annars, men den här frågan när man känner sig som mest självsäker... den kände jag mig ganska säker på!

måndag 6 mars 2017 - 14:35

Vinnarbuketten

Andra chansen i melodifestivalen i lördags. Jag är glad åt att Boris René gick vidare så att han tillsammans med mina andra favoriter Nano, Mariette och Wiktoria kan slåss för en vinst. Låtarna i alla ära, men såg ni vinnarbuketten nu i andra chansen????!!!! Hur fantastiska var de inte?! Här finns en bild där de syns väldigt bra.

Då jag studerade till florist så gjorde vi en almanacka för att samla ihop pengar för att kunna resa till IPM-mässan i Tyskland (fun fact, jag var på BB när resten av klassen var där). Vi lottade månaderna mellan oss och jag fick februari. Februaris självklara tema var givetvis vändagen, och jag minns att jag visste nästan direkt att jag ville göra en bukett på det här intressanta sättet. Istället för nejlikor i hjärtformationen använde jag rosor och nejlikorna fick utgöra djupet inne i hjärtat istället.

 

hjartbukettfoto: Malin Bjon

 

Bara jag får chansen ska jag någon gång prova på att göra en sån bukett som vinnarna i andra chansen fick, med hönsgaller och flätade stjälkar.

torsdag 5 januari 2017 - 12:23

Floristgöra

CBBC28DE 999E 431F 86AF 1F20CF15E508

 

Sånt här sysslar jag med idag -Binder begravningsbuketter på löpande band. Just nu har jag matpaus, dricker en kopp te och tittar på ett avsnitt strömsö så här på sidan om bloggandet. När jag gör sånt som att binda begravningsbuketter, snitta blommor eller annat där jag står på samma plats, så brukar jag lyssna på podcasts. Helst på odlingsrelaterade sådana förstås, men ibland blir det lite Ted & Kaj också. Tyvärr är det inte så stort utbud av svenskspråkiga odlings- och trädgårdspoddar, så det får bli gamla avsnitt av favoriten Odla med P1 idag.

 

11AD98D0 6345 4125 9A34 C39418712E9A

BB8B4C8B A3E8 4809 B338 CCD68CCD1C51

9D1B1FDB 4DE4 4823 AEC2 35149961C167

 

Och Hurra! Nu är tulpantiden här! De där krispiga knopparna i starka färger har återvänt efter många långa månader. Får jag gissa så är tulpaner en av de mest populära snittblommorna, och tillsammans med ett par ranunklar är våren inom räckhåll!

Nu ska jag slänga på ett till avsnitt av podcasten och fortsätta binda buketter.

Tack för att ni läser!

onsdag 3 augusti 2016 - 17:14

Floritsvardagen

13936888 10157194005920291 1144618137 n

Att vara florist är att hitta blomdelar i kaffemuggen, skorna, i BH:n, i väskan och i fickor.

torsdag 28 juli 2016 - 23:18

It's all about leaves

Nu vet jag att det är många odlare som drar efter andan och tycker jag är mer än crazy när jag låter vildhallon växa så här nära köksträdgården (de har en tendens att sprida sig precis som de själva vill)... Men så är det inte heller alla odlare som är florister.

 IMG 0066Det har tagit mig flera år att hålla undan kirskålen tillräckligt mycket för att hallonen skulle kunna ta över. Men envisheten ger resultat och nu har jag en fin grön hallonslänt mot grannens.

 

Hallon är visserligen väldigt gott, men i den här odlingen är jag faktiskt mer ute efter fina blad att använda i buketter, arrangemang och dekorationer. Bären är en bonus man kan plocka i sig när man tar av bladen. Den andra bonusen är all bladmassa man tar bort för att undvika att få blad i vattnet.

Den regeln gäller alltid alla buketter och blommor man plockar in från naturen, liksom de man köper från butiken. Minsta lilla bladrest bidrar till att vattnet försämras och blommorna förstörs snabbare. Mitt råd till er är alltså att ta bort alla blad på stjälkdelen som hamnar i vatten.

Parentensen slut. Bladmassan från de här hallonbladen får fungera som täckmaterial i potatislandet. Jag borde, borde, BORDE täcka mera så nu inte alla potatisar blir gröna och oätliga. Sådana gånger önskar jag mig nästan några tusen kvadratmeter till med bara gräs enkom att täcka med.

 IMG 0065

IMG 0064

IMG 0063

 

Förutom hallonblad tar jag med mig jordgubbsblad till jobbet imorgon. Ett utmärkt komplement till somriga buketter, så får man dem riktigt vida och fina. Speaking of jordgubbar så brukar jag vara noggrann med att ta bort revorna, men nu känner jag att jag vill ha ännu lite större jordgubbsland så då passar jag på att låta arvingarna rota sig. Sorten jag har är Bounty, och den tycks vara väldigt bra på att breda ut sig.

 

Bra grönt material är A och O när man binder buketter -tycker jag iaf. Nu ser jag riktigt mycket fram mot att få ta snittblommor i händerna imorgon och trolla fram lite fina buketter inför helgen.

lördag 12 mars 2016 - 22:40

I miss YA!

Bloggar om trädgårdar finns det hur många som helst av (speciellt om man utvidgar sina vyer och beger sig mot den svenska sidan av bottniska viken), men däremot är det ganska glest med floristbloggar. På den här sidan potten alltså. Åtminstone på svenska.

Men lucky me har ramlat över två i den kategorin nu på senaste tiden. Floristbloggen. och Blommali. Båda två studerar vid Yrkesakademin i Vasa där jag själv har tillbringat ett par år, fått två olika examen och städat otaliga skrubbar (det där sista är nästan en insider från trädgårdsmästarstudierna när det enda vi gjorde var att städa skrubbar och lager inför en stor renovering...).

Att läsa om de här två flickorna som får sitta vid samma bord, på samma stolar, i samma klassrum, och ha samma lärare ger sån nostalgikänsla. Helst skulle jag förstås hoppa i bilen och köra iväg till vasa för att smuggla in mig själv på en lektion, men jag får kanske dra i bromsen och nöja mig med en nostlagiresa.

Det är en tid som jag kan sakna och längta tillbaka till. Att studera binderi och praktisera det på riktigt i jobbet är så helt olika saker. I skolan får man ta någon timme på sig att binda en begravningsbukett. I arbetslivet ska det helst inte ta en halvtimme (och det gör det inte heller om man inte blir avbruten av kundströmmar). Jag träffade faktiskt på Owe som är lärare i binderi på YA, och vi diskuterade lite hur läroplanen ser ut nu och hur den såg ut 2011-2013 när jag gick. Det ändrades nämligen ganska ordentligt precis då när vi blev färdiga.

Det jag kan sakna extra mycket är att få ta ut svängarna riktigt brutalt. Det är mer aldrig man råkar ut för en kund som vill ha en så elegant begravningsbukett som den mot vit bakgrund här ovanför (med germini, anthurium, fransk tulpan, monstera, alocasia och aspidistra). 

 

Och det här med buketter i konstruktioner skulle jag gärna använda lite oftare. Det blir så tjusigt med lite ris eller salimrot.

Kan någon inte bara komma in till jobbet och beställa en bukett i konstruktion eller en formallinjär begravningsbukett till typ fredag nästa vecka? Ingen som behöver?

lördag 6 februari 2016 - 12:35

Nördigt

Man vet att man är en nörd när...

...Man binder en gravbukett*, får till en härlig rörelse i hela buketten och bara MÅSTE föreviga det med en bild. Vilken känsla!

 

*En gravbukett är en begravningsbukett utan det där plastskaftet. Bunden som en vanlig bukett men med formen som en droppe, och med ena sidan platt. Jag själv föredrar nästan gravbuketter framom de stela begravningsbuketterna.