Visa inlägg taggade med 'frågestund'

tisdag 8 maj 2018 - 12:00

10 mycket relevanta frågor från Kissies frågestund.

En av mina mest populära frågestunder genom tiderna är frågestunden när jag svarade på frågorna från Blondinbellas frågestund (mycket oklart hur det kom sig). Och i morse när jag drack mitt kaffe tänkte jag "nämen nuh, nu skulle det sitta fint med lite Kissie!". Så jag googlade "Kissie frågestund" och sa högt "KÖR!". Håll i hatten, kaveris. Nu blir det löjligt! Här kommer 10 frågor som ni inte hade en aning om att ni undrade över. 

 

1. Tar du åt dig av hat? Googlar dig själv?

Nu har jag det så fint ställt att jag överhuvudtaget inte befinner mig i närheten av hat (i alla fall inte synligt sådant). Så det är svårt att veta hur jag skulle reagera. Vem skulle det i så fall vara som skulle hata mig? Någon kompis? Någon granne? Någon bloggläsare? Hat är ett så starkt ord. Och jag tror jag är för mesig och harmlös för att genuint hata, men vad vet jag. Det är urtrist att googla mig, för det kommer bara upp texter som jag själv har skrivit. 

 

2. Feströker du eller röker överhuvudtaget?

Nej, det går faktiskt inte (och jag vill, herregud, inte). Jag kanske försökte någon gång när jag var 19, men det var nog alldeles för svårt. Jag kunde inte sluta hosta, det gick inte. Hur idogt jag än försökte, haha. Nå nej, rökning är korkat och vidrigt.

 

3. Tycker du att det känns som att folk “tjuvlyssnar” på dig när du sitter ute på ett fik och pratar?

- Nej, det skulle jag väl inte säga. Men visst händer det att man väljer lunchhak med omsorg när man vill prata hemligheter i Vasa. Överallt finns det bekanta i en så här liten stad (och det beror liksom inte på att jag är Kissie, ehehe). Brukar gå till Bank och Chili & Lime när jag har hemlisar - där äter nästan ingen jag känner. På August och Raawka och Sweet Vaasa är det mer eller mindre omöjligt.

 

4. Vad hände mellan dig och Erik?

- Om du menar Karins lillebror Erik, så skulle jag säga att inget speciellt hände. Vi är vänner än i dag. Menar du min kollega Sofies blivande man Erik, så spelade vi Cards against humanity och hade väldigt trevligt. Eller menar du Erik som tapetserade vårt kök? Ja, det blev mycket bra!

 

5. Äter du landets mat när du reser eller håller du dig till mat som du vet att du tycker om?

- Ja och ja.

 

6. Om du fick välja om Andreas skulle ha storlek 31 på skor eller ha dubbelt så stora öron än vad han har nu… vad skulle du välja?!

- Tycker det är väldigt diffusa frågor här nu, om ni ursäktar. Men menar vi nu min bästis Elins sambo handbollsspelaren Andreas Rönnberg? Jag vet inte hur det skulle påverka hans handbollskarriär, men jag tror det är lättare att försvara med stora öron i handboll (fast i och för sig gör det väldigt ont att få bollen i dem?). Nå, vi väljer storlek 31 åt Andreas då (förlåt Elin, det kommer se så tassigt ut).

 

7. Om du skulle bli en kändis för en vecka vem skulle du vilja vara då - och varför? 

- Donald Trump, skulle jag tro. Eller någon annan som har riktigt fett med makt. Och så skulle jag göra en helomvändning i beteendet. Bli riktigt, riktigt snäll och mjuk och förändra så mycket jag kan på bara en vecka. Som Trumpis skulle jag kanske ordna pressis och sedan ställa till med gråt- och förlåtfest. Sedan tacka för mig och avgå. Men å andra sidan skulle jag också kunna byta med Zlatan eller någon annan skicklig lirare. En man skulle det nog bli, hur som haver. Nya perspektiv och allt det där.

 

8. Är du redo att skaffa familj? Hur går dina tankar kring barn?

- Mina tankar kring barn är högst avslutade om vi säger så. Jag är mycket redo för familjeliv i dess nuvarande form. Barn + sladdbarn är livet. Vi ska inte ha fler barn och för första gången kan jag säga det utan någonslags sorg i hjärtat. Nu har jag fått alla de barn som fanns inom mig! 

 

9. Hej! Är resan delvis eller helt i samarbete med något bolag, ren spons eller privat betald? Ha det gött!

- Nu skulle jag återigen önska mig LITE MER PRECISION, om jag får be. Pratar vi om nästa veckas resa till Slovakien? Den är gjord i samarbete med min mammapeng, tackar som frågar. För att prata bloggspråk kan vi säga att hela mitt liv just nu pretty much är ett kommersiellt samarbete med Kela. 

 

10. Hur blir man lycklig ifall man är väldigt olycklig allmänt och avundsjuk på andra? Btw din blogg äger!

- Tack ska du ha, snällt! Som den livscoach jag är (buaha) så tror jag grunden till lycka ligger i meningsfulla relationer. Att ha någon som håller en i handen och som skrattar hysteriskt när man halkar i snön. Sedan tror jag också att man i längden vinner på att göra gott för andra. Jag blir i alla fall väldigt glad när jag ser att jag gör någon annan på gott humör. Och när vi snackar avundsjuka - kom ihåg! Det är så förlegat att tänka att en persons framgång förstör dina chanser till framgång. Om du gläds åt andras framgång så ger du energi åt din egen. Det är roligare på toppen om folk, även där, håller varandra i händerna.

 

Jag tackar ödmjukast Kissies läsare för mycket relevanta frågor. 

 

2018 05 08 12.04.20 1

fredag 11 oktober 2013 - 21:37

Anne Hietanen frågar

- Vad är det bästa med att vara Linn Jung?

Att jag vågar nästan allt. Att jag nästan alltid fajtar mig dit jag vill. Det kanske inte alltid går så snabbt, men det brukar gå vägen. Efter många, långa år.

- Vad är det värsta?

Att jag har väldigt höga krav på mig som presterare. Jag är sällan genuint missnöjd med människan Linn Jung (okej, exakt HUR asig är man när man pratar om sig själv i tredje person?), men jag har så jävla höga krav när det kommer till jobbprestationer. Jag tycker aldrig att mina texter, mina juttun, mina intervjuer är tillräckligt bra. Fast det kanske delvis är hälsosamt. Jag tycker alltid att jag kunde ha varit lite vassare, lite mer välformulerad.

- Vad är den viktigaste insikten du kommit fram till under ditt liv hittills? Att jag aldrig kommer att landa. Att jag alltid jobbar och existerar bäst i motvind. - När tänkte du senast att nu hoppar jag ut genom fönstret?

Förra söndagen? Men det bästa med mina argsinta ögonblick är att de sällan varar särskilt länge. Jag saknar totalt egenskapen att vara långarg. Jag orkar inte vara arg särskilt länge. Det är så himla påfrestande för kroppen. Man blir ju bara så trött. Som om kroppen vägde 50 kg mer.

- När tänkte du senast att ”Hohoh, jag är ju sexy som fan.”

Jag tänker det jätteofta. På riktigt. Jag är så asigt självgod på insidan att ni skulle SPY om ni hörde min inre dialog. När jag väl har sotat ögonen och plattat luggen och kletat ut läppstift, så tänker jag nästan alltid "hohho, tänk att du, gamla tanten Linkku Jung kan se så här het ut". HAHAHA. True story. Men NÅN måste ju säga det.

- Vad är du gladast och stoltast över när det gäller dig själv?

Att jag format min vardag till den bästa möjliga. Jag får skriva texter, göra inslag, öva på radio och föreläsa om min blågi och sociala medier. Så perfekt upplägg för en som tröttnar snabbt. Nu hinner jag aldrig tröttna. För varje vecka ser olik ut (dessutom ska jag hoppa in på Vasabladet snart - SÅ länge sedan). Och så är jag glad över att jag har en så bra sambo, så otroligt fina barn och så sjukt fina nya soffkuddar. Också stolt över sommarpratet och att jag är från Karis.

- Vad vågar du inte göra?

Jag vågar inte göra intervjuer på finska (fast visst har jag gjort det iaf). Men om det är så att jag kan slinka undan, så gör jag det med livet som insats. Ibland vågar jag inte säga vad jag egentligen tycker, för jag orkar inte ta den dåliga stämningen som uppstår efteråt. Jag menar, ibland sitter jag hellre sur och tyst än stiger upp och hojtar att person x är en irriterande mansgris. Men det kanske har mer med uppgivenhet och lathet och göra. Inte avsaknad av mod. Däremot säger jag alltid ifrån om någon i rummet kommer i kläm. Ähh, ni fattar. Vågar faktiskt det mesta, bara det är praktiskt möjligt.

torsdag 26 september 2013 - 11:13

Längs vägen.

Hur samlar man omkring sig en så stor mängd väninnor, som du såg ut att ha på kvinnofesten här nyligen? Delar du lika mycket av ditt innersta med alla vänner eller har du vissa vänner som du delar mera med (frånsett din syster)? Hur sammanför man sina vänner från olika sammanhang (barndomsvänner, studiekompisar, etc.) ”smidigt”?

Det här var ju en utomordentligt kul fråga! Alla kvinnor på kvinnofesten är ju inte kvinnor jag umgås med varje vecka, utan också kvinnor som jag inte känner så superbra, men som jag tycker är sjukt bra typer. Som jag gärna skulle hänga med oftare. Bra typer från diverse jobb, bra fruar till bra män, bra typer från fester från förr, Samis kompisar, bra typer från skolan osv. Alla kunde vara mina bästisar. Men bra kaveris blir man ju inte om man inte umgås (så vi umgicks).

Jag delar såklart inte mitt innersta med alla. Tror egentligen Sami är den enda som har fått se allt (brukar säga att den största orsaken till att vi ska vara ihop för evigt är för att jag inte kan riskera att allt mitt mörker eventuellt läcker ut i och med skilsmässa, heh). Men jag har en handfull vänner som står mig allra närmast (är så överentusiastisk inför helgen när vi alla ska sammanstråla hos Krista - och att jag i samma sväng ska träffa Karkki). Jag har väldigt lätt för att dela min skit, så alla har nog fått uthärda sin beskärda del. Är tacksam för att jag har fått möta och klamra mig fast vid så många fantastiska kvinnor längs vägen. Inklusive systern, förstås.

Den sista frågan var mest intressant; om hur man smidigt sammanför sina vänner från olika sammanhang. Alla som jag vill kalla mina vänner är sådana som funkar med alla. Alla är vuxna, smarta, glada typer - så jag är övertygad om att de kan umgås med varandra (ägnade inte ens en tanke åt det under Kvinnofesten). Om jag tycker om en människa, antar jag att mina kaveris också kan göra det. Ingen av mina kompisar är fullständiga idioter - att sammanföra dem under en och samma kväll kan aldrig bli ett problem. Det finns ju en orsak att jag vill hänga med dem. För att de är fantastiska och för att de har något att berätta.

För några år sedan flyttade så gott som alla mina vänner från staden - och plötsligt befann jag mig i en helt ny situation. Som tur kryllar Vasa av rejäla, smarta, roliga kvinnor. Man måste bara ragga upp dem. Våga ta kontakt och säga "morsning korsning, ska vi hänga?". Och sällan tackar någon nej. Alla vill väl ha en kompis!

BeFunky_VintageColors_1

Min kompis Ida-Lina.

onsdag 25 september 2013 - 10:31

Obligatoriska bröllopsfrågan.

Jag slår ihop en massa frågor till en stor framtidsspekulation:

Tänker ni förlova er? Tänker ni isf också gifta er? Ifall ni skulle gifta er, hur skulle ni göra med efternamnen? Hurudant är ditt drömbröllop och din drömbrudklänning (även om ni inte tänkt gifta er, så har du säkert tänkt hurdant bröllop du skulle vilja ha, om ni skulle göra det)? 

Det finns en sak med frågestunder som jag älskar. I flera år har jag läst igenom frågestunder bara för att kolla om det överhuvudtaget existerar en utan bröllopsfrågor. Jag visste att den här frågan skulle komma (för mig veterligen har det inte funnits en frågestund utan bröllisfrågan). Det var många som frågade - och jag ska givetvis leverera.

Jag var 21 när jag blev gravid. 22 när jag fick mitt första barn. 24 när vi köpte hus. 24 när jag fick mitt andra barn. 27 när jag fick min examen. Allt bara hände där plötsligt. Mellan 20 och 25 hann jag knappt blinka, för det bara hände, hände, hände. Något kul måste man spara till senare, också. Och ett bröllop vill man ju verkligen inte slösa bort. Inte hasta fram.

Jag vet faktiskt inte vad det är med mig och praktiska, viktiga saker. Ekonomi och giftermål intresserar mig inte det minsta. Men tja, visst borde vi kanske gifta oss (HAR HÖRT ATT DET SKA VARA BRA). Men jag vet var jag har Samsan och vice versa. Barnen, vår familj, vårt hem och vår kärlek står högre än vilka ringar och namnteckningar som helst. Men ja ja ja, juridiken, rättigheterna, löftena, ja ja ja. Bla bla bla.

Men att förlova oss nu skulle bara kännas töntigt (får skamsköljningar vid blotta tanken). Gifter vi oss så gifter vi oss direkt (har redan lockat på Sami med "Sami Mannil-Juuu-uung" i flera år).

Mitt drömbröllop skulle kanske äga rum i Snappertuna, i skären. En hel helg, kanske. Samis bästis Ronnie skulle prata längst fram (föreställer mig nämligen att Ronnie skulle vara bra på att prata kärlek och kloka ord på en blommande äng). Också fint med tanke på att Ronnie är orsaken till att vi hittade varandra. Han behöver inte klä ut sig till Elvis. Men en spänd liten läderkostym skulle sitta fint (Ronnie, jag skojar ej!).

Sedan liveband, dragspel, gitarrer, bärs, dans, grill, långbord, solnedgång, nattdopp. Vart jag ska lägga 150 pers när solen går ner vet jag inte (mamma får svindel nu när jag skriver detta: men vi säger tält). Jag är ej särskilt traditionellt lagd, om vi säger så. Jag vill bara ha myz, värme, ljus, diskussioner och barfota dans i dagarna tre (nu kanske ni förstår varför jag fortfarande är ogift).

Dessutom har jag så svårt för det där att klä ut sig till en brud. Vad ÄR juttun med det? Gräddbakelse och prinsessa är så inte min grej. Men tja, kanske någon del får jag offra. Mommo lär ha sin brudklänning med långa spetsärmar kvar. Kunde kanske sy om den. Annars känner jag mig lite dragen till marint tema. Tänk en hel äng av stora och små sjömän i skären. Aj aj, så bra. Pappa med sjömanshatten och mamma i flytväst (heh). Barnen som då är stora nog att köra taxibåt, kan skjutsa av och an mellan fastlandet.

Men som sagt, jag kan inte alls relatera till personer som pratar flickdrömskt om bröllop. Jag lockas bara av tanken att samla alla man älskar och uppskattar till en och samma afton. Inget sånt att man bjuder alla småkusiners mostrars kusiners barns sambo som man aldrig träffat, utan verkligen bara människorna man älskar och vill dela denna kväll med. De bästa människorna man har mött på vägen. Inget svårt och stelt, utan bara ledigt, roligt och sjukt bra mat.

Men nu drömmer jag fritt, som sagt. Om jag ska vara ärlig saknar jag både motivation, tid och pengar till att ställa till. Något roligt måste man ju ha efter 30 också. VISST?!

bild (23)

tisdag 24 september 2013 - 21:53

Intressant osv.

"Hur lyckas man producera bra och intressanta texter? När jag försöker skriva ner mina tankar och idéer så blir det vara kort och ointressant."

Det är omöjligt att vara intressant varje dag, tror jag. Men mycket handlar om träning och övning. Ju mer man skriver, desto bättre blir man på att vända och vrida på språket. Ju mer man läser tidningar, böcker, bloggar, människor - desto mer idéer får man. När jag började blogga använde jag jättemycket synonymer.se, för mitt språk var så otroligt enformigt. Efter ett tag märkte jag att jag skriver om ganska samma ämnen hela tiden, men det funkar om jag varierar språket. I dag är mitt ordförråd tusen gånger större. Kanske just tack vare synonymer.se (vilket vanligt ord som helst har faktiskt en mycket roligare variant!).

Och jag älskar att roa mig med fåniga ord. Struntar i att skriva rätt. Jag svär, överdriver och experimenterar. Jag vet inte alls hur man skriver korrekt svenska (jag skriver bara med känsla).

Det om språket.

De bästa idéerna får jag av folk i min närhet. Vad vi pratar om med mina kaveris, vad vi pratar i skolan, vad vi pratar på jobbet, vad det pratas om på Twitter. Och det är ju sånt man vill läsa om. Skriv om andra bloggar! Skriv om det du läst i tidningen! Skriv om vad du tänkte när du cyklade till jobbet! Skriv om vad du ska göra på helgen! Skriv om dina framtidsplaner! Tänk på vad du själv vill läsa på andra bloggar - och skriv om det själv!

Är övertygad om att nästan allas åsikter, tankar och idéer är intressanta, bara man motiverar, förklarar och beskriver. Skriver där man känner och där det bränner. Ju mer jag skäms eller skräms, desto bättre blir det. Och vissa dagar räcker det enbart med söta barn.

Vad är era bästa tricks?

6

tisdag 24 september 2013 - 19:17

Kvinnan som kunde tala om pengar.

Jag är nyfiken på er ekonomi – och nu menar jag inte alls i rena siffror, det fattar jag ju att är privat. Men sådär procentuellt, principiellt kanske du kunde berätta lite. Hur delar ni tex upp kostnader, är det den som förtjänar mer som betalar mer (och äger mer?), eller kör ni kristligt på allt, inkomster och utgifter? Har ni varsitt konto eller ett gemensamt? Pensionssparar ni? Vad tanker du om äktenskapsförord, kommer ni vilja ha sånt när/om ni gifter er?

Gränsfall i min comfort zone. Jag hade velat passa på den här, men eftersom Ebba, Blondinbella & Pingis säger att kvinnor måste prata mer privatekonomi, så KÖÖÖR jag (bör dock sägas att jag tycker att Economista-podden är den värsta smörjan jag har hört). Vår ekonomi är rätt så stabil. Vi äger lika mycket - och försöker dela på allt så rättvist som möjligt. Sami, som har jobbat heltid i över tio år, tjänar såklart oftast mer - då betalar han också mer. Men så där superstrikta är vi inte. Alla pengar är allas pengar (nu när jag jobbade heltid under sommaren kändes det plötsligt som om vi hade massor av överflödiga pengar - det löste vi snabbt med en vintersolsemester).

Vi har faktiskt skilda konton, men vi kunde lika gärna ha ett gemensamt. Spelar liksom ingen roll. I slutändan räknar vi med att det går jämt ut. Huvudsaken att lånet inte förfaller, bilen går framåt, barnen har kläder på kroppen, mat på bordet och att alla har ett bra liv. Man kunde säkert problematisera vår ekonomi en hel del (pensionsspara bättre, jobba mer, tänka över huslånet, spara mer, tänka på äktenskapsförord), men pengar är så sjukt ointressant. Jag kommer aldrig att bli någon Blondinbella. Jag är bara tacksam att vi kan och får leva det goda liv vi lever. Vi har det så himla bra så här.

Nå, vad säger ni om pengar? Sugen på att bli snorrik? Jag - not so much.

tisdag 24 september 2013 - 18:21

Fasaden och fasaden.

6

Fråga: Jag undrar vad du har för åsikt om inlägg på typ Facebook och instagram vars ENDA syftet är att visa upp en perfekt fasad utåt? Välkomponerade bilder, lyckliga fejs, snygga kläder, glada lekande barn där responsen från omgivningen uteslutande är ” åh vad vacker du är” etc.. Jag tycker att det är rent av äckligt att vuxna människor (åtminstone till åldern) är så uppmärksamhetssökande gällande ytlighet.

Jag tycker så här: Jag tycker det är sorgligt (snudd på obildat) att det finns folk som tror att bloggar, instagram och Facebook är en plattform där syftet enbart är att visa upp en perfekt fasad. Herregud, har vi inte kommit längre än dit? Och hur många är det sist och slutligen som har det som "enda syfte"? Jag vet att de flesta av oss är så mycket mer än lyckliga face och välkomponerade bilder.

Och sedan när har lyckliga, lekande barn och snygga kläder varit äckliga? Sedan när har uppmärksamhetssökande varit äckligt? Och varför är det äckligt att vilja bli sedd? Fine, jag fattar att det inte är hälsosamt att fiska komplimanger för sitt utseende, men slutar aldrig förvånas över hur provocerande det är med lycka och skönhet.

Ja, som sagt: Jag bloggar, instagrammar och fejsbookar för att prata, diskutera, inspireras, umgås och bli klokare. Jag vill veta, se, höra vad folk tycker, tänker, känner. Och jag har svårt att tro att bloggare omkring mig inte skulle göra det samma.

Ni som bloggar: bloggar ni på grund av uppmärksamheten och fasaden? Ps. Man får återigen vara anonym.