Visa inlägg taggade med 'salla'
Skördefest i juli
Det beror kanske på värmen vi hade i juni, för nu lurar jag mig själv att det är slutet av sommaren, augusti och skördetid, ni vet. Jag har varit lite besviken över att det inte blev till någon större mängd mat i vår köksträdgård och att inte ens ärterna har hunnit blomma. Jag trodde den här säsongen var körd.
Men så är det bara juli och inte ens halva månaden har gått ännu. Det här är tänkt att vara högsommaren, men numera är det här kanske bara sommar och att högsommaren kommer först i augusti. Årstiderna är helt upfuckade.
Så tittade jag istället på Sara Bäckmos youtubekanal och hittade gnistan igen. Egentligen spelar det ingen roll vad det står i kalendern, jag hoppas innerligt på en lång och varm sensommar, och sedan odlar vi det som går att odla.
Igår kunde jag skörda en hel del rödbetsblad, mangold, sallat och till och med ett par kålrabbi! Jag älskar kålrabbi och har varit förtjust i den rotsaken ända sedan fammo och faffa odlade sådana och fammos skivade kålrabbi åt oss att äta. Likadant med rovor.
Det är mina livs första egenodlade kålrabbi, och förstås mycket godare än köpta (även fastän de bara kommer från torget). Nästa år ska jag bara ha grönkål och kålrabbi, har jag bestämt redan nu. Det där med vitkål, broccoli och blomkål är inte riktigt min grej. Självklart skulle det vara fantastiskt att kunna odla så mycket broccoli att vi kunde fylla frysen, men så finns det faktiskt närodlad och obesprutad att köpa och frysa in. Det är tur att vår överlevnad inte hänger på om jag lyckas odla fram ett lager av rotsaker till vintern eller inte.
Vi har faktiskt en pytteliten blomma på G på en broccoliplanta, men om den kommer överleva och bli mat åt oss, är en annan sak. Det kan hända att den snarare blir mat åt de här håriga typerna.
Men så är det ju faktiskt bättre än att plantorna ser ut på det här viset... j*la kållarver.
Rödbetsblad har jag inte använt till annat än coleslaw, men jag gissar att användningsområdena är ungfär de samma som spenat, så därför chansar jag och fryser ner så får vi prova på att göra en soppa sedan och se om det smakar för något. Mangold tror jag också att går under samma rubrik, så de frös jag också ner.
Jag förväller inte bladgrönsaker alls före jag fryser ner dem. Till först förvällde jag faktiskt grönkål, men så blev det så stora mängder och tog sån tid att det inte kändes som att det var värt det. Nu är det så enkelt att bara plocka, bunta ihop i en påse och sätta i frysen.
En härlig syn!
After work -garden style
Jag har hört att folk brukar syssla med after work. Det är inget jag orkar med så där till vardags. Men på lördagarna när vi inte har öppet lika länge så kan det hända att jag slår till med lite after work, typ att städa hönshuset.
Idag blev det en annan typ av after work -sådd.
''
Först och främst behövde jag få ner svartrot-fröerna i jorden, så att de så småningom kan börja utvecklas. Men eftersom svartrot växer jäääääättelångsamt och ska skördas först i höst någon gång, så sådde jag olika grejer mellan raderna med rotfrukt (det blev en rad med rödbeta i mitten). Lite olika vintersallat, men eventuellt kan det vara aningen tidigt och risken finns att de fröerna hinner ruttna bort.
Jag hade några färdigt drivna plantor av vintersallat (den som heter något med 'verte...' tydligen 'verte de Cambrai' efter att jag kollat). Om de klarar av att utplanteras på det här viset har jag ingen aning om, men det kommer jag aldrig heller att få veta om jag inte testar. Samma sak gäller med vintersallats-sådderna som kanske ruttnar -det får jag aldrig veta om jag inte provar. Och om det misslyckas, så kan jag bara så på nytt vid ett senare tillfälle.
Det fina med att ha hönsens rasthage mitt i köksträdgården, är att man altid har sällskap. Prillan här på den nedre bilden är en av orginalhönorna som snart har varit här i ett helt år. En väldigt skön böna som har ruvat fram många många kycklingar. Det är också hon som bossar över de 14 små kycklingarna vi har i hönshuset nu också, men idag tog hon tydligen en morsvila i hagen.
Här i bäddarna kommer det snart att titta upp många små vitlöksstjälkar.
Äntligen börjar man se skymten av töväder och synliga odlingsbänkar. Och översvämning. Det är katastrofalt mycket vatten precis överallt. I växthuset står vattnet halvvägs upp på stövelskaftet när jag i själva verket bra skulle kunna börja driva upp plantor där så småningom. Slöseri med utrymme och varmluft vill jag påstå.
Avslutningsvis, den viktigaste bilden på hela dagen. Bevisens bevis på att det är nu det är på gång.
En tiny liten snödroppe-knopp!!!! Ett sant vårtecken! ...och tänkt, nu har vi ännu två lediga dagar att ta vara på.
Det gror!
Det gror i mina krukor!!! Jag hade inga förhoppningar alls om att fröna som jag sådde den 17:onde skulle gro på bara en vecka eftersom de står ganska svalt och utan plast eller annat som håller fukten i jorden... Ja, men så var det ju vintersallat som grodde först också, så det är kanske inget att ringa till nyheterna för ändå.
Ett hett tips ska ni iallafall få. Täck frösådder i kruka med ett tunt lager vermiculite. Det är ett jordförbättringsmaterial som också kan användas för att minska avdunstningen och behålla värme i jorden. Det låter kanske invecklat, men det är hemåt och det löns att använda det på sådder.
Nu väntar jag på att vintersallaten ska växa till sig riktigt mycket så jag får smaka på den också!
Det här är året!
Lyckan är total när vi insåg att päronträdet 'aune' tänkte blomma för första gången i år!! Det var ett av de första fruktträden vi köpte (2011) och efter det har vi behövt flytta det två gånger, så det har inte riktigt fått den bästa starten i livet. Men nu får vi belöning för all väntan när det kommer flera stora klasar med blommor!
Dessutom väntar vi blomning på vårt första äppelträd 'Valkealan syys' (2011) och 'salla' (2012). Det här innebär att vi har blomning på alla frukttäd i år, förutom äppelträdet 'rautell' och ett familjeäppelträd med ‘silva’, ‘huvitus’, ‘suislepp’, ‘antonovka safranoje’ och ‘bergius’. Det här är de fruktträd vi har. Äppelsorter: salla, rautell, valkealan syys, huvitus, silva, huvitus (igen), suislepp, antonovka safranoje, bergius och på kommande grenman med inympad okänd sort. Päron: aune och pepi Plommon: sinikka och onega Körsbär: skuggmorell och buske av dito.
Växthuseffekt
Som ni ser har vi haft lite översvämning i samband med något av de här intensiva regnen vi har haft de senaste veckorna. Men det rinner undan realtivt fort ändå.
En produktiv trädgårdsonsdag
När vi kom in igår på kvällen efter att ha slitit som djur på gården mer eller mindre hela eftermiddagen och kvällen så orkade vi inget annat än sätta oss i soffan med en glassportion och en smörgås (gissa vem som hade vad ;P) och slösurfa. Det var knappt så att vi orkade duscha av oss svetten och skrubba bort hobbit-fötterna.
Redan på dagen när Leon sov sin tupplur började jag greja, och planterade först ut mina alldeles egenhändigt uppdrivna plantor salladslök ('bajkal') och grönkål ('Green dwarf'). Trots att jag odlat grönkål i flera år, är det här första gången jag förodlar dem, och nu förstår jag varför det rekommenderas. Plantorna var stora, kraftiga och utan minsta hålighet efter de där odjuren som brukar börja äta direkt fröna gror. Salladslök behöver egentligen inte förodlas, men det är enklare (tyckte jag) när de till en början liknar ogräs väldigt mycket, så slipper man den knepiga biten att försöka urskilja agnarna från vetet, så att säga.
Efter tuppluren skaffade jag barnvakter för att kunna fortsätta arbeta i landet. Momma och moffin lekte så bra med Leon att jag hann plocka ur växthuset, rensa ogräs, jordförbättra och plantera tomaterna. I år har jag tre plantor "vanlig" tomat, en körsbärstomat (de fyra köpta som färdiga plantor vid Backlunds trädgård) och tre av sorten moneymaker. Nästa år kanske jag orkar så egna plantor, i år var det inte det året precis. När Daniel kom hem åt vi bara kvällsmat innan vi gick ut alla tre.
Innan Leon hittade högen med ved från trädfällningen var de blå pinnarna jag använt för att markera raderna i odlingslådorna irriterande intressanta (vi borde ge honom en egen odlingslåda med enbart blåa pinnar i), men ändå lyckades vi göra det vi höll på med. Daniel skyfflade bort överloppsjorden ur landet medan jag byggde ett "fiberdukshus" åt grönkålen. Fiberduken behövs hela säsongen eftersom kållarven och andra kryp också, liksom jag, är förtjusta i sorten... I vanliga fall kan man kanske nöja sig med att bara slänga duken över, men av erfarenhet vet jag att vår gula kissekatt Nelson gärna lägger sig på duken och knäcker av plantorna med sin vikt. Dessutom hann jag plantera ut växthusgurkorna i odlingsbädden (jag vågade faktiskt göra det nu redan när järnnätterna är över), och möblera om lite i växthuset.
Lön för mödan
Äntligen finns det tillräckligt med ingredienser i det egna grönsakslandet för att slänga ihop salladsluncher. Av dagens skörd blev vi alldeles lagom mätta, Daniel och jag, och det enda som inte var eget var en futtig tomat, ägg och rostbiff. Det är så gott när man äntligen får lön för alla timmar vi satte ner på grönsakslandet i vårast.