Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'höns'

Snygg-tuppen.

Skrivet av Sandra Neuman 27.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Evert ville visa upp sig lite ikväll. Då måste han ju få göra det offentligt tycker jag. Snygg-Evert.


Uppradat

Skrivet av Sandra Neuman 27.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Så här lugnt och fint uppradat kan det vara på morgonen när jag släpper ut flocken i sin hage. Tuppen Evert är precis så stor som han ser ut att vara. Och kammen ÄR enorm. I och för sig kan det hända att han ser mycket större ut på bilden eftersom det är 2-månaderskycklingarna och de allra minsta hönorna som sitter bredvid.

 

På nedersta pinnen från höger. Evert (isbar), Maggi (silkesblandning), Sibylla (appenzeller), 3x random kyckling.

På översta pinnen från vänster sitter Kjelle (marantupp), random kyckling, Helmi (dvärgkochin), random kyckling, Cornelia (svart dvärgkochin), Snöfrid (isbarkyckling) och random kyckling.

Nere i vänstra hörnet syns Hildegard, araucanan som värper blå ägg.


Natti natti hönsen

Skrivet av Sandra Neuman 18.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Så här ser det ut i hönshuset på kvällarna. Alla uppflugna på sittpinnarna. 

 

Kvalitén på bilderna är inte den bästa för att jag behövde ett alldeles för högt ISO-tal för att lyckas få något alls att synas på bilderna.

Josef och Herman bredvid varandra trots att de är konkurrenter. Nån kyckling här och nån kyckling där, men de allra flesta av dem trängs i vid ljuset i fönstret. Den här gula dvärg cochin-kycklingen är troligtvis en höna och har därför fått namnet Helmi. Hon är en liten pärla helt enkelt.


Blått ägg

Skrivet av Sandra Neuman 15.04.2016

Kategorier:
Taggar:

Yes! Nu har vi blåa ägg i våra värpreden igen! Igår flyttade det in en araucana och en liten silkesblandning i hönshuset, Hildegard och Maggi. När jag har en bra bild att komma med så kan jag visa dem, för de som jag tog igår på kvällen var allt annat än bra.

 

Araucana är verkligen inte den finaste hönsrasen med sin obefintliga stjärt, men den har minst sagt finfina ägg.

 

Nu ska jag själv strax köra iväg med bilen full av odlingsintresserade ända till Veikars. Veikars på en fredagskväll kan inte annat än bli bra när dagen har varit stressig som få med gnälliga barn och irriterad mamma. I Veikars ikväll är det en inspirationskurs för odlingsintresserade tillsammans med Maria Österåker och min forna trädgårdsmästarlärare Kaj Löfvik. Båda två väldigt kunniga och med stor erfarenhet.

Vad gör ni ikväll då?


Kycklinghögen

Skrivet av Sandra Neuman 14.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Här är en hög med 1 mars-kycklingar. De vågar sig inte riktigt utomhus med de stora hönsen, men njuter av de några få solstrålarna inomhus istället. 


Jag behåller gärna kycklingar ganska länge för att lära mig hur man ser skillnad på om det är hönor eller tuppar. På kvällarna sitter jag hos dem och bara studerar färgen och storleken på deras kammar, tittar efter sadelhäng och om slöret ser ut att bli tuppaktigt (sadelhänget är fjädrarna vid ryggslutet, och det börjar hänga ner på tuppar. Slör är hönsens "haklapp" som ju blir mycket större på tuppar).

I den här högen med kycklingar finns det 4 isbarkycklingar. Jag har säkert berättat om dem tidigare, men jag har så dåligt minne så jag skriver om dem igen. Isbar värper nästan olivgröna ägg, och de saknar jag  i min äggpalett. Min förhoppning är nu då förstås att det ska visa sig vara minst en höna. Dessutom hoppas jag att dvärgcochinkycklingarna ska vara hönor, speciellt den gula på bilden här ovanför.

 

Prillan kör sitt eget race och tycks vara den enda som tänkte ruva i år. I tisdags hämtade jag 8 ägg av maranhöns för att förhoppningsvis få hönor som värper lika mörka ägg som de här. Samtidigt ska vi försöka kläcka fram en korsning mellan isbar och en riktigt liten dvärgblandrashöna. Det är igen väldigt spännande 21 dagar vi har framför oss, och likaså veckorna efteråt innan man ser om det blir tuppar eller hönor.

Att könsbestämma höns har nästan blivit lite av en sport för mig. Men det är enda sättet att lära sig.


Evert Tuppelius

Skrivet av Sandra Neuman 14.04.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Vi har en ny tupp på gården. En isbar som heter Evert. Evert Tuppelius för att vara exakt.

 

Det är tänkt att han ska bo här över sommaren när hans egen flock bor utomhus. Det är så att man får ha tupp så länge de inte stör nattetid (man kan stänga in dem i hönshuset), eller det är någon i grannskapet som jobbar natt och behöver sova på dagen. I det här fallet är det tuppägaren själv som vakar ibland.

Evert ja. Han är en riktigt omtänksam gentleman som håller koll på sina hönor och låter dem äta innan han själv äter.

 

Vi hade lite tuppfight här till en början. Jag trodde inte att det skulle bli så stora stridigheter eftersom dvärgcochintuppen Josef inte visat intresse för någon annan höna än lilla Lisen. Det första dygnet var det väldigt mycket styrkemätning i ljudnivå, sparkande och hackande. Men redan idag ser man tydligt att det var Evert som gick segrande ur striden.

Jag tycker synd om Josef som miste sin käresta Lisen och hoppas att Evert kanske bara skulle vara en liten fling från hennes sida. Det skär i hjärtat. Josef och Lisen som var som ett ungt nyförälskat par som bara hade ögon för varandra. I bästa fall är det så att vartefter kycklingarna växer upp till hönor så får de bägge tupparna sina egna små flockar.


Min favoritårstid, alla tider

Skrivet av Sandra Neuman 10.04.2016 | 3 kommentar(er)

Hej vänner och fiender! (man måste vara shysst mot alla). Med tanke på helgens fantastiska väder har vi förstås hängt på gården hela dagen. Igår hade jag gärna också arbetat utomhus, men ibland får man prioritera om och därför hängde vi istället i bygdegården i Vallvik och firade min brors förlovning. En finfin fest och barnen somnade som små lamm.

 

Men idag har det som sagt varit utomhusarbete på tapeten. Daniel har äntligen fått på taket på hönsgården, så nu kan vi alltså säkert släppa ut hönsen på dagarna (Enligt eviras bestämmelser ska fjäderfän skyddas mot kontakt med vilda fåglar från mars till slutet av maj.) Leon var liksom Daniel, mycket nöjd över den nya stegen. Vi kom fram till att man behöver en stege om man ska ha hönshus och behöver reparera tak nu som då.

 

I min kallbänk (där jag sådde för bara 2 veckor sedan) har det börjat gro! För några dagar sedan syntes bara lite grönt av portlak, och nu idag hade också cikoria och rödbetan grott. Det visade sig vara en fenomenal idé att göra lock till sina odlingslådor och på så vis skapa ett helt annat klimat och en mycket tidigare vår i jorden. Till min stora glädje hittade jag också små spröda vitlökstoppar under halmen. Men med tanke på att vi bara har mitten av april så får den skyddande halmen lämna kvar ännu en stund.

 

Portlak 10.4

 

Vitlök 10.4

 

I väntan på att varmbänken är brukbar får bladbetorna avhärdas i växthuset på dagarna.

 

Det känns som att jag själv inte gjorde någon större nytta utomhus idag. Jag började med en sak, och insåg sedan att det inte gick att slutföra av olika orsaker.

 

Jag förberedde ytan dit jordgubbslandet ska flyttas...
... hade inte tillräckligt mycket rotspärr att bottna med.

Rev staketet mellan gräsmattan och köksträdgården och skulle flytta hallonplantorna...
... under täckmaterialet var det förstås ännu fruset.

Placerade ut stolpar och bräder där det nya staketet ska komma...
... kan inte slå ner stolparna själv.

 

Det slutade med att jag skruvade ihop ett varv till med 2x4 på några odlingslådor för att kunna fylla på med mer täckmaterial utan att det svämmar över. Nu hoppas jag på många soliga och varma dagar så den där isen smälter och hallonen kan flyttas. Imorgon ska jag skaffa mer rotspärr och också styrox för att isolera golvet i växthuset (ja för där har vattnet äntligen sjunkit undan, hurra hurra!).

 

För övrigt är det så otroligt vårigt här på backen nu! Katterna rullar sig i gräset, lökväxterna är på väg upp och vallmon börjar växa till sig. Ja och så den där lilla Milli som njuter av att få springa runt och utforska en helt ny värld. Jag njuter, och kan än en gång konstatera att våren visst är en årstid som jag tycker allra, allra bäst om.


Lycka är...

Skrivet av Sandra Neuman 04.04.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

...att gräva i sin kompost och upptäcka att den faktiskt är så varm som den borde vara. Den funkar! Glädjen är stor ska ni tro.

 

 

Eftersom vi har hönsen och kaninen som delar på matrester, morotsskal och sådant så har vi inget sådant att slänga i komposten. Ogräs och annat "trädgårdsavfall" går direkt i täckodlingen, så det enda vi egentligen komposterar är det som städas ut ur hönshuset. Hönsskit, halm och den torv som de sprätter ut ur sandbadet.

Hönsskit är så starkt att det inte går att använda direkt som gödsel så därför är det mer eller mindre nödvändigt att kompostera först. I år kan jag, om jag vill, använda fjolårskomposten att bygga nya odlingsbänkar och fylla nya odlingslådor med.


Framtidens tupp

Skrivet av Sandra Neuman 30.03.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Det här är Kjelle. Det är vår nya tupp. Till hösten när han är stor och stark är det tänkt att det är han som ska få leda hela flocken med tanter. Tills dess ska min mosters tupp Evert Tuppelius bo här som en slags sommarfågel (hehe), och få styra och ställa lite bland hönsen. Den där lilla Josef som vi har från förr är som sagt mest intresserad av sin enda fru Lisen.

Kjelle är en marantupp (gökfärgad maran/kopparmaran-ish) så jag förväntar mig en stor, ståtligt och framför allt randig snygging på gården sedan.

Bor man på Källbacken så måste man väl ha en Kjelle, tänkte jag.


After work -garden style

Skrivet av Sandra Neuman 26.03.2016 | 1 kommentar(er)

Jag har hört att folk brukar syssla med after work. Det är inget jag orkar med så där till vardags. Men på lördagarna när vi inte har öppet lika länge så kan det hända att jag slår till med lite after work, typ att städa hönshuset.

Idag blev det en annan typ av after work -sådd.

 

''

Först och främst behövde jag få ner svartrot-fröerna i jorden, så att de så småningom kan börja utvecklas. Men eftersom svartrot växer jäääääättelångsamt och ska skördas först i höst någon gång, så sådde jag olika grejer mellan raderna med rotfrukt (det blev en rad med rödbeta i mitten). Lite olika vintersallat, men eventuellt kan det vara aningen tidigt och risken finns att de fröerna hinner ruttna bort.

Jag hade några färdigt drivna plantor av vintersallat (den som heter något med 'verte...' tydligen 'verte de Cambrai' efter att jag kollat). Om de klarar av att utplanteras på det här viset har jag ingen aning om, men det kommer jag aldrig heller att få veta om jag inte testar. Samma sak gäller med vintersallats-sådderna som kanske ruttnar -det får jag aldrig veta om jag inte provar. Och om det misslyckas, så kan jag bara så på nytt vid ett senare tillfälle.

 

Det fina med att ha hönsens rasthage mitt i köksträdgården, är att man altid har sällskap. Prillan här på den nedre bilden är en av orginalhönorna som snart har varit här i ett helt år. En väldigt skön böna som har ruvat fram många många kycklingar. Det är också hon som bossar över de 14 små kycklingarna vi har i hönshuset nu också, men idag tog hon tydligen en morsvila i hagen.

 

Här i bäddarna kommer det snart att titta upp många små vitlöksstjälkar.

 

 

Äntligen börjar man se skymten av töväder och synliga odlingsbänkar. Och översvämning. Det är katastrofalt mycket vatten precis överallt. I växthuset står vattnet halvvägs upp på stövelskaftet när jag i själva verket bra skulle kunna börja driva upp plantor där så småningom. Slöseri med utrymme och varmluft vill jag påstå.

 

Avslutningsvis, den viktigaste bilden på hela dagen. Bevisens bevis på att det är nu det är på gång.

En tiny liten snödroppe-knopp!!!! Ett sant vårtecken! ...och tänkt, nu har vi ännu två lediga dagar att ta vara på.