Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'grönsaksland'

Det började med ett frö

Skrivet av Sandra Neuman 15.01.2019

Hur kommer det sig egentligen att jag har mitt intresse för odling? Den frågan har jag fått många gånger och den är alltid lika svår att besvara. Men jag har min teori.

När jag var liten hade mina farföräldrar ett jättestort grönsaksland bakom huset. Vi pratar 300 kvm med alla tänkbara grödor bara för eget hushåll. Min fammo har varit hushållslärare i högstadiet och min faffa kunde mycket om jordbruk och natur. Grönsakslandet var välskött och frodigt tack vare  faffas pedantiska ogräsrensning, tålamod och kunskap.

 

IMG 0644Min första egna köksträdgård. Väldigt litet och enkelt.

 

SN faffa

IMG 0642Det är så här jag minns min faffa. Med baskern på snedd och med ett verktyg eller kameran i handen. På nedre bilden kärlekstallen som finns vid huset de byggde.

 

Det här grönsakslandet tror jag att är ett viktigt frö som har växt till det intresse jag har idag. Jag och mina bröder har fritt fått äta direkt ur landet och har dessutom serverats hemlagad husmanskost med de samma grönsakerna. Att fammo är lärare är också av betydelse. Det blev en vana för oss att kunna identifiera grönsakerna, dofterna och vilket kött som serverades till. Vi visste vilka ärter som skulle spritas och vilka ärter som var de vi kunde äta hela skidan av.

Problemet med att ha blivit bortskämd med råkost på det här sättet är att det tog ganska länge för mig innan jag lärde mig att tycka om varma grönsaker. Rova, Kålrot, Kålrabbi, Ärter, Morötter. Allt det där har jag alltid tyckt bättre om som de är och inte tillagade. När jag studerade till trädgårdsmästare frågade läraren i frilandsodling vad man använder kålrabbi till. Då visste jag inget annat än att den är jättegod att äta som råkost. Nu vet jag att den är supergod att använda i soppor eller ugnsbaka.

Ja ni vet hur det är med den kunskap man får så länge man är barn. Den finns kvar. Nu gäller det bara för mig att få mina barn lika intresserade och föra vidare vikten av att kunna odla egen mat.


Längden av en söndagstidning

Skrivet av Sandra Neuman 05.02.2018

Jag tummade lite rastlöst på fröpåsarna idag. Ungefär som en hund som ivrigt väntar på att husse ska bli färdig med tidningen innan de kan gå ut. Tidningen är min evighetslånga vinter och jag är den ivriga hunden. Det är så jag springer runt framför fröpåsarna och bara väntar på att tiden ska bli den rätta. Den kommer, men det tar hur länge som helst bara för att längtan är där.

F4008371 4BC2 4FA8 A2CA E1C9EF15466D

Bunten med de nyaste fröpåsarna följde med mig till min fotölj (med fotpall!) där jag kröp ner under filten och bara plockade med påsarna en stund. Sorterade först enligt grupp, sedan enligt när jag ska så dem. Nu till en början blir det dags för paprikan så att de hinner växa sig stora till maj. Men så tänkte jag också driva upp ett par grödor som tål lite köld och kan planteras ut i växthuset i ett tidigt skede, jag tänker pak choi, tatsoi och sånt.

Imorgon kanske jag kunde sprida ut alla mins fröpåsar och göra upp odlingsplaner för både eget grönsaksland och det vi ska ha vid villan.


Jag gjorde rätt val!

Skrivet av Sandra Neuman 29.02.2016 | 1 kommentar(er)

Det där att fälla de stora och frodiga träden som omringade gården och gav den där mysiga lummigheten var verkligen inget lätt beslut. Jag gillar ju den där gröna djungeln och strävar hela tiden efter väggar och tak i min trädgård. Speciellt nu det här senaste träden vi fällde så kändes aningen tungt att ta bort, för de gav så mycket.

 

Men. Idag när solen skiner och jag har tankarna helt på frågan var det nya tunnelväxthuset ska placeras, så ser jag att vi har gjort helt rätt val. Solens strålar tar sig galant genom träden och köksträdgården kommer att bada i solljus senare i vår. Träddungen på granntomten lär ska gallras ur lite också, så då när det bara är tallarna kvar blir det lagom skuggigt.

 

När jag tog på mig mina crocs och gick ut för att fota den här bilden kom en transportbil körandes här på gatan. Den transportbilen kom med ett paket innehållandes det nya tunnelväxthuset. Nu kan jag på allvar fundera på placeringen och ganska snart sätta upp tunneln för att kunna starta en varmbänk i en mer skyddad miljö.

Vad en varmbänk är måste jag gå djupare in på vid ett annat tillfälle, när barnen inte håller på att slå ihjäl varandra bakom mig.


Ett grönsaksland blir till

Skrivet av Sandra Neuman 28.02.2016 | 2 kommentar(er)

Nu är det dags. Jag föstår att ni har väntat och längtat efter det här, så nu ska ni äntligen få se hur köksträdgården gick från blöt och skuggig mossmatta till prunkande grönsaksskafferi.

 

Men ni ser väl potentialen? Det är dessutom söderläge med potentiell sol nästan hela dagen, så att det var planterat tre stora pilträd kändes nästan lite slösaktigt (iallafall för en odlingsnörd som mig).

2011 använde vi bara det gamla jordgubbslandet (längst in i kilen bakom uthuset) till potatisland. Pilträden fanns kvar och skräpade lika mycket som de alltid gjort. Ni kan hålla i minnet hur det lilla skjulet med blå dörr står, för det står fortfarande kvar på samma ställe. Bakom Daniel syns de tre pilarna på rad.

I maj 2012 fick vi nog av pilarna och sågade ner två av dem. Det blev förstås mycket luftigare direkt, och efter att vi plockat bort alla miljoner rötter så hade vi faktiskt något som liknande ett trädgårdsland.

Här på de två första bilderna hade vi planterat ner våra två päronträd, 'pepi' och 'aune'. Stenarna är någon slags plan över hur jag då hade tänkt mig gångar och rabatter, för i det här skedet var det ännu inte en stor odlingsyta för grönsaker. Jag tror den tanken närmast berodde på all kvickrot och annat ogräs som växte ganska hejvilt vid uthusväggen.

 

Här hade jag ännu ganska lite kunskap om hur man odlade, så vi började försiktigt med mycket potatis, lite morötter, sallat, ärtor och kanske något mer. Men minns jag rätt så lyckades det inte så bra och det enda vi kunde skörda var potatis. Men så var jag också gravid så orken var inte riktigt på topp heller.

 

2013 när vår son var född och redan några månader gammal så började vi med jordbrukandet ganska tidigt på våren. Eftersom Källbackan, där vi bor, gör skäl för sitt namn, så kan det vara väldigt vått på en del ställen. Speciellt på våren efter att vi tog ner de väldigt törstiga pilträden hade vi översvämning i grönsakslandet. Så det första vi gjorde var att gräva ett långt dike bara så att all fukt skulle ha någonstans att ta vägen. Samtidigt passade vi på att förstora grönsakslandet en aning.

 

Till min första morsdag fick jag ett växthus, och det satte vi efter många om och men precis mitt i grönsakslandet på bästa stället. Valet av plats gjorde vi mycket för att få något som skärmade av lite från grannens gård och gjorde grönsakslandet mer intimt och eget.

 

 

Mot slutet av säsongen hade vi faktiskt ett riktigt frodigt grönsaksland med ringblommor, grönkål, palsternacka, dill, sallat, ärtor, morot och jag minns inte vad.

 

 

I växthuset hade vi mest chili (jag tror till och med att vi fortfarande har kvar av de frukterna i botten av frysboxen), någon enstaka gurkplanta och paprika, ett par busktomater jag fått av Daniels kusin och längst bak grönskade passionsblomma på vardera sida av bänken. Passionblomman kom från frön ur en passionsfrukt som jag sått tidigare på våren.

 

2014 fick vi börja med att bygga upp växthuset igen. På senhösten stormade det ganska ordentligt, och en novemberkväll hade vinden fått tag i växthusdörren och rivit sönder hela gaveln, och flera skivor hade blåst iväg. Så fällde vi också det tredje och sista pilträdet för att kunna utöka våra odlingar ännu mera. Vi fällde också en björk för att få mer sol i grönsakslandet.

I maj var jag redan halvvägs i graviditeten med andra barnet och hade svåra foglossningsbesvär i ryggen, därför bestämde vi oss för att bygga odlingslådor till grönsakslandet. Eftersom vi hade en 1-åring som kröp omkring, och Daniel jobbade mer än vanligt trots att vi hade siktat på att han skulle vara ledig, fick vi massvis med hjälp av familjen för att kunna genomföra det här projektet (som skulle underlätta för mig).

Resultatet blev så mycket bättre än vad jag hade trott, och att odla i lådor ger en helt annan känsla åt grönsakslandet.

 

Det här året minns jag speciellt som det året när vi skördade hur mycket gurka som helst i växthuset. I odlingslådorna trivdes verkligen grödorna, speciellt grönkålen som vi bara skördade och skördade och fortfarande har kvar av i frysen trots att vi varit givmilda.

 

Förra året, 2015, var det första året som jag faktiskt kunde satsa på grönsakslandet, och det gjorde jag trots att vår dotter bara var 6 månader. Ja, grönsakslandet och hönsen, för det var då på våren de kom in i bilden.

 

Det här är absolut inte den bästa jämförelsebilden, men tillräckligt bra för att det ska synas att vi slutat odla gräsmatta och numera odlar mat.

2011-2015

Jag kan också lova att det kommer se mycket mer annorlunda ut redan nästa gång vi kommer oss upp i vattentornet. Flera odlingsbäddar har kommit till, och den där gröna häggen till höger här på sista bilden är den som vi sågade ner förra helgen.

 

Och slutligen kartan. Det är alltå halvan neråt som det här inlägget har handlat om. Den sista fjärdedelen är inte mycket att se, men jag ska se om jag får skramlat ihop några bilder därifrån också någon gång.

 


En ny poddfavorit

Skrivet av Sandra Neuman 25.02.2016

Jag skrev om trädgårdsrelaterade podcasts tidigare i år, och då blev jag tipsad om Sveriges radios podcast " Grönsakslandet". Nu vill jag tipsa vidare om den, för den var det mest fantastiska jag lyssnat på! Två trevliga kvinnor som pratar om trädgård och berättar om alla möjliga knep och idéer om hur man kan göra. 

En verkligt inspirerande underhållning!

 

3452573 1400 1400

Det passar så bra för mig att lyssna på poddar såna här dagar när det ska bindas begravningsbuketter och hårkransar, sånt som tar tid. Problemet är bara att jag blir så ivrig i mina tankegångar och skulle nästan kunna springa hem och så lite mer tomatfrön eller något sånt.

Vad gör ni en sån här solig dag med massa vårkänslor?


En överblick

Skrivet av Sandra Neuman 21.02.2016 | 2 kommentar(er)

Wow så många ni är som hört av er med positiv feedback på bildbomben från vårt lilla parkområde (eller vad man nu ska kalla det... loungen kanske. Eller retreaten). Jag är överväldigad och tackar enormt mycket för er uppskattning.

Ni är också flera som blivit nyfikna på resten av gården, och javisst ska ni få se hur det ser ut där också. Jag hade tänkt suga på karamellen en stund bara för att det tar så mycket tid att leta fram bilderna. Men som plåster på såren ska ni få se en lite mer detaljerad skiss med lite förklaringar.

 

Om ni förstorar så kanske ni ser vad det står för beskrivningar på alla väsentligheter, men jag ska försöka förklara också. Vårt hus långsida är mot norr, liksom grindarna där vi kör in bilen.

Uppe till vänster är den fjärdedel av tomten som ni redan har fått se bilder på. Vårt hus är ungefär 80 kvadratmeter (två våningar, så totalt 160kvadratmeter) och uthuset nästan detsamma, bara för att ni ska få någon slags uppfattning om storleken. Den här delen är färdig, så här får det överlag bara växa och frodas nu.

Uppe till höger, om vi delar in tomten i fyra lika stora delar, så är den enda gräsmattan som finns kvar. Här får barnen härja fritt och har gungor, lekstuga, sandlåda och en kulle (byggd av gräsmatta som vi fraktat bort från resten av tomten). Längs med staketet mot gatan (uppåt i bild, som är mot norr) planerar jag att terrassera och plantera bärbuskar. För tillfället växer det mest lupiner här, och när de har blommat ut så tar kirskålen över. På gränsen mellan gräsplanen och grusplanen finns en lång rad med kilstenar, och bredvid den har vi planterat en lika lång häck av måbär. En likadan häck har vi planterat vid östsidan av huset.

Hela nedre halvan av tomten är tillägnad odling och höns. För tillfället får hönsen den vänstra halvan eftersom ogräset hade fått för bra fäste och festat loss. Min plan är att de får sprätta hejvilt och picka i sig åtminstone ännu i år innan jag kommer invaderande med mina odlingar. Det som heter "hönsgård" på bilden är en hage med tak som de under sommaren har obegränsad tillgång till. Inhägnaden där bland annat komposten finns får de vara i på kvällar och helger när vi är hemmavid.

Nere till höger är min ögonsten. Köksträdgården. Den här delen kommer jag ganska snart att skriva mer ingående om, så jag håller mig väldigt kortfattad nu. Växthuset är det som är rutigt, och de fyrkanter som är streckade är odlingslådor medan de som bara är lilafärgade är odlingsbäddar utan ram (nu ser jag att jag har glömt att strecka tre av odingslådorna, de som är närmast växthuset). Odlingsbäddarna grävde jag i höstas, så de är ännu så gott som "oanvända" (om man bortser från att fyra av dem är satta med vitlök). Det är här vi jobbar oss framåt nu, så det kommer antagligen att förändras en hel del.

 

Det är inte alla som har ett café vid trädtopparna och utsikt över sin egen gård. Men vi har. Jag själv har inte varit uppe i vattentornet på flera decennier bara för att jag lätt får svindel av hissar, men nu som då skickar jag upp Daniel för att dokumentera.

Mer än så här får ni inte se för tillfället. Men en liten överblick kanske ni ändå fick.


Frozen trädgård

Skrivet av Sandra Neuman 14.01.2016

IMG 0709

 

Ni som följde lagombackan redan innan sevendays-tiden har redan sett de här bilderna från vår vintriga gård. Men jag hoppas ju att det ska finnas lite nya läsare här också.

Det ser lite trist ut vid första anblick (och nu är det ju mycket mer snö än på bilderna dessutom), men efter att ha traskat runt med kameran en liten stund, så börjar man se detaljerna. Bara man skulle komma ihåg att klä på sig riktigt ordentligt så kunde man till och med krypa runt i snön och hitta riktigt roliga vinklar.

 

IMG 0710

 

IMG 0712

 

IMG 0713

Här är grönsakslandet. Det ser faktiskt mest råddigt ut nu när det inte finns en gnutta grönt, knappt några kontraster i form av träd och massor med kvistar på de nyaste odlingsbäddarna. De ligger bara där för att trycka ner halmen som jag täckte med i höstas (så att den inte skulle flyga runt hela Källbackan). I flera av de här odlingsbäddarna finns det vitlöksklyftor. Det är allra första gången jag odlar vitlök, och vid skörd borde det bli ungefär 700 lökar. OMG vad vi måste lära oss att använda vitlök i allt vi lagar!

I växthuset ser man hur kallt det riktigt är. Jag tror de här bilderna blev tagna under den där perioden när det var smällkalla -27 grader, så allt var extra frostigt. I höstas flyttade jag in lite spenat, rödbetor och grönkål när de inte hann bli färdiga. Allt har stått sig bra tills det blev så där kallt, då gav plantorna upp. Grönkålen går bra att använda så länge det inte fryser och töar om vartannat, med andra ord borde jag egentligen skörda nu innan det blir varmare.

 

IMG 0711

 

IMG 0714

 

Grinden som syns här ovanför virade jag ihop av kvistar från en hägg vi tog ner förra säsongen. Hönsen fick en stor inhängnad och till den behövdes en grind. När det blir lite varmare nu i vår, och hönsen börjar gå ut igen behöver den lite kärlek för att hålla ihop... det är väl det som är nackdelen med att ta vad man har, att det ibland blir färskt material som torkar och krymper efterhand.

Nu ska jag stax jobba en stund efter att ha varit hemma hela dagen. Att stänga butiken om någon behöver iväg tidigare, är sånt man får ställa upp på.


Välkommen till Lagombackan!

Skrivet av Sandra Neuman 11.01.2016 | 4 kommentar(er)

Jag heter Sandra, en 28-årig tvåbarnsmamma och fru till Daniel, bosatt i ett 1860-talshus under vattentornet (inte bokstavligen under vattentornet, men så pass nära att vi brukar se till att ha en välstädad gård ifall någon cafébesökare skulle ta en titt neråt) i Nykarleby.

 

IMG 6940

 

Mitt stora intresse och också det som den här bloggen främst kommer att handla om, är trädgård, grönsaker och växter överlag. Och så höns förstås. Vår gård är ca 1000 kvadratmeter, och rymmer förutom bostadshus och uthus, ett egendesignat "parkområde" med terrass att njuta på, en gräsplan åt barnen, en rasthage åt hönsen, och en odlingsyta åt mamma. Det låter välfyllt, men faktum är att det finns mycket utrymme kvar och jag har så många ideér jag vill förverkliga.

Lagombackan. Namnet kommer från att jag gillar att göra det enkelt, och med en burnout i bagaget (2010) har jag stor respekt för min egen energidepå och använder absolut inte mer styrka än vad jag har. Det ska vara lagom. Också när det kommer till trädgården föredrar jag att låta bli att rensa ogräs eller vattna varenda eviga kväll. Inte för att jag inte tycker att det är roligt att rensa ogräs, utan mer med tanke på att trädgårdssäsongen sträcker sig över några månader. Det är bland annat sådant ni kommer att få läsa om, hur man får en lättskött trädgård, beskär äppelträd, och njuter av det man skapar.

 

IMG 6053


Vi flyttade hit sensommaren 2010, och redan nästa vår började vi gräva, förändra, plantera och lyfta stenar. På några kvadratmeter odlade vi lite morötter, sallad, grönkål och örter.
Idag är grönsakslandet en fjärdedel av gården och vi äter goda grönsaker under flera månader av året. Vi har ett litet växthus (som bara har blåst sönder en gång) där vi brukar ha lite gurka och tomat, ca 10 upphöjda odlingslådor och från och med i år också flera upphöjda odlingsbäddar. Ni förstår vilken mängd mat man kan få ut av den här arealen va?

Förra våren bestämde vi att det var dags för höns (egentligen hade vi planerat in dem redan ett år tidigare, men vi fick ett barn det året istället), så vi byggde en hönshage och satte in fem hönor i uthuset där det någon gång för länge sedan stått någon kossa. Fem hönor blev snabbt fler (det blir en sjukdom sägs det, och jag instämmer), just nu är de 14 hönor, två tuppar och två kycklingar av varierande färg och form. Hönsen gav på något vis mera liv åt gården, speciellt den halvan bakom uthuset där odlingsdelen också finns och jag skulle inte kunna tänka mig att vara utan kacklandet mera.

 

IMG 6895

 

IMG 7229

 

Jag är utbildad florist (och före det också trädgårdsmästare inom blomster och handel vid YA), så också krukväxter, snittblommor och binderier är något som jag går igång lite extra på. Sedan 2011 jobbar jag på Amalia här i Nykarleby, och njuter av att få ha en sån arbetsplats att cykla till på morgonen. Intresset för grönväxter tror jag har sin grund i att min mommo ända sedan jag var liten, har försett mig med små babykaktusar och sticklingar av lättskötta växter till mitt rum, och på så vis gjort mig helt beroende av att få fylla fönstret med grönt. När jag flyttade hemifrån och fick fler än ett fönster blev jag nästan lite crazy och ville prova på alla möjliga grönväxter. Sedan lär man sig vilka som funkar i ens hem och vilka som ogärna vill överleva ens oregelbundna bevattning.

 

Så. Välkommen än en gång alla nya och gamla läsare. Och kom ihåg att ropa till om det är något specifikt ni vill att jag ska ta upp. Nu kör vi!


En annan sorts gång

Skrivet av lagombackansandra 20.05.2015

IMG_3752 Ni ser, det är väldigt nödvändigt med ett dike vid vårt trädgårdsland. Fastän det till störst del är snustorrt på somrarna, så behövs det direkt det kommer ett kraftigt sommarregn eller som nu när vi har en väldigt fuktig vår. Det är förstås väldigt varierande, men på något ställe här på gården behöver man inte gräva särskilt djupt för att hitta bergsgrunden och det betyder att det kan samlas väldigt mycket vatten om det vill sig. Min bror som bygger hus här bredvid bygger i princip direkt på berget, så det säger ganska mycket. Nåja, i år har diket varit mer nödvändigt än någonsin, och ändå har vi lervälling att trampa runt i i trädgårdslandet. Nu har vi inte överflödigt med material att flisa ner och täcka gångarna med, och jag vill ogärna ha grusplan att vara rädd att smutsa ner med jord. Vår lösning blev därför gångar av de brädbitar som lämnat av under vårens alla snickerier. Svårt att säga om det här är vår permanenta lösning eller bara en tillfällig variant, men funktionellt är det, och framför allt snyggt! IMG_3947 IMG_3929Så där lagom hemtrevligt som jag gillar det. Spontant, hemlagat och inte så himla perfekt.  

i de sista solstrålarna

Skrivet av lagombackansandra 21.04.2015

 Jag har alltid tyckt att vår trädgård gör sig allra bäst i kvällssolen. Och det gör jag fortfarande.      Vi bor så högt upp att det knappt finns några hus eller träd som skymmer de sista solstrålarna för dagen. Vi drömmer om en liten bastu vid tomtgränsen mot min brors (det är gaveln av hans uthus som syns på bilden i motljus här ovanför), där vi kunde tvaga upp oss på helgerna. Det här området är förresten det som står nästa i tur för förändring. Framsidan av uthuset är färdigt, och lekparken kräver inga större ansträngningar, så i år ska jag sätta tid och energi på odling och kompost. När vi flyttade hit för 4,5 år sedan fanns det inget av värde bakom uthuset. Tre stora, skuggande pilar, en buske och ett bortglömt jordgubbsland längst bort i hörnet. Pilarna skuggade så mycket att det som skulle föreställa gräs, mest innehöll fuktig mossa. Nu har vi ett grönsaksland som badar i solljus från tidig förmiddag och ända tills solen går ner, växthus och en stor hönshage... Och ändå finns det outnyttjad mark, som med stor sannolikhet ska användas till odling.   Vid växthuset planterade jag ner en rabarbertuva förra året, och nu när de är så här små och spröda, är de jättegoda att knapra på! En riktig delikatess!