banner2

Visa alla inlägg skrivna 2018

Så for ett år igen

Skrivet av Päivi Tuomisto 30.12.2018

Sitter just nu på soffan i vardagsrummet i Henriksdal, där vi tillbringar vår julledighet, och funderar kring året som gått. Den största förändringen som har skett är att jag har hittat min plats i arbetslivet efter många år av sökande. Jag blev företagare på 1990-talet av familjeskäl, det var mycket enklare att ordna korta dagar för barnen på dagis och vara tillgänglig för dem efter skolan då jag jobbade hemma, vilket jag som översättare kunde göra. Det var ett mycket bra yrke under många år för att få familjelivet att fungera. Men när åren gick och familjen inte längre behövde min närvaro hemma höll det ensamma arbetet på att göra mig ibland smått galen. Det är slitsamt att bara sitta och skriva utan att ha kolleger runt omkring sig. För att få lite variation i uppdragen gick jag en konferenstolkutbildning för 10 år sedan och lärde mig att simultantolka. Det fanns tyvärr inte tillräckligt med tolkuppdrag i Österbotten och jag fortsatte att översätta. Samtidigt började jag utbilda mig inom välmåendebranschen och blev personal trainer - jag har alltid varit intresserad av hälsa och välmående och såg det som en möjlig väg ut från skrivbordsjobbet. Det var dock tufft att försöka leva på det så jag sökte mig till en reklambyrå, där jag jobbade i två år med lite varierande uppgifter. Det var en bra erfarenhet även om jag hela tiden visste att det inte var rätt plats för mig. Under tiden fortsatte jag min resa mot det meningsfulla jobbet och gick på olika utbildningar inom välmåendebranschen för att eventuellt kunna sadla om som företagare. Nu blev det inte så eftersom en tjänst på Nordiska ministerrådet dök upp. Men tack vare utbildningarna vet jag i alla fall hur jag kan ta hand om mig själv – jag är tacksam för all information och insikt jag har skaffat mig under åren. Nu får jag min lön av att vara sakkunnig på det jag kan och har jobbat längst med, och på min egen tid kan jag fortsätta utveckla mig vidare inom det människan mår bra av utan att behöva få inkomst av det. Det kan inte bli bättre.

Att mitt nya jobb förde oss till Köpenhamn är jag både glad och lite ledsen över. Jag är tacksam för möjligheten jag fick, och tvekade inte inför utmaningen, även om det innebar att flytta längre bort från familjen och vännerna. Beslutet var inte helt lätt, eftersom min mor börjar vara i åren och ungdomarna i startgroparna för att bilda egen familj – jag kanske skulle behövas här. Men beslutet behövde tas, och jag såg inget alternativ. Som företagare hade jag kunnat bestämma vart jag ville flytta och jobbet följde med mig, men nu blev det jag som fick flytta efter jobbet. Köpenhamn är en fin och spännande stad, jag tror att vi kommer att trivas där. Jag har fått en bra start under hösten och nu kan vi börja vår vardag där tillsammans. Tjänsten är dock tidsbunden, så vi blir inte i Danmark livet ut, utan får återigen en ny start då mitt kontrakt löper ut. Kanske här hemma, kanske någon annanstans.

Åren går väldigt snabbt, det blir allt tydligare ju äldre man blir. Jag är tacksam för allt som har varit 2018 och ser framemot 2019 med tillit och nyfikenhet.

Gott nytt år till alla!

IMG 20181230 WA0006

 

20181230 133225

20181230 133106

20181228 110934

20181228 111011

20181228 111708

Några snödrivor har vi inte sett i jul, men desto mera fina pastelltoner på himmel och mark i skymningen och guld och glitter i solskenet.


Dan före doppardan

Skrivet av Päivi Tuomisto 23.12.2018

Taggar:

Skönt att julafton är på en måndag, man har en hel lång helg att förbereda sig. Hos oss betyder det att man har flera dagar på sig att gå till butiken och fylla på matförråd. Vi städar inte ur skedlådor eller skafferier, normal veckostädning räcker. Det största jobbet är matplaneringen som tillhör julen. Vi har levt så länge på tumanhand att jag har kommit ifrån att fundera på mat för större sällskap. Det skulle inte fungera om vi behövde handla in allt på en dag, så jag är tacksam att matbutikerna har öppet varje dag. Imorgon på julafton ska vi dock inte åka in, om det fortfarande saknas nåt så får vi klara oss utan det. 

Julafton är en alldeles speciell dag, då familjen samlas runt bordet. Både Uffes och mina barn med sina respektive är med oss i år, förutom en som ska fira julen med sin egen familj med både små och stora syskon. Jag saknar henne men förstår att hon behövs och vill vara där hon är. Vi har sammanlagt fem barn, varav två bor i Finland, två i Sverige och en i Tanzania, så det är inte ofta vi kan samlas.  Jag är stolt över våra ungdomar som har skapat sig bra och självständiga liv på olika håll i världen. Men som alla föräldrar vet är det en speciell hel och varm känsla som uppstår då man är tillsammans med sina barn. Även om avstånden är långa ligger de ju närmast hjärtat.

Jag är också mycket glad för alla läsare jag har, det känns roligt att skriva då man vet att några vill följa med min resa. Tack att ni finns!

20181223 103113

 


Skönt att komma hem

Skrivet av Päivi Tuomisto 20.12.2018

Att bo i Köpenhamn känns inte som att man bor så lång hemifrån, det är ju bara några timmars flyg. Men det kan ta betydligt längre än så att ta sig upp till Österbotten. Som t.ex. igår då planet till Helsingfors lyfte för sent och jag missade flyget till Vasa. Nu hade jag tur och följande flyg gick 1,5 timme senare, man kan lätt åka på längre väntetider än så, i värsta fall till nästa dag. Det har en gång i tiden funnits en direkt flygförbindelse mellan Vasa och Köpenhamn, hoppas det lobbas för det igen någonstans i maktens korridorer.

Mitt nya liv har gjort mig till en ofta flygande person. Jobbet innebär tolkningsuppdrag i olika nordiska städer, och jag vill gärna träffa min familj några gånger per halvår. Det blir en del utsläpp av resorna och det känns inte bra. Men det är bara att acceptera, och välja buss eller tåg då det är möjligt. Det är såsom med så mycket annat i vårt samhälle. Vi är välinformerade om vad som är bra och inte bra för miljön, och matas av även motstridiga budskap. Hur ska man då veta hur man bör göra? Jag vet inte alltid, utan försöker göra mina val utifrån det jag vet och anser rimligt. Man måste kunna leva sitt liv även om varje val lämnar ett avtryck, det går inte att gå i snön utan att man lämnar spår.

Nu har jag drygt två veckor framför mig här hemma. Det blir att umgås med familjen och njuta av naturen och lata dagar. Landskapet är vitt, hoppas det håller i sig över jul- och nyårshelgen.

20181220 091357


Promenad istället för dans

Skrivet av Päivi Tuomisto 16.12.2018

Sista helgen innan jullovet hemma. På fredagen var det julfest i Nordens hus. Våningarna 1-3 tävlade om den bästa förfesten. Våning 4, dit jag tillhör, deltog bara som besökare, den största delen av gänget var kvar i Polen på COP24, eller var på väg hem. Det var disco, afterski och ghetto - och afterski vann! Vi åt svensk julmat och lekte dansk julklappslek, som var hysterisk och rolig. Speciellt eftersom instruktionerna var oklara och vi förstagångare gjorde såklart lite fel. Leken går ut på att sno paket av andra, det gäller att vara snabb.

Igår gjorde  jag just ingenting, men idag skulle jag deltagit ett dansevenemang om inte ryggen hade satt stopp för det. Jag har haft ryggont sedan jag var på crossfit. Även om jag försökte ta det lugnt och inte överdriva så lyckades jag sträcka en muskel, antagligen för att jag använde en lite för tung kettelbell. Shit happens. Så nu gäller det att ta det lugnt, låta muskeln läka och börja träna på egen hand för att få upp muskelstyrkan. De ledda timmarna får vänta ett tag tills jag är stark nog att hänga med. Testade att dansa disco lite försiktigt på julfesten - jag kan ju inte låta bli om tillfället ges - men det var lite för mycket. Därför fick det räcka idag med att vandra på stan, promenader är den bästa rehabiliteringen just nu.

Jag är lite danstokig av mig, dans är någonting jag verkligen älskar. Både pardans, där man får jobba in koreografin och dansa i samspel med en partner, och solodans, där man själv dansar till rytmisk musik. Det kan vara disco eller solosalsa, där man ofta följer visst rörelsemönster, men också fri rörelse som växer ur sinnesstämningen, musikens puls och dansledarens instruktioner eller förslag. Dagens evenemang som jag nu missar heter Blissmas Conscious Clubbing Sun afternoon Party in Copenhagen, en drog- och alkoholfri tillställning där man blir hög på sina egna och alla andras energier - en otroligt fin upplevelse som är värt att testa. Jag hade verkligen sett framemot det, men när det nu inte går så bestämde jag mig att gå runt i den näraliggande stadsdelen Nørrebro. Jag shoppade lite, fikade på ett Kuba-inspirerat café och gick bara runt, och kände en stor glädje av att bo här. Här finns så mycket att se! Om en lugn promenad på en grå vinterdag ger så många intryck, hur är det då på våren och sommaren?

20181216 122419 1

 

IMG 20181216 WA0002

Det står containrar lite här och där, och då vet man att det renoveras i närheten. Den här hade fått en julgran på taket. 

IMG 20181216 WA0001

IMG 20181216 WA0005

Som tur var butiken stängd, annars hade jag kanske kånkat hem en fotlampa.

 

IMG 20181216 WA7

 

IMG 20181216 WA0004

 

IMG 20181216 WA0003

 

 


Juletræer og æbleskiver

Skrivet av Päivi Tuomisto 11.12.2018

Julen närmar sig. Det är likadant här som antagligen i alla större städer, julstämningen tycks handla mest om att köpa och konsumera. Det finns otroligt mycket julbelysningar överallt, affärerna är fulla av julpynt och prylar som ska säljas som dekorationer eller julklappar. Julmusik hörs inne i affärerna och ute på gatan, folk trängs på de vältaliga julmarknaderna där du kan köpa glögg/glühwein, æbleskiver och annat sött och kanske lite julprylar eller hantverk. Æbleskiver är en typisk dansk juldelikatess, en rund munk som gräddas i ett speciellt järn. Numera görs de av bara smet, men ursprungligen har det funnits äppelskivor i dem. En på jobbet bjöd på sådana idag, hon gräddade dem i avdelningens kök och serverade med sylt och florsocker, mums! Kanske utlöste hon också brandlarmet, vem vet. Iallafall gick larmet under gräddandet och hela huset fick tömmas. Det lär hända då och då av någon anledning (så vitt jag vet har det aldrig brunnit) och då står alla och umgås en stund ute på gatan tills brandmännen har kommit och checkat läget. Tur att det inte regnade.

20181211 140416

 

Jag skulle själv uppskatta att fira julen i ett orört snölandskap någonstans uppe i norr, i mörkret utan blinkande lampor, och gärna med familjen. Inga julklappar, ingen stress, bara god mat och dryck, en hög med böcker och brädspel, och bra utrustning för att vara ute. Och nu blir det ju nästan så, vi är på landet i Henriksdal, ungdomarna samlas hos oss på julafton, vi har bestämt att hoppa över julklappar (vi är ju bara vuxna!), och satsar på att äta gott och ta det lugnt. Det är bara snön som med största sannolikhet saknas. 

Julgransförsäljare är i full gång, de poppar upp lite här och där. Alla granar är nästan perfekta både till formen och färgen. De ser nästan plastiga ut, vi var tvungna att testa julgranen på jobbet genom att smaka på ett barr - det var äkta. Dessa odlade granar är en stor exportvara för Danmark, de säljs runt om i Europa, och de hamnar även i många finländska hem.

 

20181209 105134

De här var nog kanske lite glesa upptill, men de stod fint på rad.

 

20181209 154002

 Kvistarna ser lite frostiga och "vintriga" ut även om det är plusgrader ute.

 

IMG 20181211 WA0002

Nästan som på en skogspromenad.

 

IMG 20181211 WA0005

Man får köpa med sig även en fot.

 


Lite om maten

Skrivet av Päivi Tuomisto 07.12.2018

Mat - det kan vara en tröst när man är ensam och en njutning då man är två eller fler. Det är en högst vardaglig sak som vi inte klarar oss utan, och det är något alldeles speciellt som förgyller festligheterna och för traditionerna vidare. Det är någonting vi alla har ett förhållande till, och då man byter land blir det att reflektera kring det.

Jag har aldrig varit någon superkock som trollar fram gourmetmiddagar av ren kärlek till maten. Men jag vill gärna äta gott, och enkelt. De första månaderna här hade jag just ingen inspiration att laga mat åt mig själv, vilket överraskade mig lite - jag har alltid fixat varm mat åt mig, även på lunchen då jag jobbade hemma. Men här var det svårt att veta vad jag ville ha, jag visste inte alls vad jag ska köpa och laga. Saken blev inte lättare av att jag inte ville köpa kött. Jag har inget absolut beslut kring detta, men det finns så många skäl som rör miljön och köttproduktionen att jag hellre låter bli. Jag gör dock inget nummer av det, jag kan äta om någon vill bjuda på hemlagat kött. På jobbet har vi en bra matsal, så i början blev det en del sallader och färdiga soppor till kvällsmat. Efter att jag hade köpt en mixer började jag tillaga mina vegetariska soppor själv, och de blev faktiskt bra mycket godare än köpta. Nästa steg var att bekanta mig med fiskdisken i närbutiken, som är Menyn på Østerfælled Torv. Den har en superfin fiskdisk, och det har blivit många fiskmiddagar på helgerna. Idag hade de hälleflundra, och det blev den hittills bästa fisken jag lagat – åt mig proppmätt och sitter nu i soffan och chillar. 

Restaurangutbudet här är fantastiskt, du hittar allt mellan himmel och jord och i alla prisklasser. Hittills har jag blivit besviken bara en gång, då beställde jag ett klassiskt smørrebrød med fiskfile, som kan vara mycket bra. Filen var dock för hårt panerad och torr och låg på en hård brödskiva. Men allt annat har varit gott, eller rent av en kulinarisk upplevelse, och prisklassen har varit ungefär som hemma i Finland. Jag har dock inte besökt de dyraste restaurangerna, de lär det också finnas gott om. 

Danskarna bakar jättegott bröd, bagerierna är fulla av färskt bröd och läckra bakverk. Vi har varje fredag frukost på jobbet, var och en bjuder i tur och ordning. Vi år så många att det blir bara ett par gånger per år. Då är det viktigt att handla gott bröd, olika pålägg, grönt och någonting sött till. Danskarna äter mycket sötsaker, och det är lite av en utmaning att försöka låta bli själv, utbudet är stort och på jobbet är det ofta någon som vill bjuda på nåt sött. Tänk att man kan köpa påläggschoklad i tunna skivor, som man kan ha på smörgås! Jag visste inte ens att det finns, men såg det på en fredagsfrukost. Jag kan tycka om sylt på en ostmacka, men att tugga choklad tillsammans med brödet – det fixar inte jag. Danska ostar har jag försökt vänja mig med men klarar inte av doften, även om smaken är ok. Som tur finns det även svenska ostar i disken. Om man vill ha finska livsmedel får man åka till Malmö och handla i en affär vid gränsen. Änsålänge har jag inte gjort det, men kanhända den dagen kommer.

 smorrebrod20180905 123340

De här två läckra smørrebrøden åt jag på restaurang Tornet på Christiansborg. Små konstverk.


20181119 122441

Åt mitt livs första ostron för några veckor sedan, toppade med jordgubbsvinäger och vitlök. Gillade.

20181103 131714 1

Så här kan fiskdisken i närbutiken se ut.

20181207 154115

Idag hade de även ostron, men jag valde hälleflundran. 


Små kära ting

Skrivet av Päivi Tuomisto 04.12.2018

Innan jag åkte till Finland ville jag pynta balkongen med ljus, och köpte två batteridrivna ljuskedjor som jag virade runt balkongräcket. Vi har inget uttag ute så jag tyckte batteriversionen blir bra. Flera grannar i husen runt innergården har belysning på sin balkong, och jag ville också bidra till den mysiga stämningen som det skapar. Jag lämnade lamporna på med fast sken och åkte iväg på min minisemester. Då jag kom tillbaka igårkväll var de släckta, och först då upptäckte jag av förpackningen att de hade en inbyggd timer som håll dem släckta 15 timmar i dygnet, i några intervaller. De hade säkert varit på på dagen och släckta på kvällen - så dumt! Så idag handlade jag en ny serie med nätsladd, som jag drog in mellan fönstrena. Den får vara på tills jag drar ut den, eventuellt gör jag det till natten ifall ljuset stör mig. Och givetvis lämnar jag den på över julen, till glädje för omgivningen. Den här årstiden är bara för mörk, speciellt då det inte finns någon snö, så man behöver mysa till det med ljusen.

 

ljusslingakatt

Min julstämning skapas med ljus, både levande och elektriska. Det övriga pyntet bryr jag mig inte längre om, med två undantag. Det ena är den lilla stickade tomten som syrran har gjort och det andra glastomtarna jag har fått av pojkarnas farmor.  

 tomtar


Julehygge hemmavid

Skrivet av Päivi Tuomisto 30.11.2018

Jag kom hem på några dagars minisemester för att fira lillajul, som lördagen före första advent heter här i Finland. Idag tycks det vara årets hittills mörkaste dag, det regnar och blåser därute och man har knappt märkt att dagen har ljusnat. Men det gör inget, det är skönt att sitta inne med eld i spisen, tända ljus, se regndropparna i fönstren och höra vinden susa i träden utanför. Jag har läst lite, lyssnat på musik och tagit en tupplur. Och snart ska vi laga mat till sonen och sonhustrun som ska titta förbi ikväll. Så mysigt.

Imorgon, om det är lite torrare, tar vi en tur i skogen och drar lite ris efter några vindfällda träd. På kvällen kör vi till Vasa och dansar in julstämingen på SalsaVaasas party på Bock's Corner. Det ska blir skoj.

 

julfonster1spisen


Ett bra köp

Skrivet av Päivi Tuomisto 27.11.2018

Som så många andra kan jag tycka Black Friday eller Black Week (vissa affärer drar ut på det) är ett ganska hänsynslöst sätt att kränga ut varor och få folk att köpa det de inte behöver, och på det sättet öka konsumtionen och boosta marknadsekonomin. Vilket förstås går emot ett hållbart livstil. Det är ett enormt maskineri som borde ändra sin riktning. Det vi enskilda konsumenter kan göra är att tänka efter noga vad vi behöver, och låta bli att köpa om vi kan. Det är inte lätt. Ibland köper jag billiga saker av dålig kvalitet, som jag sen ångrar. Jag vet ju att om man behöver skaffa nytt är det bättre att satsa på hållbart kvalitet. 

Nåja, alla köp är ju inte av ondo. Jag såg ett BF-erbjudande i fredags, ett medlemskap på CrossFit Copenhagen för 25 kronor ända fram till februari, och slog till. Det tyckte jag var en bra affär, nu hinner jag testa konceptet, och om jag inte gillar medlemskapet så säger jag upp det och betalar fullt pris bara en månad. Så nu kör jag en testperiod före och efter julen.

Jag har saknat gymträning och har ofta tänkt med värme på EasyFit Vaasa, där jag hann göra en kort karriär innan livet förde mig vidare. Jag mår bra av muskelträning (vem gör nu inte det) och gillar att träna med egen kroppstyngd och enkla redskap. Det är härligt att känna sig stark. Provade första uppstartstimmen med en hel del squats igår, och har gått ganska illa idag - kanske ännu sämre imorgon. Men det är ett gott tecken, jag hoppas verkligen att jag kommer igång. Det gäller bara att hitta en balans mellan muskelträning och lugn yoga - de kompletterar varandra.

Siam Crossfit

Lånade bilden från kedjans sajt, de har flera salar runt om i stan. Jag ser den närmaste då jag kliver ut till gatan genom vår port.


En fristad i staden

Skrivet av Päivi Tuomisto 25.11.2018

Jag flög hem från Oslo med en hel del fakta som kan komma till nytta på jobbet. Dessutom hade jag med mig Lena, som bor i Oslo och som jag blev vän med för 31 år sedan. Vi lärde känna varandra i Stockholm, och har hållit kontakt mera eller mindre regelbundet under åren, och har träffats med och utan familjer. Nu hade vi en tjejhelg. I ungdomen kunde det betyda en kväll ute på krogen eller nattklubben, och under småbarnsåren en avkopplande kryssning eller spabesök, men nu ville vi bara ta det lugnt. Skön yoga på morgonen, långsam frukost, lite shopping, god mat på mysiga restauranger och långa promenader. Mycket prat om allt mellan himmel och jord, och mycket skratt. Just perfect.

lenaojag

 

smide2

På söndagens långpromenad kom vi till fristaden Christiania, där vi hittade bl.a. denna spännande affär, Kvindesmedien. Fantastiskt fint hantverk, som tillverkades i den öppna verkstaden brevid butiken. 

skyltar2

Förr fick man inte fotografera i Christiania, men nu tycks det vara förbjudet bara på vissa gator där det sälgs droger. Området är mycket speciellt, det skulle knappast kunna existera i andra nordiska länder. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det - det finns saker som talar för och saker som talar emot. 

legeplads

Och vad finns där tro?

 

fasad

 

ros

En riktig skönhet i novemberrusket.