Visa inlägg taggade med 'passionsblomma'
Passionen på insidan
I växthuset har det i sommar blommat väldigt vackert med djupt varm-lila passionsblommor. I hopp om att försöka övrvintra passionblomman grävde jag upp den och har den i tamburen där vi har lite svalare än inne. Där högt upp vid taket finns det en blek blomma som försöker kämpa och överleva den omställning det är att plötsligt finnas i vårt torra inomhusklimat.
Den är blek, men riktigt vacker ändå.
När ens passionsblomma får frukt
Det här har jag aldrig varit med om förut, att en passiflora utvecklar en frukt efter att ha haft sin fantastiska blomma. Tyvärr är den här sortens passiflora (P. caerulea) inte den som ger en god, syrlig frukt. Det lär till och med vara så att fruktskalet kan vara helt tomt, en så kallad skenfrukt. Trist! Finns det inga frön i skalet har blomman inte blivit pollinerad. Har jag tur nu så har en humla eller annan pollinatör varit i växthuset och gjort sitt jobb, och isåfall får jag frön till nya passionsblommor.
Att odla passionsfrukt kräver för det första en annan sorts passionsblomma, en passiflora edulis. För det andra borde den få stå i tropiskt varmt klimat under hela året. Så jag får nog nöja mig med att ha passionsblommorna för blommornas skull och köpa frukterna i butik.
Jag är lite experimentlysten och tänker låta frukten hänga kvar i växthuset, se om det kommer några frön och sedan om det är så, så nya plantor till nästa år.
Filmklipp: Växthusstatus
Efter studentveckan är det som att luften går ur mig. Puff. Därför har jag de senaste åren prickat in så att jag kan ta semester exakt i samma stund som examensrosorna sätts i vas hemma hos de utexaminerade. Det brukar behövas, och i år mer än någonsin. Allt har suttit i ett sedan april och den viktiga återhämtningen har blivit lidande.
Semester, som sagt. Ett par dagar har jag hunnit vila och det syns redan på blodsockret att stressen släppt. Hela maj har jag gått med högt blodsocker som en följd av stress, adrenalin och en massiv trötthet. Det är inte högt bara för att jag glömmer att ta insulin (det gör jag också väldigt ofta), men stress och adrenalin har en slags seg effekt som gör det omöjligt att korrigera. Tröttheten blir i sin tur värre när blodsockret är högt och så är den onda cirkeln sluten.
Det om det. Du ska som motvikt få en filmsnutt från mitt växthus. Att plantera ut min passionsblomma tror jag att var ett superbra drag. Nu får jag njuta av vackra blommor och ljuvlig doft när jag sitter på min stol och mediterar under regnigare sommardagar.
It's all about the växthus
Årets flygaredag bjöd verkligen på en hel del flygare. Blåsten har gjort att både skräp, kläder på tork och fiberduk blåst omkring. Dörrar som inte är ordentligt låsta flyger upp och gör så att växthuset blir som ett segel som fångar vinden. Blåsigt som tusan.
Bara jag stängde dörren om mig kunde jag sitta i lä i växthuset. Rensa bort våtarvet som fått blomma och sprida sina frön förra året. Plantera ut tomaterna. Vattna. Hänga upp solskydd. Bara göra det som faller på. Däremellan får jag avbryta barnens syskonbråk för att förhindra att någon blir ledsen. Men i det stora hela är det väldigt skön stund.
Det sägs att man ska bygga tre hus innan man vet hur man egentligen vill ha planlösningen. Undrar om det samma gäller växthus? Det är tredje året med det här stora växthuset och tredje designen invändigt. Efter första året placerade jag om alla odlingslådor och slängde in en odlingslimpa i mitten. I år har jag plockat bort hälften av pallkragarna och byggt limpor vid gavlarna. I mitten har jag bokashibottnade murarbaljor med tomater i. Det funkar kanske, eller så funkar det inte alls.
För att få till en riktigt grönskande miljö har jag satt ut två passionsblommor. Tidigare ett år hade jag egensådda passionsblommor i det lilla växthuset och då frodades de ordentligt utan att ge blommor. Med köpta krukor hoppas jag på de fantastiska blomstren.
Säsongsavslutning
Det börjar vara dags. Trädgården har gjort sitt för den här säsongen, och förtjänar en vinterlång semester.
Sommarblommorna ska tas upp ur krukorna (sommarrudbeckian vill aldrig sluta blomma, men det mesta har ruttnat bort, så det är inte så fint som det ser ut att vara), diverse rekvisita städas undan, möbler tas in, växter planteras ner och frön samlas ihop. Det känns som ett evighetsgöra när man börjar på, men så är det så skönt i själen sedan när man är färdig och bara får invänta nästa vår istället.
Jag brukar inte riktigt ha höstplanteringar, erica och calluna i krukor... Inte sedan vi bodde i Vasa och anävnde den inglasade balkongen ända in i november, för då hade jag höstblommor så det smällde om det. Men nu för tiden när jag har trädgård njuter jag av den så intensivt på våren och sommaren att jag är nöjd med att "flytta inomhus" när hösten kommer. Dessutom blommar både kärleksörten, solrosorna, solhatten och strålrudbeckian ganska långt in på hösten, så jag behöver inte pryttla på med en massa köpisblommor om jag inte riktigt gärna vill. I år har jag en stackars liten calluna på verandan, men det bara för att jag använde den i en blombukett i helgen och inte klippte av allt.
Växthuset är nästan helt urstädat nu. Det enda som återstår är tomatplantorna, och de tänkte jag att skulle få vara kvar så länge det finns tomater kvar och värmen hålls i luften. De har gett så stor skörd, att det heller inte harmar om de fryser bort redan nu.
Jag känner inte till vinrankor särskilt bra, men någonting säger mig att 'chardonnay' inte är något som kommer att överleva våra vintrar här. Lyckligtvis visade det sig att stocken jag fick från jobbet inte alls är så gammal som man kan tro vid en första anblick. Det är en död och torkad vinstock som agerar klätterpelare åt två unga 'chardonnay'-plantor på vardera sida... så om de dör är det ändå inte hela världen. Jag satten er dem i växthuset som ett experiment.
I växthuset har jag haft nerplanterat både avokado och passionsblomma nu i sommar. Den sistnämnda härstammar från frön ur en passionsfrukt köpt i vanlig mataffär, och är mest bara ett experiment för att se hur länge jag får den att överleva. Jag sådde fröna förra våren, och glömde mitt eget exemplar (jag gav bort ganska många) i skuggan av uthuset under sommaren så den växte väldigt långsamt. Till hösten tog jag in den och hade den som krukväxt under vinterhalvåret och nu i vårast när jag fick växthus satte jag ner den där.
Som ni ser trivdes den utmärkt i växthuset och mätte kanske 3,5 meter när jag planterade ner den i en stor plastkruka och tog in den inomhus. För att få den att överleva den mörka vintern var jag tvungen att klippa bort det mesta av rankorna, men jag får trösta mig med att den antagligen växer lika bra nästa sommar.
Jag tror att det här inlägget får vara någon sorts avslutning för trädgårdssäsongens bloggande. I fortsättningen kommer jag nu som då droppa in något inlägg om krukväxter, lite om julblommor närmare julen, och eftersom jag snart också återgår till mitt jobb som florist kan det hända att en och annan intressant snittblomma kan komma på tal. Om det är något specifikt ni vill veta så går det bra att önska inlägg, tips eller liknande så ser jag om det är något jag kan hjälpa med. Annars syns vi till våren när trädgårdssäsongen tar vid!
TACK för att ni har läst!