Visa inlägg taggade med 'milea'

torsdag 27 september 2018 - 10:00

Rädslan kommer om natten

Jag ligger i vår renbäddade säng och tittar på Milea som ligger bredvid. Blåsten sliter i plåttaket. Det var det som väckte henne. Jag var likadan när jag var liten. Lättskrämd. Rädd för mörker. Rädd för åska. Rädd för blåsten. Rädd för allt.

 

SN Händer Barn Föräldrar

 
Här är hon trygg, det märks. Hon kryper lite närmare och ligger med nästippen mot min. Ibland tittar hon upp och ler sitt allra finaste leende. Magin bryts när gosedjuret lämnat kvar i hennes säng, men jag lovar att jag kan vara hennes gosedjur. Den dealen godtas och sedan tar det inte länge innan hon sover på nytt.

 

SN Leon Milea Syskon

Mileas storebror Leon sover mycket djupt på natten och vaknar sällan. Omöjlig att väcka ens för ett pottbesök. En sån typ som jag själv avundades när jag var liten. De där som somnade genast och sov gott hela natten.

Det är fint att jag kan ge mina barn den där tryggheten. Vi kan sova alla fyra på våra 160 centimeter om det behövs, bara alla är trygga. I vårt hem ska ingen behöva vara rädd för natten och mörkret.

 

söndag 16 september 2018 - 23:01

Festhelg

Ibland kommer de mer speciella helgerna som en slags guldkant bland alla de där vanliga veckosluten. Om det kan bli mer fartfyllt än så här vet jag faktiskt inte.

På fredag fick vi bevittna min mamma och hennes sambo ingick äktenskap. Själva vigselceremonin tog inte många minuter, men istället firade vi hela kvällen med kaffe, cheesecake, skumppa och grillat.

 

D7DC53E4 238A 4963 9B50 D8B16FDCE35D

13AAD352 0140 4FB6 A45F 022F7B97686D2D9FA4E9 9387 43B8 982C 116CED1051DC

B0909579 2294 40B1 BF2C 2D8DD75C83C7

 

Feststämningen fortsatte på lördag när vi firade Mileas 4-årsdag. För en gångs skull kände vi oss ganska färdiga med bakandet och städandet redan en halvtimme innan de första gästerna anlände och vi kunde båda vara med under presentöppningen. Det blir lite väl spännande när man som nybliven fyraåring står i centrum med allas blickar riktade mot de paket man förväntas öppna. Men med lite tårta i magen blev stämningen lite lättare och kalaset avslutades med legobygge i vardagsrummet.

Tårtan blev den här gången också en alternativ variant för att passa husets egna dieter. Enligt Mileas önskemål blev det en med grädde och jordgubbar, och det i kombination med mitt eget val att göra bottnarna av mandelmjöl och med mindre socker. Jag använde igen brödreceptet med sötning (länk längre ner), som tårtbotten och saftade dem lite med jordgubbssaften som rann av när jag tinade upp gubbarna.

 

IMG 6210IMG 6211IMG 6212IMG 6213

 

Idag har vi mest bara försökt ladda om inför en ny vecka. Spelat Afrikas stjärna, jobbat och lekt utomhus, haft tårtätarhjälp och badat. Men redo för en ny vecka blir vi riktigt aldrig känns det som.

 

Annat att läsa om kalas.

Recept: Gluten-, socker- och kolhydratfri tårtbotten

Recept: Vegansk chokladkaka

Tusen dieter på ett kalas -hur gör man?

Kalasångesten

Två tårtrecept till

onsdag 12 september 2018 - 13:30

9/11 är inte bara horror

7D1A2E01 D89A 46ED A4B8 636F1A939383

11 september är för mig inte främst förknippat med terrorattacken i USA längre. Tills för 4 år sedan var det nästan så att 9/11 kom emot med ett hånflin och satte håren på ända. Men så kom Milea.

För fyra år sedan, torsdagen den 11 september 2014, fick vi uppleva hur det är att vänta på vår tur in till operationssalen. Förutom min man hade vi också med oss en doula som till en början väntade utanför operationssalen. Som förväntat behövde babyn mer vård än vad som kunde ges (hela orsaken till kejsarsnittet i vecka 34 var en stressad baby) så när Daniel gick iväg med Milea, barnläkaren och sköterskorna till barnavdelningens intensivvårdsavdelning kom doulan in till mig.

DEAD8E69 9C4D 4923 88F5 E9B04A86D408BAAD891B 1FF4 4B40 A054 6C542CB38A56

 

Att ha en doula med sig i operationssalen kändes som en stor trygghet i en sådan situation som vi befann oss i. Jag var rädd. Rädd för att få panikångest, rädd för att jag inte visste vad som hände med min nyfödda dotter. Jag minns att jag bad min doula berätta något lättsamt så att jag inte skulle behöva tänka på de här sakerna eller försöka känna efter hur det känns när ens livmoder spolas och sys ihop. Jag tror också att min man kände tacksamhet över att ha en trygg person vid min sida istället för att inte behöva slitas mellan att sitta med babyn eller med mig.

I något skede påpekade någon att flickebarnet fick 9/11 som sin födelsedag, men jag kontrade med att det också är min namnsdag. I år kom jag inte ens att tänka på att det var något annat än min fina dotters 4-årsdag. All fokus på stjärnan. I helgen vankas kalas med jordgubbstårta och äppelkaka,  gäster, presenter och ballonger.

Vad jag är tacksam över, är att ha en så här fin, snäll och glad mänska som varje kväll säger "mamma jag älskar dig".

 

Här kan du läsa mer om hur jag upplever 9/11

11 september 2017

11 september 2016

 

söndag 17 juni 2018 - 23:01

5 söndagssnaps

Här roar man sig på villan ett dygn och så exploderar det hejvilt i trädgården!

JPEG bild 21160FE07046 1Idag bjöd Kalapää träsk på sånt fantastiskt väder och vattentemperatur att till och med badkrukan Sandra vågade ta sig ett dopp.

 

JPEG bild 72261DA690F8 1Bondbönan 'Crimson flowered" blommar vackert mörkrött.

 

JPEG bild 72261DA690F8 3Flera olika blommor har slagit ut i trädgården.

 

JPEG bild 72261DA690F8 4Miniärten 'Toms thumb' gör skäl för sitt namn och ger ärter i ministadiet.

 

JPEG bild E6843E78AE04 1Till och med ett blomkålshuvud är på gång! Jag tror att det är en av de som såddes i växthuset i februari och har fått växa upp i lugn och ro.

måndag 11 september 2017 - 12:52

9/11 <3

Den 11 september för ett år sedan skrev jag ett sentimentalt inlägg om hur den dagen för alltid har förändrat våra liv. 9/11 för alltid heter inlägget och hittas här. I år tar jag en aning mildare version fastän den här dagen fortfarande är lite känslig.

Idag klockan 8:50 var det exakt 3 år sedan vår Milea föddes. Tänk att tre år har gått så fort och att vi har en så galen och vild liten dam i huset. Till helgen stundar det kalas, men redan idag ska vi fira med kaffe och tårta när de kommer hem från dagis. Jag tog en ledig dag så att vi skulle hinna sjunga upp födelsedagsbarnet (som blev vettskrämd av att bli väckt av vår sköna stämma) och överräcka ett par väl utvalda presenter.

millilitenmillisfodelsedag

Det finns inte mycket som slår fjolårspresenten -ringarna från polkuped- men jag tror att en kattunge kan komma på en ganska god andraplats. Kissen heter Siri, men hittills har hon mest gått under namnet Skrållan bara för att hon är så pytteliten och försvinner hela tiden. 

 

JPEG image 5FA47E18645E 3

Den traditionella födelsedagshelikoptern landade förstås på födelsedagsbarnets frukost. Nu ska jag tömma kamerans minneskort så resten av födelsedagen kan dokumenteras i lite bättre kvalitet.

 

Ps. GRATTIS ALLA ANDRA SANDROR PÅ NAMNSDAGEN!!

söndag 11 september 2016 - 22:55

9/11 för alltid.

Nine eleven (9/11) ja. För 15 år sedan gick jag i högstadiet, i åttan tror jag. Vi skulle äta lax i ugn och klyftpotatis, och efteråt hade jag inbokat en internet-tid vid biblioteket. En fling jag hade på den tiden sms:ade om en skyskrapa som brann i New York och den där laxen blev uppäten (knappast avnjuten) i vardagsrummet den tisdagskvällen. 11 september är också min namnsdag, så grattis alla Sandror!


 

För två år sedan fick 9/11 en helt ny innebörd för oss, om än fortsättningsvis lite väl dramatisk, så en mycket bättre innebörd. Två dagar tidigare när vi i vecka 35 gjorde ett rutinmässigt ultraljud för diabetiker (Det heter typ varje vecka efter 35:e graviditetsveckan) tyckte läkaren att babyn växt väldigt snabbt och verkade stressad. Det gjordes ett fostervattenprov* och redan nästa dag blev jag inringd till BB. Babyns stressnivå var hög, men lungorna tillräckligt mogna för ett kejsarsnitt.

Entré gjorde ett friskt flickebarn. Men bara en minut in på livet förändrades hennes hjärtrytm. Dubbelt så många slag som det är tänkt att en nyfödd ska ha. 260 per minut, om jag minns rätt. Hon togs från operationssalen upp till intensivvårdsavdelningen för nyfödda, fick medicin och efter en halvtimme hade det lilla, nyfödda hjärtat sinusrytm igen. Inte konstigt att det känns som att man är barnläkaren evigt tacksam.

millisbirth

Vi fick bo på avdelningen ett par veckor, med ständig hjärtövervakning, blodprov och hjärtultraljud. Samtidigt hade vi Leon 1 år och 8 månader här hemma, som vi också behövde ge vår tid. Det var tillräckligt tungt fastän det bara handlade om två veckor. På det medicinering 3 gånger per dag i minst 6 månader (beroende på om pulsen skulle hållas normal och uppföljningen visade att hjärtat inte belastats. Vi fick anvisningar om hur vi kollar att pulsen är normal och NÄR det är skäl att kolla. Skulle pulsen fördubblats hade vi behövt tillkalla ambulans 

Vi hade tur på alla vis. Inte en gång behövde vi åka ambulans. Inte en gång behövde vi ens misstänka ett nytt Supraventrikulärt takykardi-anfall (SVT). Om det var en engångsföreteelse eller om medicineringen (betablockerare vars uppgift var att se till att pulsen inte steg alltför mycket och på det viset förhindra ett nytt anfall) gjorde det kommer vi aldrig att få veta. Idag är hon friskförklarad sedan ett år tillbaka, och rytmstörningen tros ha växt bort.

 

millitwo

Idag blir Milea Aina Fredrika 2 år. En riktig busunge som vi förvånas över och fascineras av varje dag. En dockmamma med crazy cat lady-tendenser. En klätterapa utan gränser. men framförallt Myson i vårt liv. Pussar och kramar delas dagligen ut till alla familjemedlemmar. Ömma smekningar på kinden och ett -"mammaa" så mjukt att man smälter genom golvet. Så liten men ändå så stor.

 

*Aningen obehagligt att en nål sticks in i magen, men värst var det ändå trycket på magen så att den skulle hållas stilla.