Att vara ensam

tisdag 23 oktober 2018 - 19:15 | 4 Kommentarer

Vi flyttade hit 10 augusti, jag och min man Ulf. Det gick smidigt, vi fick praktisk hjälp av min arbetsgivare, vilket ingår i de nordiska anställningsavtalen.  Det hade varit mycket svårare att försöka hitta någonstans att bo och få ett bra hyreskontrakt på egen hand, så vi är tacksamma. Vi har en trivsam lägenhet på ett trevligt område, lagom gångavstånd till mitt jobb. Det är 4 kilometer men jag älskar att promenera. Uffe åkte dock nästan genast tillbaka, han har ett jobb att sköta ännu året ut, innan han kan bli köpenhamnsbo på riktigt. Jag var lite orolig hur det skulle kännas att vara så mycket ensam i höst, vi är väldigt tighta och har sällan varit på skilda håll. Men det har gått bra. Han har varit här ett par gånger och snart ska jag över. Det är också så lätt att hålla daglig kontakt, och avstånd spelar ingen roll. 

Jag trivs riktigt bra med mig själv, jag kan pyssla en hel dag hemma på helgen utan att göra någonting särskilt och tycka det är skönt. Och vill jag göra något så kan jag göra det även utan sällskap, t.ex. gå på bio eller på stan utan att det känns tråkigt eller skrämmande. Människor här är vänliga, de har mycket lätt att le till varandra. Även i en knökfull buss på morgonen. Det här gäller dock inte cykelfolket på rusningstider, då kan man få höra fula ord från de förbi susande cyklisterna om man avviker från reglerna. Vilket sker omedvetet i början innan man lärt sig hur man gör.

Jag har inte alltid haft det lika lätt att vara ensam, utan jag har kunnat känna mig olycklig och lite vilsen. Men inte nu längre, och jag tror det beror på att jag idag känner mig mycket mera jordad i min kropp än förut. Jag har kommit ner från huvudet, som har lät fyllts av oroliga tankar, till kroppen, som känns stark och energisk, och som tycker om att jag tar hand om den. Jag tror det är bl.a. yoga och meditation som har gett mig bättre kroppskänsla och inre styrka. Ensamheten är inget att vara rädd för, utan ett bra tillfälle att lära känna sig själv bättre. Vågar man inte möta sig själv, hur kan man då möta andra?

Men, det är skönt att min ensamhet är tillfällig. Efter jullovet kommer vi hit båda två, och då har vi en ny vardag framför oss - jag går till jobbet och Uffe får göra vad han vill. Det ser jag framemot! 

 paivihoppar 1uffehoppar 2

 

Kommentarer

  • Lina

    24.10.2018 00:33 (22 dagar sen)

    Vad fint att det går bra i Köpenhamn! Och vilken tur att du har Ulf och att ensamheten bara är tillfällig. Ofrivillig ensamhet är tung att bära.

    • Päivi

      27.10.2018 14:13 (19 dagar sen)

      Det är det säkert, Lina. Och ibland kan man vara ensam även om man är omgiven av människorna.


  • Hanna Rosvall

    24.10.2018 20:45 (21 dagar sen)

    Tack för ett fint inlägg! Jag går just nu igenom nästan exakt samma sak, men på andra sidan bron :) Min man har redan flyttat till Malmö och jag flyttar dit i december. Håller med om det du skriver om ensamhet och har själv också funnit mycket inre styrka just genom yoga och meditation. Lycka till med nya vardagen!

    • Päivi

      27.10.2018 14:12 (19 dagar sen)

      Tack Hanna! Och välkommen till Öresundsregionen :)


Skriv kommentar