Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'höns'

Kalasångest, vet ni vad det är ?

Skrivet av Sandra Neuman 09.09.2016 | 5 kommentar(er)

Det stundar kalas här i helgen. Ett 2-årskalas för vår vilda och mysiga Milli. Här har det också blivit lite så som det ofta blir när det kommer barn till familjen. De vuxnas födelsedagar firas inte lika storslaget som tidigare, medan barnens födelsedagar satsas det lite mer på. Men oavsett hur mycket eller lite vi firar här, så har vi alltid den där samma kalasångesten.

Baka så man har något att bjuda på är kanske inte alltid nödvändigt, jag menar man kan alltid ha glassbuffé eller ostbricka och alla är nöjda och glada för det. Men att städa så gästerna helst slipper in i huset är mer pakko. Vi avskyr inte att städa, men vi prioriterar familjelivet och att må bra tillsammans. Jag vet till exempel inte hur mångte kalaset det här är sedan spegeldörrarna ovanför handfatet i badrummet föll ner, och den uppmärksamma gästen noterar att vi ännu inte har fått till en vägg mellan hallen och tamburen.

 

JPEG image BF9463561B7A 1Alltså stolar överallt gör mig nervös.

 

Vi vet att vi inte måste, men det känns ändå som ett ångestmoln med alla de här ofärdiga projekten svävar ovanför när det vankas kalas. Någon kanske tycker att vi har svårt att avsluta det vi börjar på med, eller att vi är långsamma. Men vi kan inte använda mer energi än vad vi har. Som jag tidigare har nämnt påverkade det där året som utbränd min energinivå märkbart. Varje dag måste jag hushålla med energin för att orka ända i mål. Kör jag på i jämn takt från 8-9 på morgonen så vet jag att energin är slut vid 16, oavsett om jag är hemma med barnen eller på jobb.

Det är Daniel som drar det tunga strået i det här hushållet och lappar över där jag inte orkar längre. Men han har också kalasångest. Jag förstår inte riktigt hur den här pressen kan komma över oss fastän det "bara" är den närmsta familjen som kommer, de där som känner oss och som inte kontrollerar vilka fönster som är tvättade. Det borde inte vara så, men så blir det ändå.

 

JPEG image 5191DF2ED401 3Ungtuppen Kaj och Milea. Ingen av dem kände för att ta en tupplur.

JPEG image 5191DF2ED401 4Det var ovanligt sura barn jag hade idag, så vi spenderade ganska lång stund utomhus.

 

Den här kalasångesten gör en nästan lite handlingsförlamad. Det är så mycket som borde göras, men det är svårt att få gjort. Den här fredagen var exakt en sådan dag när alla "borden" hängde tungt i luften, barnen var båda på dåligt humör och motivationen negativ. En sån där dag när jag släppte på allt för att komma ur ekorrhjulet. Barnen har fått titta på film, spela spel och till lunch åt vi bara pasta med smör och ost (visserligen var det kikärtspasta och mer mättande än vetepasta). Jag satt i lugn och ro och drack mitt kaffe, tog mig tid att gå ut med barnen och istället för att baka så hängde jag upp rönnbärsklasar på tork i kökstaket.

Att spara allt till sista minuten känns de flesta gånger som ett bättre alternativ än att hålla på i flera dagar. Ni vet, man städar aldrig så effektivt som när någon ringer och säger att de kommer på kaffe om 30 minuter. Inte den grundligaste städningen, men plockar i diskmaskinen och slänger all smutstvätt i korgen iallafall.

 

JPEG image 5191DF2ED401 1Här hänger rönnbärsklasar på tork så att hönsen kan få en och annan vitaminboost i vinter.

JPEG image 5191DF2ED401 2Och oavsett hur städat det sist och slutligen blir, så har vi iallafall jättefina hortensia. De här är 2 veckor gamla och fortfarande lika fina.

Ikväll efter maten (vi äter jättesent numera... och med jättesent menar jag 19-19.30) kom jag ändå igång och bakade en kolhydratfri och en vegansk äppelpaj och ännutill två plåtar fröknäcke till ostrbrickan. Men sedan tog orken slut och Daniel fick städa efter mig som vanligt. På to-do-listan finns ännu en mousse-tårta och lingonrutor att baka, och så är det den där städningen. Den där jävla städningen. Att den kan skapa sån negativ känsla inför något så festligt som ett barnkalas. Nä... Det blir en basic-städning med tömda roskispåsar och polering av vattenkranen i badrummet (för det har jag hört att ger ett mycket mer städat intryck!) och undanstuvade grejer i diverse skåp. Ja så ska jag binda fast vindsdörren så att ingen av misstag ens får för sig att gå upp dit.

 

JPEG image 5191DF2ED401 5Så ser det ut när jag har bakat färdigt och Daniel får ta över.

Jamen visst är det här helt rätt inställning till att ordna kalas? Egentligen hade jag tänkt skriva om diverse dieter och om att baka till kalas, men det spårade ur. 


Ett nytt hönshus

Skrivet av Sandra Neuman 04.09.2016

Kategorier:

JPEG image BD390291B420 3

JPEG image BD390291B420 4

Här är det ett nytt hönshus på gång. Garaget har de senaste åren innehållit allt annat än vår bil, med andra ord mestandels skräp. Nu målar vi väggarna för att få ett mer lättstädat hönshus, vitt för att det ska bli vara ljust och så att det ska vara lätt att fota hönsen. Också kaninerna ska få flytta in hit så har vi alla bur-djur samlade på samma ställe som i sin tur gör det lätt med skötseln under vintern.

Som jag ser fram emot att få släppa in hönsen i sitt nya boende.

 


En äggande syn

Skrivet av Sandra Neuman 23.08.2016 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Det lär vara så att när en unghöna börjar värpa, och lägger sina allra första ägg, så är de äggen extra goda. Jag har aldrig testat, utan bara hört att det ska vara så. Men igår när jag sorterade äggen och plockade in dem i facket passade jag på att koka Snöfrids och Helmis första ägg.

JPEG image C8D17857671E 1

JPEG image C8D17857671E 2

Jag kan inte påstå att jag kände någon stor skillnad. Egna ägg smakar redan så mycket så om de är en gnutta godare för att de kommer från en unghöna, så märks det inte så bra. Men så var äggen förstås ungefär en vecka gamla redan, kanske de smakar ännu godare om man står med kastrullen färdigt under rumpan på hönan när ägget kommer.

Som ni ser så börjar vi ha riktigt fin variation på äggen nu. Blå, grön, vit, beige och bruna i olika nyanser. Det jag saknar är riktigt mörkbruna och turkosa, men de är på kommande. Mörkbruna maranägg borde börja anlända småningom, medan vi får vänta på de turkosa engelsk araucana-äggen en stund ännu.

Det om ägg. Ät en omelett och bli glad.


News från hönshusi

Skrivet av Sandra Neuman 07.07.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

IMG 0296

IMG 0295

Det är väl inte alls konstigt att man blir lite beroende av att låta ens hönor ruva fram lite gulliga kycklingar. Titta nu bara på de här småttingarna som kläcktes för några veckor sedan. De är 8 till antalet, fyra grå och fyra svarta, men jag ska bara eventuellt ha en grå höna själv. De grå är rasen engelsk araucana och värper riktigt turkosa ägg (de svarta är araucanablandisar som också borde värpa turkost). Men eftersom det är mycket större risk (70%) för att få tuppar så ökar jag chanserna för hönor med att kläcka fler ägg samtidigt.

Från det att hönan börjar ruva och kycklingarna är så gamla att man kanske kan se om det är en tupp eller höna är det ganska lång tid. 21 dagar innan äggen kläcks, och kanske 60 dagar till innan man börjar skymta tecken på vilket kön de är. Är man på jakt efter en höna (för man vill ju ha hönor, så är det) av specifik ras kan det ta ganska lång tid innan det lyckas.

 

IMG 0297

 

Lisen kände för att börja sitta på pinnar om nätterna igen, så med sina 3-veckorskycklingar på golvet flög hon upp på högsta pinnen (förstås). Kycklingarna är liksom Lisen, dvärgkochin, och hade alldeles för små vingar för att ens kunna flyga upp till första pinnen. Jag var tvungen att ställa en tuppstege till högsta pinnen, så de skulle kunna trippa upp till sin mamma.

De här kycklingarna är alla rödaktiga och inte släkt med Tuppen Josef. Det här betyder att de blir perfekta att avla vidare på för att få flera röda dvärgkochin. Om jag vill... De är bara väldigt fina att titta på också de här små mysiga dvärgkochinhönorna.

IMG 0292

IMG 0293Hönan till vänster om Lisen är Hildegard, en araucana. Den prickiga hönan till höger är en appenzeller som heter Sibylla. Nere till höger kan man skymta Josefs vinge.

Det är åtminstone en tupp i den här kycklingkullen, en ljusgrå. Det blir spännande att se hur den börjar se ut när den blir större. Eventuellt behåller jag den, det beror på hur bra ordning en enda liten tupp lyckas hålla på alla hönorna.

 

 


Separationsångest

Skrivet av Sandra Neuman 27.06.2016

Kategorier:
Taggar:

Man pratar ju om separationsångest när det gäller ens barn när de absolut inte vill ifrån sina föräldrar, eller tvärtom, att det är föräldrarna som har svårt att slita sig från sina barn. Men jag har separationsångest från en höna.

 

Systrarna dvärgkochin. Cornelia och Helmi.

Det är den här röda lilla dvärgkochin-hönan som har stulit mitt crazy chicken lady-hjärta. Helmi, min lilla pärla. Jag tänkte specialisera mig lite nu när jag börjar ha ordning på vad jag vill ha för blandning på min flock, och börja ha mer av de röda dvärgkochinerna. Helmi är dotter till tuppen Josef, så därför skulle jag helst inte vilja ha kycklingar av dem.

Jag måste helt klart spara på henne en stund till... de obesläktade hönorna har ju inte ens lämnat sin mamma, så ännu är det ingen fara på att blanda ihop äggen.


Blixtbestyr

Skrivet av Sandra Neuman 18.06.2016

Kategorier:
Taggar:

Det utlovade åskvädret smög sig allt närmare. Till en början trodde vi att vi igen skulle gå miste om det, och att vi borde köpa oss ett litet hus i Kovjoki för att få uppleva någon åska alls. Men den här gången hade vi turen på vår sida och såg hur de mörka molnen nästan omringade oss från alla håll.

Jag har varit livrädd för åska och blivit nervös av allt som så mycket som påminnt om ett åskmuller. På något mirakulöst sätt försvann de rädslorna i samband med att jag var utbränd och blev uppstressad över precis allt. Kanske slog det över så att det helt gick om. Inte vet jag, men numera är åskmullret inte alls stressande, utan bara mysigt.

 

IMG 0262

IMG 0263

Jag städade hönshuset när det började mullra i fjärran och hann precis få färdigt tills regnet började störta ner igen. Att städa hönshuset kräver egentligen inget superbra väder, men det underlättar definitivt om man inte behöver köra iväg en fullastad skottkärra till komposten i ösregn.

Så länge åskan bara hörs som ett muller är det mysigt att sitta på terrassen och lyssna. Men när det börjar blixtra tycker jag att det är dags att gå inomhus och bygga lego istället. Eller läsa en bok, tidning eller titta i fotoböcker.

 

Vad brukar ni göra när det åskar? Inte simma väl?

blixt MediumFotot är från juli 2010 när vi bodde i lägenhet och hade utsikt över hela himlen -mot Kovjoki.

 

Fotnot. När det åskar i Nykarleby så är det mer eller mindre alltid i Kovjoki eller över Högbackan. Aldrig över centrum.


När jag fick återuppleva känslan från dåtid

Skrivet av Sandra Neuman 05.06.2016 | 2 kommentar(er)

När jag sitter där på odlingslådans kant och rensar lite ogräs, fyller på täckmaterial eller vad jag nu kan göra, så går tiden så himla snabbt. Ett, tu, tre så har det gått flera timmar och jag har glömt att äta kvällsmat. Det är väldigt terapeutiskt att ha trädgård, försvinna in i något slags zen där inget annat än de små grönsaksplantorna existerar tillsammans med mej och flugsnapparens sång.

 

Ogräs är harmoniskt att rensa oavsett var det växer

Igår hade jag ett sånt moment när jag fick gjort mer än vad jag hade tänkt. Vi kom hem från ett studentkalas ungefär halv 7, barnen ville uppenbarligen fortsätta vara ute så vi gick bara in och bytte kläder. Lite senare skickade jag in de andra för att äta kvällsgröt, "ja komber no snart jag å", sa jag. Men klockan var nog mycket mer än "snart" när jag ansåg mig vara färdig för dagen. Då värkte det i ryggen och händerna var torra.

Kålmalen och dess larver har anlänt, så jag är bara tacksam över flowet så jag fick lagt fiberduk på odlingslådorna. För två år sedan hade jag byggt ett litet skelett av grenar att hänga fiberduken på. Vår yngre katt Nelson är snabb att gå och lägga sig på fiberduken oavsett om det finns kålplantor eller inte där under.

2014 när de här plantorna gav hur mycket skörd som helst.

Stor skörd i flera bemärkelser.

 

Det växte så bra och kom så stor skörd av grönkål, att vi har klarat oss hittills på det vi satte i frysen då. I år har jag drivit upp plantor för att fylla på lagret med grönkål, göra grönkålschips och soppor. Men i år blev det en annan lösning för att få fiberduken att hållas över odlingarna, en enklare lösning.

 

2016. Ännu är grönkålen ganska liten, men desto godare tycker kållarven att de är.

I år köpte vi oss en bultsax och fick äntligen användning av kamstålet som legat ihoprullat här i något hörn i några år (eller kanske bara ett, jag minns inte riktigt). Det är enkelt att knipsa av lagom långa bitar och bara böja över i båda ändarna av lådan. Det svåra är att fästa fiberduken som lätt flyger av annars. Jag hade tur som tidigare hade skruvat ihop en lös ram högst upp på odlingslådan, så nu slapp jag enkelt undan och kunde stoppa in fiberduken under den.

Grinden till hönsens hage behövde byggas.

 

Så länge jag jobbade hårt mot kålmalarna och deras larver, så jobbade hönsen hårt på att njuta av kvällssolen, småkrypen och kirskålsdjungeln.

 

Hildegard är så himla graciös ibland

 

Det blev en lång kväll i köksträdgården. En lång kväll när jag fick väldigt mycket gjort och som gjorde att jag fick lugn och ro i själen efter den här hektiska perioden på jobbet. Sena kvällar i trädgården är det jag saknar mest från före-barnen-tiden. Men jag älskar att gräsmatta har fått föräras med små barnafötter.

 

Tack och gonatt for now. Howdy!

 


Kläcket som gav full pott i färg

Skrivet av Sandra Neuman 03.06.2016

Här kommer det en snabb rapport från hönshusi. Där är det drama och tillökning så att det står härliga till!

IMG 0192

IMG 0191

Ett par av blommekycklingarna (kläckt 12 april) hittade vägen upp till högsta sittpinnen när Prillan plötsligt bestämde sig för att hon ville lämna sina 10 kycklingar. Bra bra, jättebra... men så fanns det en kycklingsugen liten höna som hängt med det här gänget den senaste tiden (som en slags påträngande wannabe-mamma), och nu passade på att adoptera dem.

Nu går alltså stackars Prillan helt utan kycklingar (Jag slår va om att det inte tar länge innan hon ligger och trycker i ett rede igen!) medan Maggi går omkring och lockar på de 10 små för att försäkra sig om att de tycker att hon är deras mamma.

 

IMG 0190

IMG 0194Uppe i vänstra hörnet syns Maggi, en silkesblandning.

 

Men den stora, goda nyheten från hönshuset är att Lisens kycklingar har kläckts! För 21 dagar sedan sa jag att den här kullen med kycklingar bara är för att Lisen ska få bli mamma, men att om det kommer någon gul (som antagligen blir röd porslin, liksom vår tupp) så kan jag tänka mig att behålla en. Nå nu kom det 6 gula kycklingar av 6 möjliga. Ja ni ser ju hur gult det är i redet. Den grå kycklingen är en helt annan ras, engelsk araucana, och förhoppningsvis är det här en höna och börjar i så fall värpa riktigt turkosa ägg.

För att den nyblivna mamman skulle få lugn och ro i sitt rede får största delen av flocken hållas utomhus idag. Åtminstone Prillan var väldigt ivrig att få titta till de nya små, och jag tror inte att hon skulle vara sen att adoptera (eller snarare stjäla) lite nya kycklingar.

Nu när saker och ting är i sin ordning i hönshuset så ska jag dra mig mot jobbet för att fortsätta med studentförberedelser.


Snygg mat

Skrivet av Sandra Neuman 01.06.2016 | 1 kommentar(er)

Nu producerar vi ingen bacon här på gården, men om vi skulle göra det så skulle det här vara en väldigt härproducerad måltid. Det är ägg från våra egna hönor, rädisor och pak choi direkt ur trädgården, liksom den smörstekta spenaten.

 

 

Våra grönsaker är inte bara härodlade (och obesprutade, giftfria and so on), utan också väldigt snygga och fotovänliga.


Pip pip x7

Skrivet av Sandra Neuman 03.05.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

 

Under den här hönan, Prillan, finns det 7 små marankycklingar som har kläckts nu idag. Prillan själv är en marankorsning, men hon är tydligen ändå för lite maran för att hon ska värpa riktigt mörkbruna ägg (det är därför jag har kläckt maraner, för att förhoppningsvis få en höna). Det kan vara de sista kycklingarna för säsongen nu när jag inte har så många ruvsugna damer längre. Men det är också skönt, för det är så svårt att inte vilja lämna med varenda lilla dunboll som kläcks.

 

Maraner tror jag att är tacksamma att kläcka, för det ska gå att se på fläcken på huvudet om det är tuppar eller hönor. Nu har jag absolut ingen erfarenhet av att könsbestämma maraner, så jag lägger dem inte under yxan bara för att fläcken skulle tyda på tuppar. Det är vänta och se som gäller.

Men på tal om yxan. Idag har jag avlivat mitt livs första djur. Inte för att det var roligt, utan för att det var en nödvändighet att avsluta ett stackars kycklingliv innan det knappt hade börjat. En av marankycklingarna kom sig inte riktigt ur ägget som de ska, torkade fast i skalet och såg allmänt medtagen ut. Den var vid liv, men allt stod inte riktigt rätt till med den stackarn. Men nu när jag har avlivat en söt liten kyckling kanske jag kan slakta någon överflödig tupp också om det behövs. Jag har inga problem med att äta mina egna djur, det är snarare det där att avliva och riva bort skinn som jag tror mig ha obehag för.

 

Om du hade höns, tror du att du skulle kunna avliva och /eller äta dem?