Visa inlägg taggade med 'kolloidalt silver'

fredag 5 januari 2018 - 13:30

Medlidandesoppan (obs - inte ett recept!).

kolloidalt silver debatten2

 

Debatten om det här med kolloidalt silver, som var på tapeten tidigare i höstas, verkar inte ha svalnat det minsta. Själv har missat det mesta pga. orkade inte riktigt hänga med i svängarna när det hettade till (körde strutsmetoden när jag inte riktigt orkade förstöra min rosaskimrande babybubbla). Men tydligen pågår diskussionen ännu. För jag såg att Pohjalainen hade skrivit om det i dag. 

Det finns tusen saker man kunde skriva om det här. För jag tycker att det återigen att det saknas gråzoner. Tänk att man kan sakna dem! Tycker jag alltid känner mig som Ahtisaaris Martti. Att jag vill ställa mig som en fredsmäklare mitt i. För som vanligt tycker jag alla sidor får orimligt mycket skit. 

 

1. Lider med Linda här på Sevvan som sannerligen fick uppleva en riktig shitstorm. Känner inte Linda jättebra, men tycker hon verkar vara en snäll och varm människa. En sån som säkert gör sitt allra bästa för sina barn. Plötsligt förekommer hon i sammanhang där ord som polisanmälan, utredningar, barnmisshandel och gud vet vad snurrar runt. Kan bara föreställa mig magontet och paniken jag själv skulle ha. Imponerad över att hon fortfarande står på fötter i en vardag där kommentarsfält inte är särskilt nådiga.

 

2. Lider också med Vasabladet som har fått liknande storm (för att inte nämna det befänga trovärdighetstvivet) för något de inte alls har med att göra (det vill säga: någoting som skrevs på en blogg på Sevendays). Förstår förstås att det kan vara svårt att hålla isär dessa två, men fortsättningsvis är Vasabladet och Sevendays helt skilda grejer. Imponerad över Nicke (ched.red) och Annemari (vd) som sakligt förklarar det här mer eller mindre varje vecka. Jag menar, Sevendays bloggar är ju fantastiska på det viset! Så många olika liv vi får ta del av. Och det är ju inte direkt så att Lindas blogg på något vis är aggressivt förespråkande, hah! Tänker att man kan läsa bloggar för vad de är: nämligen bloggar. Och sedan nyhetstexter för vad de är: nyhetstexter. 

 

3. Lider också med alla journalister som rapporterar om kontroversiella ämnen. Den massiva mängd skit de får - bara för att de går till jobbet och gör så gott de kan. Vare sig man jobbar på Pohjalainen, Yle, Vasabladet eller wherever, så finns det ingen nyhetschef som någonsin säger "I dag, redaktionen, i dag ska vi skapa sensation, saftiga rubriker och skvaller! I dag ska vi söka löpsedlar! Propaganda! Pengar!". Beundrar faktiskt journalister 2017 för att de orkar rapportera. Att de ens orkar vara journalister när folk ibland tenderar vara så misstänksamt otacksamma. Beundrar speciellt teamet som gjorde det första Spotlight-programmet, det måste ha varit HETT OM ÖRONEN de första dygnen.

 

4. Beundrar med andra ord med alla i den här soppan som bara GÖR SÅ GOTT DE KAN. Föräldrar som gör så gott de kan för sina barn, redaktörer som ska moderera brinnande kommentarsfält, poliser som ska göra någon form av undersökning, folk som ska rapportera, forskare som ska avge rapport (Forskare - ja! Glömde dem! Måste vara världens mest otacksamma yrke 2017!). Blir alldeles svettig i händerna när jag tänker på att vara inblandad när folk ska vara så ARGA HELA TIDEN. Ibland kan man faktiskt vara så OERHÖRT tacksam för att man bara får vara en vanlig mammaledig lort. Kärlek, kraft och respekt önskar jag eder alla.

onsdag 22 november 2017 - 18:00

Jag är så fucking trött på människor.

2017 11 22 06.01.29 1

 

Rubriken är eventuellt i hårdaste laget. Men jag vidhåller: jag är så jävla trött på människor. Eller kanske inte på människorna i sig, utan människors usla förmåga att debattera i skrift. De senaste dagarna har det varit alldeles häpnadsväckande tydligt att vi måste uppfinna ett skolämne som heter "argumentationsbaserad, skriftlig kommunikationsteknik". Kanske också få in ord som progressiv eller framåtsträvande. Eller varför inte inlyssnande?

Vad säger vi om det till nästa läroplan? "Argumentationsbaserad, progressiv kommunikationsteknik i skrift". Eller så här i folkmun: Hur man deltar i en debatt på Facebook. Säga vad man vill om våra framgångar i Pisa, tycker den senaste tiden har bjudit på så många bevis på att Finland är ett debattekniskt u-land.

Eller den här veckan är ju ingalunda speciell. Vi har sett det här förr. I vaccindebatter. I vargdebatter. Kolloidalt silver-debatter. Alla sorts debatter som ska föras i skrift. Jag vågar inte gå så långt som att säga att de här debatterna har varit totalt förgäves - säkert har någon någonstans lärt sig någonting - men det som vi däremot har sett mycket av är folks oooobefintliga förmåga att ens försöka lyssna på varandra. 

Eftersom jag själv har band till Snappertuna har jag mycket intresserat följt med diskussionen kring vargflocken som rör sig där. Eller följde vill säga. För jag insåg ganska snabbt att det inte är någon idé att äta popcorn framför två läger vars "debatt" gick ungefär så här:

- Skjut vargarna nuuu, ska någon måsta dööö innan något görs???? Vad säger ni sen när de har ihjäl ett barn va va va?????

- Jävla jägare, se er själva i spegeln, så här går det när man skjuter alfahanen!! Flocken är splittrad!!!!

- De här vargarna beter sig inte naturligt!! De är hybrider som ska skjutas bort!!! 

- SKJUT MÄNNISKORNA ISTÄLLET!!!

 

Ingenstans såg jag någon som sträckte ut handen och sa "Jag förstår att det här gör dig alldeles förfärligt rädd, du som har barn som rör sig i området och allt. Finns det månne något vi tillsammans kunde göra för att minska rädslorna utan att skjuta varken människa eller varg?". Såg heller ingen som sa: "Jättefint att du värnar om vargen - det gör jag som jägare också. Månne vi kan dricka kaffe och se om vår gemensamma ängslan över vargstammens fortplantning kan skapa någon förståelse över lägergränserna? Jag vill föra fram argument som säger att en fällning kan förbättra situationen i området. Ses vi vid ABC klockan 18? Ps. Jag lyssnar gärna på dina argument också. Ds."

PAH.

De kommer aldrig att lyssna på varandra. Det finns ingen vilja att förstå. De kommer att stå där och gapa om ond bråd död tills vargen tar den ena och bössan tar den andra. 

Och det är ju egentligen synd. För jag tror att om man klär av "SKJUT VARGEN!!!!!!!!" så kan faktiskt hitta något mycket ärligare. Kanske var det bara ett dåligt formulerat "Jag älskar mina barn och jag är så förtvivlat rädd för att något ska hända dem"?

När folk blir 1. rädda och 2. arga är det som om de glömmer att en diskussion blir betydligt mer givande om vi har en framåtrörelse. När känsloargumenten och anekdotisk bevisföring tar över vill ingen längre mötas. Då används kommentarsfälten mest som en kollektiv spya mot en piltavla. Alla vill säga något (helst så upprörande och med så många utropstecken som möjligt!!!!!!!). Det såg vi ju i kolloidalt silver-debatten i veckan också:

 

- Österbottniska hemmamammor i farten igen!! Samma som vägrar vaccin och förstör för oss andra!! I nappflaska till bebisar ännu till!!!!!!!!! VAR ÄR SOCIALEN? VAR ÄR BARNSKYDDET??? SKA NI FÖRGIFTA ETT BARN!!

- Amerikanska naturvårdsverket konstaterar att ingen toxicitet föreligger. Ni vet väl förresten att det här är Läkemedelsindustrins STÖRSTA FIENDE! Big Pharma och allt det där! En kommersiell vinstmaskin med tvivelaktig moral!! 

- FOLIEHATT!!! Österbotten har tagit på sig rollen som den faktafientliga regionen i vårt land!! Vad kallas alternativ medicin som visats fungera? Jo, medicin!!! ARGYRIAAAA!!!

- SÅ NAIVT att svälja allt staten trugar på oss med hull och hår! Tusentals människor dör varje år av godkända läkemedel utskrivna av vetenskapsmän i form av läkare. Jag har aldrig sett en blå människa trots att tusentals människor använder sig av KS. Det är myt. TÄNK SJÄLV!!! VÅGA GÅ DIN EGEN VÄG!!

 

Skulle nästan vilja klämma av med ett hårt skällsord: Muppar.

Många diskussioner och kommentarsfält har jag tragglat igenom. Och sällan har jag sett så mycket misstänksamhet gentemot Den Andra Farliga Sidan.

Jag tror ingalunda det här med rekommendationer från myndigheter är en 100 % svartvit - och lätt - diskussion. Det här blir nu ett onödigt sidospår, men ta nu det här med statsstödet och mjölken som var på tapeten i Vörå häromveckan. Jag anser Vörå gjorde fint i att slopa den fettfria mjölken (huga) - även om de blev  tillrättavisade snabbt efteråt. Enligt rekommendationerna ska daghem och skolor dagligen servera D-vitaminberikad fettfri mjölk vid måltiderna. Om vi säger som så: Man KAN ifrågasätta den rekommendationen. Även om det var staten som utfärdade den. 

Ändå förvånar det mig hur lite vid litar på varandra. 

Och hur mycket vi misstror myndigheter.

Men framför allt: hur otroligt dåliga vi är att framför de goda argument som vi faktiskt har. 

Mellan raderna har jag avläst massor av bra poänger i alla ovanstående debatter. Om vargar. Om KS. Om vacciner. Till och med om mjölk! Men de försvinner bland utropstecken, hån, misstro, vetenskapsförakt, industrihat, österbottenfobi (vissa nylänningar verkar verkligen hata Österbotten) och mänsklig arrogans. Vi vill så gärna skriva andra på näsan, att vi helt glömmer bort att vi faktiskt kan ha nytta av varandra. 

All utveckling och framåtsträvan här i världen hänger på att vi ska våga ifrågasätta det gamla. Till exempel skapa nya sätt för djur och människor att leva sida vid sida. Till exempel i en by som Snappertuna. Eller också: Utveckla nya sätt så vi människor kan leva sida vid sida. Ta nu mediciner som exempel. Men det blir ju så mycket svårare att komma dit när vi hela tiden pratar med STORA BOKSTÄVER och utgår från att den man pratar med är hjärntvättad av "moneytalksindustrier" eller "youtubeexperter",

Och samtidigt misstror den som försöker ta reda på vilken väg som blir bäst. Har vetenskap och forskning någonsin stått så lågt i kurs?

Min mamma Dana jobbar med ett projekt inom karriärhantering och pratar ofta om att mina barn antagligen kommer att jobba med yrken som inte ännu är uppfunna. Vem vet, kanske är det My som undervisar dina barnbarn i skolämnet "Argumentationsbaserad, progressiv kommunikationsteknik i skrift". 

Som den curlande morsa jag är har redan gjort en lektionsplan:

Lektion 1: Ingen använder ett enda jävla ord - bara sina öron. 

Lektion 2: Alla raggar upp sin värsta fiende och säger: Hey, jag lyssnar på dig en stund - och så lyssnar du på mig - och så skriver vi ner allt som förenar oss i en lista.

Lektion 3: Utifrån listan jobbar vi med problemlösning.

 

Kanske behöver jag inte vara så trött på människor sedan?