Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'kreativitet'

Ljusglimtar på årets mörkaste dag

Skrivet av Sandra Neuman 22.12.2019

På årets mörkaste dag kände jag kreativiteten blossa upp igen efter att ha legat i dvala en tid. Jag tror till och med att jag har haft en lätt kreativitetssvacka av att inte få jobba med händerna och levande material de senaste veckorna. 

Men igårkväll när jag skulle gå och lägga mig hade jag ett så starkt behov av att få ta blommor och blad i händerna igen. Jag låg och slösurfade som en galning bara för att titta på buketter, arrangemang och allt vackert som mina händer saknar. Det harmar mig att jag inte får göra några julbuketter i år, jag älskar att knåpa ihop de där låga med amaryllis, gran och mycket annat grönt.

sandras grona fingrar gron bukettsandras grona fingrar rod bukett(Julbuketter 2018)

Idag körde min man och barn till Oravais för att leverera en julgran. Jag hade planerat att göra kålrotslåda, morotslåda och steka köttbullar till julafton. Men först mata hönsen.

Jag som person är mycket mera florist än husmor. Nu är det redan eftermiddag och jag har varken köttbullar eller lådor i kylskåpet men istället positiv energi, hopp och förväntan. Det är helt enkelt så att floristen i mig har bra mycket mera pondus än husmodern, så istället för tråkigt kök gick jag ut i skogen, band en girland till garaget, arrangerade skogsmaterial på ett fat, gjorde en beställning och fotograferade. 

Nykarleby skogNykarleby naturskog julkulaFloristgaraget eryngium

Ikväll ska jag ta med min man på julkonsert medan barnen är med mommo. För många år sedan innan vi hade barn försökte vi göra julfridskonserten i Oravais som en tradition, det brukar vara en stämningsfull och välbesökt stund i kyrkan. Men med allt det energisugande arbete som finns i en blomsteraffär vid jul så började vi prioritera hemmasittande så här dan före dan före dopparedan. Jag får vara tacksam över min livsstilsförändring och att det förhoppningsvis innebär att vi kan återuppta vår påbörjade tradition.


Två inspiratörer och en okreativ pysselhörna

Skrivet av Sandra Neuman 28.10.2016 | 1 kommentar(er)

Jag är en sån där som inspireras av andra. Alltså på riktigt får sån otrolig kick av att se andra pyssla, få höra deras idéer och se deras alster. Min mommo är likadan. Vi brukar prata om hur vi kan ligga vaken på natten bara för att idéerna flödar.

JPEG image 5235D86DE0B9 1

Idag fick jag en kreativitetskick av Ninas inlägg Happy Halloween på bloggen SPIRA. Nina om någon är en hemskt inspirerande människa, och det här halloweenarrangemanget är så otroligt vackert! Jag blir riktigt riktigt sugen på att göra något sånt här själv, men jag tror problemet ligger i att jag varken har pumpor eller någon bricka att bygga upp det hela på. En redig bricka är verkligen något jag borde investera i kom jag på nu...

Igår på kvällen, när jag hade jobbat hela dagen, skickade jag familjen till Oravais och for själv på en inspirationskväll vid Juthbacka herrgård. Jag tror att det var Nykarleby hemslöjd som hade ordnat kvällen, och tagit hit Lee Esselström (tuttusta tv:stä) som föreläsare.

 

JPEG image 2EB0303F4F31 1

JPEG image 2EB0303F4F31 2

Och nog var det inspirerande alltid! Lee Berättade lite om hur det funkar på inspelningarna till Strömsö, och också om sitt eget skapande på fritiden. Och tänk att vad bra att det finns fler som en själv! Jag har skapat otaliga märken i golven av allt möbelflyttande jag sysslat med på egen hand genom åren, men vem orkar invänta en hjälpande hand när man har flow NU? Likadant kände jag igen mig i det där att det inte är roligt alls att städa, men desto roligare att pyssla och syssla. Och nej det går inte att släppa innan det är färdigt. Precis sån är jag också.

Mest inspirerad blev jag kanske ändå av den kreativa omgivningen Lee har i sitt hem (finns att titta på på instagram @leeesselstrom). Jag kände ett starkt behov av att skapa den där kreativa och inspirerande hörnan åt mig själv. Omge mig med fina saker och göra allt lite bättre vid mitt skrivbord.

 

JPEG image 2EB0303F4F31 3

Det här skrivbordet är förresten fantastiskt för pyssel. I det ena skåpet finns många mindre lådor att dra ut (avsett för papper), och det gör det så överskådligt!

 

Vi har inte utrymme för ett hobbyrum, så vårt skrivbord står i vardagsrummet där vi också har soffan och barnens legolådor. Ett riktigt allrum där vi ska kunna vara allihopa på samma gång och vara kreativa. Men oh ja, här behövs det lite mer kreativitet känner jag! 

 

Nu ska jag ge barnen lite mat innan vi hämtar upp min mommo för lite garnuppköp!

Trevlig fredag till dig som läser det här! 


Kalligrafi

Skrivet av Sandra Neuman 04.10.2016 | 2 kommentar(er)

Jag älskar Nykarleby arbis. Michaela skrev också fina ord om dem tidigare och jag kan inte annat än hålla med. De lyckas alltid med sitt kursutbud och numera drar de folk från när och fjärran med sina föreläsningar. Nästa månad har jag två sådana inprickade (mer om det senare).

Den här månaden är det två kurser jag är anmäld till. Nästa vecka blir det kaffeföreläsning och nu ikväll har jag varit på kalligrafikurs.

 

JPEG image 1B72189745A2 2

Kalligrafi är inget nytt för min del, men det är en sån där grej (likadant som lettering) som man kan behöva boosta på emellanåt.

Jag har alltid varit en skrivbordssittare som mest varje kväll satt och pysslade på med allt annat än läxorna i mitt rum. Min lådhurts var till bredden fylld med papper, pärlor, pennor och what not (pennor och pyssel i lådorna högst upp, papper i den näst längst ner). I högstadiet minns jag att jag skrev med kalligrafi på en läsdagbok, och i gymnasiet textade jag ganska flitigt också på olika kort.

Men det är egentligen först när jag studerade till florist som jag på allvar fick lära mig kalligrafi. Det hör till utbildningen att kunna texta snyggt i olika storlekar till olika ändamål, men kanske främst ändå på breda band till begravningsbuketter och granriskransar.

 

JPEG image 9F52C02B5198 1

Att ha textade band har nästan helt fallit bort från begravningsbuketterna, men på granriskransar till veteraner ska det fortsättningsvis vara band. Så det där att kunna texta är ganska viktigt... Till och med i en examensdel i floriststudierna måste man kunna visa sitt kunnande i textning.

However jå. Fast jag nu kan texta alldeles tillräckligt bra, så tyckte jag att jag behövde en stund när jag bara fick koncentrera mig på att öva. Det är precis det som krävs för att bibehålla kunskapen och förbättra sina (och hitta nya) kringelkrokar -övning. Sedan är det en helt annan sak att skriva på de där sträva tygbanden, så där blir det inga kringelkrokar alls.

Nu när jag relativt nyligen fått praktisera både lettering och kalligrafi, så kan jag bara konstatera att det senare är mer min grej. Lettering är urtjusigt och jätteroligt, men det kräver sån tid innan man kan det. Allt har sin tid. På ålderdomshemmet sedan har jag all tid i världen för lettering!