Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'winston'

Smidig som en Winston

Skrivet av Sandra Neuman 05.12.2017

Kategorier:

JPEG bild 58F210B4C2AE 9JPEG bild 58F210B4C2AE 10JPEG bild 04E17D1014F2 1

 

Gambäfrassin Winston har hittat sitt place i köket. Är man 11 år så har man sina privilegier att få sitta på fönsterbrädet om man vill det. Winston är också så smidig att han tar sig upp och igenom på krångliga ställen utan att något faller (sådär till skillnad mot vår yngsta kisse Skrållan, som är lite av den klumpigare sorten), så då har man tillåtelse att röra sig var man vill. Nästan.


Men soppan blev bra!

Skrivet av Sandra Neuman 23.05.2017

Jag hade tänkt mig en kaffekopp i allsköns ro efter att jag lämnat barnen på dagis idag. Jag hade också tänkt hinna krafsa i köksträgården en stund innan veterinärbesöket med Winston. Efter veterinärbesöket hade jag tänkt planera en matlista och fylla i några dagispapper...

Men så fick tisdagen lite måndagsfeelis.

Barnen var så trötta att vi inte kom oss till dagis som tänkt, mitt morgonkaffe blev till en fördrink till lunchen och lunchen mikrouppvärmda kebabstrimlor ur frysdisken. Jag glömde laddarsladden när jag satte mig i bilen och visste inte riktigt var i Purmo veterinären fanns. Jag trodde inte att det skulle ta 2 timmar vid djurkliniken, så med katten i bilen hämtade jag barnen från dagis. Ja så fick jag ett stenskott och med det en fin spricka i vindrutan på vägen hem också.

 

JPEG image 5340673A5716 1

Men potatis-purjolökssoppan blev god och barnen gillade den! Till efterrätt blev det frusna lingon. Det påminner så om när vi var små och fammo brukade laga saftisar av lingonsaft åt oss.
Något krafsande i trädgårdslandet blev det inte, men jag klämde ihjäl några liljebaggar vid mammas istället... om man nu ska hitta något trädgårdsgöra i denhär dagen.


Stackars kissen

Skrivet av Sandra Neuman 21.05.2017

När katten är borta dansar råttorna på bordet, ni vet. Nu är vår ena katt lite sönder i sitt öra så han dansar då inte på några bord (inte våra andra två heller förresten, om det inte råkar finnas matrester att kalasa på). Winston huserar i badrummet så att jag med jämna mellanrum ska kunna sätta silvervatten på såret. Han är sur förstås, men jag vet inte hur vi skulle lyckas med ett veterinärbesök imorgon när vi jobbar, så vi hoppas på att det räcker med en silver-kur.

JPEG image BCBE203C407A 13Kung Winston igårkväll innan jag kände hur usch han luktade ur örat.

 

Men råttorna är borta och jag är ensam hemma. Jag dansar inte heller på borden men gräver jord och kastar vedaklabbar. Nu har jag tagit glasspaus (det behöver man få en sån här dag när det säkert skulle vara förskräckligt varmt om det inte blåste orkanvindar) och funderar på att ta itu med terrassen och humleresterna från ifjol som näst. Det där prasslet från torra löv känns inte riktigt up to date om man säger så.

 

JPEG image 3D6D03B63231 1

Och vet ni, ibland löns det att vara lat och inte städa bort på hösten. Här har jag av en händelse råkat driva upp kamomillplantor i mängd och massor. Kanske ängen jag planerar skulle kunna ta emot kamomill. Den som lever får se.

 

Glasspaus slut. Dags för jobb.


Frassbeståndet

Skrivet av Sandra Neuman 30.06.2016 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Kattbilder lär vara hett på bloggar. De här två är de som håller musstammen under kontroll här på gården, och håller dessutom alla grannskapets katter utanför tomtgränsen.

 

IMG 0321

IMG 0322

IMG 0325

IMG 0318Den självutnämnda potatislandsvakten.

 

Och en fråga på det. Hur ofta kan man avmaska katter? Nelson (den gula) hade råkat ut för mask, men är fortfarande hänging trots en 3-dagarskur.


En kallbänk och en kattpresentation

Skrivet av Sandra Neuman 10.03.2016 | 1 kommentar(er)

Visst får man säga det högt, att man har haft en fabulös dag? Det har vi haft iallafall... förutom när vi var inne till jobbet och barnen sprang omkring och lekte med halsband, wikholmrävar och klättrade på betjäningsdisken. Och så påstås det att jag har lugna och snälla barn.

Efter att jag köpt flera påsar smörgåskrasse vid en annan blomsteraffär här i stan, och halsat några koppar kaffe med min mommo och moffa, så satte vi Milea att sova så att Leon och jag kunde njuta av friskluften utomhus.

 

 

Vi har fortfarande skrinnskobana i växthuset, men vi väntar ivrigt på att det ska smälta så att vi kan börja göra något åt situationen där inne. och det lär väl knappast ske förrän det är dags att plantera ut tomaterna någon gång i maj/juni.

Statusen i köksträdgården är sådär så att man ser att det faktiskt smältar. Om jag hade haft mull hade jag kunnat vinterså i min kallbänk (den delen av odlingslådan med fönster på här ovanför), men nu får det vänta till senare i helgen. Jag kunde iallafall täcka den andra delen av lådan med svart plast så att jorden ska kunna tina upp lite fortare. Där sådde jag nämligen lite olika grejer i höstas, men snön som täcker ännu skulle gärna få smälta bort tycker jag.

 

 

Jag fick ett önskemål om att presentera djuren på gården. Det är ju faktiskt så att vi har två katter som ser till att ingen av grannskapets miljoner katter kommer innanför våra staket. Vid sidan om den uppgifter ser de också till att vi har ett party med jordloppor i sängen varje vår, och det partyt har vi redan inlett för säsongen.

Well. Här kommer en presentation av vårt äldsta djur, kungen på pelaren här ovanför; Winston. Till sommaren har han redan 10 år på nacken. Ungefär. Winston är nämligen en sommarkatt som någon lämnat under en villa i Replot på hösten 2006, och som sedan hittats och lämnats in till katthuset i Vasa där vi adopterade hem honom i oktober samma år.

Den här "gambäfrassin" är den mest sällskapliga kisse man hittar men bara när det gäller hans orginalflock, alltså jag och Daniel. I andras ögon är han skygg och bara lite cool. När han var ungkatt och vi bodde i lägenhet i Vasa sov han alltid med oss i sängen, och var lite rolig på det sättet att när man sprättade iväg en gummisnodd så apporterade han. Han har en gång också knyckt en mjukiskatt ur min väska och tagit den som sin egen.

Numera är han mer av en gentleman som låter pojkspolingen Nelson äta först när maten serveras, men samtidigt en sån där lömsk som ofta går på diskbänken och slickar på tallrikar, och kanske slår lite efter hönsen ibland.

 

 

 

Det som jag också roade mig med, var att filma runt lite i köksträdgården för att förhoppningsvis våga visa er lite mera live-bilder. Det är bara det där att man låter så hemskt konstigt när man lyssnar på sig själv, så jag vet inte hur jag ska kunna klippa ihop delarna till något att visa.

Men det är morgondagens problem, nu ska jag sova så att jag orkar med en trotsig 3-åring och en gnällig 1,5-åring med tandsprickning imorgon också.