Besök i 1100-talet
Hälsoresan kan innehålla så mycket mer än motion. Nordic Training Camp hade i år fått till det med ett besök i nationalparken Krka i Kroatien. Dagen bjöd också på att historiens dörr gläntade på sig och vi fick för en stund kliva in i 1100-talet. En gammal kvarn där det mesta drevs med vattenkraft. Då som nu.
Lite nutidshistoria: Redan två dagar efter att Tesla hade inlett sin historiska elproduktion vid Niagara fallen så startade man här ett elkraftverk, det var år 1895. Det gjorde att staden Sibenik hade elektrisitet långt före många europeiska städer.
Ett ständigt porlande vatten skapar ett harmoniskt lugn över kvarnen. I dag en idyll, men tidigare en plats för hårt arbete. Bönderna kunde få vänta upp till tre dagar utanför kvarnen för att få sin säd mald.
Kvarnen står där den alltid har stått, mitt i flodådran med forsande vatten överallt.
Men nu skall vi glänta på dörren och stiga in...
Knappast en olivolje flaska utan mera för matdryck och för att fördriva tiden medan kvarnens stenar mal. Kvarnen är helt byggd i sten som gör rumstemperaturen sval och behaglig, men man kan föreställa sig att den nog har upplevts som rå, fuktig och kall också.
Och stenarna mal även i dag i lugnt harmoniskt tempo. Fanns också de besökare som provsmakade mjölet och påpekade ”det är vete”!
Utav mjöl gör man bröd, och i följande rum fanns bageriet. ”Ett rejält bröd” var en spontan kommentar.
Med nygräddat bröd är det dags att lägga upp och äta.
En central person i ett bruksammhälle är smeden. Här står redskapen prydligt uppradade och ässjan stod färdigt och glödde.
Förutom arbetskläder behövs också sädessäckar vid kvarnen. I dag vävdes det hantverk.
För att kunna väva behövs ren ull och här är en förhistorisk tvättmaskin. Tvättrummet, där vatten forsar in från floden och gör att ingen behöver bära in vatten till ull- och klädtvätt.
Rummet intill var ett torkrum som fungerade enligt bastu principen, det eldades i stenugn och ullen torkade på ställningar.
Vi lämnar 1100-talet och landar i nutiden:
På vägen hem stannade vi till i den lilla byn Skradin som också ligger längs floden Visovacko. Ett samhälle med 3000 invånare men har desto rikare besökare. Berättas att Bill Gates älskade staden efter sitt besök, p.g.a att ingen kände igen honom förutom en ung kille som jobbade som glassförsäljare.
Lugnet var mer än påtaglit.
Vad månne söndagen har med sig?
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar