Visa inlägg taggade med 'inre styrka'

tisdag 13 november 2018 - 21:20

Viktig stund i vardagen

Att emigrera innebär en hel del förändringar, som inte bara är spännande. Det ska skapas en ny tillvaro med nya rutiner, och man ska vara beredd på att allt inte fungerar som man hade tänkt. För man tänker ju fel då man inte vet så mycket om den andra kulturen. Det gör att man ibland kan känna frustration. Dessutom längtar jag ofta efter mina kära och nära, ibland känner jag mig ensam och ibland snurrar jobbet lite för mycket i huvudet. Men jag har lärt mig vad det är jag behöver då. Jag brukar sätta mig ner och meditera en stund. Först tänder jag ljus och sätter på soft musik, för bort telefonen och umgås bara med mig själv. Jag försöker komma ifrån mina tankar, sjunka ner i kroppen och koncentrera på andningen. Jag sitter på yogamattan, och det händer att jag efter en stund går över till yoga, och håller på ett tag. Ibland avslutar jag med TRE (du kan läsa mera om det här (finska) eller här (engelska)).   

Dessa stunder har blivit viktiga. Jag känner hur jag får inre styrka, och har lättare att hantera olika saker. Jag får distans till det som sker och tillit på att allt ordnar sig. Jag inser att även om jag är involverad i olika saker handlar de inte bara om mig utan om så mycket mera, jag är bara en liten del. Jag inser också att även om jag nu är långt borta från min familj minskar det på inget sätt mina känslor, utan tvärtom. 

Det här är mitt sätt att vårda huvudet, vilket är minst lika viktigt som att jag tar hand om min fysiska kropp, dessa två saker hör ihop. Gör man bara det ena och inte det andra blir helheten lidande. 

fotternaupp

tisdag 23 oktober 2018 - 19:15

Att vara ensam

Vi flyttade hit 10 augusti, jag och min man Ulf. Det gick smidigt, vi fick praktisk hjälp av min arbetsgivare, vilket ingår i de nordiska anställningsavtalen.  Det hade varit mycket svårare att försöka hitta någonstans att bo och få ett bra hyreskontrakt på egen hand, så vi är tacksamma. Vi har en trivsam lägenhet på ett trevligt område, lagom gångavstånd till mitt jobb. Det är 4 kilometer men jag älskar att promenera. Uffe åkte dock nästan genast tillbaka, han har ett jobb att sköta ännu året ut, innan han kan bli köpenhamnsbo på riktigt. Jag var lite orolig hur det skulle kännas att vara så mycket ensam i höst, vi är väldigt tighta och har sällan varit på skilda håll. Men det har gått bra. Han har varit här ett par gånger och snart ska jag över. Det är också så lätt att hålla daglig kontakt, och avstånd spelar ingen roll. 

Jag trivs riktigt bra med mig själv, jag kan pyssla en hel dag hemma på helgen utan att göra någonting särskilt och tycka det är skönt. Och vill jag göra något så kan jag göra det även utan sällskap, t.ex. gå på bio eller på stan utan att det känns tråkigt eller skrämmande. Människor här är vänliga, de har mycket lätt att le till varandra. Även i en knökfull buss på morgonen. Det här gäller dock inte cykelfolket på rusningstider, då kan man få höra fula ord från de förbi susande cyklisterna om man avviker från reglerna. Vilket sker omedvetet i början innan man lärt sig hur man gör.

Jag har inte alltid haft det lika lätt att vara ensam, utan jag har kunnat känna mig olycklig och lite vilsen. Men inte nu längre, och jag tror det beror på att jag idag känner mig mycket mera jordad i min kropp än förut. Jag har kommit ner från huvudet, som har lät fyllts av oroliga tankar, till kroppen, som känns stark och energisk, och som tycker om att jag tar hand om den. Jag tror det är bl.a. yoga och meditation som har gett mig bättre kroppskänsla och inre styrka. Ensamheten är inget att vara rädd för, utan ett bra tillfälle att lära känna sig själv bättre. Vågar man inte möta sig själv, hur kan man då möta andra?

Men, det är skönt att min ensamhet är tillfällig. Efter jullovet kommer vi hit båda två, och då har vi en ny vardag framför oss - jag går till jobbet och Uffe får göra vad han vill. Det ser jag framemot! 

 paivihoppar 1uffehoppar 2