Rapporten om elvamåningen.

torsdag 5 juli 2018 - 09:00 | 0 Kommentarer

Sent ska syndaren vakna! 

Wups, här gick det många dagar innan jag märkte att rapporten om elvamåningen hade uteblivit. Det här är den sista rapporten ni får innan måningen förvandlas till en åring. Om en månad är den här lilla babyn redan ett år! Så snabbt går tolv månader! Underbart!

Och det känns som vi har tagit stora kliv i utvecklingen sedan jag skrev här sist. Hon är liksom så mycket mer människa nu. Stor personlighet i den här lilla gosiga kroppen. Det roligaste med barn är ju när personligheten träder fram - och just nu väller det fram stor humor. Hon har ett sånt klingande gapskratt som studsar mellan väggarna här hemma. 

Också magiskt när man märker att de på riktigt förstår konceptet att leka. Igår lekte vi någon form av kaotisk kurragömma som gick ut på att vi sprang åt olika håll hemma (hon krypande förstås) och sedan satt hon och väntade med stora ögon och det var så späääännande att hon bara ylade av skratt när jag gick omkring och "letade". Hon satt oftast mitt på golvet i vårt sovrum och tjöt av skratt när jag hittade henne. Bra gömställe, älskling. Jättebra.

Och det är ju tacksamt när man har större syskon som orkar leka meningslösa lekar och skratta åt alla tassiga påhitt. Hon bidrar till så många skratt här hemma. "Usch va tråkigt livet skulle vara utan My" säger Matheo ofta. Och jag håller helt med. Krävs ju inte så mycket i en familj med ovanligt låg nivå på humor heller. Häromdagen låg vi alla i sofforna när My plötsligt försvann in i barnens rum och in i Mileas klädskåp. En minut senare ropade hon "heeej!" i dörröpningen och kom krypande in i vardagsrummet med Mileas trosor som mössa. 

Och sånt kan man ju skratta ihjäl sig åt! Och sedan blir hon ju alldeles till sig av iver när alla alltid skrattar. Så hon klappar i händerna och tjuter och får hybris. Oh well.

Också på människohatarfronten går det framåt. Jag var på fest i fredags och mamma sms:ade redan vid åtta att hon sover. Fatta att vi har två lyckade barnvaktserfarenheter! Och My sitter i fammos famn nu för tiden! Jag är så lycklig! Hon hatar inte människor längre! Kan ni förstå? Jag kan inte. Plötsligt har helt nya världar öppnats för mig. 

Går gör hon inte ännu (läste just att 50 % av barnen lär sig gå före 12 månader - och resten inom tre månader). Står inte heller utan stöd. Men går runt längs med bord och väggar här hemma. Ser inte ut att ha någon panik heller. Just nu är hon så nöjd över att krypa runt och pilla på grejer och upptäcka vad som finns bakom alla stängda dörrar (kan relatera - man vill ju veeeeta). Wow, en toaborste! Vad smakar den månntro? Obs. Kan ej relatera till det.

Igår efter Mileas träningar hittade My Samis visselpipa (Sami är alltså tränare) och lärde sig plötsligt vissla i den. Det var ju roligt. Och fantastiskt! Och underbart! Och framför allt så ovanligt begåvat! .. i cirka 30 sekunder. Tills alla hade fått tinnitus. 

Så jag tog bort den.

Det tyckte My var:

 

2018 07 04 11.45.59 1

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.