Lagombackan sevendays header 2

Våra 10 år

Skrivet av Sandra Neuman 18.05.2016 | 2 Kommentarer

Kategorier:
Taggar:

Syttende mai är mitten av vår första majmånad, norska flaggor och förhoppningsvis gårrvakärt väder. För oss är det den där dagen vi minns som väldigt kall och blåsig, när Daniel planterat skog hela dagen medan jag stått i glasskiosk och haft svindel. Vi minns den dagen som den dagen när vi hade dejtat färdigt och förkunnade att det var vi. Daniel sa: "Hoppas do ha njuti åv singellivi, fö no komber do aldri ti få göra he meir".

 

 

Alltå 10 år! Det är en så galet lång tid att det är svårt att få grepp om. Vad vi har hunnit med på den tiden sedan!

Vi har:

  • Flyttat 6 gånger och bytt stad 1 gång.

  • Haft en överenergisk labradorvalp som sedan fick flytta till Replot.

  • Förlovat oss på den 2:a årsdagen.

  • Avklarat våra utbildningar som totalt kan räknas till 3 stycken.

  • Haft ett storslaget bröllop med fantastiskt bra musik.

  • Köpt ett 150 år gammalt hus.

  • Byggt en trädgård

  • Producerat 2 finfina ungar

  • Skaffat höns

  • Uthärdat en besvärlig burnout-tid.

  • och mycket mycket mer...

 

Det var i januari 2006, jag bodde hemma i Nykarleby och var abiturient i Topeliusgymnasiet. Jag hade nyss blivit djupt besviken över en pojkvän och hade nästan bestämt mig för att bli nunna. En kväll (som alla andra kvällar) satt jag med datorn i famnen och chattade på x3m-communityn, så där som man gjorde på den tiden. En typ tog kontakt privat och funderade hur läget ser ut i gymnasiet nuförtiden. En typ som var väldigt trevlig och var lätt att skriva med. Han hade själv varit abiturient i samma skola 5 år tidigare, så vi hade en del att prata om.

Inte hade jag då en aning om att det var min framtida make och pappa till mina barn jag chattade med. Vi brukar skämta och säga att Daniel skickade flaskpost åt mig. Det var nämligen så att ungefär 10 år före vi träffades hade jag och mina bröder plockat upp en flaskpost vid strandkanten. Den flaskposten hade Daniel kastat ut i vattnet några hundra meter bort där de har sin villa. 

Det om det. Här finns det förresten en artikel där vi har varit med och sagt vårt om "första dejten".

 

Hurra för oss och må det bli många fler fina år tillsammans med min bästa vän!

 

Kommentarer

  • Ingela 18/05/2016 4:05pm (3 år sen)

    Hurra, och grattis till er!

  • Milla 20/05/2016 12:58pm (3 år sen)

    Grattis till era 10 år! ? Vi firar 10-årsjubileum i höst. ? Och om ca en månad är det 10 år sen vi för första gången kom i kontakt med varandra på x3m... Där jag blev medlem tack vare en gemensam bekant till oss, är henne evigt tacksam för att jag hittade till just den communityn! ? Vi råkade sen vara med i samma klubb, min blivande man och jag, och började diskutera något ämne som togs upp där. Och fortsatte hålla kontakten, med allt längre PM... Bytte telefonnummer, sms:ade, ringde långa telefonsamtal (det första var 3 timmar långt! ?) och träffades sen efter en tid. Och på den vägen är det... Nog hinner man med en hel del på 10 år nog. Både bra och dåliga saker. För min del flytt till en annan kommun och ut på landet (äntligen min egna trädgård! ?), förlovning, min pappa som hastigt och oväntat dog en kväll när vi kom dit för att äta, en rad med andra begravningar när nära släktingar till mig också oväntat dött, flera älskade husdjur vi fått begrava, renovering av hela huset invändigt utom badrummet som ännu väntar på din tur, bröllop, vi har byggt en gårdsbastu, ett växthus och ett trädgårdsförråd, rest, det har varit sjukdomar och operationer för bådas del och sist men inte minst har vi fått en fantastisk dotter! Och allt tack vare x3m som förde oss samman. ?

    • Sandra Neuman 20/05/2016 9:44pm (3 år sen)

      Nog var x3m-communityn fantastisk!! Dåtidens tinder ;) Och vi är många x3m-par som firar 10 år i år! Tror att Muffe och 3jorn också har 2006 som sitt år ;)

      • Milla 26/05/2016 11:55pm (3 år sen)

        Ja, tänk så mycket gott communityn förde med sig!? Det var tider det, då när den hade sina glansdagar, och det är något jag saknar ibland. Känns nästan som en annan livstid...

Skriv en kommentar