Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'lotta'

En letteringworkshop

Skrivet av Sandra Neuman 17.03.2017 | 1 kommentar(er)

Som att det inte skulle ha räckt med en umeå-kryssning med sevendaysgänget förra helgen, på söndag hade jag anmält mig till en fortsättningskurs i lettering med Sofie Björkgren-Näse. Jag kan inte riktigt minnas när exakt jag gick nybörjarkursen, men det kan ha varit på våren när Milea var ungefär ett halvår. Redan då ville jag bara ha mer kunskap om lettering, och äntligen passade det in.

Sofie känner jag från den tiden när vi bodde i vasa. När jag flyttade till vasa hösten 2006 ledde Sofie kören Blessed mess där Daniel sjöng med... till sist tyckte jag att det blev tråkigt att sitta ensam hemma varje måndag så jag bestämde att jag också skulle börja sjunga i kör. Nu ska jag försöka att inte göra någon spin off bort från letteringtemat.

Soffas sangare MediumHär är vi då på körresa till Örebro för 9 år sedan. En himla kul resa.

 

Lettering är en av de hantverksformer jag har fastnat för, men tycker att det nästan är lite tråkigt att bara sitta och rita bokstäver för sig själv. En workshop däremot, är ett socialt sätt att utöva ett intresse. Min mamma brukar vara på stickcafé och till och med stickläger, och jag har många gånger tänkt tanken att börja sticka bara för att få vara med och uppleva.

 

JPEG image 08154D3E55EA 1

JPEG image 08154D3E55EA 2

De här är de enda bilderna jag knäppte på workshopen men Sofie har lagt ett par fler på sin blogg (där det också finns många värdefulla lettering tips och trix!!).

Sofie är en härlig människa, en fantastisk inspiratör och en letteringguru. Har du chansen att gå på en letteringworkshop så gör det! Vi pratade också om någon slags lettering retreat, och där står jag absolut först i kön för att få komma med!

SoffaFoto: Malin Åbrandt

TACK Sofie för att du tar dig tid att hålla alla inspirerade happenings :)


Hänt i helgen: Röhlander, Bäckmo, Jungersten och Svenskberg

Skrivet av Sandra Neuman 17.11.2016 | 3 kommentar(er)

Senaste veckoslut var ett väldigt intensivt sådant, och då menar jag verkligen intensivt. Redan i torsdags började det med en torsdagsföreläsning med supertalaren Olof Röhlander. När jag satt där i publiken tänkte jag mest på att varenda en av alla jag känner borde ha fått vara där. Och kanske var det också bra att det var just hans föreläsning som kom först i raden med tanke på att titeln på den löd: 

Konsten att njuta av livet -och ändå få saker gjorda.

 

Att få höra Olof tala satte prägeln på de kommande dagarna. Jag var mer positiv och energifylld än vad jag annars kanske hade varit. Väl spenderade slantar alltså. För att kunna förstå varför det var en så viktig föreläsning och hur intensiv helgen verkligen varit kan ni behöva veta följande:
Torsdag: Föreläsning med Olof Röhlander. Fredag: Jobb + föreläsning med Sara Bäckmo. Lördag: Hämta produkter och buketter på Amalia + föra begravningsbuketter till munsala när vi ändå var på väg till Vasa + Sevendays inspirationskurs med Sara Jungersten och Lotta Svenskberg + Föra produkter till Amalia Vasa + klassträff från floristutbildningen. Söndag: SOVA + Hämta produkter på jobbet och föra dem till Amalia Oravais + lunch i Oravais + farsdagskaffe.

 

IMG 2773Sara Bäckmo

 

Det första ordet jag tog till mig var NJUTARBETA, och det återknöts lite igår när jag träffade mina gamla floristklass över en middag. Vi pratade om hur man som florist verkligen inte har särskilt bra lön när det handlar om pengar i handen, hur man inte alltid kan äta sin lunch i fred eller ens sätta sig ner på en kaffepaus. Jag ligger precis på minimilönen, och hur gärna jag än skulle ha så mycket mer att sätta på huslån och mat, så är det en sann njutning att få arbeta med det jag gör. Jag skulle för inget i världen vilja byta bort min fina arbetsgivare, kundkontakten, de kreativa uppgifterna eller ens att ha mat- och kaffepaus bredvid kassan.

Olof liknade oss människor med dyngbaggen som hela sitt liv rullar sin bajsboll framför sig och längtar till helgen, till årets slut, till semestern eller till och med pensionen. Man måste göra sitt liv NU till en njutning, annars är man den där dyngbaggen. Jag har till exempel gjort det bästa av den obefintliga lunchpausen, och tar sällan med mat som ska ätas varm. Man kommer långt på en ordentligt fylld smörgås, en matig sallad eller som när jag vill lyxa till det: en sallad med kebab från Cindys på torget.

Kvällen efter när Sara Bäckmo föreläste om att odla året runt tangerades också njutarbetet. En människa skulle aldrig, aldrig orka med det arbete en trädgård för med sig om man inte njuter av att få göra det. Det är ett tungt och skitigt arbete att få de där finfina morötterna och att kunna knapra sallatsblad ännu i november. Att längta är hälsosamt, men man måste kunna tycka att det man gör så länge man längtar också ger något.

 JPEG image 5A27755EB4B3 1Kaffepaus på jobbet behöver inte alls vara stressigt och tråkigt.

 

JPEG image 5A27755EB4B3 2Olof Röhlander i Stjärnhallen.

 

Filosofen Epikuros lär till och med ha sagt att njutning är meningen med livet... och jag förstår precis! Allt kretsar kring att kunna njuta av sig själv, sin familj, sin omgivning och samvaro. Allt från den där utsökta kaffekoppen en måndagsmorgon, träffa en trevlig människa eller att få krypa ner under sitt täcke på kvällen... till de där stora sakerna som att planera sitt bröllop, få fast anställning, se sitt barns första leende, eller hitta sitt drömhem. Allt handlar verkligen om att kunna njuta av både guldkanterna i vardagen men också de riktigt stora händelserna.

Samma filosof har också poängterat hur bra det är att reflektera. Att reflektera över sin dag eller sitt år är så viktigt och utvecklande. Jag sysslar med reflektion varje dag i och med min kroniska sjukdom diabetes. Där behöver jag jämt tänka tillbaka och hitta var jag till exempel missat en insulindos när blodsockret är för högt. I trädgården reflekterar jag också. Vad var det som hände när palsternackan som hamnat i fel låda blev så enorm medan palsternackorna i rätt låda var pyttesmå? I det fallet tror jag att det berodde på kissvattnet jag tillfört i lådan där palsternackan blev stor. Hur gick den här odlingssäsongen och vad kan jag förbättra till nästa är också en vanlig tankegång för odlaren och ett måste för att vi ska kunna förbättra skörden om det är vad vi vill.

 

Dyngbaggen har lasagne. Livsnjutaren har lasagne med en dillkvist på toppen.

-Olof Röhlander

 

Både Olof Röhlander och författaren Sara Jungersten nämnde ordet detaljer. Hur viktiga detaljerna kan vara för att helheten ska bli bra, eller mycket bättre än bara bra. Röhlander tog den "vanliga" människan som exempel och hur onsdagslasagnen bara är en onsdagslasagne. Livsnjutaren gör onsdagslasagnen mer detaljerad med en dillkvist på toppen. Jungersten i sin tur beskrev hur detaljerna kan fånga läsarens uppmärksamhet eller göra skribenten mer äkta i det hen skriver.

 

JPEG image 5A27755EB4B3 3Sara Jungersten berättar om kreativt skrivande för sevendays bloggare.

 

Under torsdagsföreläsningen med Olof Röhlander kom jag att tänka på rymdvarelsen "Oh" från dreamworks animation Home (en film som jag för övrigt varmt rekommenderar att du tittar på. På orginalspråk naturligtvis. Den är SÅ kul!). Det var när Olof pratade om att ta chansen när den kommer. Oh, som jag nämnde, tillhör en sorts rymdvarelser som är experter på att springa bort från farorna. Han berättar vid ett tillfälle att om chansen att lyckas är mindre än 50% så provar de inte ens. Men ändå, och det tack vare sin människo-kompis 'Tip' inser han att det ibland är värt att ta chansen, och lyckas till och med på grund av det att bli "boov leader", alltså ledare för sin sort.

Att odla grönsaker är att chansa hela tiden. Det är en chansning att så en ny sort, att sätta ut små grönsaksplantor riktigt tidigt på våren när frosten ännu kan förstöra, så för tidigt, så för gamla frön och så vidare. Men om man inte tar den där chansen, så kommer man aldrig att få veta om det skulle ha lyckats. Vi är visserligen vana vid att det står "groprocent minst 70% " på fröpåsarna, så även fast vi vore en "boov" hade vi sått dem... Men kanske borde vi ge frön med minsta grobarhet på 50% också en chans att få växa?

 

Förändring innebär inte alltid en förbättring.

Förbättring innebär alltid en förändring.

-Paul Batalden

 

Avslutningsvis pratade Olof Röhlander om mål och hur viktiga de kan vara. Det är viktigt att kunna njuta av vägen till målet, men ändå jobba för att nå dit. Man skulle tänka sig att man sätter ena änden av ett gummiband på nyårsafton och det andra runt sig själv -man kommer alltid att dras mot målet på det sättet. När du står där med skumpan i handen och ska skåla för det gångna året, då vill du inte känna att du inte har njutit eller fått gjort något. Du vill vara stolt över det du har lyckats presetera de senaste 12 månaderna och inte bara känna att det blev ännu ett meningslöst år.

På lördag tillsammans med mina bloggkollegor pratade vi också lite om mål. Inte vad vi har för mål med bloggen eller hur många läsare vi vill uppnå, utan mer hur vi vill att bloggen ska skylta för oss. Lotta Svenskberg föreläste för oss om språk och vad det har för betydelse att vi använder oss av rätt ord och undviker språkmissar. Vi återkom ständigt till hur bloggen är vårt skyltfönster, och jag såg för mitt inre exakt hur jag skyltar om i fönstret vid Amalia för att locka in kunder. Jag vet hur ett attraktivt skyltfönster kan locka in kunder som kanske inte annars hade varit på väg in. Lika viktigt som det är att skylta om i en affär tillräckligt ofta för att hålla kundens intresse vid liv, är det att hålla bloggens header och presentation tillräckligt up to date.

Som en övning i att marknadsföra oss själva gjorde vi en hisspresentation, en kort presentation där man tänker att man stiger in i en hiss och träffar en helt okänd människa och ska presentera sin blogg mellan våning 1 och 5. I efterhand är jag inte alls nöjd med hur jag presenterade min blogg, så därför kommer det en ny version här.

 

 

Det roliga är att jag började min första hisspresentation med att förklara varför min blogg heter lagombackan. Då hade vi precis pratat om att det är bra att de som är utbrända skriver om det i sina bloggar när vi ändå har så stor makt. Lagombackan kommer från det att jag varit svårt utbränd och har slutat stressa. Det får inte bli så mycket att det blir övermäktigt, utan bara lagom mycket. Inomhus har vi också lagom mycket damm i hörnen. Allt handlar helt enkelt bara om att jag har slutat stressa och hur betydelsefull trädgården är för stressiga dagar.

Hela helgen hänger ihop för mig. Det är omöjligt att förklara utan att fortsätta i ännu en evighet, men det känns skönt, och det känns som att jag är väldigt nöjd med de fyra föreläsarna jag fått lyssna till de tre dagarna och att de tangerade så samma ämnen utan att veta om det. Jag förespråkar verkligen njutarbete både på min arbetsplats, i köksträdgården och också med bloggandet.

 


Både sorg och spänning på gården

Skrivet av lagombackansandra 22.04.2015 | 3 kommentar(er)

Vår finfina famnhöna Freja hade bokstavligen trillat av pinn idag på förmiddagen och sprätter nu på de maskrika ängarna. Med tanke på att hon inte varit sig själv de senaste dagarna, och bara blivit slöare och slöare, så blev jag faktiskt inte särskilt förvånad. Jag trodde att hon fått för sig att ruva eftersom hon slutade värpa och dagtid låg i ett hörn i hönshuset, för på nätterna satt hon ändå med de andra på pinnarna. Det som har hänt är sannolikt att hon fått i sig något olämpligt så systemet stockat igen. Synd på fin fågel. Bara någon timme efter det tråkiga fyndet satte jag mig i bilen och hämtade hem två nya hönor.    Av alla fina höns som fanns kvar föll de här två damerna mig i smaken. Egentligen fanns det en mörkare som var otroligt fin, men jag ville inte ha ännu en mörk (då vi ändå har en kolsvart och en svartspräcklig från förr), så istället fick den beigespräckliga (Lotta) följa med tillsammans med en ljusgrå (Bella). Men nu ska ni få höra något riktigt spännande också! Jag berättade för uppfödaren att jag har en höna som ligger och ruvar i värpredet. Och han tyckte att jag skulle sätta befruktade ägg under henne så vi får kycklingar. Nå, nu har vi ju ingen tupp här på gården, så istället fick jag med mig 7 (högst antagligen) befruktade ägg åt Prillan att ruva på.   Så får vi se om det dyker upp några kycklingar om 21 dagar! DET om något är väl spännande!!!