torsdag 21 juni 2018 - 16:00

Tå farr vi.

gerg

 

Jahapp. Då var det bara att släcka ner här på kontoret och vänta på att bli upplockad av resten av familjen. Åker söderut redan ikväll. Kan inte precis säga att jag är supertaggad på att köra bil i sex timmar just nu. My vaknade klockan tre och var alldeles pigg och glad. Lagom tills min väckarklocka ringde somnade hon om (jiihaa!). 

En taskig nattsömn plus en rätt så ansträngande vecka bakom mig utgör kanske inte de bästa förutsättningarna för en snällis till chaufför. Men, men. Nu bär det av! Midsommar i Snappertuna ska det bli. 

onsdag 20 juni 2018 - 14:00

Underskatta aldrig det fina i ja:et.

När man har varit ihop med någon i hundra år finns det minst en miljon sidor man stör sig på hos varandra, eller kanske främst: hos den andra (själv är man ju närmast felfri, ehehe). Man tjafsar om disk, man tjafsar om sömn. Vem som städar, vem som skjutsar, vem som tvättar.

Kanske glömmer man då ibland att det finns fantasiska sidor i den andra också. Som kanske skyms bakom diskberget i köket. Och det slog mig häromdagen att min man faktiskt har en alldeles, alldeles fantastisk egenskap som nog i längden vinner över det faktum att han är så utomordentligt skit på att städa vessan.

Och det är att han är en yes-man när jag frågar om råd. 

Alla dåraktiga frågor jag ställer om livet. "Men ska jag nu faktiskt..?". "Men tycker du nu verkligen...?". "Men är det nu sist och slutligen så klokt?". JA, säger han då. Han säger nästan alltid ja på frågor som jag själv anser borde besvaras med ett nej. Som till exempel i helgen:

 

- Alltså tycker du faktiskt att jag kan ha de här storblommiga, vida byxorna på mig på festen? De har så stark pyjamasaura?
- Nå jaa, klart du kan.
- Okejdå. Men att kombinera dem med en napapaita när man är 32? Där gick kanske gränsen, va?
- Nee, klart du kan ha det där!


Jag vet inte med er, men själv tycker jag det här är en fenomenalt bra egenskap att ha. Man ba: "Hepp! Pyjamasbralla och napapaita på tanten - klar sak!". Köpte den här toppen till Kristas möhippa när jag var utklädd till Baby Spice-Emma och trodde väl kanske inte att jag seriöst skulle använda den, men har man tillräckligt höga byxor och tillräckligt övertygande sällskap, så går tydligen allt!

Den senaste tiden har jag frågat så många galna frågor av min man och han har levererat i samma stil. "Ja, det tycker jag". "Jo, det ska du!". "Kör på!". Och det kommer ni snart att få höra mera om i den här bloggen. För jag vågar lova att vi har mycket action på gång under sommaren och hösten. Snart kommer jag att ha bloggmaterial deluxe. Med tanke på att jag snackar om napapaitor här, så behöver jag kanske inte dementera en fjärde graviditet (hah!).

Men mycket spännande tider på gång. Och aldrig har det varit skönare att bo med en yes-man. 

 

2018 06 20 01.35.40 1

tisdag 19 juni 2018 - 14:19

Bara cykla runt.

Att sova efter jobbet har blivit en riktigt dålig ovana som jag måååste bli kvitt. Igår for jag så djupt i sömnen, att Sami fick dra mig ur soffan med benen före. Fick daska mig i kinderna och kasta alla barn på cyklar för att överhuvudtaget vakna till liv. 

Det är ju så fint på Brändö just nu. Skulle bara kunna gå runt med kameran och fota (och inte vingla runt med cykel och baby). My älskar att cykla. Minns att Matheo också älskade att åka runt som bebis. Han njöt och sjöng och så somnade han alltid en stund efter att sovknorret (det där gulliga lätet som han alltid hade just innan han somnade) hade lagt sig.

Att bara cykla runt och se på fina hus och glittrande hav kan vara något av det skönaste som finns just innan läggdags! Inte för att jag direkt somnade i tid. Två timmars tupplur straffar sig minsann. Såg på Handmaid's tail alldeles för sent (fatta att det finns gratis på Arenan nu!). Men ikväll - ikväll ska jag banne mig inte sova i soffan!

 

2018 06 19 01.16.02 1

2018 06 18 11.02.49 1

2018 06 19 01.10.18 1 1

2018 06 18 11.00.26 1

2018 06 19 01.16.01 1

måndag 18 juni 2018 - 18:00

Orimligt gullig.

Alla som har en egen bebbe (eller en hundvalp eller annan valfri kär familjemedlem) vet hur det är när man får kärleksspel. Man vill ba skrika rakt ut för bebben eller hunden eller whoever är så gulllllllig att man knappt klarar av det hele. Så känner jag nästan hela tiden med Mytte.

Jag tycker hon är Matheo och Milea nerkrympt i en ljuvlig 2017-version. Skrattade så mycket när hon av misstag slörpade i sig bottenslasket av Mileas trip igår. Den var så sur, så sur, så sur och hon blev så chockerad att hela ansiktet blev ett russin. Har ni någon gång sett något så roligt?

 

Svar: Nej.

 

2018 06 17 07.46.29 2

2018 06 18 11.03.21 2

måndag 18 juni 2018 - 08:00

5 sommarprat jag inte tänker missa.

Mille1

 

Ingen sommar utan sommarprat - så brukar det vara. Även om jag ifjol hade så fruktansvärd LEJDON över att många verkar ha fastnat i en viss ton. Lyssnade knappt på ett enda. Den alltid lika roliga instagrammaren och bloggaren Hanapee satte fingret på det som skaver häromdagen. Kolla det här. Ni fattar, va. Men den här sommaren kanske blir bättre? Vi ska ge det en chans! 

Har lyssnat på så många sommarprat genom åren (vissa år har jag faktiskt lyssnat på precis alla). Och sällan är ju de som man förväntar sig att ska vara riktigt bra som är de bästa, utan oftast kommer det ju någon okänd underdog och knockar ner förhandsfavoriterna. Men här kommer ändå listan över de fem sommarprat jag ser mest fram emot - i den ordning de publiceras:

 

 

1. Katarina Wennstam

6.7 - Sveriges Radio. Har gillat Katarina väldigt länge. Ända sedan jag läst Flickan och skulden för långt över tio år sedan. Tycker hon är så otroligt skön att läsa och följa på sociala medier. Någon som alltid förklara mönster och strukturer. Någon som pedagogiskt orkar förklara hur saker och ting fungerar. En kvinnorättskämpe jag beundrar. Blir säkert ett lärorikt program. Väntar! 


2. Adam Guarnieri

18.7 - Yle Vega. Tror Adam titulerades "föreläsare i transfrågor" när Vega presenterade sina sommarpratare. Själv intervjuade jag Adam någon gång under min tid på X3M och minns honom som en mycket sympatisk och rolig människa. Han har genomgått en könskorrigering från kvinna till man och kommer förhoppningsvis att prata om det. Känner att det är ett ämne som kunde luftas lite mer. Löjligt mycket stigma kvar.


 

3. Johanna Holmström

24.7 - Yle Vega. Eftersom Johanna skrev en av de bästa böcker jag läste förra året (Själarnas ö) så är det nu bara så att jag måste lyssna till hennes röst också. Tycker hon verkar vara en klipsk människa. Har ingen aning om vad hon ska prata om. Men jag hoppas ju på nåt kring kvinnlig dårskap. 

 

4. Mikael Runeberg

31.7 - Yle Vega. För den som har följt fallet Jari Aarnio (Finlands i särklass största polishärva) är det nästan omöjligt att inte gotta sig i detta. Känns ju kanske lite förutsägbart (gissar att det kanske blir lite upprepning av Jeanette Björkqvists långa reportage i våras), men so be it - jag kommer ändå att lyssna. 

 

5. Sara Danius

18.8 - Sveriges Radio. När någon marknadsför sitt program med orden "Jag ska tala om konsten att knyta en knytblus och Svenska Akademien" och därtill heter Sara Danius - då blir det nog så gott som omöjligt att låta bli. Få se om vi får någon större klarhet i vad som på riktigt hände innan hon avgick som ständig sekreterare. Känns som en olidligt lång väntan till 18 augusti. 

 

Ps. Tycker det är snudd på ofattbart att Vega inte tog in någon vargexpert som sommarpratare (imagine om de hade fått in den där Jesper från Vargfakta - hade antagligen blivit det mest lyssnade i år). Blev också besviken över att Catariina Salo inte fanns på listan (hade velat höra storyn om beben). Väntar också på Annika Åmans tur. På Sari Somppi. Sara Jungersten. Heidi Hakala. Anna Bertills. Pamela Lindqvist. Tycker inte heller att det hade varit heldumt att ge Anna Hellerstedt (vd för KSF Media) och Anna-Mari Karhunen (vd för HSS Media) ett delat specialprogram. Något säger mig att det hade varit kul att höra två unga kvinnor på två så traditionellt gubbiga poster prata om framtiden. Men hey, det kommer fler år! 

söndag 17 juni 2018 - 18:00

Från en solig söndag.

2018 06 17 03.31.41 1

2018 06 17 03.31.40 1

2018 06 17 03.35.02 1

 

Nu är det nog lätt att vara idel leende från öra till öra, hörni. Vilken fin helg! Sol, syrran, kusiner och sköna dagar. Jag har inte ens semester, men den här känslan just nu är så nära avslappning som den bara kan bli. Om det inte sku vara så att min man är lite pryd och barnen har fotboll mest hela tiden, så skulle jag bosätta mig permanent på Replot nu (men ni vet, där finns inget gym, ingen bra teve för fotbolls-VM och inte någon dusch heller). Där mår jag så bra. Får vänta två veckor tills jag själv får semester - då får jag bo mest var jag vill, haha. 

I helgen fick jag och Sami gå på fest i Vörå (båda! samtidigt!) och My bröt så mycket ny mark på barnvaktsfronten att jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Det gick jättebra med syrran och jag kan knappt tro att det är sant. Plötsligt känns det som att det finns en framtid för henne också. Hade nästan gett upp tanken på att någonsin komma loss från henne samtidigt som Sami. Men se på fan - hon somnade på två minuter med Lotta! Grät inte ens när vi for. Ja, helt otroligt. Lättare att blicka framåt nu. 

Annars är det mycket på gång här i livet, både bra och superäckliga grejer. I magen är det både stora klumpar och bergochdalbanor. Önskar att jag skulle kunna bjuda in er i samtliga delar, men vi får ta det vartefter. Helst skulle jag vilja ha dubbelt fler timmar i dygnet, så jag hann blogga lite mer. Men av någon anledning släpar jag här. Men som jag skrev ovan: Om två veckor får jag semester. Kanske vi hinner höras lite mer då. Fattar inte att det plötsligt kan ha gått fem dagar utan att jag har bloggat. inte min stil. 

Hoppas ni har det bra där ni är! 

onsdag 13 juni 2018 - 12:30

Om att hålla igen.

Min ende och högt älskade son Massler von Kassler går hårt igång på tre saker: 1. Fotboll 2. Titanic 3. Jurassic Park. Den sistnämnda filmen hade premiär nyligen (om han skulle höra detta skulle han sucka högt och säga "World, mamma. Jurassic Woooorld!"så igår åt vi svettiga fiskpinnar och cyklade sedan iväg på biokväll, bara vi två. Läbbiga dinosaurier i 3D skulle det bli.

Jag försöker ju uppföra mig när vi är tillsammans, men det är så svårt när jag vet att han tycker jag är SÅ cringe. Och jag förstår exakt hur jobbigt det är att ha pinsamma föräldrar - minns hur jag led när mina egna föräldrar riktigt njöt av skämma ut oss (speciellt pappa). Så jag försöker att inte vrida om kniven när min blotta uppenbarelse räcker för att situationen ska vara för mycket. 

Och vi vet ju hur det är med 10-åringar - det som man själv kan tycka är alldeles lagom, eller kanske till och med i underkant, är för en tioåring rejält i överkant. Jag hann bara prova 3D-glasöronen (tant har ju aldrig ens varit på 3D-bio förr) och göra tummen upp innan han bedjande skrattade fram "snälla mamma, hur skulle det vara om du lade på de efter att ljuset har släckts?". 

Alltså HAHHA. Kunde precis förstå vad han menade. Det är ju skitjobbigt med vuxna som för länge sedan har släppt sina hämningar. För att inte tala om när filmen började och det blev läskigt. Ni vet, tysta scener med dunkelt ljus - en person som står stilla och undersöker rummet med sin blick - och så BÄÄÄÄM hoppar det fram en äcklig dino. Då tjuter jag ju alldeles högt och måste gömma mig lite i Matheos huppari. 

"Alltså .. det är INTE så där läskigt!" 

Om jag inte skulle ha haft mitt eget (10-åriga) barn med mig, så skulle jag kanske ha gått och klagat på att 12 är en alldeles för låg åldergräns. Men jajajaja, det hade väl först varit cringe.

Så jag höll mig - och sjöng inte högt för mig själv på vägen hem.

 

2018 06 13 12.41.28 1

tisdag 12 juni 2018 - 13:15

Det nya bråda livet.

Konstigt hur dagarna bara flyger iväg!

 

Det har .. ehum .. tagit mig lite på sängen det här med att jobba och blogga. Det tar ju sin lilla tid innan man har hittat tillbaka till sina rutiner (också lite svårt att hitta sin egen iver när jag dagtid pillar med andras bloggar). Och när man väl kommer hem från jobbet, så måste man ju vila lite! Gå ut i solen! Äta nåt! Prata med sina barn! Åka till affären! Köra någon på fotbollsträning!

Och framför allt - pussa ihjäl den här lulliga tanten:

 

2018 06 11 08.39.09 1

 

Omställningen från hemmaliv till arbetsliv har gått så smärtfritt för oss båda. Jag har inte en gång gått hemifrån med magont eller dåligt samvete eller whatever man nu kan dras med i situationer som dessa. Hon trivs så bra med de andra. Och jag tycker för egen del att det känns som om jag aldrig någonsin varit borta från jobbet (förutom att bloggtorkan är ett faktum dårå). 

 

2018 06 11 08.39.11 1 

Jag ska försöka bli lite bättre på att kasta hit halvkassa blogginlägg. Jag har lagt ribban för högt, märker jag. Nu när tiden är knapp kan inte allt vara så genomtänkt och flow-igt som det var när man hade all tid i världen. Det här inlägget får fungera som ett exempel. Det var totalt innehållslöst - men likväl ett blogginlägg, haha!

Roligt att ni ändå kikar in här! Bara jag har landat i arbetslivet kommer det säkert bli bättre på bloggfronten. Var så säker!

onsdag 6 juni 2018 - 17:00

Dagens bästa stund.

2018 06 05 05.19.50 1

 

Jag har ju återgått till arbetslivet med lite sviktande hälsa så här inledningsvis. Därför har jag kanske varit lite extratrött när jag har kommit hem efter jobbet. Brukar oftast släntra in någon gång efter 16 (igår var jag tvungen att åka hem redan 15 på grund av döden i bihålorna - såg bara vita blixtrar i vänstra ögat).

Men det fina i kråksången är att min hemkomst oftast sammanfaller med Mys andra och sista nap för dagen. Visst är det här det mest ultimata upplägget för en afterwork ni någonsin har hört talas om? Jag kastar alla äckliga jeans och skjortor och finskor åt fanders och kryper ner under täcket med henne! Finns nog ingenting som är så rofyllt som att tupplura lite med en varm baby. Hon blir så glad när jag kommer hem till på köpet. Ah, kärleken. Hur fin kan en bebbe bli?

onsdag 6 juni 2018 - 11:30

Man ska rösta i alla val!

Vi hade en blogglista på Sevendays förra veckan, som gick under namnet #minkyrka. Som ni säkert känner till hör jag inte till kyrkan längre, men skulle ändå vilja slå ett slag för församlingsvalet som infaller i höst. Alla medlemmar som är över 16 år möjlighet att påverka hur kyrkan ser ut i framtiden. Och har man den möjligheten, så är man bara korkad om man inte använder den! 

Om det är något jag alltid kommer att tjata om i den här bloggen, så är det att alla människor (i alla fall alla vettiga människor, heh) ska rösta i alla val som finns. Den vägen kommer vi hela tiden närmare ett samhälle vi alla trivs i. Vare sig det är i en kommun, ett land eller i en församling. 

 

Ung predikant

Här stod min yngsta predikant
och mässade i söndags.

 

 

När jag hör ordet församling tänker jag: En gemenskap som känns främmande för mig. Jag har aldrig haft ett band till en församling eller till en kyrka. Men tycker till exempel att Amanda Audas-Kass alltid pratar så trevligt om sin församling, att det känns som en riktigt härlig gemenskap. Skulle gärna tillhöra en grupp där det finns människor från alla livets skeden (nyfödda, gamla, unga etc.). Det fattas mig. Men kan liksom inte tänka mig att det är en grupp som samlas kring Jesus, eftersom min relation till Jesus dessvärre är lika obefintlig. 

 

När besökte du senast en kyrka eller ett kapell och varför? Vad tyckte du? Kanske var det min faffas begravning? Nej, det var mitt fadderbarns dop för två år sedan i Vörå kyrka! Före det var det nog ett bröllop också! Oavsett om det har varit bröllop eller begravningar har det varit fina tillställningar. Trots att begravningar är sorgliga så möts man ju ändå i en värme tillsammans efteråt. Har egentligen bara goda erfarenheter av stunder i kyrkor. Trots att jag inte hörde till kyrkan fick jag ändå vara med på dopet där framme när mitt fadderbarn döptes - även om jag officiellt inte fick vara med på pappret. Både snällt och pikulite snopet. 

Och det måste jag också få säga: rent arkitektoniskt tilltalas jag storligen av kyrkor. Det är ju fantastiska byggnader!

 

Berätta något minne om din fadder, eller berätta om något som du har gjort med ditt eget fadderbarn? Har världens snällaste faddrar. Minns att jag alltid föreställde mig hur det skulle vara att flytta in hos dem när mina egna föräldrar dog (because that's what man sa åt barn förr i tiden). Trodde liksom att jag skulle bo hos mina och Lotta skulle bo hos sina (var lite orolig eftersom Lotta inte kände sin gudfar, eftersom han hade separerat från gudmor - hur skulle det gåååå? Haha!). Själv är jag världens i särklass sämsta fadder. Har två fadderbarn och jag sköter mina åtaganden väldigt illa. Kanske någon gång får jag ett uppsving!

 

Om jag fick bestämma i kyrka och församling, då skulle jag satsa på: Till saken hör att jag många gånger tänkt att det faktiskt skulle vara helt rimligt för mig att skriva in mig i kyrkan igen. Inte på något sätt på grund av. min tro, utan mest för att jag tycker kyrkan gör bra saker. Kyrkans utlandshjälp. Gratis familjerådgivning. Stöd för utsatta etc. Kyrkan erjuder massor av bra hjälp. Som jag gärna skulle understöda. Men tillbaka till frågan: Jag skulle fortsätta satsningen på samhällsansvar. Och trycka på i jämlikhet- och jämställdhetsfrågor. Tycker till exempel att kyrkan jobbade föredömligt i flyktingkrisen. Det är bara trist att jag inte alls känner mig bekväm med Gud - och det känns nästan som en förutsättning för att man ska vara med och leka. Eller det är det kanske inte, men för mig är det en dealbreaker. 

 

Visste du att kyrkan är en demokratisk organisation och att det är församlingsval i november? Tänker du rösta i valet? Känner du kanske någon som ställer upp som kandidat eller funderar du själv på att göra det? Jag känner till valet, men inga kandidater. I en idealistisk värld skulle min vän Liisa Mendelin ställa upp och jag skulle få rösta på henne. Men nu har jag inte rösträtt. Men du som har ska verkligen använda din! På någon riktigt härlig typ. Församlingsvalet äger rum 18.11.