Visa inlägg taggade med 'hälsa'

söndag 28 oktober 2018 - 11:30

Ta reda på hur hela du mår!

*Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Marias hälsonycklar*

Marias halsonycklar

 

Du vill må bra. Alla vill vi må bra och alla vill kunna njuta av en välmående och fungerande kropp.  Till och med kroppen själv strävar alltid efter ett balanserat läge. Nyckeln till allt det finns bara 40 kilometer från Vasa och 8 Kilometer från Oravais. På Kaitsorvägen 5b. Det här är en berättelse om hur jag får mer energi och blir en gladare människa tack vare Marias hälsonycklar.

 

Jag svänger av från riksåttan i kaitsor och kör in mot den ganska anspråkslösa gamla banklokalen. Förväntingarna bubblar och jag känner ett pirr i magen. Den stora lila nyckeln på taket håller om hela huset och signalerar innehållet. Marias nycklar. Nycklar till hela människans välbefinnande. Jag tar en vattenklunk och ett djupt andetag innan jag går in. 

 

 

SN KaitsorSN Kaitsor bord

 

Välkommen in!

När vi köpte hus och min bror var hit första gången sa han att det kändes som ett bra hus. Med det menat att energierna är goda och huset känns harmoniskt, varmt och välkomnande. Så kändes det för mig när jag kom innanför dörren till Marias hälsonycklar för första gången. Att det känns så bra redan innanför dörren har sin förklaring.

Maria har inrett alla utrymmen enligt feng shui och har noggrant valt ut alla ytmaterial, färger och inredning för att ge sina kunder ett varmt välkomnande. Feng shui handlar om balansen mellan de fem elementen, trä, eld, jord, metall och vatten och den påverkan de har på oss.

 IMG 7697

 


"Dagens sjukvård är präglad av många stora framgångar,

men mänskligheten har ändå inte blivit friskare och antalet kroniska sjukdomar ökar."

 

 

 

Det börjar med dig

Det är sedan länge känt att vi är lika många unika individer som det finns människor på jorden. Det säger ju sig själv att den behandling som passar mig inte nödvändigtvis passar dig. För att få en verkligt individanpassad behandling vill Maria gärna som första steg göra en grundlig analys av dig som mänska, en anamnes.


Jag tittar lite nyfiket runt mig i rummet, det står en liten brun flaska på bordet. På etiketten står det ”passiflora”. Passiflora, eller passionsblomma är en av mina favoritblommor. Undrar vad den kan göra för mig? Samtidigt svarar jag på en rad frågor om mig och min kropp. Hur äter jag? Hur funkar min kropp vid olika situationer? Är jag kall? Svettas jag? Har jag några sjukdomar? Har jag några trauman? I princip allt det jag har varit med om under mina 31 år kan ha påverkat mig utan att jag tänkt på det.

 

"Som homeopat ser jag individuellt på varje människa
som kommer in till min mottagning.
Alla är olika, ingen är den andra lik.
Varje klient får en egen hälsonyckel.
En nyckel som jag tillverkar med erfarenhet,
kunskap och med omtanke för klientens bästa."

 SN Passionsblomma Passiflora

IMG 7691Marias passion är homeopatin

 

All den information du ger, kan Maria analysera och på det viset välja den eller de behandlingar som passar just dig. Att se hela mänskan är viktigt, och det är också nyckeln till dig själv och ditt välmående. Vi ser inte alltid vår egen helhetsbild förrän vi sitter med en utomstående som har de rätta verktygen, nycklarna, för att ta reda på hur det står till i kroppen.

Att Maria verkligen brinner för människans välmående och att kunna hjälpa syns på långt håll. DU är viktig då när du är där, och all fokus ligger på att du ska få rätt behandling. 

 

"Jag är mycket tacksam över att få vara en del av varje klients resa.
Tacksam att få följa processen mot en bättre hälsa och se när ett helt nytt liv tar form.
Jag är tacksam för varje utmaning som kommer emot.
Det ger mig en styrka att få hjälpa andra,
det ger mig en erfarenhet jag är mycket tacksam att äga."

 

 

 

SN mariawesterFoto: mariasnycklar.fi

 

Kvinnan bakom Marias hälsonycklar

”Jag heter Maria Wester och har under flera års tid målmedvetet utbildat mig kontinuerligt för att få en mångsidig och gedigen kunskap om kroppens förmåga till självläkning. Jag har fokuserat på faktorer och förhållanden som inverkar på sjukdomstillstånd och tillfrisknande ur ett helhetsperspektiv. De metoder och behandlingar jag använder utgår från kroppens egna självreglerande resurser. Dessa stimuleras med hjälp av olika hälsonycklar som anpassas till dina individuella utgångslägen och behov.”

 

 

 

Naturlig och individanpassad behandling

Av alla tjänster som erbjuds är homeopati och Bioresonans är de två behandlingsmetoder som Maria använder sig mest av, gärna i kombination för att lyfta varandras effekter och verkligen gå till botten med de problem du upplever. Maria är förutom dipl. homeopat också kostpedagog. Den kunskapen kommer ofta till hjälp vid behandling av allergier av olika slag, men kan också vara en viktig del av behandlingen av andra åkommor.

Inom homeopati jobbar man under principen ”Liknande botar liknande” och det handlar mycket om de läkande egenskaper naturen besitter. Homeopatiska medel är alla framtagna på ett naturligt sätt ur bland annat växter och mineraler. Enkelt sagt är homeopati ett sätt att stimulera kroppens självläkande krafter och återställa balansen i kroppsfunktionerna. Homeopatisk behandling är så välutvecklad och effektiv att den i Österrike är likvärdig med skolmedicin. Det betyder att du som patient själv kan välja om du går till en läkare eller homeopat.

När jag besökte Marias hälsonycklar i Kaitsor senaste tisdag hade jag en besvärlig rethosta. Redan några dagar senare är hostan nästan obefintlig tack vare de homeopatiska medel Maria gav mig. Inte ens salmiaken har varit lika effektiv!

Här förklarar Maria homeopati.

 

 

SN Kaitsor 2För att veta vilken homeopatisk behandling du behöver, analyserar Maria den information du ger.

 

Bioresonans är en aningen mer svårförklarad behandlingsmetod som används bland annat för att diagnostisera och behandla allergiska besvär, men också för att stöda, stärka, stabilisera och öppna upp svaga och belastade områden i kroppen. Behandlingen ger inga allergiska reaktioner, tar inte sjukt och ingen blir heller sämre. För att vara lite klyschig så förlorar du inget på att prova. Läs mer om bioresonans på Marias hälsonycklar.

 

IMG 7684IMG 7690Här ligger jag och får behandling via maskinen bicom.

 

Jag känner mig sedd från topp till tå, och aldrig förr har någon beaktat alla mina åkommor på en gång. Diabetes och koncentrationssvårigheter är en ganska dålig kombination, men alla inom sjukvården har sina specialområden och trots att allt i vår kropp hänger ihop så är det nästan omöjligt att behandlas som en enda människa. Går jag till diabetesmottagningen är jag diabetiker och går jag till en psykolog kan de inget om diabetes. Maria såg mig. Hela mig, på en gång och kopplade snabbt ihop att mitt dubbel-ärr (lodrätt under naveln) från kejsarsnitten utgör en blockad i flera meridianer i kroppen. Kanske det inte är så konstigt att jag känt mig konstant trött de senaste åren med tanke på att energiflödet blockerats. Jag som hade accepterat att jag har blivit en trött, tråkig och sur människa. Nu ser jag med stor förhoppning fram mot en ljusare, gladare och framför allt roligare framtid. 

 

SN oppet hus 1

 

Nu har jag besökt Maria två gånger och fått ett smakprov på homeopatins och bioresonansens effekter.  Redan efter den där första gången kände jag mig lättare, friare och gladare. Kanske är det bara förhoppningarna om att få hjälp som gör mig pigg, men det är en ganska bra början.
Eftersom hela jag är så ärrad (kejsarsnitt, utmattning, trauman, diabetes och så vidare) som jag är gör två besök inget underverk. Jag kommer att fortsätta låta mig behandlas av Maria för att uppnå en bättre livskvalité och orka ta hand om mig själv på det sätt som krävs med kroniska sjukdomar samtidigt som jag är mamma, fru och vän.

Här kan du läsa berättelser från de som blivit behandlade av Maria.

 

 

"Min högsta önskan är att varje människa som har ett problem
med sin hälsa inte skulle tveka så länge
före de kommer till mig för att hämta sin hälsonyckel."

IMG 7678Homeopatiska medel


Och slutligen, vad är det för egenskaper passionsblomman har? Den kan hjälpa dig att förbättra sömnen och sova gott hela natten.

 

Marias halsonycklar

Besök mariasnycklar.fi för mer information

Ta kontakt med Maria per telefon 0409104882

eller mail maria.wester@icloud.com

tisdag 7 augusti 2018 - 13:15

Man vet att det är höst när...

Idag har jag inget flow alls. Noll. Nada. Eller om det är energitanken som är alldeles tom.

Det är mycket som jag gärna skulle göra, men jag kommer inte igång. Barnen är på dagis och jag hade hunnit göra hur mycket som helst. Istället har jag grävt i mitt bildarkiv, läst lite i lejontämjaren och längtat efter en kaffekopp. Jag orkar inte ens göra kaffe idag.

 

JPEG bild CA64FE04BEA1 1

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inspirerande blogginlägg om hur jag alltid den här tiden på hösten vill förändra något. Jag brukar prata om "när vi flyttar in igen" efter sommarens alla utetimmar, och det är alltid likadant. Lusten att göra radikala förändringar i hemmet faller alltid på till hösten. Jag vill rensa ur våra överfulla förvaringsutrymmen, tapetsera väggar, slänga ut onödigheter, måla, rensa och feja hejvilt.

 

Jag vet att det är höst när

lusten att förändra infinner sig igen

 

Jag är bra på att planera, fantisera, längta och införskaffa material. Sedan kan det ta en evighet innan jag kommer till skott och verkligen tar tag i det där projektet. Kanske är det också därför jag har börjat dra mig för att bli alltför taggad, för att jag vet att det ändå inte kommer ske direkt eller så länge lusten finns där.

 

JPEG bild 5CEF30B33C20 1Den här tråkiga, gråa väggen i vardagsrummet skulle jag vilja ha Hanna Wendelbos tapet Vera eller liknande på. Och lite hyllor kanske.

 

JPEG bild 5CEF30B33C20 2

I köket vid soffan hade jag tänkt mig en hylla och tavlor.

Är det bara jag som vill förändra när hösten nalkas?

onsdag 1 augusti 2018 - 10:00

En diabetesstory

Blogginlägget om libre-knappen blev väldigt uppmärksammat och jag har till och med fått göra en telefonintervju med hufvudstadsbladets reporter om saken.

Av en slump råkade jag hitta en text som jag skrev för Jakobstads diabetesförening i september 2013. Den var ganska fin, så jag vill spara den och samtidigt dela med mig den åt er. Hoppas den ger någon diabetiker där ute modet att våga tänka på familj.

 

FDD138CA 3A8F 4C30 97B1 737419ABF360 

En diabetesstory

Jag minns ännu den där dagen för 17½ år sedan (jag var bara 8 år då) när mamma tog med mig till HVC här i Nykarleby, för att mäta blodsockret. Jag minns sportlovet när mamma och jag bodde på barnavdelningen, det var förresten samma år som Disneys ”Pocahontas” visades på bio, 1996. Jag minns att jag tittade på VHS (”Resan till Melonia”, jag har den filmen i min ägo idag, bara för minnets skull), spelade ”Mulle meck” på barnavdelningens dator, och hade supernintendo i mitt rum. Mest minns jag den där första natten på sjukhuset, hur blodet sprutade när kanylen till droppet skulle sättas i handen, hur förskräckligt det jag var tvungen att dricka på natten när blodsockret hade sjunkit för lågt, och den där hjärtformade burken med stickade barbiekläder som min mommo kom dit med. Allt det där minns jag som om det var igår, fastän jag redan är på mitt 18:nde år som typ 1-diabetiker.

18 år som sagt. Under de åren har en hel del hänt både med mig själv, forskningen och sjukvården. Jag har fått uppleva hur det är att vara diabetiker som skolbarn, tonåring, studerande och vuxen. Alla stadier har fört med sig utmaningar, inte minst tonåren med hormonsvängningar och viljan att vara ”som alla andra”. Men den största utmaningen, har kanske ändå varit den vuxna åldern när längtan efter att bilda familj började infinna sig, speciellt eftersom jag alltid har haft det kämpigt med blodsockret och också haft ett högt HbA1c under en lång tid.

Jag tror det började strax efter vi hade förlovat oss 2008, vi bodde i Vasa och jag studerade till trädgårdsmästare. Vid varje besök till diabetesmottagningen fick jag höra om hur viktigt det är att ha ett bra blodsocker redan före man går och blir gravid och att långtidsvärdet borde vara si och så för att fostret ska kunna utvecklas normalt. Jag minns hur jag gång på gång kämpade med att ORKA hålla blodsockret bra, men hur jag ständigt tappade motivationen och föll tillbaka i mina latmansrutiner. Dessutom tackade jag om och om nej till att ha kontinuerlig blodsockermätare, och fastän både diabetesskötare och -läkare förespråkade insulinpump var jag fast besluten om att något sådant ska inte JAG ha iallafall! Att jag inte insåg då hur bra hjälpmedel det kunde ha varit.

I början av 2010 flyttade vi till min hemstad Nykarleby. Det återstod bara praktik och slutarbete innan jag skulle ha mitt yrke som trädgårdsmästare. Samtidigt jobbade jag på ett trädgårdscenter OCH planerade vårt kommande bröllop. Så här i efterhand inser jag att det verkligen inte är konstigt att jag blev utbränd strax efter bröllopet (då när vi dessutom köpte hus!) och hade panikångestattacker var och varannan dag. Det var ett tungt år, och att orka sköta om sitt blodsocker samtidigt som man kämpar med att må bra är mycket tyngre än vad det låter. Eftersom vi hade gift oss räknade diabetessköterskorna med att vi så småningom ville ha familj, men påpekade om och om igen att man INTE får bli gravid med ett långtidsvärde över 10! Läkaren förbjöd mig till och med vid ett tillfälle. Ingen förstod riktigt att när man mår så dåligt som jag gjorde då, och inte kan leva ett normalt liv, är familj inget man tänker särskilt aktivt på... då är det bara att orka genom dagen som gäller.

När jag hade varit hemma i nästan ett år, fick jag fastanställning på en blombutik här i staden. Man blir så stark efter att ha mått dåligt, så jag jobbade deltid, och tog hand om mig själv resten av tiden... ja oftast tog jag hand om mig iallafall, för jag föll så lätt tillbaka i de där latmansmönstren när jag inte orkade hämta insulinpennorna ur väskan, mäta blodsockret eller räkna kolhydrater. Vi pratade om barn och familj, och jag var livrädd för att jag inte trodde att jag skulle klara av att hålla blodsockret så bra som det måste vara när man är gravid. Jag som dessutom alltid har varit rädd för låga blodsockervärden och därför helst hållit mig lite för högt. Jag frågade till och med hur min man förhåller sig till adoption, bara för att jag var så rädd... och drömmen om en egen familj fladdrade förbi och bort flera gånger.

Sedan minns jag så tydligt hur jag en kväll bara insåg att om jag någonsin ska klara av att nå ett sådant långtidsvärde så att vi kan bilda familj, så MÅSTE jag göra något NU. För familj, det ska vi ha! Redan nästa dag ringde jag till diabetesskötaren för att meddela att jag ville ha insulinpump, helst direkt! Tyvärr var det flera andra före i kö, och först i början av februari 2012 skulle jag få tid att starta upp min egna insulinpump. Jag var rädd. Rädd för att bolusguiden skulle räkna fel och föreslå för mycket insulin. Rädd för allt, och ”safe:ade” hela tiden med för små bolusar. Men ändå kände jag mig modig nog, och så beslutsam över att lyckas med hela ”projekt familj”. Våra diabetessköterskor lånar gärna ut den kontinuerliga blodsockermätaren så ofta man själv bara vill, så jag hade den ganska mycket för att följa med hur det funkade med pump, och lära mig mer om hur jag själv skulle tänka och räkna för att undvika de, för mig, skrämmande låga värdena. Jag såg hur HbA1c sjönk lite i taget varje månad, och jag kände mig nästan oövervinnerlig.

Jag nämnde aldrig för diabetessköterskan hur vi hade planerat; Eftersom jag studerade på läroavtal till florist, och skulle bli färdig i februari 2013, så tänkte vi att det skulle väl passa bra om vi skulle pricka in och bli gravid i typ juni. Så skulle jag hinna bli färdig med studierna alltså.
Nå, nu är ju en graviditet inget man kan ”planera” på samma sätt som sin semester eller resa, så redan i början av juni fick vi se det där plusset på graviditetstestet. Jag var psykiskt stabil efter den tunga tiden som utbränd, hade fast anställning, bra HbA1c och kände mig trygg på alla sätt och vis. Det var alltså nu den där riktiga kampen skulle börja. 9 månader med blodsockret konstant mellan 4 och 7 mmol/l, en riktig utmaning för mig som slarvat i mer eller mindre hela mitt liv.
När man är gravid förvandlas man till någon slags supermänniska. Jag var ALDRIG rädd för låga blodsockervärden. ALDRIG rädd för att misslyckas med kolhydraträkningen. ALDRIG rädd att ta insulin. Jag fick till och med höra av läkaren vid Vasa centralsjukhus, att han sällan ser så snygga blodsockerkurvor från den kontiunerliga blodsockermätaren. Jag som mest fått höra hur illa jag sköter mig.

9 månader visade sig bara bli 8. I januari hade pojken i magen blivit så stor att man beslutade göra kejsarsnitt i vecka 37. Men redan en vecka innan planerat snitt fick jag havandeskapsförgiftning och fick snittas akut i vecka 36. Storleken på barnet sades inte han någon större koppling till att jag har diabetes (speciellt eftersom jag haft så fina värden under hela graviditeten), utan snarare var det en kombination med det genetiska. Den 18 januari, en kall men solig vinterdag, blev jag mamma till en stor pojke på 4,3kg. Han hade lågt blodsocker (som många diabetikermammors nyfödda har), och på grund av det också andningssvårigheter, vilket gjorde att han fick ligga på barnavdelningen i fem dagar innan vi fick ta hem honom.

I dagsläget är min son Leon redan 8 månader gammal, helt frisk utan några men alls och inte är han heller stor på något sätt, utan snarare lite mindre än sina jämngamla. Han äter som en häst och pratar som en papegoja, men krypandet sparar han tydligen lite på.
Det blev lite komplikationer med BB-vistelsen och operationen, sånt som påverkade mig och gjorde att jag haft svårt att komma över hela förlossningen och gjort att jag inte haft den ork jag hade behövt det första halvåret. Den lilla ork jag hade gick naturligtvis åt till att ta hand om babyn, och blodsockret hamnade i skymundan. Det är först nu 8 månader efter förlossningen, som jag haft ork att ta tag i blodsockret igen. Vi vill ha syskon till Leon, så det är bara att blicka framåt och börja kämpa igen. Skillnaden den här gången är att jag vet hur fantastisk belöning man får om man bara orkar kämpa!

Så till er alla diabetiker-tjejer med framtidsdrömmar som inkluderar en familj! Ni ska komma ihåg att det går och att man blir en superkvinna när det verkligen gäller!

 

Relaterade texter

Vloggen om diabetes

Fakta om diabetes

Diabetes och lågkolhydratkost

 

 

torsdag 26 juli 2018 - 23:00

Min liebling Libre

Den här veckan tar jag hand om sevendays instagramkonto och bland alla trädgårdsvyer och grönsaksfoton kom diabetes på tal. Egentligen började det när det kom in en ung tjej på mitt jobb, och det som fastnade för mina ögon var den vita knappen på armen.

På facebook har det också synts ett inlägg som man uppmanas dela för att öka förståelsen för den här knappen och vad det egentligen betyder när man har den på armen. Jag slängde ut en bild på instastories och frågade hur många som vet vad den där knappen är för något.

 

libren

Av de 141 som svarade var det 17 stycken som tryckte nej (jag vet inte vad det är för knapp). Med tanke på hur vanligt diabetes är här i Finland så är det en ganska hög siffra. Kanske, kanske finns det sjutton personer mer som vet vad det är för knapp nu.

Det är alltså en slags blodsockermätare som jag skjuter fast i armen var fjortonde dag istället för att varje dag sticka mig i fingret 10 gånger varje dag (enkel huvudräkning ger oss ungefär 140 gånger på de där två veckorna). Från knappen går det ner en tunn liten tråd i underhudsfettet och med hjälp av Libre-avläsaren (knappen heter libre) kan jag bara skanna av hur läget ligger till med mitt blodsocker (ska man vara petig är det inte blodsockret utan en vävnadsvätskas glukoshalt som mäts).

 

libre

Nu har jag haft libre-knappen i över ett år och att ha den i jämförelse med en blodsockermätare har förändrat så mycket. Till det bättre! Det är så enkelt att bara sätta avläsaren eller telefonen mot knappen och direkt se värdet. Bakom ratten mitt på riksåttan, i sömnen mitt i natten, med jordiga händer i trädgården, eller var jag nu befinner mig. För mig som har svårt att hålla reda på grejer är det också till stor nytta att det numera går att använda sin telefon för att skanna av blodsockret, så slipper jag avläsaren till annat än att starta upp en ny knapp med. Avläsaren har dessutom världens sämsta touch-skärm och displayen är så liten att kurvorna inte syns särskilt bra. Iphone for president alltså!

 

JPEG bild 61BFDADBCF88 1

För det mesta sitter knappen fast bra där den ska och skulle hållas ännu efter fjorton dagar. Men så finns det dörrkarmar och väskremmar som man fastnar i nu som då och då kan knappen slitas bort om man har otur. Härom dagen när vi kom till stranden fastnade jag i axelremmen på min väska och knappen lossnade. Som tur hade jag en extra i väskan, men den ville inte riktigt hållas på plats på grund av svett och havsvatten. Lösningen blev en gammal gasbinda och ett ljusare område runt överarmen.

Men i det stora hela är libren så pass bra att alla diabetiker borde få tillgång till den.

Fråga gärna om det är något ni undrar över. För vet ni, som Victoria i hjärnkontoret på nittitalet sa "Frågar man inget får man ingenting veta".

 

Här finns en artikel om diabetesforskning där samma knapp syns på bild.

och här finns en VLOGG jag gjorde i samband med världsdiabetesdagen där jag visar mer utförligt hur mina hjälpmedel fungerar.

Lite mer om diabetes och lågkolhydratkost

Allmän fakta om diabetes

fredag 8 juli 2016 - 10:00

Ens hobby får inte bli en stress

De senaste åren har jag haft öppen trädgård i samband med loppisracet i månadsskiftet juni-juli. I år hade vi inget race här på Källbackan så därför föll också visningen bort, men nu inkommande tisdag får jag hela trädgårdsföreningen på besök istället.

WP6715 konttinens trc3a4dgc3a5rd 26Bilden är från när trädgårdsföreningen NÖT besökte Sandra Konttinens trädgård i Jakobstad 2015. Länk till inlägget om det. 

 

En trädgårdsförening på besök är kanske snäppet värre än random trädgårdsintresserade känns det som. Jag angstar lite och bannas över det här lågtrycket vi får dras med. Nej, nej, det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Men det är precis det jag har, icke funktionsdugliga regnbyxor, icke vattentäta arbetshandskar och på det ännu glasögon. Idag när jag var ute och rastade barnen hade jag våta knän, regndroppig syn och äcklades ständigt av att ha våta händer. Jag vet faktiskt inte i vilket skede jag har fått obehag av att ha våta händer, men det är inte riktigt praktiskt i det här fallet.

Men för att återgå till stressen inför tisdagens trädgårdsbesök. Jag är säker på att varenda en av dem skulle säga "neeejmen itt måst do känn na stress för att vi komber å skådar! Do har jo sååå fint så!". Men man blir så himla självkritisk när man ska visa upp sitt konstverk, så det hjälper inte ens lite att veta att det i slutändan kommer bli bra. 

För att lätta på pressen bestämde jag ändå att begränsa min energi till min oas här mellan uthuset och huset. Köksträdgården med sina ofärdiga gångar, ogräsbevuxna områdenx och pyttesmå grödor lämnas åt sitt öde om tiden och energin tryter. Nu blir det full fokus på ogräsrensning och plantering av alla nya perenner och buskar som fortfarande står i sina krukor.

 

IMG 0346Resultatet av måndagens shoppingdag med barnen. Ett överflöd av perenner.

IMG 0340

IMG 0341

IMG 0342

Jag ska bjuda in er också en kväll, men det blir senare när jag inte jobbar dubbelt mer än vad jag brukar göra. Med andra ord vid månadsskiftet juli/augusti.

måndag 23 maj 2016 - 11:45

Men varifrån kommer ilskan?

Nu tycker jag att inkörsperioden här på sevendays är slut för min del. Nu har jag kört stenhårt på trädgård och blommor (som ju är mitt ämne) sedan jag kom hit, så nu känns det som att det är dags att ta bloggandet till next level. Next level för min del innebär mer annat än trädgård. 

Exempelvis så finns det ett ämne jag brinner för riktigt på riktigt, och det är psykisk hälsa. Att må bra med sig själv, sin omgivning och sin familj känns nästan som en konst. Det här är något som jag själv har kämpat med i många, många år. Och inte bara för mig, utan för alla så är det alltid ett lika hett ämne.

 

mental 1389919 1280

Idag fick jag flera timmar egentid när Daniel och barnen var på ett kalas. Den egentiden satte jag i köksträdgården och framför allt på att plantera jordgubbar. Så länge jag planterade de där 60 plantorna lyssnade jag på podcasts och då framför allt på det avsnitt av Monday Glory som heter "Har du upplevt psykisk ohälsa?", ett avsnitt som jag bara har väntat på att få tid att lyssna på.

Många tankar hann passera under podcastens gång. Om relationer, om studier, om panikångest, om terapisessioner, om det förflutna and so on. Jag går själv i terapi just nu, och har gjort det sedan förra hösten. Jag stod inte ut med att hålla alla tankar, ilska och besvikelse inom mig, så för mig var det ett viktigt beslut att söka mig till en terapeut. Av erfarenhet vet jag att samtalsterapi är något mycket användbart för mig, och ett sätt att lätta på lasten.

Som Sara och Emilia nämnde om i pod-avsnittet, så är det inte alltid terapeutens uppgift att ge svar. Min terapeut har lång erfarenhet och är mycket skicklig på att förklara och ge påståenden som jag själv kan reflektera över. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt "Aha! Är det därför". Man lär sig så sjut mycket om sig själv samtidigt som man löser sina inre konflikter.

Jag har så otroligt mycket skräp och tung, mörk massa som har samlats inom mig ända sedan jag var liten. Den här sorgen, besvikelsen och ilskan har varit dold och obearbetad under en lång tid. Först när jag gick till psykolog för första gången, 2010 när jag var utbränd, och rotade i mitt förflutna fick jag en käftsmäll och insåg vad som har gnagt. Jag förstår inte hur jag kunnat ignorera verkligheten och inte sett vad som pågått. Om och om igen har jag blivit ledsen, besviken och mycket sårad, men ändå fortsatt som om ingenting har hänt.

Nu förra måndagen när jag satt i samtalsterapi pratade vi mycket om det undermedvetna och hur det kommer upp i drömmar om natten. Dagtid kan vi kontrollera det undermedvetna och bara släppa fram utvalda delar, men under natten har vi ingen kontroll alls. För mig var det så tydligt att jag har ilska inom mig. Många gånger har jag drömt att jag har varit arg, och då pratar vi inte bara lite arg utan riktigt förbannad på någon. Det har varit olika vem jag har varit arg på, men ofta är det min man, min mamma eller mina bröder. Alltid någon som står mig nära i verkliga livet och som jag inte har någon orsak att egentligen vara förbannad på. Alltid i drömmarna är jag förbannad, gråter, skriker och försöker förklara något för personen/personerna. Men alltid beter de sig likadant, bara rycker på axlarna och ignorerar mig totalt. Jag ser själv tydligt vad det är mitt undermedvetna försöker bearbeta, min terapeut höll med.

 

raven 1317295 1280

 

 

Nu senaste samtalsterapi kunde jag också konstatera att jag har bestämt mig. Terapeuten frågar ofta hur det kändes då när jag gjorde si eller så, tänkte på ett visst sätt eller agerade på ett annat. Jag har blivit stark under de här månaderna, kunnat släppa det här mörkret och ignorera. Jag kan inte sörja det jag förlorar, för det gör mig så mycket lyckligare och gladare inombords. Det känns lite som om jag haft ett ankare runt foten i hela mitt liv, och att det nu lossnat. Jag känner mig lätt, fri och stark.

Jag vill bara slå ett slag för samtalsterapi och hur hälsosamt det kan vara att gräva i sitt inre, sitt förflutna och granska sin livssituation. Jag trodde aldrig att jag påverkades så mycket under alla dessa år. Men det har visat sig att ju mer jag tänker igenom hela min ungdomstid, desto mer förstår jag varifrån en del av mina sämre egenskaper kommer. Nu när jag är medveten om dem, så har jag så mycket enklare att jobba bort dem... För de är inte jag! Det är bara något som jag har lärt mig att är rätt sätt att vara på.

three 1312869 1280

De finns de som tycker att man ska hålla känslorna inom sig när man mår dåligt, att inte andra behöver få veta om det. Men det tycker inte jag. Mår man dåligt så ska man få berätta om det är det man vill. Man ska alltid vara sig själv.

Nu levlade jag upp ganska ordentligt så här direkt, men det var det här som jag så jättegärna ville skriva om nu, och som jag gått och funderat på i flera dagar.

 

/frid-i-sinnet-Sandra

 

Jag valde att använda illustrationer från pixabay i det här inlägget bara för att det inte skulle bli alltför privat.