Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'må bra'

Men varifrån kommer ilskan?

Skrivet av Sandra Neuman 23.05.2016 | 8 kommentar(er)

Nu tycker jag att inkörsperioden här på sevendays är slut för min del. Nu har jag kört stenhårt på trädgård och blommor (som ju är mitt ämne) sedan jag kom hit, så nu känns det som att det är dags att ta bloggandet till next level. Next level för min del innebär mer annat än trädgård. 

Exempelvis så finns det ett ämne jag brinner för riktigt på riktigt, och det är psykisk hälsa. Att må bra med sig själv, sin omgivning och sin familj känns nästan som en konst. Det här är något som jag själv har kämpat med i många, många år. Och inte bara för mig, utan för alla så är det alltid ett lika hett ämne.

 

mental 1389919 1280

Idag fick jag flera timmar egentid när Daniel och barnen var på ett kalas. Den egentiden satte jag i köksträdgården och framför allt på att plantera jordgubbar. Så länge jag planterade de där 60 plantorna lyssnade jag på podcasts och då framför allt på det avsnitt av Monday Glory som heter "Har du upplevt psykisk ohälsa?", ett avsnitt som jag bara har väntat på att få tid att lyssna på.

Många tankar hann passera under podcastens gång. Om relationer, om studier, om panikångest, om terapisessioner, om det förflutna and so on. Jag går själv i terapi just nu, och har gjort det sedan förra hösten. Jag stod inte ut med att hålla alla tankar, ilska och besvikelse inom mig, så för mig var det ett viktigt beslut att söka mig till en terapeut. Av erfarenhet vet jag att samtalsterapi är något mycket användbart för mig, och ett sätt att lätta på lasten.

Som Sara och Emilia nämnde om i pod-avsnittet, så är det inte alltid terapeutens uppgift att ge svar. Min terapeut har lång erfarenhet och är mycket skicklig på att förklara och ge påståenden som jag själv kan reflektera över. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt "Aha! Är det därför". Man lär sig så sjut mycket om sig själv samtidigt som man löser sina inre konflikter.

Jag har så otroligt mycket skräp och tung, mörk massa som har samlats inom mig ända sedan jag var liten. Den här sorgen, besvikelsen och ilskan har varit dold och obearbetad under en lång tid. Först när jag gick till psykolog för första gången, 2010 när jag var utbränd, och rotade i mitt förflutna fick jag en käftsmäll och insåg vad som har gnagt. Jag förstår inte hur jag kunnat ignorera verkligheten och inte sett vad som pågått. Om och om igen har jag blivit ledsen, besviken och mycket sårad, men ändå fortsatt som om ingenting har hänt.

Nu förra måndagen när jag satt i samtalsterapi pratade vi mycket om det undermedvetna och hur det kommer upp i drömmar om natten. Dagtid kan vi kontrollera det undermedvetna och bara släppa fram utvalda delar, men under natten har vi ingen kontroll alls. För mig var det så tydligt att jag har ilska inom mig. Många gånger har jag drömt att jag har varit arg, och då pratar vi inte bara lite arg utan riktigt förbannad på någon. Det har varit olika vem jag har varit arg på, men ofta är det min man, min mamma eller mina bröder. Alltid någon som står mig nära i verkliga livet och som jag inte har någon orsak att egentligen vara förbannad på. Alltid i drömmarna är jag förbannad, gråter, skriker och försöker förklara något för personen/personerna. Men alltid beter de sig likadant, bara rycker på axlarna och ignorerar mig totalt. Jag ser själv tydligt vad det är mitt undermedvetna försöker bearbeta, min terapeut höll med.

 

raven 1317295 1280

 

 

Nu senaste samtalsterapi kunde jag också konstatera att jag har bestämt mig. Terapeuten frågar ofta hur det kändes då när jag gjorde si eller så, tänkte på ett visst sätt eller agerade på ett annat. Jag har blivit stark under de här månaderna, kunnat släppa det här mörkret och ignorera. Jag kan inte sörja det jag förlorar, för det gör mig så mycket lyckligare och gladare inombords. Det känns lite som om jag haft ett ankare runt foten i hela mitt liv, och att det nu lossnat. Jag känner mig lätt, fri och stark.

Jag vill bara slå ett slag för samtalsterapi och hur hälsosamt det kan vara att gräva i sitt inre, sitt förflutna och granska sin livssituation. Jag trodde aldrig att jag påverkades så mycket under alla dessa år. Men det har visat sig att ju mer jag tänker igenom hela min ungdomstid, desto mer förstår jag varifrån en del av mina sämre egenskaper kommer. Nu när jag är medveten om dem, så har jag så mycket enklare att jobba bort dem... För de är inte jag! Det är bara något som jag har lärt mig att är rätt sätt att vara på.

three 1312869 1280

De finns de som tycker att man ska hålla känslorna inom sig när man mår dåligt, att inte andra behöver få veta om det. Men det tycker inte jag. Mår man dåligt så ska man få berätta om det är det man vill. Man ska alltid vara sig själv.

Nu levlade jag upp ganska ordentligt så här direkt, men det var det här som jag så jättegärna ville skriva om nu, och som jag gått och funderat på i flera dagar.

 

/frid-i-sinnet-Sandra

 

Jag valde att använda illustrationer från pixabay i det här inlägget bara för att det inte skulle bli alltför privat.