Visa alla inlägg skrivna oktober 2018

lördag 27 oktober 2018 - 07:00

Så in i Norden

Jag har haft turen att få ett bra och intressant jobb. Nordiskt samarbete har intresserat mig sedan jag utbildade mig till tolk och fick kontakt med några tjänstetolkar på ministerrådet. Då lärde jag mig att parlamentarikerna och ministrarna från de olika nordiska länderna och självstyrande områden samarbetar i Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet, och för att det ska fungera behövs det tolkar - alla har enligt reglerna rätt att prata sitt modersmål. Det kändes som ett drömjobb för en färsk konferenstolk, dock insåg jag att vägen dit är lång. Jag levde länge i den tron att jag inte kan söka ett jobb i Nordens hus, eftersom jag varken kan danska eller norska, som tillhör husets arbetsspråk. Men så var det inte - i våras dök det upp en annons som jag tyckte passade in på mig, och nu är jag här och får lära mig hur samarbetet fungerar. Om du vill veta mera om samarbetet kan du läsa här.

Det är en hel del man ska veta innan man blir varm i kläderna. Men så är det för alla, de som anställs är sakkunniga i sitt ämne men känner ofta inte till hur huset fungerar, hur ärenden förs vidare och förbereds, hur organisationen ser ut och fungerar. Som tolk och översättare ska man helst ha en bred kunskap över allt som arbetas med i huset. Det blir så mycket lättare att göra jobbet om man är insatt i ämnet, så jag är mycket motiverad. Jag vet hur kul det är att tolka då man behärskar både ämnet och språket - då kan man uppnå flow. Jag måste dock ge mig tid, informationen ska sjunka in bit för bit. Språken ska arbetas in, de kommer inte av sig självt. Som tur behöver man inte vara ensam gröngöling - eftersom alla anställningar är tidsbundna så finns det ofta nya människor på väg in.

Att tänka ur ett nordiskt perspektiv ger mera möjligheter, inte bara för oss individer utan även för samhället. En självklarhet för mig som har fått växa upp på den tvåspråkiga kustremsan. 

 

vedstranden18

 Utanför Nordens hus på Ved Stranden, tidigt på morgonen.

tisdag 23 oktober 2018 - 19:15

Att vara ensam

Vi flyttade hit 10 augusti, jag och min man Ulf. Det gick smidigt, vi fick praktisk hjälp av min arbetsgivare, vilket ingår i de nordiska anställningsavtalen.  Det hade varit mycket svårare att försöka hitta någonstans att bo och få ett bra hyreskontrakt på egen hand, så vi är tacksamma. Vi har en trivsam lägenhet på ett trevligt område, lagom gångavstånd till mitt jobb. Det är 4 kilometer men jag älskar att promenera. Uffe åkte dock nästan genast tillbaka, han har ett jobb att sköta ännu året ut, innan han kan bli köpenhamnsbo på riktigt. Jag var lite orolig hur det skulle kännas att vara så mycket ensam i höst, vi är väldigt tighta och har sällan varit på skilda håll. Men det har gått bra. Han har varit här ett par gånger och snart ska jag över. Det är också så lätt att hålla daglig kontakt, och avstånd spelar ingen roll. 

Jag trivs riktigt bra med mig själv, jag kan pyssla en hel dag hemma på helgen utan att göra någonting särskilt och tycka det är skönt. Och vill jag göra något så kan jag göra det även utan sällskap, t.ex. gå på bio eller på stan utan att det känns tråkigt eller skrämmande. Människor här är vänliga, de har mycket lätt att le till varandra. Även i en knökfull buss på morgonen. Det här gäller dock inte cykelfolket på rusningstider, då kan man få höra fula ord från de förbi susande cyklisterna om man avviker från reglerna. Vilket sker omedvetet i början innan man lärt sig hur man gör.

Jag har inte alltid haft det lika lätt att vara ensam, utan jag har kunnat känna mig olycklig och lite vilsen. Men inte nu längre, och jag tror det beror på att jag idag känner mig mycket mera jordad i min kropp än förut. Jag har kommit ner från huvudet, som har lät fyllts av oroliga tankar, till kroppen, som känns stark och energisk, och som tycker om att jag tar hand om den. Jag tror det är bl.a. yoga och meditation som har gett mig bättre kroppskänsla och inre styrka. Ensamheten är inget att vara rädd för, utan ett bra tillfälle att lära känna sig själv bättre. Vågar man inte möta sig själv, hur kan man då möta andra?

Men, det är skönt att min ensamhet är tillfällig. Efter jullovet kommer vi hit båda två, och då har vi en ny vardag framför oss - jag går till jobbet och Uffe får göra vad han vill. Det ser jag framemot! 

 paivihoppar 1uffehoppar 2

 

söndag 21 oktober 2018 - 17:01

Lika men åndå så olika

Det är ganska märkligt. Att ett språk, som jag kan läsa utan större problem och som jag har ett hyfsat ordförråd i, låter ofta helt obegripligt. Att förstå den talade danskan är min största utmaning just nu. Jag går på en kurs två kvällar i veckan, där vi får grunderna och övar en hel del uttal. Det räcker dock inte, utan jag lyssnar flitigt på nyheter, aktuella pratprogram och olika podcasts. Det som känns lättare just nu är politik och nyheter, det som känns svårast är underhållningsprogram och vardagsprat vid kaffebordet. Lite överraskande, men positivt, eftersom jag kommer att tolka samhälleliga frågor ur nordiskt och ibland politiskt perspektiv. Men att komma dit sker inte på en handvändning, utan jag får räkna med att det kanske tar ett år, eller längre. Tiden får visa. Och inte nog med det, parallellt borde jag även ta in norskan, för som en nordisk tolk ska jag helst tolka från alla tre skandinaviska språken. Norskan får dock vänta lite, annars riskerar jag att blanda ihop dem.

Jag har bytt språkmiljö en gång tidigare, då jag på 1980-talet flyttade till Sverige. Då var min svenska ganska bra, det var mitt huvudämne i högskolan och jag hade pratat det en hel del sedan jag blev student. Det som var svårt då var den rikssvenska varianten, det tog några månader innan jag blev van. Det blev också någon sorts identitetskris, svenskan trängde undan mitt modersmål och jag kände ett tag att jag inte hade något eget språk. Det gick dock över och jag anpassade mig, trivdes mycket bra i den svenska språkmiljön och pratade efter några år stockholmska med lätt finsk brytning. Jag hann bo där i 10 år innan jag flyttade tillbaka till Österbotten. Fortfarande byter jag melodin då jag pratar med rikssvenskar. Jag gör det inte med flit – det bara händer. Antagligen för att jag inte har en egen variant av svenskan, allt är inlärt.

Men tillbaka till danskan. Kursen jag går på är för skandinaver, för svenskan och norskan ger ett försprång jämfört med andra språk. Vi har en hurtig och glad lärare, som säger att danskan är världens slarvigaste språk. Flera ljud uttalas inte alls utan de sväljs, och tempot är snabbt. Vi läser en hel del dialoger och övar på olika fraser, men det är svårt att härma det som kallas för stød, då stämbanden närmar sig varandra och ljudet låter som en stöt, eller hickning. Det krävs aktivare muskulatur i ljudapparaten än vad jag är van vid. Som tur är behöver jag inte kunna prata flytande, för mig räcker det riktigt bra med att förstå och att göra mig förstådd i vardagslivet. Att strö danska ord i svenskan tycks fungera ganska bra.

 danskakursen

fredag 19 oktober 2018 - 20:37

Nu kör vi!

Då var det dags att skriva det första blogginlägget här på Sevendays. Det är flera år sedan jag bloggade sist, men jag kommer ihåg att det var lite trögt att komma igång - man är lite blyg och osäker på vad man ska skriva. Så är det iallafall för mig. Men när det väl lossnar är det roligt. Därför ville jag börja blogga här, för att kunna berätta hur jag upplever den stora förändringen i mitt liv - flytten till ett annat nordiskt land, där jag inte kan språket. Jag ser jag framemot att få dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Det är även kul att kunna gå tillbaka och se hur man har tyckt och tänkt, blogg är lite som en dagbok. Spännande är det också för här har jag mycket flera potentiella läsare än jag tidigare haft. Men först en kort presentation. Jag berättar mera senare, i små doser under resans gång.

Jag är en nyfiken mångsysslare som vill framåt i livet. Inte på en karriärstege utan vidare på min egen personliga uveckling, det man inte kan skola sig till utan som kommer genom att man försöker förstå sig själv. Jag söker mig mot det okända, är öppen och vill gärna prova på olika saker.

Jag fick en bra uppväxt i Kristinestad, närmare i den havsnära byn Skaftung. Mina helt finskspråkiga föräldrar flyttade dit från Ilmajoki, och jag har gått i den finskspråkiga skolan. Svenska lärde jag mig i skolan och via kompisarna i den tvåspråkiga miljön. Jag har haft båda språken med mig sedan tonåren, och det är jag väldigt tacksam för. Det har gett mig många olika upplevelser och glädje i livet, och fin gemenskap i olika sammanhang. Och nu bor jag här i Köpenhamn, tack vare att jag kan svenska nästan lika bra som mitt modersmål.

Min arbetsplats är sedan augusti Nordens Hus, som inrymmer Nordiska kulturfonden, Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, varav det sistnämnda är min arbetsgivare. Jag jobbar på enheten för tolkning och översättning, som är en del av kommunikationsavdelningen och som jobbar för hela huset. För att bli anställd ska man förutom att ha de färdigheter som tjänsten kräver även kunna minst ett skandinaviskt språk. Det som gav mig en anställning är att jag kan svenska och finska, simultantolka och översätta. Bra combo.

Det börjar sjunka in så småningom - att jag faktiskt bor här. De fina vyerna över staden och dess sevärdheter, de är nu mitt hem och min vardag. Jag beundrar dem när jag går till jobbet eller rör mig i stan, cyklar eller åker buss. Köpenhamn är en mycket vacker stad med intressant historia. Jag upplever att jag har fått en fin chans att lära känna ett nytt land och en ny kultur, och kommer att skriva både om mitt liv och livet i allmänhet i Köpenhamn. Ser också framemot att kunna föra dialog med er läsare, skriv gärna om ni har något ni vill fråga eller kommentera. Vi ses!

 

gatumiljo

Passerar den här gatan på väg till jobbet, älskar de röda och oranga fasader som man ser en hel del här.

 

parkmiljo

Det finns många fina parker i Köpenhamn, här Fælledparken nära mitt hem.

 

gatumiljo2

Morgonstämning.

 

svanemollenstrand2

Svanemøllestranden några minuter med cykel hemifrån.