Visa inlägg taggade med 'boktips'

måndag 13 november 2017 - 12:30

Den lilla människan i mig.

Ju äldre jag blir desto svårare är det för mig att acceptera vissa sidor hos människor.

Har tänkt en hel del på det i mitt vuxna liv. Efter att ha läst Amanda Audas-Kass nya bok "Till den lilla människan intill" har jag tänkt ännu mer. Amandas böcker har alltid varit nyttiga ögonöppnare för mig. Och bloggen också, för den delen. Tycker hon skriver så bra texter om förlåtelse, förståelse och icke-dömande.

Oh well, när det kommer till min egen dömarproblematik har jag tänkt på följande punkter:

 

2017 11 13 11.46.00 1

 

Det är så lätt att vara hård. Ni vet, man avföljer, dumpar och stänger av. Överlag är det hårt att vara människa just nu. I synnerhet i det offentliga. Ett litet misstag och du är bränd för evigt. Hur gråa nyanserna än må vara är det lätt att man blir svartvit när man måste välja. 

Jag står inte ut med folks rasistiska, sexistiska, våldsamma, manipulativa sidor. På gott och ont var det lättare förr. Som jag sa: ju äldre jag blir desto svårare är det för mig att acceptera vissa sidor hos människor. Förr var jag bättre på att se hela människan. "En människa är inte bara sin åsikt" bla bla bla. Förr var jag bättre på att acceptera sånt jag inte gillade i folks beteende pga. de hade andra goda sidor. Men nu har jag blivit så dålig på att se förbi taskigheter.

Jag pallar inte att ha folk i min feed som öppet sympatiserar med kvinnohat. Jag orkar inte sitta i samma rum med smygrasister. Jag har liksom ingen lust att hänga med folk som varit okamratliga mot de mina. Ni fattar poängen.

På gott och ont, som sagt.

Jag kan inte bestämma mig för om det här är bra eller dåligt. Det här hårda dömandet som ändå präglar vår tid. Nu snackar jag inte om ministrar som måste avgå pga. skandaler och programledare som måste avgå pga. våldtäktsanklagelser (de ska stå till svars, no doubt about it). Men överlag ska man vara ganska felfri för att få vara med och leka.

"Neeeeeej" ropade jag högt häromdagen när jag såg att en så kul och schysst bekant hade gillat en mvlehti-artikel på FB. "Yhyyyy, nu kan jag inte tycka om honom mera!". Hur härlig den här människan än må vara de gånger vi träffas, så står jag inte uuuut med att han går och gillar en fullkomligt IDIOTISK och hatisk text. Och när jag kollade närmare på saken så var det inte en engångsföreteelse. Det här är en rolig människa med utomordentligt korkade åsikter. 

Lite samma som när jag träffade en person med en våldsdom i bagaget för en tid sedan. Hjärnan vet liksom inte vad den ska göra när den inser att den tänker "oj, det här är en människa jag kanske skulle kunna tycka om". Den här hårda sidan i mig tycker att det är förkastligt. Den mjuka säger "come on, det här är också en människa". 

Tycker att det här med människans gråzoner är det allra svåraste med att vara människa. Insikten om att vi alla är både fina och fula inuti. Och om det är något som Amanda är fenomental på att belysa, så är det just det. Att broar alltid är bättre när de byggs än när de bränns (läs gärna stycket här nedan där hon skriver om energitjuvar och folk hon slutat följa). En människa kan aldrig vara lika fel som en åsikt.

 

2017 11 13 11.44.49 2

 

Något jag ofta tänker på är att jag skulle vilja bli bättre på acceptans. Förståelse och förlåtelse. Utan att för den delen släta över en persons dåliga handlingar. För om det är något som jag ändå uppskattar med 2017, så är det just det: Att sopa under mattan är inte längre lika lätt. Det är en ursvår gräns att hitta, speciellt när etik- och moralpaniken slår till. Kan man förlåta en kompis ex som bedrog? Kan man vara vän med en våldtäktsman? Ska man gå på kaffe med en rasist? Kan man uppskatta Martin Timell igen? JA VETE FAN. Den lilla människan i mig har ingen aning.

Men det vet jag for sure: Amandas böcker väcker stora frågor - och lika stora viljor om försoning. Under min promenix till affären ska jag nu filosofera kring frågan: Har man alltid råd att ha kvar människor? Hejtå!

Ps. Läs boken. Den är bra. Hej igen.

torsdag 9 mars 2017 - 15:00

Med glädjeklumpen i halsen.

Inlägget är ett kommersiellt samarbete
med Förlaget
***

 

Vesta Linnea och monstermamman

 

Jag är en person som är väldigt lättrörd. Lägg ett halvt kilo preggohormoner på det och ni har gråtmaskin utan dess like. Jag gråter när jag ser på tv, jag gråter när folk är snälla, jag gråter när jag läser böcker. Och speciellt gråter jag när jag läser Vesta-Linnéa. 

Det är inte första gången jag säger det, men Tove Appelgrens Vesta-Linnéa-böcker är något alldeles extra för mig.  Det finns inte en endaste en bok om Vesta-Linnéa som inte träffar min absolut ömmaste smärtpunkt. Det blir kramp i käken varje gång. Kan ju inte släppa loss hulklipen mitt i natisagan - man måste ju ändå "tänka på barnen". 

Vi har läst "Vesta-Linnéa och monstermamman" så många gånger och det är så lätt att identifiera sig både med mamman och barnet i alla de här böckerna. Minns exakt hur det kändes när man som barn blev missförstådd och kände sig orättvist behandlad. Besvikelsen. Ilskan. Tårarna som brände.

I det här fallet handlar allt om en skitdag från början till slut - och servis som till slut går sönder. Kombinera ett grinigt barn med en irriterad morsa. Och så en dockservis som slås i spillror av misstag. Det var liksom inte meningen, men när båda är sura från början är det så lätt att det skär sig och alla börjar gorma. Även om det faktiskt inte var någons fel, egentligen.

 

Vesta Linnea och monstermamman1

 

Det är så lätt att känna barnets ilska. Och samtidigt identifiera sig med morsan. I det här fallet "Monstermamman". Ibland går det bara inte att hålla sig när man är jättetrött och jätteirriterad. Hur mycket misstag det än må vara frågan om.

 

vesta linnea Tove Appelgren

 

Jag har ofrivilligt varit en monstermamma alldeles för länge. Det var svårare än jag trodde att orka med två jättestora, kompetenta barn när man själv är svag. Vet exakt fiilisen när Vesta-Linnéas morsa gråter i sin sambos famn i soffan. "Jag är världens värsta mamma", säger hon. "Jag borde inte alls få ha barn".

Då gråter jag förstås.

Dels för att det fortfarande finns barn hos oss som säger sig flytta bort när babyn kommer. Dels för att jag ofta känner att jag har tagit mig vatten över huvudet. Men främst för att Tove Appelgren är en sån CHEF på att knipa om hjärtat, just exakt där det bränner.

 

vestalinnea monstermamman

 

Och det är ändå ingenting mot storlipen som kommer när mamman piper fram ett förlåt. "Förlåt, min älskade unge". Där vid ordet älskade har jag absolut ingen röst kvar. Får verkligen krampaktigt hålla käkarna i styr för att kunna viska fram fortsättningen. "Det är liksom så, att jag inte alltid tycker om det du gör, men jag älskar dig alltid".

Så lätt, så lätt, så lätt att känna igen sig.

Mina barn har alltid älskat Vesta-Linnéa-böckerna och vi har läst dem om och om och om igen. Tror det ligger något befriande i att läsa om barn som får vara skitarga och älskade - samtidigt. Och när du en gång är i farten ska du inte heller missa "Vesta-Linnéas svarstaste tanke" och "Vesta-Linnéa i månskenet". Alla är så fruktansvärt ljuvliga i all sin svärta. 

Just den här monstermamman köpte jag också till min systerson Willy i julklapp, tänker mig att den kan vara bra att luta sig mot, både för mor och son mitt i den allra värsta fyraåriga trotsåldern. Och lika bra funkar den läääänge efteråt. Rekommenderar verkligen!

 

Med koden MONSTERMAMMAN får alla mina läsare -15 % på samtliga Vesta-linnéa-titlar fram till april i Förlagets webbshop.

 

Här kan du köpa Vesta-Linnéa och monstermamman.

 

Missa inte heller att följa Förlaget
Instagram och Facebook

lördag 26 november 2016 - 20:27

Två tips i juletider.

jul

 

I dag infaller det vi i finneland kallar för lillajul. Från och med nu kan man börja julfrossa (om man nu råkar vara lagd åt det hållet). Själv har jag tillsammans med familj och svärisar städat ur sommarstugan och gjort i ordning för vintern. Trampolinen är i förrådet, kylskåpet städat och stolarna inlåsta. Nu är det paus!

När vi körde hemåt tänkte jag på två tips som kunde vara aktuella just nu. De är ingalunda nya, men funkar hur bra som helst att återvända vareviga jul.

Först vill jag rekommendera julklappsringen som vi kör varje år. Alla ger en klapp, alla får en klapp. Allt blir så mycket skönare när man slipper dårköpa klappar. Hur det funkar skrev jag om redan ifjol. Ni kan läsa här hur vi brukar göra lottningen

Som dagens andra tips vill jag rekommendera en riktigt bra bok om man vill hitta en rimlig orsak när barnen ska sluta tro på tomten (man måste ju inte, men om man känner att man svävar i ett mittemellanland mellan att tro eller inte tro, så har jag boken för dig). Hiroko Motais bok Miljoner biljoner julgubbar. Har skrivit om den här. Tycker den är URBRA. 

Ja, det var två saker jag tänkte jag kunde bidra med denna afton. God lillajul på er!

fredag 13 februari 2015 - 09:46

Boktips, tack!

 

image98 500x375

image99 500x375

 

Med tanke på att jag inte varit kapabel att läsa särskilt mycket de senaste åren är det, med mina mått mätt, helt huisit att jag har läst fem böcker. AM I AMANDA AUDAS-KASS OR WHAT?

Här ligger jag och har läst ut alla mina egna böcker. Nu går jag vidare med rosa reseklassiker från hotellets bibliotek. Älskar hotellbibliotek. Massa sandiga, vattenskadade pocketklassiker i långa rader.

Vet inte varför jag inte har sinnesro att läsa om kvällarna hemma. Böckerna blir liggande på nattygsbordet i flera månader medan jag långsamt tragglar mig igenom dem. Skyller delvis på mobilen, men också på att jag prioriterar dåligt. Älskar när man kommer in i läsperioder. När man knappt klarar av att leva utan bok.

Jag har alltid varit en periodare när det kommer till böcker. Under vissa perioder går det inte alls och under vissa går det flera böcker i veckan. De senaste året har varit ett riktigt skitår. Men nu struntar jag i kvaliteten, bara jag har en bok att luta mig tillbaka på. I förrgår läste jag Philip Teirs Vinterkriget, i går läste jag Wallander och i dag läser jag lite halvslibbig Janouch. I morgon ska jag läsa Jojo Moyes. Tänker inte släppa det här sköna flowet nu.

Kan ni namedroppa de bästa böckerna just nu? Så kan jag beställa en pafflåda från Adlibris. Har ju ändå en megastor bokhylla på G när jag kommer hem. TACK!