Visa inlägg taggade med 'solros'
Köksträdgården
Här är lite fredagshälsningar från köksträdgården. Den står sig fortfarande ståtlig trots att också september lider mot sitt slut så småningom och vädret har gjort en helomvändning. Det är inte längre så varmt som vi haft det de senaste månaderna men fortfarande i medeltal 15°C om dagarna så därför låter jag också allt stå kvar.
Penseérna jag planterade i begynnelsen av våren är superfina efter en lite skruttigare period i mitten av sommaren. En vintersquash har förirrat sig långa vägar från sin ursprungspunkt. Solrosen är en självsådd historia. Det händer väldigt mycket fastän sommaren är slut.
En klassträff att minnas. Hur gick tiden så snabbt?
Cheers på er så här den sista timmen av veckan. Jag har haft en så jätterolig helg med klassträff från högstadiet (inkluderade god mat, trevligt sällskap och roligt program). Det känns konstigt att tänka att det är 15 år sedan vi tog klivet ut ur grundskolan och att det då var på gränsen till att det fanns annat än snake att underhålla sig med på telefonerna.
Kvällstrött som jag är slängde jag in handduken vid midnatt efter att ha konstaterat att FAF's uteservering är fantastiskt fin och välbesökt (bara som ett tips ifall ni har vägarna förbi Nykarleby, jättegod mat har de också).
Av cirka 100 elever på vår årskurs kunde hälften komma på återträffen. Vem kan hitta Sandra?
Hoppsan en sån innehållsrik helg jag har haft!
Idag har jag njutit av trädgården i det något svalare vädret. Jag har saknat att kunna rensa ogräs utan att svettas och inte behöva pausa var tionde minut för att dricka en liter vatten. Men tack vare att jag inte har kunnat göra något alls under hela sommaren har jag laddat upp trädgårdslusten igen och istället för att känna mig trött så är kraften tillbaka. Äntligen sensormmar. Äntligen vettiga temperaturer. Och äntligen regn!
För att illustrera glädjen får ni se de fina solrosorna som blommar två meter över marknivå i köksträdgården. De här härstammar från de solrosor jag hade sått förra året, och de är lite mer betydelsefulla för mig. En fin mänska gick hastigt bort och när budet nådde mig om det satt jag och rensade ogräs mellan solrosorna, så det blev liksom hennes solrosor.
Imorgon börjar vår vardag på riktigt igen. Barnen har varit på sommardagis hittills, men nu imorgon börjar de på sina nya dagisar, och för första gången på helt olika ställen.
Vi går mot solrosgult
Vi har återvänt från landet med halvbra 3G, målartalko, åskmuller, ormjakt, strandhäng och många dopp i det blå. Vilket fantastiskt veckoslut vi fick vid villan! Villalivet är snabbladdningen man kan behöva ibland. Trots avsaknaden av rinnande dricksvatten (vi har regnvatten i rören), begränsad strömförbrukning (solpaneler), ett halvtaskigt gaskylskåp och obekväma sängar så njuter man så oerhört av det runtom. Två dygn känns som långt mycket mer än två dygn. Mn tappar uppfattningen av tid.
På måndag kom en åskskur förbi och fyllde på vattentunnan.
Och så länge regnet öser ner kan man sitta runt bordet och rada små stolar på höjden.
Vi simmade en hel del. Jag kanske 3 gånger. Barnen några fler gånger.
Inre ro. Frihet. Lugnet.
Milli och de många tänderna.
Bättringsvägen. Vi har den sortens humor.
Nå. Nu närmar sig sensommaren, eller om man ska säga den förskjutna sommaren. Idag när jag plockade ut de första krysantemerna vid jobbet fick jag DEN känslan. Känslan av riktigt heta dagar och svala mörka nätter, solrosor, rudbeckior, varma färger... Och Juthbackamarknaden! Jag kan inte riktigt påstå att juli är min favoritmånad, det är ostadigt och regnar. Det är snarare augusti som ligger i toppen bland sommarmånaderna för mig.
"Ja he e dax fö höstblommona?!" fick jag höra några gånger under dagen. Och ja, det börjar bli deras tid nu, men visst hänger sommarblommor som lavendel med ännu en stund, de är trots allt väldigt fina och doftar gott oavsett om det är deras tid eller inte.
Säsongsavslutning
Det börjar vara dags. Trädgården har gjort sitt för den här säsongen, och förtjänar en vinterlång semester.
Sommarblommorna ska tas upp ur krukorna (sommarrudbeckian vill aldrig sluta blomma, men det mesta har ruttnat bort, så det är inte så fint som det ser ut att vara), diverse rekvisita städas undan, möbler tas in, växter planteras ner och frön samlas ihop. Det känns som ett evighetsgöra när man börjar på, men så är det så skönt i själen sedan när man är färdig och bara får invänta nästa vår istället.
Jag brukar inte riktigt ha höstplanteringar, erica och calluna i krukor... Inte sedan vi bodde i Vasa och anävnde den inglasade balkongen ända in i november, för då hade jag höstblommor så det smällde om det. Men nu för tiden när jag har trädgård njuter jag av den så intensivt på våren och sommaren att jag är nöjd med att "flytta inomhus" när hösten kommer. Dessutom blommar både kärleksörten, solrosorna, solhatten och strålrudbeckian ganska långt in på hösten, så jag behöver inte pryttla på med en massa köpisblommor om jag inte riktigt gärna vill. I år har jag en stackars liten calluna på verandan, men det bara för att jag använde den i en blombukett i helgen och inte klippte av allt.
Växthuset är nästan helt urstädat nu. Det enda som återstår är tomatplantorna, och de tänkte jag att skulle få vara kvar så länge det finns tomater kvar och värmen hålls i luften. De har gett så stor skörd, att det heller inte harmar om de fryser bort redan nu.
Jag känner inte till vinrankor särskilt bra, men någonting säger mig att 'chardonnay' inte är något som kommer att överleva våra vintrar här. Lyckligtvis visade det sig att stocken jag fick från jobbet inte alls är så gammal som man kan tro vid en första anblick. Det är en död och torkad vinstock som agerar klätterpelare åt två unga 'chardonnay'-plantor på vardera sida... så om de dör är det ändå inte hela världen. Jag satten er dem i växthuset som ett experiment.
I växthuset har jag haft nerplanterat både avokado och passionsblomma nu i sommar. Den sistnämnda härstammar från frön ur en passionsfrukt köpt i vanlig mataffär, och är mest bara ett experiment för att se hur länge jag får den att överleva. Jag sådde fröna förra våren, och glömde mitt eget exemplar (jag gav bort ganska många) i skuggan av uthuset under sommaren så den växte väldigt långsamt. Till hösten tog jag in den och hade den som krukväxt under vinterhalvåret och nu i vårast när jag fick växthus satte jag ner den där.
Som ni ser trivdes den utmärkt i växthuset och mätte kanske 3,5 meter när jag planterade ner den i en stor plastkruka och tog in den inomhus. För att få den att överleva den mörka vintern var jag tvungen att klippa bort det mesta av rankorna, men jag får trösta mig med att den antagligen växer lika bra nästa sommar.
Jag tror att det här inlägget får vara någon sorts avslutning för trädgårdssäsongens bloggande. I fortsättningen kommer jag nu som då droppa in något inlägg om krukväxter, lite om julblommor närmare julen, och eftersom jag snart också återgår till mitt jobb som florist kan det hända att en och annan intressant snittblomma kan komma på tal. Om det är något specifikt ni vill veta så går det bra att önska inlägg, tips eller liknande så ser jag om det är något jag kan hjälpa med. Annars syns vi till våren när trädgårdssäsongen tar vid!
TACK för att ni har läst!