Lagombackan sevendays header 2

Veckans lista: Rädslor

Skrivet av Sandra Neuman 08.03.2018 | 0 Kommentarer

Kategorier:
Taggar:

Jag har i hela mitt liv varit en riktig räddhare. Feg och försiktig. När jag var utbränd 2010 var jag som allra räddast och kunde inte ens promenera utomhus för att jag kände mig liten och utsatt. Men det vände, och nu är jag ganska modig av mig. Till en början tänkte jag hoppa över den här listan, men jag tror att det kan vara bra att reflektera lite över sina rädslor ibland.

JPEG bild 1A85EC8C063F 2

 

Det här är jag rädd för: Jag är en mamma, det skulle vara konstigt om jag inte skulle vara rädd för att det skulle hända något med mina barn. Det är inget jag går och tänker på hela tiden, men det finns i bakhuvudet. 


Så här reagerar jag, när jag blir rädd: Det beror helt säkert på vad det är jag är rädd för. Senast igår när jag gick till jobbet funderade jag över vad jag skulle göra om jag plötsligt skulle möta en varg (eller varghybrid). Skulle jag svänga om och springa? Skulle jag bli stel av skräck? Skulle jag skrika eller vara tyst?


En rädsla jag överkommit: Lågt blodsocker, det känns precis likadant som en panikångestattack. Det här har jag kämpat med i många, många år och egentligen är det först nu när jag äter lågkolhydratkost och inte behöver ta några stora mängder måltidsinsulin som jag sluppit den värsta rädslan för att blodsockret ska sjunka för lågt. Nu behöver jag inte gå omkring med 1 liter juice och sjutton stänger glukostabletter i ryggsäcken bara för att jag går runt kvarteret. Lågkolhydratkost i kombination med blodsockermätaren libre gjorde att mitt liv blev mycket, MYCKET, lättare.


Då var jag senast rädd: En praktikant lyckades lura mig att titta på ett avsnitt av youtubeserien "Jocke och Jonna -Spökjakt" under en kaffepaus och sedan vågade jag inte riktigt gå ner i källaren när jag skulle hem från jobbet. 


Så här övervinner jag min rädsla: Jag har blivit väldigt bra på att helt enkelt bara "glömma bort" det jag är rädd för, typ avaktivera rädslan och så försvinner den småningom.


Den hemskaste film jag sett: Jag har alltid haft lite svårt med skräckfilmer överlag, men ändå har jag ett slags hatkärleksförhållande till filmen "Bermudatriangeln" där en fritidsbåt försvinner i dimman och stöter på ett spökskepp som försvunnit någon gång i tiden. På det här skeppet händer en hel del mystiska saker och människorna från fritidsbåten blir knäppa. Hu!


Ett läskigt ögonblick i mitt liv: Jag återkommer till det utbrända året och panikångestattackerna. Att akut bli nersövd för att ryggmärgsbedövningen inte fungerar och babyn måste ut, är ingenting i jämförelse med en panikångestattack.

 

En person som får mig mindre rädd: Alla människor som i sig själv är lugna gör också mig mindre rädd. 


Rädsla för mig är: Det finns rädslor och rädslor. De riktigt djupa och seriösa rädslorna är de man inte själv kan göra något åt, men de går också att dela in i två kategorier. 1. Befogade rädslor som är bra att vara uppmärksamma på och 2. Rädslor som inte går att styra, och de är det egentligen ingen vits att man släpper fram för att tjuva energi.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar