Lagombackan sevendays header 2

Visa inlägg taggade med 'ya'

Vårtecken i Österbotten

Skrivet av Sandra Neuman 17.03.2019

Jag kan trösta er med att naturen vet att det blir en vår i år också trots att det en del dagar verkar ganska hopplöst.

 

IMG 3267IMG 3266IMG 3251

 

Vid stenfoten av vår södervägg är det alltid bråttom upp för vårlökarna. Snödropparna är långt på väg redan och både krokus och pärlhyacinten tittar fram.


Jul i maj

Skrivet av Sandra Neuman 22.05.2018

Kategorier:
Taggar:

Image 61

Image 51

Det är numera bevisligen möjligt att plantera ut julhyacinterna i trädgården och få ny blomning. Oturligt nog vet jag inte hur jag har gjort, om jag har gjort något speciellt eller om det bara är lökar som kastats åt sitt öde. Nu ska jag försöka ta ut det sista fina ur de här små perfekta hyacintklockorna. Det är lite lättare nu när jag har dem på köksbordet i en vas, istället för under ett träd.


Hej Hyacinten!

Skrivet av Sandra Neuman 02.05.2018 | 1 kommentar(er)

JPEG bild 5F0B16A625EB 2

I ett experiment för något år sedan satte jag julens utblommade hyacintlökar i en kruka på våren och planterade penséer på dem. När jag bytte ut vårblommorna till höstblommor hade lökarna skjutit ut nya bladbörjan, men mer än så hann de inte innan vintern kom. Det kan ha varit de lökarna med tillhörande jord jag brutalt dumpade bredvid ett träd i trädgården och hittade under en lövhög nu när jag städade.

Slutsatsen är att det går att spara hyacinterna och få dem att blomma om -om du glömmer dem under en lövhög? Typ.

Men visste ni att hyacinter är en vårblomma längre ner i Europa? Holländarna har den i sina rabatter som vi har tulpaner och krokusar! Tänk er vilken fantastisk doft de måste ha runt sina hem. Någon gång har vi haft hyacinter som vårblommor på jobbet, men om jag minns rätt gick de inte åt sig. Tyvärr.

Nå nu har ju jag äntligen hyacinter som ser ut att ha blomning på sin framtidsplan, men jag vågar inte röra dem så de får vara fina vid trädet där de står.


Vad ska jag göra nu?

Skrivet av Sandra Neuman 10.12.2017 | 1 kommentar(er)

Det känns nästan lite som att jag har glömt bort hur man bloggar... Hur gör man riktigt? Vad ska man skriva om? Min inriktning är lite of season just nu, om man säger så, och jag sysslar helt enkelt inte med sånt som att förlänga säsongen i båda ändarna. Förra veckan klippte jag ner den sista persiljan ur växthuset, men that's it, nu är det definitivt semester en månad innan ivern att få börja så kommer igång igen. Men ja, så jag får väl bara prata på här om allt möjligt annat så länge i väntan på att lusten ska falla på igen.

Varje höst är det likadana känslor jag får. Jag orkar inte och förstår inte hur jag någonsin ska känna glädje med trädgård och odling igen, men så direkt julen är överstökad och ljuset återvänder så återvänder också längtan efter frodiga grönsaker och spirande små blad. Det är ungefär då jag brukar slänga de första ärtorna i skålar med jord på fönsterbrädet och sedan har jag svårt att behärska mig och invänta tillräckligt med ljus för att börja förodla.

 

JPEG bild 2CDD430F2647 2JPEG bild 2CDD430F2647 4

Men vad sjutton ska jag prata om tills dess då? Vädret? Det är det mest heta ämnet med kunderna iallafall, och alltid hittar man något att klaga över eller prata om. Just nu konstaterar vi mest att det är mörkt hela dagen och att man visst får tända massor med ljus och lampor för att inte deppa ihjäl sig. Vi behandlar också bröllopsdagar och att män ska komma ihåg att det är viktigt att ge blommor åt sin fru. Ja ni vet, något ska man ju ha att prata om de minuterna det tar att packa in en blombukett.

 

På tal om tid. Idag klockade jag mig själv när jag band en granriskrans åt min mamma (när det spontant blev frågan om tomtegrötsbjudning nu ikväll, och då passar det bra med en dörrkrans som gåva åt kocken), och stannade på ungefär 29 minuter. Det känns som att det borde ha gått snabbare, men då hade jag två små nyfikna tomtenissar som störde i hobbyportalen (okej, tamburen, men det känns lite som en portal mellan ute och inne) mellan varven. Jag lyssnade på Hanson brothers julalbum från 1997 (mycket mindre julkänsla än vad jag mindes) och tänkte tillbaka på det första året jag studerade till trädgårdsmästare (2007). Vi lärde oss i huvudsak två saker det där första året, ja eller tre om vi räknar med att köra traktor också... Men det vi främst lärde oss var att städa skrubbar och att binda granriskransar. Det kan vara med tanke på det som jag tycker att 29 minuter för en dörrkrans av finaste granris är lite för mycket, 20 hade varit okej, men inte mer än så.

 

julbasarsandraotulips

Att vi band mängder av granriskransar och städade skrubbar finns bara i mitt minne, men jag grävde fram ett par bilder från 2008 när det var jag och mina klasskompisar som höll i trådarna för julbasaren på YA. Det var första året vi huserade i den nyrenoverade hallen, och jag minns att jag tänkte att jag aldrig hade sett så många tulpaner på en och samma gång förut! ...Nu har jag sett den här mängden och mycket mer många gånger.

Jamen ja, hoppas det är okej att det blir sånt här slöigt prat här i väntan på våren, för att bara pausa känns inte som något alternativ för den som vill hålla igång skrivandet.


Hoya på nära håll

Skrivet av Sandra Neuman 07.03.2016 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Dagens stora mission var att vattna krukväxterna. Jag har inte så överdrivet många längre, så det tar sist och slutligen inte alls lång tid (så jag måste väl sluta skylla på det när de står där i fönstren och kippar efter andan av törst). För några bevattningar sedan (typ i januari någon gång) började jag ge näring i vattnet också, och man ser riktigt hur de tar till sig kraften.

Mer än hälften av mina krukväxter är hoyor, och det roliga med dem är att de blommar bara man inte sköter om dem så väl. Idag när jag vattnade hittade jag en liten samling med blommor på den ena lilla hoyan i köksfönstret.

Den här minns jag faktiskt inte namnet på, men jag fick den som stickling för bara några år sedan av en kvinna i Munsala.

 

Nu ska jag passa på att delta i Kittys länksamling när vi nu har pratat om den tidigare idag, och ämnet är på nära håll. Ta er en titt!


Överlevarna

Skrivet av Sandra Neuman 14.02.2016 | 6 kommentar(er)

Det händer sig ganska ofta att en kund kommer in och är på jakt efter en krukväxt. 

-"Har du några önskemål?" frågar jag som försäljare.

-"Na som e lättsköjt. Som itt behöver na vatten elär ljust." blir oftast svaret.

SN Peperomia 1

 

Riktigt så enkelt är det inte om man vill ha levande växter i sitt hem, men det finns förvånansvärt många som tål att glömmas bort lite. Ni vet det där uttrycket att skomakarens barn får vara utan skor. Well yes, floristens blommor är också utan vatten. Här är det till och med så illa att min man har tagit över ansvaret att se till så att grönväxterna överlever, och det är nästan lite pinsamt kan jag tycka. Med tiden har jag ändå lärt mig vilka grönväxter jag ska satsa på för att de ska överleva.

 

-Porslinsblommor. Alltså Hoya, inte växter gjorda av porslin.

 

SN Hoya

 

Det är en så otroligt tacksam växt som tål att stå i alla vädersträck, ja till och med norrfönster. Ibland har det hunnit gå flera veckor mellan bevattningarna, ja kanske till och med över en månad, men ändå kämpar de på. Porslinsblommorna är till och med sådana som blommar bara man inte tar för bra hand om dem. Min mommo är exempelvis en sådan som snarare vattnar ihjäl blommor än torkar ut dem, och hennes porslinsblomma må vara oerhört frodig och grön -men den blommar inte. Mina däremot blommar mest hela tiden, året runt.

 

På senare tid har jag också fastnat lite mer för Peperomia. Den finns liksom porslinsblomman i flera olika modeller, storlekar och nyanser. Jag skulle inte säga att Peperomia är riktigt lika torktålig som Porslinsblomman, men den klarar iallafall av att torka upp ordentligt mellan bevattningarna och behöver inte heller det allra ljusaste fönstret för att trivas.

 

SN Peperomia

 

De här tre Peperomia här ovanför är de vi råkade ha vid jobbet, men det finns så otroligt mycket mer sorter av dem om man börjar googla runt. Jag skulle kunna ha hur många olika som helst, och speciellt nu när amplar är så trendigt är det här en växt att satsa på.

 

Så finns det klassikerna. Garderobsblomma (heter också Zamiakalla), Svärmorstunga, Kaktusar, Fredskalla och Penningträd. Det sistnämnda heter egentligen Paradisträd (men rahapuu på finska...) och är en Crassula som hör till fetbladssläktet. Alla fetbladsväxter (också aloe vera och echeveria) samlar vatten i sina blad och tål därför också att man inte vattnar varje vecka. Det är nästan en fördel till och med eftersom de annars rätt börjar ruttna.

Har man tröttnat på det vanliga penningträdet finns det exempelvis de här sorterna att variera sig med.

SN Crassula

 

Andra som kan klassas som lättskötta är flamingoblomma, lyktranka, gullranka, orkideér, flasklilja och pilea. Plus många, många fler.

Men överlag klarar de flesta grönväxter sig bra med att vattnas igenom en gång varje vecka, men det är förstås också väldigt beroende av hur varmt man har det och om man har någon fläkt som torkar ut luften. Överlag. Det finns förstås också ett hav av växter som kräver att hela tiden ha fuktig jord om rötterna.

Mitt råd till er som vill ha lättskötta växter är att fråga i en blomsteraffär med utbildad personal. ett alternativ är att googla på någon av de som jag precis räknat upp, spara bilden och visa för den där samma personalen vid blomsteraffären, och fråga om de kan ta in den.


Mer tack!

Skrivet av lagombackansandra 11.05.2014



20140512-001237.jpg

20140512-001251.jpgEn vit kungsängslilja och en liten pärlhyacint. Och det är NU jag inser att jag ska sätta ner mycket fler lökväxter i höst. Frågan är bara hur det ska lyckas när jag antingen har stor mage eller ett nyfött barn.