Visa inlägg taggade med 'palsternacka'
Kungens stjärtlappar
Också idag sken solen och då passar det utmärkt att fortsätta gräva ner bokashihinkar och förbereda odlingslådorna inför vintersådder. Det lär bli kallare nu så det här var kanske sista dagen med jordigt trädgårdsarbete för i år.
Visste ni att odlare i allmänhet mår bättre? Att ha händerna i jorden är hälsosamt och ger energi, det är därför du ska gå barfota på sommaren också.
Dagens skörd bestod bland annat av en gigantisk morot, den tillsammans med andra morötter och palsternackor blev en stor hög grönsaksbiffar. Eller "Kungens stjärtlappar" som min mamma namngav grönsaksbiffar till när jag var liten.
Nu spirar det!
Solskenspromenaden hem från jobbet igår gav mig så pass mycket inspiration att jag bytte kappan mot trädgårdsjacka och gick ut. Mina händer har längtat efter jord.
För att ha något slags mål bestämmer jag mig för att gräva ner bokashihinkarna (det är riktiga surdegar som lätt lämnar stå ett halvår innan jag tar tag i dem). I mina tre mest sydliga pallkragar hade jag vitlök i somras och tydligen har jag skördat slarvigt. Här och där finns vitlöksklyftor med utskjutet skott . De gräver jag ner igen och hoppas att jag minns var de är.
Jag skördar ett par palsternackor och morötter och tänker att det skulle sitta fint med grönsaksbiffar den här helgen också. Så länge vädret är milt behöver jag inte bekymra mig om hur jag ska ta tillvara på det som fortfarande finns kvar i landet. Det är bara att hämta in när det behövs.
Till och med sallaten på friland är jättefin ännu. Det är inga stora historier vi pratar om och de växer inte längre eftersom ljuset är för dåligt nu, men de smakar gott ändå.
Säg det onda (varm senhöst) som inte för något gott (möjligheten att odla) med sig!
Nu är tid att hamstra
Nu har jag börjat ställa i ordning inför vintern i köksträdgården. De sista vintersquashen är plockade och själva plantornas gigantiska grönmassa undanröjda. Jag behövde hitta de två odlingslådor som de hade tagit över för att kunna förbereda inför vitlöken.
Grönmassan kan jag sedan använda när jag ska bygga upp mer bänkar att odla i. Det blir som en slags kompost att odla i.
På övre bilden ligger min handske på ett berg av grönt. Det gröna är EN enda zucchiniplanta. På nedre bilden tossar mina hönsisar runt och njuter.
Sommarmorötterna är upptagna liksom rödbetorna och en del palsternacka. Vintermorötterna får stå kvar ända in i det sista, och palsternackorna kanske till och med över vintern. Det beror på hur jag orkar med planen att steka rotsaksplättar och frysa in för alla snabba middagar som brukar behövas i småbarnsfamiljen.
En del av morötterna är gigantiska och jag förstår äntligen kraften i att ge näring till grönsakerna. De här har fått kissvatten i början av sommaren och det verkar de ju ha gillat.
Det finns hur mycket som helst kvar att göra utomhus innan det blir kallt på riktigt. Jag har så mycket mangold och persilja kvar i landet, och den vill jag hellre ha i frysen.
Jag hann också slutskörda (=skörda allt som finns på plantan) bönorna i växthuset. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle få plocka stora fina haricot verts i september! Men så är det i år, det är en varm höst vi har och det är mycket som liksom har pausat under den hetaste sommartiden och kommer igen nu när temperaturen blir mer hanterbar.
Det utlovas svalare väder, men ingen nattfrost ännu den närmaste tiden. Jag i min tur hoppas innerligt på att det blir en lång och varm höst, låt oss säga fram till slutet av oktober åtminstone. Då vore jag lycklig.
Fråga: Vill du se en vlogg från köksträdgården?
There there! Så så!
Varje år är det samma sak. När ska jag så? Vågar jag så nu redan? VAD kan jag så?
Sedan gammalt heter det att man ska så när jorden reder sig, när jorden är brukbar eller när frostrisken är över. Men många av oss som odlar nu, sår på hösten, på vintern eller på våren så fort snön smält undan. Ganska rebelliskt egentligen. Det går och för många spar det hemskt mycket energi och tid. Allt handlar bara om att välja rätt grödor.
Till en början kan det vara lite hjärnvrickning att ändra på det som finns inpräntat både hos oss och på fröpåsarna. Jag har i flera år följt med hur Sara Bäckmo sår och skördar året om, men zon 3 i sverige motsvarar huvudstadsregionen här och jag har inte haft modet att själv pröva på. Det var när jag råkade glömma kvar vintersallat i en odlingslåda på hösten och sedan kunde knapra på den redan tidigt nästa år som gav mig mod.
Jag vet att jag har mycket att göra i maj och också i juni och precis därför har jag försökt skynda på med sådant som behöver sås tidigt för att hinna bli skördeklara innan vintern. Mycket har jag förodlat men åtminstone morot, palsternacka och svartrot gillar inte att växa i en kruka och sedan störas med en omplantering, så de måste jag så direkt på friland.
Med tiden kommer den rätta timingen också. Alltså så där så att man kan pricka in sådden vid en längre period av varmt väder istället för väldigt omväxlande och ostadigt. Naturligtvis är det bra med lite regn också, men bevattningen kan jag ju faktiskt styra över med vattenkannan.
Nu kan ni alla springa ut med fröpåsarna i handen och så morötter och palsternackor!
(Grön)sakletarens fynd
I en av odlingslådorna i köksträdgården stack det ikväll upp ett par gröna grejer. Visste ni att man kan lagra purjolök i jorden också här i våra trakter? Det är bara lite svårt när man i kallaste januari skulle vilja använda den i en kycklingsås och det förutom tjälen också finns ett par meter snö ovanpå. Istället går det bra att skörda purjon och sätta den i jordfyllda hinkar i jordkällare/källare/svalskåp/växthus eller annat motsvarande förvaringsutrymme. Åtminstone alla alternativ förutom kallt växthus borde hållas frostfria så att det går att använda av purjon när som helst.
Nu hade jag inte medvetet lagrat purjon i jorden ute i det fria... om jag minns rätt var det såna pyttepurjon det handlade om att jag inte ens brydde mig om att ta in dem. Eller om jag faktiskt experimenterade så hejvilt att jag lät dem stå kvar. Jag minns faktiskt inte, men där fanns de nu iallafall, fullt användbara små minipurjon.
Tillsammans med purjon odlade jag palsternacka. Att odla de två tillsammans inser jag i efterhand att är riktigt dumt gjort. Palsternackan får sån stor och yvig blast att purjolöken inte har en chans att växa sig stor. Gjort är gjort och att jag upptäckte mitt misstag är faktiskt en vinst i sig. Hur som helst går palsternacka lätt av när man skördar, så också i höstas. Det går utmärkt att ta upp dem med grep om blasten går av -det vill säga om man minns att göra det ja. Tydligen lämnade två stackare kvar i jorden, och de har nu börjat skicka ut ny blast för att påbörja sitt andra år. Tyvärr kan jag inte låta dem stå kvar eftersom jag tänkt gräva om den här lådan för att höja upp. Palsternackan blommar på sitt andra år så det hade varit roligt att få ett sånt inslag i köksträdgården. Om jag då inte får för mig att flytta dem så får jag helt enkelt "glömma" några i jorden ett annat år.
Följdfråga. Blir det tråkigt med min dokumentation om hur våren framskrider i köksträdgården? Vill du hellre läsa om något annat? Vad?
Coleslaw på rödbetsblast och grönsaker i ugn.
Här kommer det första inlägget i sann #levlokalt -anda. Nu har jag mycket grönsaker i egen köksträdgård, men jag utgår från att det oftast finns en grönsaksproducent i vad som kan räknas till lokalt (ju mindre transporterade råvaror desto bättre!). Och ännu en gång slår jsg ett slag för reko-handeln som handlar om direktkontakt mellan producent och konsument (tål att upprepas hur många gånger som helst).
Till den här måltiden hade jag bra också kunnat tänka mig att servera lättkokta bönor från den lokala gränsaksodlaren och ett fantastiskt gott eko-knäckebröd från Sundby hembageri!
På lördag rökte vi en (icke lokalproducerad den här gången) lax och sparade en bit till nästa dag. Det var den fiskbiten som blev vår utgångspunkt när vi tillredde kvällsmaten på söndag och insåg att vi inte hade quinoa som vi trott. Det är när man plötsligt måste ändra sin plan som man är som mest kreativ, det vet ni väl?
Vi hade morot, palsternacka, rödbeta (egen), fänkål, lök (egen) och vitlök (egen) som vi skar upp ganska smått (mindre bitar/skivor blir mycket fortare färdiga), ringlade rybsolja (det finns till och med kallpressad rypsolja tillverkad i jeppo), saltade, pepprade och skjuts in i ugnen i ca 20 min och 200-ish grader.
När man köper rödbeta från en odlare så finns sällan blasten och bladen kvar, men när man skördar betorna i egen köksträdgård precis innan den ska användas så finns alla delar fortfarande kvar. Jag antar att det är så att bladen vissnar ganska fort efter skörd när den lagras för betans skull, så därför skärs den bort. Men om man pratar med odlaren kan man säkert få köpa rödbetor med blad och blast kvar.
Rödbetsblad är smakrika, vackra och smakar både rödbeta och sallat. De här kan man använda istället för kålen i coleslaw för att få lite variation. Stjälkarna kan man också hacka ner och använda på samma sätt.
LAGOMBACKAN COLESLAW (ursprungsreceptet)
Strimlad vitkål*
Majonnäs (helst egengjord)
Turkisk yoghurt eller créme fraise
Salt
Peppar
*vitkålen går att variera till exempel med rödbetsblad och -blast, sallat av alla de slag, fänkål, kinakål. Här är det bara fantasin som sätter gränser.
Börja med att göra MAJONNÄS såhär:
Blanda 2 ägg (använd lokalt!), 1 msk ättika, 1 msk dijonsenap, 1 krm vitpeppar och 2 krm salt i en matberedare. Tillsätt ca 2 dl olja i en smal stråle under "omröring" till lämplig konsistens.
Blanda ihop alla ingredienserna till en coleslaw. Det är lite på tycke och smak hur torr eller klitchig man själv vill ha och hur mycket yoghurt och majonnäs som behövs (50/50 är ändå en ganska bra riktlinje), likadant med sältan.
"SÅ STOR!"
Hej köksträdgården! Förlåt för att du inte alls har fått någon som helst kärlek den senaste månaden. Du har lidit i tystnad, men jag tackar dig ändå för ditt visade tålamod. Du är modig och stark, och jag beundrar dig som låter dig stå stadigt trots hårda vindar och skyfall. Ändå levererar du fortsättningsvis godsaker som örter, ärtskidor, morötter, palsternacka och spenat. TACK!
Nu fick jag äntligen lite fart under fötterna och bränsle i energitanken för att städa lite och förbereda inför vinterhalvåret. Jag rensade ogräs i min låda för små jordgubbsplantor, grävde ner lite bortglömda perenner för vinterförvaring, flyttade min vintersallat lite närmare... och hittade en och annan överraskning.
Jag har sett att det växt någon kålsort i en låda och låtit den där växa. Jag har inte haft en aning om vad det varit för kål, men tänkt att det blir spännande att få se så småningom. Gissade på spetskål, men hade i min vildaste fantasi inte trott att det plötsligt skulle finnas ett stort och präktigt blomkålshuvud! Det var mig en överraskning som hette duga!
I samma odlingslåda har jag sett att det har växt en palsternacka, men inte tänkt på det desto mera. Någon palsternacka har jag nämligen inte satt i den lådan, så den har kommit dit av misstag. Igår när jag bestämde mig för att dra upp den fick jag en smärre chock över storleken på den! "Så STOR!" som fischers talande hund skulle säga (okej, lite off topic men jag tror att småbarnsföräldrar kan förstå skämtet).
Här är ett par suddiga bilder (det är svårt att fokusera med uppåtsträckt arm) av skörden. Det syns inte alls hur stor de är på den första bilden, så därför fotade jag igen med en russinask som jämförelse.
Palsternackan kan bli rotmos eller eventuellt skickas i frysen. Blomkålen blir antagligen också någon slags mos en passande dag.
Som en perenn kom jag igen!
Hej trädgårdsvänner!! Nu är det nog dags att sparka igång den här bloggen igen efter vintern och det tjocka snötäcket. Det blev lite abrupt slut med trädgårdsgörat efter trädgårdsvisningen i augusti... Jag var som ni kanske minns väldigt gravid redan då, och bara tre veckor senare föddes vår lilla dotter (fem veckor för tidigt). Milea blir redan ett halvår nu nästa månad, och är en stor (nåja, inte riktigt) och duktig flicka.
Det enda vi gjorde den hösten var att skörda grönsakslandet i slutet av september. Jag som hade tänkt hinna sätta vitlök och så grönkål till våren, men nu blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Fruktträden har inte haft galler runt sig i vinter, växthuset städade jag snabbt ur runt julen när jag satte upp belysningen och mjölkkärran har stått under drivor av snö. Ja det säger en hel del.
Ur eget land fick vi väldigt många palsternackor, morötter, några rödbetor och en handfull svartrötter att sätta i källaren (+ en stor mängd grönkål i frysen). Eftersom vi hamnade till BB i förtid missade vi en REKO-grönsakslåda som vi sedan fick ut i form av rotsaker istället, så vi har haft mat hela vintern ändå, och nu vet vi också att det går bra att förvara i vår källare (förutom purjon som inte gillade läget).
I nuläget har jag förvällt och fryst ner skivor av palsternacka att göra babymat av, purjon frös som sagt, och det enda som finns kvar i kylskåpet är rödbetorna. Jag har insett att det som krävs är ett stort lager av grönsaker för att man ska våga använda det också. Så funkar iallafall jag, att det behövs en viss mängd för att jag inte ska "spara" (eller vara kniido som vi skulle säga här).
Vi står inför en ny säsong! Fröbeställningen skickades iväg igår och redan på eftermiddagen postades paketet från Nämpnäs. Jag satsade på att ta alla frön från en inhemsk firma, så kan jag lita på att det är grönsakssorter som passar vårt klimat (Ni ser, jag har inte riktigt tid att sitta och läsa på alltför mycket i år). Varje höst säger jag att nästa säsong ska jag bara ha det här och det här... I år var jag modigare än någonsin och klickade hem frön till flera olika baljväxter, sallader och spenat. Jag känner mig förberedd och som att det är nu jag ska sätta energin på grönsakslandet.
Jag har redan många olika projekt på gång, så bloggmaterial finns det i mängder! På återseende!
Mera sol!
Härom kvällen tog min man tag i spaden och skyfflade mylla i två odlingslådor så jag fick så palsternacka och spenat. Palsternackan tar sån god tid på sig att bli skördeklar att man väl egentligen borde så den då fort det bara är möjligt. Jag har förhoppningar om att resten av landet också skulle vara sått och klart innan juni (förutsatt att jag har planerat rätt antal odlingslådor för årets sådder).
Så länge jag sådde mina grödor startade Daniel motorsågen och fällde ner den tredje och sista pilen på "bakgården". De två första fällde vi för två år sedan när vi anlade trädgårdslandet, och nu fällde vi den här för att få in mera sol till grödorna. Vi ska ännu fälla en stor hägg, som kanske är den största soltjuven, så får vi in största möjliga mängd solsken!