Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'omställning'

För dem som kämpar om ett tryggt liv

Skrivet av Sandra Neuman 08.10.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Det är obehagligt när våldsamheter och tragiska händelser kommer nära. Caroline skrev igår om det som hände i Jakobstad, som bara är 20 minuter från Nykarleby. Det blev droppen för Caroline, och gnistan för mig. Jag har i ett par veckors tid tänkt skriva något om det som drabbade vår småstad för två veckor sedan och sorgen som legat kvar i luften. Jag har bara inte haft modet att skriva trots att alla de här känslorna funnits där och velat ut i världen. Nu är det dags.

Det var tisdag för två veckor sedan. Jag hade hämtat barnen från dagis och skolan och efter att vi druckit kaffe med min mamma körde vi hemåt. Kyrkbron renoveras och det betyder att alla som vill från västra sidan av Nykarleby måste köra runt Juthbacka. När vi passerar juthbackabron står en polisbil, ett par andra bilar och ett gäng med ungdomar på bron. I förbifarten noterar jag bara hur ett par ungdomar sitter på en bänk och en polis står nerbjöd som för att trösta. I mina tankar har det inte hänt något mer allvarligt än en mopedkrock.

Chocken kommer på kvällen när vår enhetsskolas rektor skickar ut ett meddelande på kommunikationsappen wilma. En person har hittats död och det är elever (BARN!) som hittat kroppen. Känslorna är så många den kvällen och jag kan nästan inte lämna barnens rum efter att de somnat för natten. Vi vet inte ännu vad som egentligen har hänt annat än att det är en person som hängt sig i ett träd vid ån. I en småstad som Nykarleby går djungeltrumman het direkt något händer, men den är lite trasig så det klokt att inte tro på det man hör förrän infon bekräftas som sann. Den här gången pratades det om allt från en invandrarflicka till en man från vörå som tagit sitt liv. Oavsett personens ålder och bakgrund så är det en människa.

Nathanael hade väntat på besked om sin asylansökan i fyra år. Han hade ett arbete där han var omtyckt, vänner och ett liv här i Nykarleby. Då rycks mattan undan för andra gången när det kommer ett negativt beslut -igen. Du har allt du behöver i en trygg liten stad i ett tryggt land och får veta att allt det här ska tas ifrån dig och att du ska skickas tillbaka till en otrygghet där du har ingenting. På något vis kan jag förstå Nathanaels val att avsluta sitt liv där och då. Vilken hopplöshet och tomhet han måste ha känt den där eftermiddagen.

Cymbidium

Här skriver YLE om händelsen och länkar
vidare till artikeln om manifestationen.

 

I våras kom jag av en slump i kontakt med flyktingvännerna här i Nykarleby. Via tillsammansodlingen satt jag plötsligt en kväll och drack kaffe med människor jag inte kände, en kultur jag inte hade någon kunskap om och ett språk jag inte kunde kommunicera på. Den kvällen iakttog jag mest, upplevde deras glädjande personligheter och försökte lyssna till knaggliga konversationer på svenska. Bara för att jag satt där den där timmen förändrades min uppfattning om invandrare. Jag kan inte säga att jag varit rädd, men okunskapen om en kultur jag inte känner till är skrämmande och jag har helt enkelt inte vetat hur jag ska vara mot de här människorna. Så tror jag att det kan vara för många, att det är okunskapen som är mest skrämmande.

När Nathanael tvingades välja bort sitt liv väcktes något i vår småstad. Manifestationen för alla lika värde två dagar senare samlade hundratals medmänniskor för att stå upp för att ingen människa ska behandlas sämre än den andra. Det är inte okej att vi som är födda i Finland har våra fina hus i trygg miljö med hela familjen tillsammans gör på det här sättet. "Du är inte värd det här", så känns det. Fyra år är en lång tid att gå och vänta. Det är alltför lång tid att gå och hoppas på att livet ska kunna börja om.

Tack och lov för att det pratas om att tiden mellan en asylansökan och ett beslutet ska förkortas. Ingen ska behöva ligga i en hög med andra ansökningar i så många år bara för att tas ifrån allt man hunnit bygga upp under den tiden. Ingen som redan kan språket, har ett jobb, vänner och ett liv ska behöva sparkas ut på det här sättet.

När du möter en invandrare på trottoaren. Tänk på att det är en människa. Säg hej, önska dem en bra dag. Det är ett första steg i att skapa ett stabilt samhälle där alla är välkomna och ingen blir tvingad till att ge upp sitt liv.


Är du beredd?

Skrivet av Sandra Neuman 02.10.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag hajar till när jag ser den här flyern. Vad är det som menas? Är det risk för att det blir en kris här i vårt trygga Finland? Typen har ju militärkläder, väntar vi krig på riktigt?  Krig är en av mina värsta mardrömmar tillsammans med bränder och jordbävningar. Så läser jag vidare och inser att det inte är frågan om bara de värsta sorters katastrofer, som de i mina mardrömmar.

1B86A653 BEDC 4592 8781 8B42893BAF78

Höstrusket fortsätter och jag blir påmind om
att fylla på batterilagret till ficklamporna

 

Vi minns stormarna i början av året, de där som släckte ner stora delar av österbotten och tvingade folk leva i mörker många, många timmar. Alla klarar ett par timmar, men redan då behöver man kanske börja fundera på måltider och kaffekokas och sånt. Min mamma är en klok kvinna och har efter det där skaffat en krislåda med diverse innehåll som behövs för att klara av ett par dagars strömavbrott. Jag tror att vi kan klara oss ganska långt på det vi har i vår frysbox om vi stänger in oss i köket där vi har en liten kamin att elda i. Katterna kan skaffa sin mat utomhus som de ju ändå för det mesta gör. Det är egentligen bara vatten som vi inte har bunkrat upp med.

Jag vet inte om den här planen håller för oss, därför tänkte jag att jag ska gå på den här föreläsningen så får vi se hur läget ser ut efter det. 


Helg med tillsammansodlingen

Skrivet av Sandra Neuman 26.05.2019

De två senaste dagarna har varit lite extra roliga när vi byggt upp tillsammansodlingen här i centrum av Nykarleby. Natten till lördag drömde jag stressdrömmar om att det var så hett att ingen av deltagarna dök upp, men så blev det inte. Både den regniga lördagen och idag när solen stundom värmt ordentligt har det varit full rulle i odlingen.

Det är svårt att beskriva känslan av 10+ personer som bara fungerar stillsammans utan vidare direktiv. Jag och Ida som är projektledare har gång på gång fascinerats av hur snabbt och smidigt allting har byggts upp och hur vackert det kan vara med femton odlingslimpor plus ett potatisland.

Tillsammansodlingar borde byggas upp lite här och var i hela Finland. Det är ett så enkelt sätt att skapa mat när man hjälps åt och använder alla de kontakter man har för att samla material, delar på jobbet och samtidigt får ett socialt engagemang i samhället. Framför allt har man väldigt roligt tillsammans!

tillsammansodling startodlingslimpor forsta lagretMileon regnigtIda halmodlingslimpor halm

På lördag började vi med att samla ihop kvistar, grenar och grovt material att bottna våra odlingslimpor med. Vi har räfsat hela hästhagen och girigt samlat ihop alla löv vi har kunnat hitta. Regnet föll men var inte alls till besvär utan snarare tvärtom. Det var rent av skönt att ha något som svalkade, och picnic i en lada är inte illa alls.

Odlingslimpans recept är enkelt. Bottna formen med paff och tillsätt grovt material som grenar och kvistar, sedan finare material innan du toppar med stallgödsel och slutligen matjord. Som grädde på moset används gräsklipp för att förhindra att ogräset får fäste samtidigt som det håller jorden fuktig och ger näring åt grödorna. Allt det här organiska materialet kommer brytas ner likt en kompost och bli superfin, maskrik jord att fortsätta odla i år efter år.

odlingslimpor 2tillsammansodlings folkredo for saddtillsammansodlings saddodlingslimportillsammansodlingen

Söndagen bjöd på lite vackrare väder, ungefär 3 kubik kärrad jord, gräsklipp, mera kvistar, löv och flera odlingslimpor. Slutligen kunde vi börja så våra frön som kanske kan ses som ett slags del-mål i vårt mål mot en fin skörd.


Vi ska odla tillsammans!

Skrivet av Sandra Neuman 03.05.2019

De senaste veckorna har bloggen fått ge sin tid till förmån för annat. Ibland har jag jobbat, ibland har jag varit på kurs och däremellan bara haft jättedålig inspiration. Men framför allt har jag haft fullt upp med ett jätteroligt projekt!

Minns du att jag skrev om omställningskursen i början av året? Den där helgen där vi reflekterade över klimatfrågor och den värld vi lever i. Då när vi diskuterade vad vi kan göra tillsammans för att stärka gemenskapen i samhället fick jag en idé som jag inte kunde släppa. Jag ville odla grönsaker tillsammans med andra. Delar man på det tunga arbetet kan man faktiskt tillsammans skörda mycket mer för mindre arbete. Jag såg redan då var jag helst ville hålla till och jag såg för mitt inre hur roligt det skulle vara att inte alltid behöva sitta i sin ensamhet och rensa ogräs.

Den där visionen då i februari sattes i rullning när Kredu tillfrågade Ida om odlingskurs och Ida i sin tur kontaktade mig. Vi har chattat, förkastat och sparat idéer, haft möte efter möte för att sätta planerna, ringt runt och kollat upp, beställt frön och marknadsfört lite i smyg.  Vi har kollat intresset och det har visat sig att ganska många är nyfikna på det här. Nu börjar det vara nära med projekt Tillsammansodling i Nykarleby. 

tillsammansodling

Precis som i visionen ska vi hålla till på det finaste stället i hela Nykarleby, med stöd både från stadens sida, Kredu och många enskilda personer som tror på det här.


Transition launch Nykarleby 16-17.02.19

Skrivet av Sandra Neuman 18.02.2019 | 1 kommentar(er)

Nu har jag en mycket trevlig helg med många skratt och tårar bakom mig. Minns du att jag under sevendays miljövecka skrev om "En weekend för miljön"? När jag skrev den texten visste jag egentligen inte alls vad det hela skulle gå ut på, men jag visste att jag ville veta mera om hur jag kan bädda för framtiden när det kommer till mina egna och alla andras barn.

 

IMG 6356

 

Men vad är omställningsrörelsen egentligen? Skrämmer namnet dig? Jag ska vara ärlig och berätta att jag ogillade namnet ganska mycket redab före helgen. Det låter så dramatiskt och sekt-liknande att gå på en kurs för att lära sig om omställningsrörelsen och bli en del av den.

Jag lovar, omställningskursen var allt annat än skrämmande klimatpropaganda. Istället fanns mycket fokus på att stärka oss både som en grupp människor och som egna individer. Hitta våra egna tankar när det kommer till att ta hand om naturen. Vi människor tillhör också naturen, vi är bara inte alltid så bra på att ta hand om den.

 

IMG 6363

 

Rent praktiskt kan det innebära så många olika förändringar. Jag skulle exempelvis vilja samla ihop ett gäng som vill odla tillsammans. Då hänger skörden inte bara på att en person rensar bort ogräset och vattnar när det behövs. Tillsammans kan man dela på det arbete som krävs för att få till en grönsaksodling.

En annan grej vi pratade om är att dela på det vi har. Dela på maskiner och verktyg (gräsklippare, snöslunga, trimmer, stege, röjsåg, saftpress, kvisthack, borrmaskin osv) och annat sånt som inte används varje dag. Att vara girig är så last year!

Du ser, det handlar inte om att genast bli en Mandelmann (fastän det skulle kunna vara ganska mysigt) utan mer att inspireras och börja där du kan. Att handla lokalt i tygpåsar, samåka, återanvända grejer och äta mer vegetariskt är en jättebra start och likt ringar på vattnet kommer det  lilla du gör att öppna ögonen på de runt dig.

 

IMG 6369

 

Den här artikeln på svenska yle ska du läsa. Där berättar Anna och Anna jättebra om omställningskursen och dess syfte. Och då om ett par dagar när jag har landat ordentligt efter den här omvälvande helgen ska jag skriva mer om mina egna känslor och tankar.


Weekend för miljön

Skrivet av Sandra Neuman 29.01.2019

Att jag sitter här och skriver om klimatångest, Greta Thunberg och miljöpåverkan är meningslöst om jag inte själv också lever som jag lär. Det går att googla sig fördärvad och plöja genom hela internet i jakt på vad du kan göra för miljön.

eller om du har tur så ordnas det en kurs om precis det på en ort nära dig. Typ Nykarleby. Det är ganska centralt för alla i hela österbotten att ta sig till min vackra stad för att inspireras och visionera.

Under veckoslutet 16-17 februari finns möjlighet för alla att komma och lära sig om hur just du kan bidra på ett personligt plan men också som en del av samhället. Gisela Linde kommer från Åland och David Bennet tar sig hit ända från Sverige för att dra kursen åt oss i österbotten. Så att vi också kan bidra.

För att kunna göra en förändring för miljön måste vi bara börja någonstans. Kanske är det precis här det är vi ska börja. Samlas och lyssna på de som läst på, fundera tillsammans och försöka.

 

"Målet med omställning är att minska klimateffekterna

och stärka lokalsamhället."

 

SN anna gronkalDet här är Anna Jungarå, känd från dagens tidning där det också står om kursen, en sann självhushållare.

 

Jag känner klimatångesten hänga över axlarna nästan ständigt och ändå funderade jag ända tills nu om jag skulle gå på den här kursen eller inte. Hur tänkte jag där? Jag vill ju göra något för att mina barn och hela deras generation inte ska behöva känna den här samma skuldkänslan. Det måste finnas något mer jag kan göra än det jag redan gör, och det är DET jag vill lära mig och kommer att få lära mig på den här kursen.

 

SN grönsaker skördSN kålrabbiAtt odla egna grönsaker är ett ganska bra sätt att göra något för miljön.

 

Kom du också, jag tror att det blir en trevlig helg som sätter bollar i rullning. Vill du veta mera om evenemanget kan du klicka in dig på facebook, eller ta kontakt med någon av kursplanerarna. Anna Jungarå eller Anna Övergaard.

 

Tycker du att det låter intressant?