Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'vörå'

En dag i Kalapää

Skrivet av Sandra Neuman 28.04.2019

Villan Kalapi

Visst har jag som vanligt spenderat tid med händerna i jorden också den här helgen. Men inte i den vanliga köksträdgården. Hela lördagen vistades vi på sydligare breddgrader där det trots nordlig vind visade +18°C på termometern. Både jag och barnen har längtat efter årets första besök till villan (sommarstugan, men "Villan" är villan och inget annat) och ivern var stor på lördagsmorgon.

Vi hade inga planer utan behövde mest bara insupa den rena luften och harmonin i en så liten by som Kalapää. Men som det brukar bli när flera ur vår släkt samlas vid villan, så togs hårdhandskarna på iallafall. Det där vårfixet du vet. Städa hängrännor, tvätta ur vattentunnan och putsa solpanelerna. Själva städningen inomhus får vänta lite tills vi börjar sova där på riktigt, annars har mössen fest och det ser lika ut nästa gång vi kommer.

metareMileonfammos stugonvillastugon

Fisken nappade inte, men korven blev nog färdig grillad fast det ser ut att ta länge.

 

Förra sommaren grävde vi upp ett litet trädgårdsland mellan fruktträden. Med stora ambitioner om ett grönskande litet skafferi sådde vi mangold, morötter, ärter och rödbetor. Skörden blev inget annat än mangold, men däremot har maskarna jobbat flitigt med de många lövsäckar jag släpat med mig. Jorden är en gammal leråker och väldigt kompakt, men med löv och maskar har den på ett år förvandlats till den finaste mylla man kan tänka sig!

Maskarna är många, långa, grova som ett lillfinger och tack vare dem kunde vi bygga upp en jättefin odlingsbädd (med en kärna av lite bokashi och ihopräfsat gräs). Den här gången blev det bara mangold och persilja som såddes. Jag tror att det är sånt som vi kan ha nytta av under sommaren när man snabbt bara vill fixa ihop en lunch (mangoldblad stekt i olivolja = horta!) och inte orkar sig in till "såoknin" (centrum av Vörå).

daggmaskarodlingslimpavillabilderfropasar daggmask

Att odla någon annanstans än där man bor kan tyckas galet. Iallafall om det är 50 km bort. Men med täckodling går det hur bra som helst. För oss är det nästan mer problemfritt att odla där än hemma. Här kan vattnet i tunnan ta slut, och det känns tråkigt att använda dricksvatten, men vid villan finns det en hel insjö att vattna med och man slipper det dåliga samvetet.

Harmoni-nivån på lördagkväll var skyhög. Villalivet gör en gott!


Den regnigaste midsommaren på länge

Skrivet av Sandra Neuman 24.06.2018 | 1 kommentar(er)

Trots att vädret sög stämningen ur midsommar så sög den inte lyckan ur att få äta riktigt traditionell midsommarmat på villan med resten av släkten. För mig är det det enda riktiga sättet att fira midsommar. I år fick vi klara oss utan kubbspel på stranden och nöja oss med sällskapet inomhus.

Vi peakade på 28 personer på fredagkväll och efter det minskade det drastiskt tills ikväll när vi och min kusins familj också packade oss hemåt. Han och jag är de äldsta kusinerna och också de enda som har barn. Turligt nog är de i samma ålder och de har mycket roligt tillsammans på villan. Så där som vi kusiner de senaste 30 åren.

 

JPEG bild B9F3ECDECBE9 1


Att komma sig iväg på övernattning med småbarn är en riktig pina! Håller ni inte med? speciellt när det handlar om villaliv utan bekvämligheter som rinnande vatten och elektricitet. Vi har egentligen både och, men ur kranen kommer bara regnvatten och elektriciteten är begränsad från solpanelerna. Det är många ombyten som ska med, potta, papper, mat, dricksvatten, kamera, laddare, underhållning och så vidare. Alltid är det lika stressigt att packa. Men alltid är villalivet lika värdefullt för orken. Efter de här två nätterna vid villan känns det som att jag är jätteredo för en vecka ledigt igen.

 

JPEG bild B9F3ECDECBE9 2JPEG bild B9F3ECDECBE9 3sommar 1

 

Jag fick också uppleva mitt mardrömsscenario sedan liten idag. När jag satt vid bordet i storstugan kom en mus springande på golvet. När vi lokaliserat var den höll till omringade vi den och fångade den till sist i en plastmugg. Slutet gott, allting gott. Inte för den lilla gnagaren då, men för oss som fick glass i Oravais på hemvägen och mat och kaffe vid min mammas ikväll.


Out of office

Skrivet av Sandra Neuman 11.06.2017 | 1 kommentar(er)

villan 1villan 2

Det här är grejer! Ett dygn i paradiset och jag känner mig som en ny människa. Utomhus blev det ganska snabbt kallt, men inomhus var det så varmt och skönt hela kvällen. Det var bara vi fyra och mina morföräldrar. Alldeles lagom att börja sin första semesterdel på det viset. Nu orkar vi bygga ett växthus, förbereda inför loppisracet, så morötter och plantera ut tomater.


Maj-flykt

Skrivet av Sandra Neuman 03.05.2017

IMG 7252
Hit går färden imorgon, till hela släktens place, the one and only villan. Jag har en ledig dag och redan förra vecka bestämde vi tillsammans med Momma och Moffin att det blir en villadag. Vädergudarna är på vår sida och förutspår +13 grader och ett par sydvästliga meter per sekund. "Känns som -8" är också helt okej när vi har haft envis vinter så länge.

Villan finns i zon 3 på växtzonkartan, det betyder att våren kommer mycket fortare. Det här tänkte jag utnyttja i kombination med att det finns en oanvänd åkerplätt till förfogande. Jag tänker odla like crazy!


One villa to rule them all

Skrivet av Sandra Neuman 02.05.2016 | 4 kommentar(er)

Kategorier:

Det här är vår släktklenod. Diamanten vi alla värnar om. Den gamla byaskolan där min moffa gick när han var liten. Finns det hjärterum så finns det stjärterum -för minst 20 st.

 

I en träeka på sjön rodde en man som liknade fyrvaktarn i mumin omkring. Samma man satt och pimplade på isen i vintras.

 

Det skulle inte ha kunnat vara bättre villa-väder än det vi hade igår på 1:a maj. Jag är så glad över att vi bestämde oss för en villadag mellan alla trädgårdsdagar vi haft. Och så lugnt, tyst och fridfullt det var i Kalapää igår! Man hörde bara fågelsång, en symfoni av oräkneliga fåglar, grodornas parningsläte och svaga vindpustar från skogen. Ofta är vi ett större gäng som vistas på villan (eftersom hela släkten har tillgång till den), men den här dagen var det bara vi fyra i vår familj, och min bror. 

Vi hade inget egentligt mål med dagen förutom att grilla korv och dricka kaffe. Det var precis vad jag behövde, lite ren Vörå-luft, fågelsången och lyckliga barn med spring i benen.

 

 

 

Kalapää, byn som ligger vid en sjö (eller ett träsk om man ska tro namnet, Kalapää träsk, 10 km från Norvalla i Vörå. Det finns strax över 10 bostäder, men bara 4 av husen är bosatta året runt. Här har jag bott alla somrar sedan jag blev född, kanske inte alltid fysiskt, men mitt hjärta har alltid funnits här under sommarmånaderna.

Leon såg mest fram mot att få meta. Tyvärr befann sig abborrarna i söderändan och flötet gungade inte ens till en enda gång. Bryggan är alldeles ny för året! Den gamla (som verkligen hade många år på nacken) var direkt livsfarlig med sina breda mellanrum mellan bräderna, så en ny var mycket nödvändig. Nu har vi en flytbrygga med bänkar på båda sidorna. Än så länge är den bara fäst med rep för att inte flyta iväg, som en flotte ungefär, så att sitta på bänkarna och meta var som rena rama terapeutiska stunden. Sinnet blev nästan omstartat.

 

Ja se där var hon då med sitt gamla bambumetspö som blivit inropat i en mixad låda på en auktion.

Min bror Filip fick övervaka lillgrabben.

 

Vi bor i växtzon 4 medan Vörå finns i zon 3, därför är det som att resa framåt i tiden att komma till villan. Gräset är grönare, knoppar större och så är det aningen varmare också. Jag tog med mig sticklingar av vårt villa-äppelträd för att få det inympat på ett annat äppelträd, men vi får se om det lyckas när knopparna är så stora som de är.

 

 

Alla fick batterierna ordentligt laddade för den kommande morsdagsveckan.