lördag 17 februari 2018 - 17:00

Bonuskväll.

Det var tänkt att jag skulle få syrran och company på melfest i kväll, men nu blev det inte så, utan de kommer först i morgon (till skillnad från oss har de sportlov redan nu). Och plötsligt sitter jag här med en helt ledig laeshlördag! Inte är det ju helt fel det heller, efter rivstartsveckan som gått. Har för övrigt missat alla deltävlingar i Melodifestivalen hittills. Men har förstått att bidragen inte har varit så vassa. Kanske kommer vinnarbidraget ikväll?

Har haft glädjepirr i magen hela dagen, eftersom det kom en ny människa i mitt liv i dag. Ska fira med choko och vin i dag. Köpte tulpaner av bara farten! Årets första faktiskt. Ligger här med värsta vårkänslorna. Var ute och gick en sväng tidigare i dag och blev alldeles till mig av vårsolen.

Nu ska jag lägga mig här och tjuvlyssna när barnen leker "Mileas youtubeshow" (Masse filmar, Milks ger sitt hårdaste i showbiz). Om man kikar riktigt, riktigt hårt kan man nästan antyda en liten kvällssol:

 

2018 02 17 04.16.16 3

2018 02 17 04.18.22 2

2018 02 17 04.30.55 2

fredag 16 februari 2018 - 10:30

I riskzonen.

2018 02 16 10.19.30 1

 

Nu är det lätt att leva.

Jag skrev en rubrik som löd så igår. Men jag hann aldrig slutföra inlägget, eftersom livet kom emellan. Myslis faddrar och eviga beskyddare, Malin och Jenny, kom över på lunch. Flera gånger i veckan tänker jag på det nu för tiden. Vilken ynnest det är att få vara med om det här livet.

Visst finns det stunder man känner sig schleten, som min man brukar säga, men uppskattar det här lediga babylajfet så oerhört. Bara en sån sak att man får bjuda in två vänner på lunch och diskutera hur vi ska gå vidare med Mys andliga och spirituella fostran (det är väl ungefär vad faddrar är till för). Ne nu skojar jag förstås. Men fördelarna med småbarnsliv är så många just nu, att jag knappt hinner skriva ner dem. I ett vanligt liv är hemmaluncher med kaveris så sällsynta.

När alla barn var hemma igår låg de på mattan i en hög och kramades. Tänker ofta på att My måste ligga i riskzonen för att vara ett av världens mest älskade barn. Och då syftar jag mest på kärleken hon får från sina syskon. Det är inte klokt hur de bombar henne med värme och närhet och fina ord. Undrar hur länge sånt håller i sig, om de alltid ska gå iväg med henne och ulligullipluttenutta sig. Varje dag dränks hon i deras applåder och berättelser om att hon är världens bästa bebis.

"Man kaaaan inte ens vara så gullig som du, men du kan, för du är sååå myyyycket bättre än alla andra, My. Och så har du så fiiiiint babyslajm i låren! Och vad ditt hår har växt! Och du är så duuuuktig på att slå handen i bordet".

(för det är ju verkligen jättesvårt att slå handen i bordet, heh)

 

2018 02 15 04.43.20 2

2018 02 16 10.21.38 1

 

Igår kväll när My redan hade somnat läste de av någon anledning Trotsboken, och föreställde sig hur My skulle se ut när hon är två år, och hur gulligt det ska bli när hon blir arg och säger "bill inte" och morrar. För egen del gissar jag kanske att det gulliga EVENTUELLT har lagt sig i det skedet, men det vore ju rätt skönt att gå in med den inställningen, att trotsiga tvååringar är gulliga. My blir alltid så glad när Matheo kommer hem från skolan, ser redan framför mig att jag alltid ska kunna använda honom som muta och avledande, rolig gubbe. Sedan när det här goda humöret har lagt sig. Men det ser vi inget slut på ännu. Gladare baby finnes icke.

Jajaja, som jag sa. Hemmalivet i ett vintrigt Vasa, februari 2018, inte är det skit inte. Det är så skönt att ha tiden som sin egen. Att det är jag som håller i tyglarna för hur dagen ska ridas ut. Nåja, visst har vi en miljon tider att ta hänsyn till. Men det känns i alla fall som jag har bra kontakt med andningspauserna. I dag ska jag hänga med febrig Matheo (han vaknade med kroppstemp på 38 i morse) och ikväll ska jag äta middag på Fondis med mina Sevendays-kollegor. Yass!

onsdag 14 februari 2018 - 10:30

Kaveris <3

2018 02 14 10.26.57 1

 

All kärlek är bra kärlek. Men av alla länder i hela världen tycker jag ändå Finland är bäst på att fira Alla hjärtans dag. Här kallar vi den här dagen för vändagen. Ystävänpäivä.

Och är det något som är viktigt här i livet så är det just kaveris. Ska härmed filosofera fritt kring det vida begreppet "vänskap". 

Tycker man blir så mycket klokare på det här med vänskap när man blir äldre. Eller man förstår plötsligt så mycket mer vad det går ut på. Att vänskap inte alls är så där konstant och enhetlig som man trodde när man var yngre. Trodde att vänner måste vara på ett visst sätt för att få kallas vänner. Men så är det ju inte alls. Vänskap kan se ut på tusen olika sätt!

Vissa bondar du med en gång på en fest - och ni ses inte förrän 10 år igen - och ändå är det som om ni alltid har känt varandra. Vet du? Att energinivåerna matchar 100 % och ni liksom känner att ni har nåt bra going on. 

Ju äldre man blir - och ju större familj man har - desto mer inser man också att vänner inte får lika mycket tid som förr. Och det gör inte det minsta! För de finns ändå där. Kanske i ett whatsappmess i din hand. Ju äldre man blir inser man att vänskapen inte hänger på att hänga. Utan bygger på ett förtroende.

Har också lärt mig att vänner, som var jättetajta vänner i ett visst skede av livet, inte alls funkar lika bra i nästa. Och det är helt okej! Man kan ändå vara vänner. Som inte ses, hänger eller hörs lika ofta. Vänner som en gång var jättetajta vänner är ändå vänner. Vänskap är inte konstant. Ibland är den fågel, ibland är den fisk.

Och trodde du att vänskap måste vara långvarig för att vara riktigt stark, så har du både rätt och fel. Långvarig vänskap är varken en förutsättning eller ett löfte för hållbarhet. Vänner som går way back är så jäkla härliga att ha (jag tittar till exempel på dig, Karin) för de förstår en - och mina sammanhang - på ett helt unikt sätt. Men det betyder inte att människor som kommer in sent i livet kan gå rakt in i ditt hjärta med ett kabooom och visa att jag tänker fan hålla dig om ryggen (tittar nu åt ditt håll, Pärus).

Men så finns det också vänner från förr som man var så urtajt med en gång - och ändå är kontakten i dag lika med noll. Men det betyder inte att vi inte kan kramas när vi ses i julhemvändartider över en kram i butiken och säga "hej kompis!". Eller bara säga "god jul" och gå vidare. All vänskap måste inte vara förevigt. För vissa vänner kan faktiskt vara vänner - och samtidigt en färskvara ("men då var det inga riktiga vänner" piper nån störande i ett hörn, men TYST PÅ'RE säger jag, vänskap får visst vara övergående, precis som allt annat här i livet).

Och så finns det ju vänner som man kanske kan kalla för avokadokaveris. I början känns de alldeles underbara, man klämmer på den en stund och myser. Drömmer om hur härligt det ska smaka. Men så öppnar man skalet och inser efter ett tag att de var bruna och läbbiga inuti. Då får man bara sakta backa ur rummet och hoppas att nästa är fräschare.

Sedan tror jag också att man behöver minnas att man inte alltid är så härlig själv. Ibland är man ljuvlig, ibland är man mindre ljuvlig. Och så är det i relationer. Man får förlåta sig själv, förlåta andra. Ibland är vänskapen lite trevande. Diskussionerna haltar. Kontakten släpar. De gemensamma nämnarna fattas. Men så går det en tid - och plötsligt är kemin i taket! Chatten exploderar! Lunchträffarna vill aldrig ta slut! Och promenaderna blir längre och längre. Ja, ibland vet man inte alls åt vilket håll det barkar. Och det är okej! Man måste inte styra vänskap, tycker jag.

Tycker jag ofta läser texter om att ensamhet är ett av våra största hot när det kommer till äldre människors välmående. Så varje dag man har vänner (att skratta, skvallra och gråta med) är en dag att vara tacksam för. Riktigt kreisibra vänskap är ju nästan för bra på det viset - liksom tänk att ha chansen att välja din egen extended family!

Stor puss till alla vänner där ute. Också ni som jag aldrig har träffat (internetvänner är också vänner!). 

tisdag 13 februari 2018 - 10:45

Två sidor av samma människa.

2018 02 13 10.19.41 2

 

My är allergisk mot Finland. Så måste det vara. Hela januari hostade hon bort. Hela Vietnam-resan var hon frisk. Och nu två dagar i hemlandet: förkyld as fuck.

Och så kämpar vi lite med jetlagen ännu, hon och jag. De andra är redan inne i systemet, men jag envisas med att vakna 5 (!) varje morgon. Fullständigt vidrigt. Speciellt nu när det hostas i mitt öra natten lång (det där orubbligt goda semesterhumöret försvann snabbt, om vi säger så). Nåja, i dag har jag tänkt ägna dagen åt sånt jag tycker om och mår bra av. Typ fluffa någon soffkudde, tända ett ljus, spela hög musik och leta fram texter som inspirerar.

Vete fan vad som har flugit i mig, men jag insåg inatt att jag är en livslevande klyscha på en föräldraledig person. Jag har plötsligt fått för mig att jag är helt oduglig. Är det nu inte typiskt? Att man är borta från jobbet en liten tid och så tror man att all talang, kompetens och rutin är bortblåst? Ah, det är så töntigt, men där är jag nu. Kanske är det för att klockan tickar neråt, och jag och Sami har pratat så mycket om min comeback på jobbet de senaste dagarna.

Det är som om jag består av två olika personer. Ena tycker jag om. Den andra inte. Den som jag är nu, den gillar jag. Fri i sinnet. Luft i steget. Nästan alltid jättestolt när jag lägger mig om kvällen. "Den här dagen gjorde jag ju jättebra!", tänker jag allt som oftast. Tycker jag gör gott för mig själv, mina barn, min familj och andra. "Frid i själen" är fan slitet, men det är nog det jag har nu. Tror också det är synonymt med "tycka om sig själv".

 

2018 02 13 10.24.35 1

 

Meeeen säg den lediga tid som varar för evigt. Och någonstans där i horisonten hägrar jobbjaget. Säga vad man vill om mig, men har aldrig varit särskilt bra på att blondinbelligt bolla barn och karriär. Eller bra och bra - säkert duger det. Och barnen lider knappast, men jag mår liksom inte ultimat av det där rusandet till dagis efter jobbet. Och allt vad det innebär att ha småbarn efter en hård dag på kontoret (och en skiftesjobbare runt ringfingret).

Speciellt inte när jag är så urusel på att släppa sånt som skaver. Är jag månne världssämst på att bara låta saker bero? Har alltid varit sådan. Ni vet. Besvikna kunder (fast det inte bara är mitt fel). Besvikna medarbetare (fast det inte bara är mitt fel). Besvikna bloggare. Besvikelse överlag. Kan ha magont en hel kväll. Kan märka att jag inte har hört ett ord av barnets läseläxa pga jag sitter och ältar. Vet ni?

Jag fasar så för den där ältande tanten. Speciellt nu när jag DESSUTOM har fått för mig att jag absolut inget kan (hahaha, tyck synd om mig! tyck synd om mig!). Å andra sidan är det kanske ingen hållbar strategi det här heller. Att man bara lever det goda livet här hemma och aldrig konfronteras med jobbigheter.

Ja som sagt, i dag har jag tänkt boosta den där sämre sidan genom att fundera vad jag faktiskt kan, annat än vara en bra mutsi (det låter inte så sympatiskt, nej, men jag upplever faktiskt att det går rätt bra på den fronten just nu - tänk! en mamma som är nöjd med sig själv!). I dag ska jag försöka daska till den där tvivlande karriärtanten också. För det kan ju inte vara rimligt att jag är helt oduglig på jobbfältet. Måste fräscha upp mitt minne, eller nåt.

Japp. Kaffe. Musik. Snäll klapp i kinden.

God morgon!

(eller god eftermiddag säger vi som varit vakna sedan 5).

måndag 12 februari 2018 - 09:00

Inte fyskam det heller.

2018 02 10 12.28.22 2

 

Det är skönt att vara hemma igen. Det får man väl ändå konstatera. Även om det alltid känns lite motvilligt att packa ihop och förebereda sig mentalt på vinter. Men sedan är det ändå rätt härligt när man landar hemma. I alla fall nu när kappsäckarna är tömda, kläderna tvättade och barnen åter i skolan. Ordning och reda. Pengar på fredag.

Tänkte faktiskt på det under de sista dagarna. Att man nog inte skulle palla att bara leva la dolce vita under palmerna i all oändlighet. Säkert skulle det funka i någon månad, om man var inställd på det. Men ganska snabbt kommer nog tristessen emot. Att bara bada, åka runt på sightseeing, besöka museer, åka karuseller, sola, dricka drinkar, äta på restaurang och gå på marknader är fantastiskt, men gissar att det skulle bli lite hjärndött i längden. Att liksom aldrig behöva kämpa (annat än med barnvagnen i sanden).

Och det bästa just nu är att vi på något magiskt vis har trollat bort nästan hela skitvintern. Nu återstår ju bara den bästa delen! Ännu hinner vi skida och skrinna lite innan takdroppet börjar. Dessutom är det ju ljust jättelängre redan nu. När vi körde hemåt var det ju ljust ännu efter officetider (kunde inte tro mina ögon när jag anade dagsljus ännu vid 17.00). Finvintern är här! 

Välkommen till den bästa tiden.

Snart kan vi börja längta.

söndag 11 februari 2018 - 11:00

Resa med bebis - tänk på det här!

Autentisk diskussion i bilen:

Jag: Folk ha fråga på insta om jag kan blogga om hur det är att resa med barn. Har du nå tips?
Sami: Njae, om vadå?
Jag: Om hur det är att resa med barn. Hur går det att resa med barn?
Sami: Bra går det väl..? Ja, bra skulle jag säga.

(Tur att det är jag som är bloggaren i den här familjen, säger jag bara).

 

2018 02 11 10.07.52 1

2018 02 11 10.09.44 2

2018 02 08 07.38.57 2

 

Under veckorna som gått är det några som har bett mig blogga om hur det är att resa med bebbe. Och som vanligt är er önskan min lag.

Har man möjlighet att åka iväg på en semester med småbarn finns det egentligen bara en grej man behöver fundera över, tycker jag. Och det har faktiskt inget med barnen (eller barnet) att göra. Utan mest med föräldrarna.

Jag tycker det viktigaste är att tänka på om man är i fas med livet i stort. Vet ni hur jag menar? Liksom, när är det läge att åka?

En semester förstärker ju oftast alla sinnesstämningar (vi kan jämföra det med en fylla). Att åka på semester när man själv är väldigt trött, relationen (om man nu råkar befinna sig i en sådan) är trasig och barnet är trotsigt. Ja, det är kanske inget guldupplägg. Det är ba trögt att tro att semestern ska göra allt bra igen.

Det är precis lika tassigt att vänta på Den Ultimata Tidpunkten. Sitter du hemma och väntar på att familjelivet först ska bli lugnt kommer du aldrig iväg. Åk när livet känns så där lagom kaostryggt, säger jag. Åk när du har överloppskrafter. Överloppsfeeling. Överloppspengar. Nå, nääär har man det, kanske man undrar. Well, man får chansa för att vinna.

My har redan från start varit ett sådant barn som jag känner mig trygg att resa med (hon var bara 10 dagar när vi första gången åkte till Sverige). Tycker det är det viktigaste. Att det känns bra i magen. Och det rådde inga tvivel att vi skulle åka på en längre vintersemester i år. My är ett barn som man kan ha med överallt - och samtidigt njuta av semestern. För en semester är ju inget man ska överleva. Helst vill man ju få ut lite feelgood också. 

Å andra sidan kanske man kan tänka: Lika bra kan vi ha kolik i värmen. Lika bra kan vi ha tvåårstrots vid poolen. Terrible twos i Kroatien. Det där är ju något som man kan bolla med sig själv (om vi säger som så: Milken var 1,5 år när hon flög första gången - skulle INTE ha övervägt före det - och nu, sju år senare, skulle jag flyga jorden runt med henne any day).

 

2018 02 08 07.48.07 1

2018 02 11 08.17.08 1

2018 02 06 10.26.33 1 1

 

Sedan tillbaka till det här med att chansa för att vinna: De stora barnen är nu 9 och 7 och man får faktiskt konstatera att de är såna otroliga reseproffs. De har varit med sedan de var små och det betalar verkligen tillbaka sig nu. De vet att det själva transporten tar länge och är cool med allt vad väntande och flygande innebär (flyget till Helsingfors tog 12 timmar - inte ett endaste ett pirr). Tycker det är så roligt att ha dem med. Så givande att se hur de njuter. Och som vanligt är det ju nyttigt att vidga sina vyer (hört från barnrummet imorse: "ska vi leka att vi är riktigt, riktigt fattiga?").

När det kommer till tips på packning och val av boende och sånt, som inlägg av det här slaget brukar innehålla, är jag inte rätt människa att fråga. Jag delade kappsäck med My och Milea, så välutrustat babyproffs är jag inte. Skämdes nästan när jag smugglade en flytväst i airshellet (tänkte att någon skulle stämpla mig som HYSTERISK, haha). Vi hade två kappsäckar på fem pers (jobbar med devisen "hellre för lite än för mycket"). Obs! Har man blöjbarn och specialdieter etc. måste man förstås på förhand undersöka vad som finns att köpa på plats. Här skulle man ha blöjor med, för det fanns inte.

I alla övriga beslut tycker jag man ska fundera på vad man vill ha ut av semestern. Vill man ha svinvarmt som i Asien? Eller lagomvarmt som i Europa? Vill man ha strand? Vill man ha kort flajt? Vad vill man göra? Vill man ha en viss typ av mat? Vill man ha äventyr? Vill man ha barnvänligt (och framför allt: vad betyder barnvänligt för just dig?). Och sedan får man landa där någonstans mittemellan, där man har råd och lust.

Vi hängde bara på när mamma och pappa bokade. Var bara nöjd med att hotellet låg vid stranden - och att vi skulle få hänga tillsammans i två veckor.

 

2018 02 08 05.14.36 1

2018 02 06 10.24.55 1 1

2018 02 08 01.40.28 2

 

Ska man åka till Vietnam med bebbe ska man inte vara särskilt nojig. Har ju t.ex åkt i galen trafik utan bilstol med My i famnen i två veckor nu. Tänker att det kanske kunde vara jobbigt för någon. Och så diverse främmande bobbor som kan slinka in i en bebut som slickar på allt. Är man lagd åt det katastoftänkande hållet, kan man kanske vänta med att åka hit. Vi har - obs obs - klarat oss jättebra. Och jag rekommenderar å det varmaste. Vill man ha suverän mat, fina solnedgångar och ljuvlig temperatur är det exakt hit ni ska komma. 

Precis som Sami sa - att resa med baby går bra. Speciellt om man har en baby som har en medfödd (utomordentligt välutvecklad) resetalang. Ska göra allt jag kan för att förvalta den väl, även i framtiden. 

Frågor på det? Svarar så gärna!

torsdag 8 februari 2018 - 09:00

Ändå svårt att förstå att jag tyckte gröt var en så förträfflig frukost.

2018 02 08 09.07.41 1

 

I dag åt jag en förhållandevis liten frukost. Vete gudarna vad som har flugit i mig, men jag skulle kunna äta hur mycket som helst just nu. Kanske en kombination av att Mytski äter större mängder mat (och min kropp kräver mer energi för att producera den) och så det faktum att allt här är så jäkla gott. Klämde i mig några pancakes efter detta också. Ibland går jag via kakbuffén också. Njuter så ohyggligt av den här tillvaron. Att få äta svingoda rätter under dygnets alla måltider. 

Just nu känns det alldeles hjärtrekrossande att jag snart ska hem till gröt och mörker. Vi har bara i dag och i morgon kvar i solen. Å andra sidan känns det rätt skönt att åka hem. Barnen saknar sina kompisar, de saknar skolan och pratar redan om vem de ska ringa när vi kör in i Vasa på lördagkväll. Själv har jag inte tänkt så långt. Försöker leva här och nu in i det sista.

Här och nu.

Varmt och skönt.

Sand och grönt.

Hejtå.

tisdag 6 februari 2018 - 18:30

Som ett mjukt moln.

2018 02 06 10.37.44 2

2018 02 06 11.16.27 1

 

Jag föreställer mig att andras solnedgångar är lite som drömmar (de fascinerar enbart när de är ens egna). Jag försökte faktiskt hitta något mer spännande att skriva om här ikväll, men liksom FATTA att det här är det vi vistas i varje kväll. I ett varmt, snällt rosa moln. Läste om de fina solnedgångarna innan jag kom hit, men kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att de skulle vara så här mjuka. Att hav och himmel kan smälta ihop så här.

Där ute tar Sami och stora barnen sig ett kvällsdopp. Milken har äntligen lärt sig simma helt ordentligt, vilket var målsättningen inför resan (somrarna har varit så kalla och vattnet så grunt på Replot, att vi aldrig har fått tillräckligt med träningstillfällen). Nu simmar hon från poolkant till poolkant. Känns så skönt för alla inblandade! Matheo lärde sig exakt i samma ålder, i exakt samma månad, på exakt samma sätt, i Khao Lak. Krävs tydligen intensivträning för att det ska lossna.

Annars har vi väl inte gjort så mycket mer spännande sedan sist. Spelat tennis (igen). Ätit god mat. Solat. Badat. Gått på marknaden. Läst bra böcker. I dag var en speciellt bra kväll, för vi hittade en affär som sålde godis! Har man tur kan man hitta typ Oreokex lite här och där, men i dag hittade vi till och med Kitkat och gummibjörnar! Oh, the stora avgörande sakerna in life. Förresten känns det som om vi har varit här i evigheternas evighet. Och ändå är det först på fredag vi åker hemåt! 

Bra.

För jag har verkligen ingen brådis. 

måndag 5 februari 2018 - 13:30

Så skimrande var havet.

I går överraskade mamma och pappa 40-åringen med en jättefin dag på havet. Vågar jag redan utnämna den till semesterns skönaste dag? De hade fixat en egen båt (med kock!) för att fiska och snorkla vid ett korallrev. I sex timmar åkte vi runt och stannade på tre ställen. Matheo vann fisketävlingen och fångsten - och massa, massa annat gott - åt vi till middag.

Resten av tiden latade vi oss på soldäck och njöt av fina vyer. Nu längtar jag så monumentalt mycket till sommaren. Föreställer mig att den ska bli ungefär så här (mkt realistiskt med en 1-åring i vår roddbåt på Replot, moaha!). Men att drömma har aldrig varit förbjudet!

Ett litet bildspel på det:

 

2018 02 04 09.20.11 1

2018 02 04 09.32.53 1

2018 02 04 09.15.00 1

2018 02 04 09.24.03 1

2018 02 04 09.18.47 1

2018 02 04 10.08.51 1

2018 02 05 06.35.12 1

2018 02 05 06.33.40 3

2018 02 04 10.11.01 1

2018 02 04 10.19.03 1

söndag 4 februari 2018 - 13:00

Här bor vi.

Ingela frågade hur vi bor. Och det är ju en enkel fråga att besvara!

Jag kan bli lätt matt i psyket när jag tänker på Phu Quocs framtid (men det är inte min sak att angsta över). Här byggs just nu sinnessjuka mängder hotell. Gissningsvis kommer västkusten att vara mer eller mindre förstörd om fem-sex år. Överallt smälls det upp hotell på tiovåningar (fattar inte var det är tänkt att de här människorna ska rymmas). Än finns det livsutrymme här, men vill inte ens tänka på stränderna om några år. Puh!

Vi bor på ett lite mindre hotell (Famiana Resort & Spa heter det, om nu någon kan tänkas vara intresserad). Det är beläget vid stranden där man kan kolla på gäliga solnegångar. Hotellet erbjuder de två grejerna jag uppskattar: Bra frulle och krispiga lakan. Mmm.

 

2018 02 04 04.53.15 1

 

När man kommer in till hotellet bor vi till vänster, mamma och pappa till höger. På dagen ser det så fint och lummigt ut, men på kvällen springer vi snabbt, snabbt här igenom för paddorna och grodorna sjunger i kör. 

 

2018 02 04 04.53.49 1

 

Om man inte svänger av till våra rum så kommer man rakt ner till poolen och restaurangen där vi äter frukost. Tycker det är skönt att havet och poolen är nära varandra (cirka 50 meter) så kan man springa av och an lite beroende på vilken feeling man har just i den stunden. 

 

2018 02 04 04.54.48 1

 

Här ligger vi på stranden och läser. På dagen är här packat med folk, men nu råkade vi vara ensamma. Jämfört med många andra stränder har vi rätt mycket space. Och en ren strand! När vi har gått längs stränderna åt vardera håll ser man att det verkligen skiljer sig hur de sköts. Här är massor av skräp på vissa ställen (sophanteringen här är en helt egen historia - vi kan ta den senare). Häromdagen såg pappa till och med en död hund (på hemvägen stod någon och grävde ner den). Men ja, om vi skulle gå tillbaka till rummet!

 

2018 02 03 08.47.21 2

 

Vi bor i ett lila rum (var det inte årets trendfärg?). Särskilt stort är det ju inte när fem pers, en vagn och två stora kappsäckar ska trängas i ett. Vi har tre sängar i rad - och sedan är rummet slut, haha! Men å andra sidan sover vi ju bara här. 99 % av övriga dagen är vi ute. Ta gärna gardininspis!

 

2018 02 03 08.43.31 1 2

 

Så här skulle man vilja ha hemma också. Ett rum som pretty much är en säng. Varför gör man aldrig sovrum med sängar från vägg till vägg? Det ypperliga alternativet för storfamiljen med småbarn!

 

2018 02 03 08.38.13 1

 

Och badrummet är stort och fräscht. Är ju en sucker för hotellfreebies så blev ju mycket exalterad över att Famiana har eget badsalt, scrub, body lotion, shampoo, balsam, rakhyvlar, tandborstar, tandkräm etc. Ni vet, man är en lättflörtad människa. 

 

2018 02 03 08.38.14 1

 

Bevismaterial. Och så fick man ett varsitt par flipflops och morgontofflor, mmmm. Har använt dem varje dag.

 

2018 02 03 08.34.34 3

 

Den här plus badsalt har jag och Milks testat en gång. Amazing. 

 

2018 02 03 08.49.17 1

 

Och så har vi ju en liten terrass, men dit orkar vi inte gå nu för i dag har jag varit ut med båt hela dagen (fiskat, snorklat, ätit, solat och njutit) och är alldeles golvad av bra feeling. Kul att ni följde med i alla fall! Vart åker vi härnäst?