Visa inlägg taggade med 'möjligheter'

söndag 30 december 2018 - 14:03

Så for ett år igen

Sitter just nu på soffan i vardagsrummet i Henriksdal, där vi tillbringar vår julledighet, och funderar kring året som gått. Den största förändringen som har skett är att jag har hittat min plats i arbetslivet efter många år av sökande. Jag blev företagare på 1990-talet av familjeskäl, det var mycket enklare att ordna korta dagar för barnen på dagis och vara tillgänglig för dem efter skolan då jag jobbade hemma, vilket jag som översättare kunde göra. Det var ett mycket bra yrke under många år för att få familjelivet att fungera. Men när åren gick och familjen inte längre behövde min närvaro hemma höll det ensamma arbetet på att göra mig ibland smått galen. Det är slitsamt att bara sitta och skriva utan att ha kolleger runt omkring sig. För att få lite variation i uppdragen gick jag en konferenstolkutbildning för 10 år sedan och lärde mig att simultantolka. Det fanns tyvärr inte tillräckligt med tolkuppdrag i Österbotten och jag fortsatte att översätta. Samtidigt började jag utbilda mig inom välmåendebranschen och blev personal trainer - jag har alltid varit intresserad av hälsa och välmående och såg det som en möjlig väg ut från skrivbordsjobbet. Det var dock tufft att försöka leva på det så jag sökte mig till en reklambyrå, där jag jobbade i två år med lite varierande uppgifter. Det var en bra erfarenhet även om jag hela tiden visste att det inte var rätt plats för mig. Under tiden fortsatte jag min resa mot det meningsfulla jobbet och gick på olika utbildningar inom välmåendebranschen för att eventuellt kunna sadla om som företagare. Nu blev det inte så eftersom en tjänst på Nordiska ministerrådet dök upp. Men tack vare utbildningarna vet jag i alla fall hur jag kan ta hand om mig själv – jag är tacksam för all information och insikt jag har skaffat mig under åren. Nu får jag min lön av att vara sakkunnig på det jag kan och har jobbat längst med, och på min egen tid kan jag fortsätta utveckla mig vidare inom det människan mår bra av utan att behöva få inkomst av det. Det kan inte bli bättre.

Att mitt nya jobb förde oss till Köpenhamn är jag både glad och lite ledsen över. Jag är tacksam för möjligheten jag fick, och tvekade inte inför utmaningen, även om det innebar att flytta längre bort från familjen och vännerna. Beslutet var inte helt lätt, eftersom min mor börjar vara i åren och ungdomarna i startgroparna för att bilda egen familj – jag kanske skulle behövas här. Men beslutet behövde tas, och jag såg inget alternativ. Som företagare hade jag kunnat bestämma vart jag ville flytta och jobbet följde med mig, men nu blev det jag som fick flytta efter jobbet. Köpenhamn är en fin och spännande stad, jag tror att vi kommer att trivas där. Jag har fått en bra start under hösten och nu kan vi börja vår vardag där tillsammans. Tjänsten är dock tidsbunden, så vi blir inte i Danmark livet ut, utan får återigen en ny start då mitt kontrakt löper ut. Kanske här hemma, kanske någon annanstans.

Åren går väldigt snabbt, det blir allt tydligare ju äldre man blir. Jag är tacksam för allt som har varit 2018 och ser framemot 2019 med tillit och nyfikenhet.

Gott nytt år till alla!

IMG 20181230 WA0006

 

20181230 133225

20181230 133106

20181228 110934

20181228 111011

20181228 111708

Några snödrivor har vi inte sett i jul, men desto mera fina pastelltoner på himmel och mark i skymningen och guld och glitter i solskenet.

lördag 27 oktober 2018 - 07:00

Så in i Norden

Jag har haft turen att få ett bra och intressant jobb. Nordiskt samarbete har intresserat mig sedan jag utbildade mig till tolk och fick kontakt med några tjänstetolkar på ministerrådet. Då lärde jag mig att parlamentarikerna och ministrarna från de olika nordiska länderna och självstyrande områden samarbetar i Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet, och för att det ska fungera behövs det tolkar - alla har enligt reglerna rätt att prata sitt modersmål. Det kändes som ett drömjobb för en färsk konferenstolk, dock insåg jag att vägen dit är lång. Jag levde länge i den tron att jag inte kan söka ett jobb i Nordens hus, eftersom jag varken kan danska eller norska, som tillhör husets arbetsspråk. Men så var det inte - i våras dök det upp en annons som jag tyckte passade in på mig, och nu är jag här och får lära mig hur samarbetet fungerar. Om du vill veta mera om samarbetet kan du läsa här.

Det är en hel del man ska veta innan man blir varm i kläderna. Men så är det för alla, de som anställs är sakkunniga i sitt ämne men känner ofta inte till hur huset fungerar, hur ärenden förs vidare och förbereds, hur organisationen ser ut och fungerar. Som tolk och översättare ska man helst ha en bred kunskap över allt som arbetas med i huset. Det blir så mycket lättare att göra jobbet om man är insatt i ämnet, så jag är mycket motiverad. Jag vet hur kul det är att tolka då man behärskar både ämnet och språket - då kan man uppnå flow. Jag måste dock ge mig tid, informationen ska sjunka in bit för bit. Språken ska arbetas in, de kommer inte av sig självt. Som tur behöver man inte vara ensam gröngöling - eftersom alla anställningar är tidsbundna så finns det ofta nya människor på väg in.

Att tänka ur ett nordiskt perspektiv ger mera möjligheter, inte bara för oss individer utan även för samhället. En självklarhet för mig som har fått växa upp på den tvåspråkiga kustremsan. 

 

vedstranden18

 Utanför Nordens hus på Ved Stranden, tidigt på morgonen.

söndag 21 oktober 2018 - 17:01

Lika men åndå så olika

Det är ganska märkligt. Att ett språk, som jag kan läsa utan större problem och som jag har ett hyfsat ordförråd i, låter ofta helt obegripligt. Att förstå den talade danskan är min största utmaning just nu. Jag går på en kurs två kvällar i veckan, där vi får grunderna och övar en hel del uttal. Det räcker dock inte, utan jag lyssnar flitigt på nyheter, aktuella pratprogram och olika podcasts. Det som känns lättare just nu är politik och nyheter, det som känns svårast är underhållningsprogram och vardagsprat vid kaffebordet. Lite överraskande, men positivt, eftersom jag kommer att tolka samhälleliga frågor ur nordiskt och ibland politiskt perspektiv. Men att komma dit sker inte på en handvändning, utan jag får räkna med att det kanske tar ett år, eller längre. Tiden får visa. Och inte nog med det, parallellt borde jag även ta in norskan, för som en nordisk tolk ska jag helst tolka från alla tre skandinaviska språken. Norskan får dock vänta lite, annars riskerar jag att blanda ihop dem.

Jag har bytt språkmiljö en gång tidigare, då jag på 1980-talet flyttade till Sverige. Då var min svenska ganska bra, det var mitt huvudämne i högskolan och jag hade pratat det en hel del sedan jag blev student. Det som var svårt då var den rikssvenska varianten, det tog några månader innan jag blev van. Det blev också någon sorts identitetskris, svenskan trängde undan mitt modersmål och jag kände ett tag att jag inte hade något eget språk. Det gick dock över och jag anpassade mig, trivdes mycket bra i den svenska språkmiljön och pratade efter några år stockholmska med lätt finsk brytning. Jag hann bo där i 10 år innan jag flyttade tillbaka till Österbotten. Fortfarande byter jag melodin då jag pratar med rikssvenskar. Jag gör det inte med flit – det bara händer. Antagligen för att jag inte har en egen variant av svenskan, allt är inlärt.

Men tillbaka till danskan. Kursen jag går på är för skandinaver, för svenskan och norskan ger ett försprång jämfört med andra språk. Vi har en hurtig och glad lärare, som säger att danskan är världens slarvigaste språk. Flera ljud uttalas inte alls utan de sväljs, och tempot är snabbt. Vi läser en hel del dialoger och övar på olika fraser, men det är svårt att härma det som kallas för stød, då stämbanden närmar sig varandra och ljudet låter som en stöt, eller hickning. Det krävs aktivare muskulatur i ljudapparaten än vad jag är van vid. Som tur är behöver jag inte kunna prata flytande, för mig räcker det riktigt bra med att förstå och att göra mig förstådd i vardagslivet. Att strö danska ord i svenskan tycks fungera ganska bra.

 danskakursen