Visa inlägg taggade med 'brändöromantikerna'

måndag 25 september 2017 - 22:00

Här kommer jag och bloggar om mitt barns sovrutiner.

Det var faktiskt år och dar sedan jag tog mig an ett önskeinlägg från en läsare (ska eventuellt skärpa mig). Så när Ellen skrev nedanstående fråga under inlägget om eftergranskningsglädjefnattet tänkte jag "ähh, nu bjuder jag till!".

 

"Det var ett så fint inlägg. Jag gläds med er. Att få ett tredje barn var det bästa även i vår familj. Hon var så enkel och vi njöt. Jag skulle vara superintresserad av att få läsa om hur era dagar med My ser ut. Hur mycket sover hon - hur somnar hon - hur mycket använder hon tutt - hur ofta ammar du osv... Det sku vara super om du kan skriva ett sånt inlägg."

 

Skrattade först när jag läste frågan, för jag tänkte att det här enbart är en fråga som kan intressera en riktigt nybliven morsa (det här är just ett sånt inlägg som jag och Anna-Lena har ägnat mycket tid att gäspa åt de senaste åren - men se på fan, här i träsket är jag nu igen). Ni som inte är intresserade av babystuff - SPRING!!

Rutiner har aldrig riktigt varit min grej. Det kräver liksom för mycket av en människa som tycker om spontanitet och magkänsla. Därför är det mer eller mindre omöjligt för mig att berätta hur en vanlig dag i vårt liv ser ut. Ingen dag är den andra lik. Ibland lunchar jag med någon kompis, en dag i veckan spelar jag in podd med Nadia, någon dag kanske vi har kaveris här på kaffe, någon dag kanske jag försöker motionera, någon dag kanske jag vill sova bort en hel dag. Det vet man inte förrän man har vaknat och känt efter vad magkänslan säger. 

My sover ännu stor del av sin tid. Och jag är världssämst på att minnas hur hon brukar bete sig. Meeeen om vi tar denna dag som exempel så vaknade vi alla (Masse, Milken, My och jag) klockan 8.00. My var vaken medan vi andra åt frulle och klädde på oss. När jag skjutsade barnen till skolan domnade hon bort igen (hon har ännu inte lärt sig vara vaken i bil - hoppas hon aldrig lär sig).

Hade tre kaveris (Maria, Saija, Annika) plus deras bebisar (världens bästa gäng!) på kaffe på förmiddagen. My sov bort hela besöket 9-12. Sedan vaknade hon till för att äta, kanske en halvtimme. Sedan sov hon två timmar till 12.30-14.00 och vaknade således följande gång när vi satt nere på Brändö-bryggan och drack kaffe. Var vaken kort stund och ammade i solskenet. Sedan somnade hon igen två timmar 14.15-16.30.

Hon vaknade när Matheo kom hem från en kompis. Gullade lite med honom. Åt. Sedan sov hon igen mellan 17.30-19.00. Då kom Sami hem från jobbet och jag väckte henne (vem gör sånt??) för att hon skulle få träffa sin pappa ens en liten stund denna dag. Och två timmar senare, 21.00, somnade hon för natten. 

Och går det som de flesta andra nätter så vaknar jag en gång vid fyra-fem-ish för att äta. Sedan sover vi vidare tills klockan ringer där vid 8. Det här var nu på riktigt vääääääääääärldens tråkigaste utläggning. Kan inte begripa att jag just skrev det där i min blogg.

Men ja, hon vaknar i princip bara för att äta och så faller ögonen fast igen (som svar på hur hon somnar). Oftast i famnen eller i vagnen eller mellan oss i sängen. Eller i bilen. Eller i sjalen. Eller i soffan eller var hon nu råkar befinna sig. Har liksom ingen "metod" eller så.

Jag helammar cirka (eeeh..?) sju, åtta gånger per dag i medeltal (ser inget behov av ersättning ännu) och hon använder napp rätt så ofta (jag äääälskar den, världens bästa uppfinning!). Ja, var det ännu nåt mer?

Haha, ni har väl somnat där bakom era skärmar!

Nåja, om ni fortfarande är vakna kan jag passar på att ropa "HERREGUD SÅNT VÄDER VI FICK I DAG!". När Milken slutade skolan tog vi varsin bulle och gick ner till vattnet. Fullt med folk i parken. Tusen grader varmt och god stämning i största allmänhet. I dag var det verkligen inte tungt att vara Linn Jung.

Bildsvep på det:

 

2017 09 25 03.23.29 2

2017 09 25 03.24.23 1

2017 09 25 03.25.40 1

2017 09 25 03.27.39 1

2017 09 25 12.50.47 1

lördag 20 maj 2017 - 21:15

Segaste våren någonsin.

Våren 2017 kommer att bli ihågkommen som den mest försenade våren i mannaminne. I dag är det den tjugonde maj och min känsla säger att den sista snön inte har fallit än. Gräsmattorna har knappt blivit gröna och någon enstaka knopp i trädet kan skönjas om man tittar riktigt, riktigt noga. Med nostalgiska suckar minns vi de majdagar vi premiärsimmade på Vikingastranden och klädde oss så här den 20 maj. 2013 var allt i full blom vid den här tidpunkten. Maj som alltid brukar leverera sommarens galnaste, hetaste dagar innan juni som vanligt kommer och förstår allt.

Nå väl, det var i alla fall en fin dag i solstolen. Hämtade barn från Vörå och hann inte ens hem innan de båda var försvunna hos kompisar. Jag fick återigen läsa i fred. Åka en sväng till Sissis välgörenhetsjippo. Se den tredje och avgörande handbollsfinalen (bra jobbat ändå, BK!). Läsa lite till. Och så hade den dagen gått.

Bonus: Från min solstol beundrade jag Brändös bästa match just nu: Grannhuset och blomman som invaderat vår gräsmatta. Här kompenserar vi utebliven grönska med blått. Funkar.

 

blatt hus

blatt hus1

lördag 5 november 2016 - 14:30

Hederlig brändöromantik.

Till min egen stora förvåning tackade jag ja när barnen frågade om jag kommer med på Pokémon-jakt. 8 kilometer skulle upp till 10 och vi tvinnade på i våra egna kvarter medan solen värme våra ansikten. Ah, visst är det fint här på vår plats på jorden! Hur mycket november det än må vara!

 

brando vasa 1

brando vasa 3

brando vasa6

brando vasa 2

brando vasa7

brando vasa8

brando vasa11

brando vasa10

brando vasa9

brando vasa12

brando vasa2

brando vasa14

brando vasa15

söndag 4 september 2016 - 21:10

Söndagsbrygga.

solnedgang1

solnedgang2

 

I dag har jag haft en riktigt dålig dag (förutom några timmar när Mileas lag hade en mamma mot flickorna-match - det var skitkul). I övrigt har jag varit oerhört trött och ångestfylld. Mot kvällen var jag så low att Sami kommenderade ner mig till solnedgången på meditation medan han duschade barnen, försåg dem med mat och sövde dem (med det sagt menar jag inte att han är någon jävla hero, utan det det var bara så skönt att komma iväg och komma hem till ett tyst hus). 

Där satt jag på en brygga och kollade på när solen somnade bakom trädtopparna. Lite lägre puls, lite lättare i bröstet. I sådana här lägen är det så himla tacksamt att bo två kvarter från havet. Klucket har en så snabbverkande effekt på söndagsangst. I synnerhet i kombination med orange himmel och stekhet septembersol. 

Nya tag i morgon.

måndag 6 juni 2016 - 22:00

Bli Brändöbo!

Den här kvällen har jag varit ensam hemma sedan Sami skeppade våra sommarlovsbarn till Vörå. Hade absolut ingenting att göra. Eftersom jag fortfarande äter pencillin och inte känner mig helt hundra var träna uteslutet. En filosofisk kvällspromenad runt Brändö fick det bli. 

Flera gånger under promenadens gång tänkte jag på hur otroligt vackert det är här på vår stadsdel. Tänk att Brändö har så skit rykte när det i själva verket är Vasas vackraste stadsdel. Folk fattar faktiskt inte hur lummigt och trevligt det kan vara. Å ena sidan är det bra, för då får jag ha mitt Brändö för mig själv. Å andra sidan är det uselt, för jag vill ju att hela världen ska veta var paradiset finns.

 

2016 06 06 09.04.58 1

2016 06 06 09.05.00 1

 

Inom mig bor också en hemlig dröm om att sadla om till fastighetsförmedlare. Har därför nu ikväll scrollat runt vad som finns till salu häromkring. Eller om jag ska vara helt ärlig kollar jag Etuovi precis varenda vecka i hopp om att hitta den där fantastiska fyrarummaren någonstans här nära.

Men vad sägs till exempel om en riktigt ljus tvåa på Abborrvägen? Ovanligt snyggt kök för att vara ett Brändökök (hah!). En annan riktigt läcker tvåa finns till salu på Brändös motsvarighet till Strandgatan - Sundsgatan. 

 

2016 06 06 09.04.55 1

2016 06 06 09.04.56 1

2016 06 06 09.04.58 2

 

När jag flyttade till Brändö trodde jag det bestod av en massa ghettobetong. Bara för att det är det enda man ser när man kör igenom Brändö. Men så är det ju inte alls. Säg någon annan stadsdel i Vasa som har så här mycket lummiga gångar och så här mycket hav!

 

2016 06 06 09.04.55 2

 

Att Brändö är fullt av gula trähus det vet vi alla. Här finns en riktigt stor tvåa till salu. Och här. Och lägenheten under oss finns fortfarande till salu. Den är kanske inte drömmarnas dröm i nuläget, men om man vill investera och renovera är den definitivt en liten dröm - i alla fall prismässigt. Om jag inte helt är ute och cyklar har jag för mig att nästa visning är på onsdag. KÅMMÅKÖÖP!

Förstås finns det också en massa flashiga villor längre in i Vikinga - ta nu den här som exempel, men så är jag ju inte gjord av pengar. Däremot tycker jag det är helkreisit att ingen köpt det där lilla röda minihuset på Fabriksgatan. 

 

2016 06 06 09.05.01 1

2016 06 06 09.04.57 1

 

Ja, fattar verkligen att inte fler vill bo här. Bästa, bästa Brändö.

söndag 18 oktober 2015 - 20:00

Maria Serafia Korvo och alla andra som hängde och levde här.

Ledsen att jag lämnade er vind för våg i fredags. Men jag har faktiskt haft fullt upp med en grej. Nu låter det här knäppt, men jag har blivit helt totalt hooked på min lokalhistoria. Jag har läst om boken "Brändö - en stadsdel med själ" och jag vet inte varför jag drabbades så hårt den här gången. Kanske för att jag har joggat runt här i hoodsen så flitigt den senaste tiden. I dag har jag knappt tänkt på något annat än på Brändö förr i tiden. 

Eller så var det för att jag plötsligt kopplade en kapitel i boken. Plötsligt förstod jag var adressen Brändö 183 (i början av 1900-talet fanns ännu inga gatunamn) var. Det var här! Före Gula huset byggdes. Här på Beckbruksgatan, på den gård jag nu bor, låg en av få affärer på Brändö. Här låg Maria Serafia Korvos speceriaffär.

Korvo var hemma från Korvola by i Storkyro. Hon flyttade in i huset 1916 och drev affären tills huset av någon anledning revs 1934 (och det stämmer bra, vårt hus är byggt 1935). I boken berättas hur gamla Brändöbor särskilt minns hennes lakritspipor som kunde köpas här i affären. Jag vet inte nu vad det är med mig som gör att jag alltid blir så tagen av sådana här historier. Jag känner att jag behöver veta allt om Maria Serafia Korvo (herregud, det skulle först vara ett namn för mig!).

En av Finlands allra första andelshandlar grundades här på Brändö 1907. Arbetarnas bageri var ett stort bageri som bakade åt alla arbetarnas andelshandlar. Och vet ni, det låt precis här bredvid, längre ner på Beckbruksgatan (historien om beckbruket kan vi ta en annan gång). Det berättas att det gick massor av bröd härifrån. De som arbetade där bakade allt vad de orkade från morgon till kväll. 

Jag kan leva mig in i de här historierna så mycket. Känns som om det var så bra puls här i arbetarkvarteren under 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Massa proletärer som vankade av och an mellan trähusen och fabrikerna. Hade slagsmål i gränderna, rökte cigg och köpte Wasa Tidning i någon speceriaffär (Wasabladet kom 1856). Att åka över Brändöbron med häst och kärra kostade 1 kopek. 

Jag tycker bara det är så häftigt att allt hände här. Wasa Bomull, skeppsvarvet, Vasa Tvål och ett av stans första fotbollslag (på Vasa Bomull arbetade en engelsman som engagerade arbetarna och intresset för fotboll växte stort). Fatta hur tufft att Palosaaren urheiluseura grundades redan 1902 och sju år senare färdigställdes idrottsplanen och det blev lättare för arbetarna att idrotta. Här kring mitt hus snurrade allt.

Och jag kan liksom inte få NOG.

 

brando

 

Här står nu Gula huset. Men någon gång stod här en handel mitt i en snöstorm.

 

korvo

 

Här som jag nu sitter om sommarkvällarna och avnjuter mitt fredagsvin under äppelträden. Där satt en gång Korvo-kvinnan med sina barn, en frass och ett läckert förkläde.

söndag 23 augusti 2015 - 21:50

Brändöromantikerna - nu också på Spotify!

Ni känner till min stora kärlek till Brändö. Särskilt den här årstiden levererar Brändö mångfalt. Vi är många som delar den kärleken. Det är inte bara jag, Annika och Jenny.

Ibland halkar jag in på hashtagen #brändöromantikerna på insta och ser att det är massor av folk som taggar sina bilder med det, inte bara jag, Annika och Jenny. Det är över 100 veckor sedan sedan den första bilden taggades och nu finns det flera hundra.

I en kolumn (eller någon form av personlig kommentar till en artikel) i Vasabladet från april 2013 skrev jag en beskrivning av fenomenet som jag och mina kompisar kallade för brändöromantik: 

 

"Vi pratar alltid varmt om vår stadsdel. Bloggar om den i närmast romantiska ordalag, instagrammar Brändöbron och drömmer svävande om sena sommarkvällar på Smulterö.

Vi brukar skoja om att det inom några hundra år kommer att finnas en tidsepok som kallas Brändöromantiken och att det var vi som skapade den via sociala medier 2013.

Tidvis brukar vi spekulera hur vi ska förvandla Vasas Brändö till Stockholms Söder. Ungt, internationellt, kulturellt."

 

För några veckor sedan avslöjade Alfred Backa att det kommer att finnas en låt som heter Brändöromantik på hans nya skiva. Som om det inte vore fantastiskt nog inleds den med orden "jag ser lite fittig ut, men jag är snäll".

Brändö är bäst! Revolutionen är på gång!

 

söndag 16 augusti 2015 - 21:28

Gyllene läge att bli Brändöbo.

Jag var ut på en filosofipromenix tidigare i dag. Gick förbi det där fantastiska lilla huset som är till salu på Fabriksgatan. Jag har så många gånger gått förbi där och mysdreglat. Om jag skulle vara ni skulle jag slå till. Världens chans att bli brändöromantiker!

 

img2200198759522186383

img7876318948149805262

Bild: Optima LKV

onsdag 22 juli 2015 - 19:00

Nostalgipromenad.

I går innan jag hade listat ut att min kropp försöker säga att jag håller på att bli sjuk (jo, fick stegring i morse, min superdaiju, nu har jag 38) gick vi på en nostalgipromenad till vår hemliga koja på Smulterö. 

Fick en liten klump i magen, vete fan varför, men det kändes bara lite sorgligt att vi inte alls ha haft en vanlig sommar på Brändö i år. Vi har inte ens varit på stranden en enda gång i år. Inte en enda dejt med Nadia, Pysse och Becka på Vikingastranden. Inte en enda Jenny, inte en Sofie. Inte ens en enda hungrig unge som strittar sand på filten. Inte en enda sketen vårrulle. Inte en enda after beach på vår gård. Den här sommaren regnade bort och nu börjar det nästan vara för sent. 

Det var en annorlunda sommar i år. Försöker hela tiden intala mig att det var en paus-sommar. Ingen ordentlig semester, inget ordentligt väder. Allt och alla vilar inför nästa sommar som blir THE sommar. Nästa år säger det pang, har jag tänkt. 

Bekräfta gärna min teori! 

 

4

8

3

7

6

9

 

Visst är det fint på Brändö. Bästa, bästa Brändö.

måndag 11 maj 2015 - 18:15

Måndagshälsningar från Brändö!

image20

image21

image26

image28

image22

image23

image25

image29

image30

image24

image27

 

Knoppbilderna är särskilt tillägnade min vän Nadia (hon har en liten knoppfetish going on). Till alla andra Brändöromatiker vill jag hälsa: VÅREN ÄR HÄR NU! Hohho så trevligt det ser ut här i vår stadsdel nu igen.