Dancing makes you happy

söndag 10 mars 2019 - 20:25 | 0 Kommentarer

Ett halvt år i Köpenhamn har gått. Jag trivs mycket bra – gillar den genuina stadsmiljön, varma vintern med inslag av vår, vimlet omkring mig. Och jag älskar Köpenhamns dansliv. Det är en oändlig oas för en dansmänniska som jag. Jag har visst nämnt det tidigare att jag älskar att dansa, men kan skriva om det en gång till – dansen är sån källa till glädje och energi att det tål att upprepas. Det är ju vetenskapligt bevisat att dansen gör oss lyckliga.

Som barn visste jag ingenting om dans. Jag växte upp på landsbygden, och på den tiden körde man inte runt med ungarna till hobbys som man gör idag. Det var dock ingenting som jag saknade då, det var bara så. Jag blev medveten om dans först i ungdomen då jag började gå ut på kvällarna. Då var jag dock blyg och vågade inte ge mig ut på dansgolvet utan ha fått i mig ett par öl först. De killar som kunde föra i pardans lågt högt i kurs, det var en dröm att få svepa runt i armarna på nån som kunde dansa. De var dock inte särskilt många. Dansen fick plats i mitt liv egentligen först i medelåldern då jag träffade Ulf, som har alltid dansat och som tycker om det lika mycket som jag.

Vi började med att gå på dansställen runt om i Österbotten, då dansade vi mest vals, foxtrot och tango - de hade vi båda dansat tidigare. Vi var dock nyfikna på latinorytmer, och när vi såg att det undervisas salsa i Vasa så anmälde vi oss. Jag var i sjunde himmel – det här var min dröm! Första året gick jag på rosa moln och njöt av varje timme, men andra året bjöd även på mycket frustration – det var mycket svårare än jag hade trott. Jag var inte så bra på det som jag hade föreställt mig! Det var bara att acceptera. Men vi gav inte upp, och så småningom lärde jag mig att ha tålamod med lärandeprocessen. En figur som i början av timmen kändes helt omöjlig att lära gick i slutet av timmen hur bra som helst. Den största utmaningen i pardansen är dock inte figurerna, utan ledarens signaler som ska tydas av följaren så att dansen blir ett vackert samspel. Det är inte lätt att leda, speciellt då jag som följare har tendens att leda själv om jag inte får tillräckligt tydliga signaler. Det jobbar jag på – jag ska vara observant och följa. Vi tränade flitigt i SalsaVaasa - en härlig dansskola som ordnar mångsidiga klasser och danspartys och har skapat en trevlig gemenskap i Vasa. Där övade vi förutom salsa även bachata och kizomba, och med den erfarenheten har vi haft lättare att hoppa på kurser och tillställningar här i Köpenhamn.

facebook 1552244990924 1

Här övar vi för fullt i SalsaVaasas studio. Bilden nedan är tagen på Wasabåtarna, vi gjorde några roliga kryssningar med gänget. Här får jag en bamsekram av läraren Bassel.

facebook 1552245078694

Det finns så mycket att välja på i Köpenhamn, och vi känner till långt ifrån hela utbudet. Hittills har vi gått på kurs i bachata med lite olika lärare, sedan kizomba och nu också cubansk salsa. Kurserna är 6-8 veckor långa, och man kan bra delta också utan egen partner, undervisningen bygger på att man byter partner hela tiden. Man blir bättre då man tränar med olika människor. Dansskolorna ordnar ofta danspartys där man först har en workshop och sedan spelar en dj hela kvällen bra musik till dessa danser. Och allt det här har vi inom några kilometers avstånd.

Förutom pardans vill jag gärna dansa även solo. Såsom man gjorde förr på discot. Känna rytmen och pulsen och glömma omgivningen, känna flow och uppnå nån slags extas. Det är energigivande och frigörande, och mycket jordande. Ett bra sätt att klargöra tankar och komma i kontakt med sig själv. Det är bara inte så lätt att hitta ställen där man får dansa till bra musik, disco tillhör det förflutna. I Helsingfors ordnar föreningen K50 disco en gång i månaden till folk över 50, man måste visa ett leg för att komma in. Vi var där för några år sedan, och det var en mycket bra upplevelse. Lokalen hade stort dansgolv och det var mycket bra stämning och hålligång. Här i Köpenhamn har vi hittat Karmaklubben, som ordnar danskvällar på tre olika städer i landet. De har ingen åldersgräns, men är riktade till publiken som vill dansa till bra musik från -70, -80 och -90-talen utan att behöva vänta till midnatten innan musiken börjar, utan som är nöjda med att gå hem vid midnatt. Igår besökte vi första gången Karmaklubbens dansafton på Rosie McGee's, lite sjabbig men stämningsfull nattklubb i två plan. Vi dansade i två timmar, med några korta pauser. Det var mycket folk, men man fick ändå plats på golvet, och som tur dansade ingen med ölglas i handen - det brukar leda till klibbigt golv och glassplitter. Folk var glada och njöt, det var skönt att röra på sig fritt i takt med musiken. Och då vi blev färdiga vid midnatt var det bara att hoppa i bussen och komma hem på 20 minuter. Det gillar jag.

Några bilder från RosieMcGee's.

IMG 20190309 211636

IMG 20190309 220248

IMG 20190309 222024

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar