Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'konst'

Jag syr som en kråka

Skrivet av Sandra Neuman 29.12.2018

Kategorier:

Avsaknaden av tålamod gör mig till världens sämsta handarbetare. Trots det bestämde jag mig i tidigt skede för att själv sy en av årets julklappar. Min son älskar att rita och är också väldigt talangfull på den fronten. Så för att slippa burkar med halvdåliga tuschpennor på bordet så lånade jag min mammas symaskin och sydde jag ett penn-fodral med tillhörande pennor.

 

A8DD55F6 5E7C 4D4B 928C 03E5FA6A98FB55946BCC F37D 4A33 BBFA B6F96DD2F41B

Under processen svor jag en hel del, och det blev inte alls så snyggt som jag hade önskat. Men som sagt saknas tålamodet, och jag bestämde att det kommer att fylla sin funktion trots att tyget skrynklat sig på något ställe och framsidan pryds av en härva av trådar. Vi smyger inte med vem som köpt klapparna åt barnen, så jag berättade att det här har mamma sytt åt dig Leon! Hans reaktion var något i stil med "Va, ha du syydd heila!? När ha du hinda he?". Det är lätt att imponera på femåringar.

 

7E8640D0 65A7 4D14 8B6A 769A4A7348EB

Lillasystern som är 4 år fick en lite enklare modell på sin penal, men fortfarande en handgjord, köpt på Tallipiha i Tammerfors. Intresset att rita har inte riktigt blivit lika stort för henne, ännu iallafall.

Ett problem som jag tror att många småbarnsföräldrar har är de otaliga teckningar som produceras. Vi har löst det med att ha varsin mapp åt barnen, och ritpapper med färdiga hål i, så får de själva sätta undan sina teckningar när de är färdiga. Nej det funkar inte alltid, men det är en bra början att ha någonstans att sätta dem iallafall.


Att rädda en måndag

Skrivet av Sandra Neuman 12.11.2018

När måndagen är på sitt allra värsta humör blir det liksom väldigt mycket måndag på en och samma gång. Inget kaffe i världen hjälper och knappt heller chokladen som praktikanten bjuder på som tack för de här veckorna. 

Hur kan klockan gå så långsamt utan att stanna?

Jag är så trött att jag skulle kunna tänka mig att lägga mig ner på kassadisken med huvudet på betalterminalen och sova. De sista tio minutrarna känns oändliga.

 

5DA4EF6E 6CCA 4436 923A 12231B32EB135BD20A6F C7D3 4C74 A246 47182908A603

 

Dagens solsken levererade mina barn efter kvällsmaten. Hur kan jag inte bli glad och lycklig över alla de här fantastiskt fina figurerna som omsorgsfullt ritades på papper och badrumsdörren?

Barns teckningar är livets små skimrande detaljer.


Kalligrafi

Skrivet av Sandra Neuman 04.10.2016 | 2 kommentar(er)

Jag älskar Nykarleby arbis. Michaela skrev också fina ord om dem tidigare och jag kan inte annat än hålla med. De lyckas alltid med sitt kursutbud och numera drar de folk från när och fjärran med sina föreläsningar. Nästa månad har jag två sådana inprickade (mer om det senare).

Den här månaden är det två kurser jag är anmäld till. Nästa vecka blir det kaffeföreläsning och nu ikväll har jag varit på kalligrafikurs.

 

JPEG image 1B72189745A2 2

Kalligrafi är inget nytt för min del, men det är en sån där grej (likadant som lettering) som man kan behöva boosta på emellanåt.

Jag har alltid varit en skrivbordssittare som mest varje kväll satt och pysslade på med allt annat än läxorna i mitt rum. Min lådhurts var till bredden fylld med papper, pärlor, pennor och what not (pennor och pyssel i lådorna högst upp, papper i den näst längst ner). I högstadiet minns jag att jag skrev med kalligrafi på en läsdagbok, och i gymnasiet textade jag ganska flitigt också på olika kort.

Men det är egentligen först när jag studerade till florist som jag på allvar fick lära mig kalligrafi. Det hör till utbildningen att kunna texta snyggt i olika storlekar till olika ändamål, men kanske främst ändå på breda band till begravningsbuketter och granriskransar.

 

JPEG image 9F52C02B5198 1

Att ha textade band har nästan helt fallit bort från begravningsbuketterna, men på granriskransar till veteraner ska det fortsättningsvis vara band. Så det där att kunna texta är ganska viktigt... Till och med i en examensdel i floriststudierna måste man kunna visa sitt kunnande i textning.

However jå. Fast jag nu kan texta alldeles tillräckligt bra, så tyckte jag att jag behövde en stund när jag bara fick koncentrera mig på att öva. Det är precis det som krävs för att bibehålla kunskapen och förbättra sina (och hitta nya) kringelkrokar -övning. Sedan är det en helt annan sak att skriva på de där sträva tygbanden, så där blir det inga kringelkrokar alls.

Nu när jag relativt nyligen fått praktisera både lettering och kalligrafi, så kan jag bara konstatera att det senare är mer min grej. Lettering är urtjusigt och jätteroligt, men det kräver sån tid innan man kan det. Allt har sin tid. På ålderdomshemmet sedan har jag all tid i världen för lettering!