Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'hållbar livsstil'

Till mig och till Dig

Skrivet av Sandra Neuman 31.12.2019

Floristgaraget skog martorn arrangemang

Bara för att inte lämna 2019 bakom oss med gnäll om dåligt planerade hus ska jag göra ett sista inlägg för året. Omstruktureringen på vinden blev för övrigt väldigt lyckad och 50% av barnen somnade i egen säng i eget rum igår kväll. Andra hälften tycker inte om oljudet från plåttaket när det blåser och somnade med hörselskydden på sig bredvid mig.

Idag känner jag bara massa bubblande i kroppen, och då är det ingen skumpa inblandad ännu. Nej det är 2020 som bubblar och ivrigt väntar på att få sätta fart. Vi är bortbjudna till våra vänner ikväll, en tradition som hållit i sig i många år redan. Jag undrar om det inte är elva år sedan vi firade tillsammans, två par, för första gången i Vasa. Nu är vi två gifta par, bosatta i varsitt egnahemshus i Nykarleby, med två barn på var. Det händer mycket på ett decennium.

Om bara åtta timmar börjar vi på ett nytt årtionde. Jag brukar inte ha några stora förhoppningar på ett nytt år, jag brukar inte ha nyårslöften och jag brukar inte tro att ett nytt år innebär något annat än en vardag som fortsätter likt de som varit.

Men i år är det annorlunda. Jag tror stenhårt på att 2020 blir ett år att minnas och att kunna vara tacksam för vid nästa årsskifte. Jag tror att jag kommer att kunna må bättre och njuta av att vara fri, jobba med det jag älskar att göra och också kunna kombinera det med natur och trädgård.

Jag önskar också att du ska kunna hoppas på ett år där du mår bra. Gott nytt år!


Vår kemikalievardag

Skrivet av Sandra Neuman 26.10.2017 | 1 kommentar(er)

Igår fick en del av sevendaysgänget besöka stormossen och bland annat testa sina kunskaper i sopsortering. Till en början var jag ledsen över att inte kunna delta, men sedan kom jag på att jag ändå inte hade klarat av sorteringen eftersom vi som hör till Ekorosk har så annorlunda direktiv med vita och svarta soppåsar. Istället för stormossenbesöket satt jag hemma i soffan och shoppade enjos miljövänliga städredskap. Jag hatar att städa, men det blir faktiskt mycket enklare när man slipper använda kemikalier och inte heller behöver gnugga sönder sitt tålamod. Jag har under en lång tid samlat på mig olika dukar och svampar, men det tar ganska lång tid innan man täcker behovet om man inte vill köpa allt på en gång.

 

JPEG bild D1BDBDF8C6C5 1

 

Ikväll fortsatte jag på temat med en hållbar livsstil, och till och med på ett djupare plan än diskdukar och diskmaskinsmedel. Ila Nordman kom körandes ända från Pörtom i snöslasket bara för att ge 7-8 pinnar en föreläsning i hur man kemikaliebantar sin vardag. Ila är hjärnan bakom de kloka tankarna på bloggen morotsliv och en sann inspiratör. Så här i halloweentider passade det utmärkt med lite skräcktema och det var rent av en hemsk föreläsning. Det var obehagligt att få höra om alla kemikalier som finns precis överallt i vårt hem. Flamskyddsmedel i gardiner, mattor, möbler och kuddöverdrag (säkert filtar också), BPA i konservburkar och teflonpannor, parfymerna i deodoranter och tvättmedel som i sig själv innehåller 500 kemikalier, och sedan också våra kläder som är fullproppade med alla möjliga mögelförebyggande medel, smutsavstötande och what not. Man blir mörkrädd!

I något skede kom jag på mig själv med att tänka att det är så överdrivet, att det är mer fanatiskt än en livsstil. Men i samma stund som jag tänkte det, insåg jag att jag bara är rädd. Det finns så mycket kemikalier runt om oss i vardagen att det helt enkelt inte går att undvika alla utan att bli galen och behöva flytta ut i en grotta. Som mamma vill man beskydda sig själv och sin familj så gott man kan, men kemikalier är något som det inte går att komma undan helt. Vi får bara finna oss i att det är mer eller mindre som är alternativen.

 

JPEG bild D1BDBDF8C6C5 2

 

Här är ett par riktlinjer på vägen:


-Det enklaste först. Använd inte plastbyttor i tillredning eller upphettning av mat!


-Undvik fairy! Fastän det känns som ett gammalt tryggt tvättmedel så är det som en varg i fårakläder.


-Satsa på ekologiska underkläder, kläder och intimprodukter som du har närmast kroppen.


-På tal om kroppen är en värd ekologisk och oprocesserad mat, och kosmetika utan parabener och annat rap (människa det är sånt du lägger i ögonen!!).


-All världens fleecetröjor borde stängas in i en stor betongbunker och aldrig någonsin släppas ut igen. Vet ni att en fleecetröja släpper från sig pyttesmå mikroplastbitar i tvättmaskinen och att de tar sig ut i havet och in i fiskarna som vi sedan äter?


-Minska strålningen och sätt wifi-routern på en timer som stänger av sig till natten. Sätt också din telefon i flygplansläge.


-Handla inte plastprylar från Asien. De håller inte alls samma standard på kemikaliekvoten som Eu.

 

I slutet av föreläsningen fick vi en snabbguide i feng shui och konmari-metoden. Åtminstone fena shui tycker jag att är intressant eftersom jag tror mig vara känslig mot hur bra eller dåligt det känns i våra rum. Men det jag lade märke till att materialanalysen enligt fena shui inte alls är den samma som vi har studerat in oss på i gröninredning och växtkännedom. De material som jag hade klassat som ”jord” var egentligen trä, och det jag tyckte att var metalliskt med sina blanka golv är enligt Fena shui, jord.

Det är definitivt ett uppvaknande att få höra någon mer påläst berätta om sånt som vi vanliga dödliga inte har en aning om. Nu har jag bara själv försökt sätta ord på upplevelsen, mer kan ni läsa på Ilas blogg morotsliv.


Att behöva backa undan

Skrivet av Sandra Neuman 27.11.2016 | 1 kommentar(er)

Vi har alla en osynlig gräns som berättar för oss när vi borde sluta. Var den där gränsen går är väldigt individuellt och är omöjlig för en utomstående att bestämma på basis av människotyp. Det finns de som tycks ha sin gräns långt fram i oändligheten och aldrig någonsin når fram till den. En del kan överskrida den där gränsen, tänja lite på den och efter en god natts sömn är de tillbaka på rätt sida igen.

...Så finns det de som är så nära att de hela tiden ser gränsen, men då också vet när det är dags att sätta ner foten. En sån som jag.

 

Den senaste tiden har jag hela tiden tänjt min gräns för vad jag orkar. De få stunder jag lyckats vila ut eller på annat sätt återhämta mig har fått mig att backa lite, men inte ända till gränsen. Min gräns har ett gummiband där jag är i andra änden -förr eller senare kommer jag att sträcka mig för långt och med kraft dras tillbaka. Kanske också falla omkull.

Förra måndagen hade jag tid till psyk.skötare. Jag har gått dit varje månad i över ett år på grund av andra orsaker som går way back i mitt liv, men den här gången frågade hon om jag är trött. Jag såg säkert trött ut, och jag svarade att jag var jättetrött den där dagen. Då hade jag jobbat hela helgen och inte haft en chans att vila ut. Jag insåg inte då att jag hade tagit på mig för mycket och att det inte skulle funka med det liv vi har hemma för tillfället.

 

rubber band 1574653 2

Hemma ja. Det är troligtvis där den mesta energin försvinner för tillfället. Jag hade budgeterat energi för att klara den mängd arbete som november och december kräver på jobbet. Där jag däremot har fått sätta extra mycket energi den senaste tiden är på barnen. Jag hade inte budgeterat för att kunna hantera en blivande 4-åring och den trots som följer. Och som om det inte räckte med att den äldre trotsar, skriker, vägrar och slåss... Han drar med sig lillasystern i den sinnesstämningen också.

En 4-åring som trotsar brutalt mycket, och en 2-åring som sympatitrotsar är alltså det som krävt så erhört mycket energi. Jag är glad över att vi har ansökt om dagvårdsplats från årsskiftet. Det innebär att jag kan jobba en dag mer per vecka eller också ha en dag för mig själv. Och bara den tanken är guld värd.

 

Nu kom jag ändå till den där punkten när pulsen har svårt att sakta ner, ångesten kommer krypande, kroppen är spänd och de redan konstiga drömmarna har övergått till stressdrömmar. Gummibandet är så spänt att det inte går mera. Jag insåg att jag behöver lätta på pressen och fokusera på det väsentliga. Nu kan jag inte göra något för att minska på sonens trotsiga period, men jag kan ta bort programpunkter som stressar mig. På lördag skulle jag hålla en kurs i att binda kransar, men den får jag avboka för min egen hälsas skull.

När jag var svårt utbränd för några år sedan, så gav jag mig själv ett tyst löfte om att aldrig släppa mig så djupt igen. Jag mådde så dåligt under ett helt år, att det året kändes som att allt stod stilla. Då var det bara Daniel och jag så då kunde jag ligga på soffan hela dagarna och bara hela mitt inre. Nu är vi två fler, och de behöver ha sin mamma någon annanstans än på soffan.

 

Kom ihåg att det aldrig finns något som är så viktigt som den egna hälsan och barnen. Kom också ihåg att reagera i tid och att det kan räcka med att ta bort en stressfaktor för att underlätta.


Nu lever vi på credit

Skrivet av Sandra Neuman 18.04.2016 | 1 kommentar(er)

När jag såg den här artikeln delas i mitt facebookflöde så kände jag skam och en sorgsenhet. Tänk att vi från och med igår använder resurser som inte finns. Stackars jorden.

Det är såna gånger jag känner mig pikulite som en hjälte med egna höns som ger oss hälsosamma ägg, och en stor köksträdgård där vi har rum att odla mycket mat. Hönsen äter dessutom upp våra matrester, så svinnet (det vill säga barnens rester) går till gott ändamål.

"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" är ett välbekant citat. Om vi alla börjar tänka mer på att handla närproducerat och ekologiskt, inte slänga ätbar mat och kanske också återanvända lite mer, så kan vi dra vårt strå till stacken.

Att handla på REKO är ett fenomenalt sätt att börja handla närproducerat, och jag är säker på att man skulle klara sig utmärkt en bra stund på bara varor köpta på ett sånt utdelningstillfälle. Här i Nykarleby kan man bland annat handla grönsaker, potatis, rotfrukter, yoghurt, surmjölk, ägg, bröd, pizzadeg, bär, honung, mjöl, ekologiskt griskött/nötkött/fårkött (nu väntar vi bara på hönskött också). Med tanke på att vi har en ganska liten rekoring så är det ett väldigt bra utbud, och nykarlebyborna handlar! Det är egentligen fantastiskt att vi har växt ur juthbacka-parkeringen på bara några år.

När vi ändå är inne på det här med matsvinn, så har Marthaförbundet under en tid haft en kampanj som heter svinnkampen. Googla så hittar du nästan hur mycket som helst att läsa om matsvinn och vad man kan förbättra i sin vardag.