Visa inlägg taggade med 'familj'

söndag 30 december 2018 - 14:03

Så for ett år igen

Sitter just nu på soffan i vardagsrummet i Henriksdal, där vi tillbringar vår julledighet, och funderar kring året som gått. Den största förändringen som har skett är att jag har hittat min plats i arbetslivet efter många år av sökande. Jag blev företagare på 1990-talet av familjeskäl, det var mycket enklare att ordna korta dagar för barnen på dagis och vara tillgänglig för dem efter skolan då jag jobbade hemma, vilket jag som översättare kunde göra. Det var ett mycket bra yrke under många år för att få familjelivet att fungera. Men när åren gick och familjen inte längre behövde min närvaro hemma höll det ensamma arbetet på att göra mig ibland smått galen. Det är slitsamt att bara sitta och skriva utan att ha kolleger runt omkring sig. För att få lite variation i uppdragen gick jag en konferenstolkutbildning för 10 år sedan och lärde mig att simultantolka. Det fanns tyvärr inte tillräckligt med tolkuppdrag i Österbotten och jag fortsatte att översätta. Samtidigt började jag utbilda mig inom välmåendebranschen och blev personal trainer - jag har alltid varit intresserad av hälsa och välmående och såg det som en möjlig väg ut från skrivbordsjobbet. Det var dock tufft att försöka leva på det så jag sökte mig till en reklambyrå, där jag jobbade i två år med lite varierande uppgifter. Det var en bra erfarenhet även om jag hela tiden visste att det inte var rätt plats för mig. Under tiden fortsatte jag min resa mot det meningsfulla jobbet och gick på olika utbildningar inom välmåendebranschen för att eventuellt kunna sadla om som företagare. Nu blev det inte så eftersom en tjänst på Nordiska ministerrådet dök upp. Men tack vare utbildningarna vet jag i alla fall hur jag kan ta hand om mig själv – jag är tacksam för all information och insikt jag har skaffat mig under åren. Nu får jag min lön av att vara sakkunnig på det jag kan och har jobbat längst med, och på min egen tid kan jag fortsätta utveckla mig vidare inom det människan mår bra av utan att behöva få inkomst av det. Det kan inte bli bättre.

Att mitt nya jobb förde oss till Köpenhamn är jag både glad och lite ledsen över. Jag är tacksam för möjligheten jag fick, och tvekade inte inför utmaningen, även om det innebar att flytta längre bort från familjen och vännerna. Beslutet var inte helt lätt, eftersom min mor börjar vara i åren och ungdomarna i startgroparna för att bilda egen familj – jag kanske skulle behövas här. Men beslutet behövde tas, och jag såg inget alternativ. Som företagare hade jag kunnat bestämma vart jag ville flytta och jobbet följde med mig, men nu blev det jag som fick flytta efter jobbet. Köpenhamn är en fin och spännande stad, jag tror att vi kommer att trivas där. Jag har fått en bra start under hösten och nu kan vi börja vår vardag där tillsammans. Tjänsten är dock tidsbunden, så vi blir inte i Danmark livet ut, utan får återigen en ny start då mitt kontrakt löper ut. Kanske här hemma, kanske någon annanstans.

Åren går väldigt snabbt, det blir allt tydligare ju äldre man blir. Jag är tacksam för allt som har varit 2018 och ser framemot 2019 med tillit och nyfikenhet.

Gott nytt år till alla!

IMG 20181230 WA0006

 

20181230 133225

20181230 133106

20181228 110934

20181228 111011

20181228 111708

Några snödrivor har vi inte sett i jul, men desto mera fina pastelltoner på himmel och mark i skymningen och guld och glitter i solskenet.

söndag 23 december 2018 - 13:10

Dan före doppardan

Skönt att julafton är på en måndag, man har en hel lång helg att förbereda sig. Hos oss betyder det att man har flera dagar på sig att gå till butiken och fylla på matförråd. Vi städar inte ur skedlådor eller skafferier, normal veckostädning räcker. Det största jobbet är matplaneringen som tillhör julen. Vi har levt så länge på tumanhand att jag har kommit ifrån att fundera på mat för större sällskap. Det skulle inte fungera om vi behövde handla in allt på en dag, så jag är tacksam att matbutikerna har öppet varje dag. Imorgon på julafton ska vi dock inte åka in, om det fortfarande saknas nåt så får vi klara oss utan det. 

Julafton är en alldeles speciell dag, då familjen samlas runt bordet. Både Uffes och mina barn med sina respektive är med oss i år, förutom en som ska fira julen med sin egen familj med både små och stora syskon. Jag saknar henne men förstår att hon behövs och vill vara där hon är. Vi har sammanlagt fem barn, varav två bor i Finland, två i Sverige och en i Tanzania, så det är inte ofta vi kan samlas.  Jag är stolt över våra ungdomar som har skapat sig bra och självständiga liv på olika håll i världen. Men som alla föräldrar vet är det en speciell hel och varm känsla som uppstår då man är tillsammans med sina barn. Även om avstånden är långa ligger de ju närmast hjärtat.

Jag är också mycket glad för alla läsare jag har, det känns roligt att skriva då man vet att några vill följa med min resa. Tack att ni finns!

20181223 103113