Medelklasslyckan.

lördag 14 oktober 2017 - 22:30 | 2 Kommentarer

Ack, detta härliga medelklassliv som är mitt!

Barnen sover. Konstapeln pustar ut på soffan framför Arsenal-Watford. Babyn snarkar högt. På bordet står en halv skumpaflaska som vi delade innan Sami somnade. Osten, charken, kexen. Ljusen brinner. Ögonen är trötta. Tvätten upphängd och några chokladbitar kvar i paketet. Erik Nivas besvärliga dialekt i rummet.

Tänkte nyss för mig själv om det överhuvudtaget är möjligt att ha det bättre än så här. Medelklasslivet måste väl rimligtvis vara det bästa livet? Ett vanligt jobb. Några barn. En regelbundet inkomst. En man man älskar och ett hus som är lite för trångt. Promenadavstånd till jobbet. Vänner på spontanmiddag på fredag. En vardagspromenad med en vän. En ny bok från bibban. Fotboll på måndag. Läxor vid köksbordet. En serie på Netflix. Och någon liten konsert här och där.

Ja, inte är det svårt när det är lätt.

Jag var så himla trött imorse. Var som en urvriden trasa precis hela dagen. Förlorade smaksinnet mot kvällen och insåg nu att jag säkert håller på att bli förkyld (hoppas för Guds skull inte att jag smittade Ida-Lina och Theo som var här och förgyllde vår dag i dag!). Sov en två timmars tuppur med My nu på kvällen.

Blev lite piggare och klippte morgondagens SNAKK av bara farten. Handlar om hur människor möter människor i utsatta situationer. Hur ska man närma sig någon som är utbränd? Hur kan man visa empati när en medmänniska kämpar med sjukdom? Kan man bry sig för mycket? Kan man trampa någon på tårna? Ja, det är ett samtal som går lite högt och lågt och ut på villovägar (om vi säger som så: det slutar vid Lady Gagas kroniska höftsmärta). Man får lyssna om man vill. 

Men det var ju inte det som var poängen. Utan jag skulle också säga att jag läste Amandas inlägg om den första tiden med bebis. Nästan genast efter att jag läste Linneas. Och så tänkte jag än en gång på hur intressant det är att följa folk som blir föräldrar på nätet. Förstagångsföräldrar. Tvåbarns. Trebarns. Och hur olika verkligheter det blir. Hur svart det blir för vissa. Hur ljust det blir för andra. Och hur ett liv i Finland, i Vasa, i ett gult hus på Brändö kan vara så underbart för mig. När det kan vara rena rama mardrömmen för någon annan.

Jaja, tror vi säger godnatt härifrån lyckliga gatan.

Hoppas ni har det bra där ni är!

Puss!

 

2017 10 06 02.06.29 1

2

Kommentarer

  • Jonna

    15.10.2017 08:38 (1 månad sen)

    Hej! Härligt att höra. Det vore kul med lite boktips. Vi ska vara bortresta på höstlovet och då skulle det vara skoj med lite nya böcker från bibblan.


  • Pam

    15.10.2017 11:25 (1 månad sen)

    Den största lyckan i livet måste väl ändå vara förmågan att känna tacksamhet över det man har. Det är så lätt att leva när man är nöjd. Härlig text!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.