Visa inlägg taggade med 'mat'

torsdag 26 april 2018 - 13:00

6 självklara steg rakt in i utbrändheten.

2018 04 26 12.51.01 1

 

Klockan tickar snabbt neråt nu. Det återstår ungefär en månad innan jag ska in i arbetslivet igen. Människor! Luncher! Hjärngympa! Cykla till jobbet! Schlutt kaputt är den här mammaledigheten i medlet av maj. Iiik.

"Nå, vad är planen om det börjar snurra för hårt igen?" frågade en sträng person häromdagen (eller som hon också kallas: min mamma) och syftade på att jag borde ha en utstuderad strategi för att undvika att slira ner i utbrändhetsträsket.

Det var inte en helt orimlig fråga, faktiskt. Det här är trots allt första gången jag ska jobba heltid sedan jag föll av stolen i mitten av 2015. Jag känner mig 100 % redo, men man kan ju omöjligen veta hur det känns innan man har försökt. Jag tror ju att jag har en större medvetenhet kring mitt eget beteendemönster som gör att jag inte ens kommer i närheten av nödbromsen den här gången, men det är ju bara spekulationer.

Däremot vet jag mycket väl vad man ska göra om man vill slira ner i utbrändhetsträsket. Och som den goda kamrat jag är, så ska jag dela med mig av den mycket utmärkta listan:

 

6 självklara steg rakt in
i utbrändheten

 

1. Jämför dig med andra. Gärna med sådana som har bredare erfarenhet än dig. Som verkar ha kommit till en plats där du gärna ville vara. Obs! Det går lättare om du letar fel och brister i dig själv.

2. Utgå gärna från att folk kommer att bli besvikna. Inte bara på det du gör på jobbet - utan också på dig som människa. Se till att ha den kritiska, utomstående blicken påkopplad - och riktad - mot dig själv.

3. Gå inte vidare. Gräv med fördel i ditt inre och plocka fram situationer, jobb och delar du skäms över. Låt skammen skölja över dig. Gå tillbaka dit gång på gång på gång. Varför leva i nuet när man kan slussas bakåt eller känna oro inför framtiden?

4. Ta dig tid att fokusera på det du kunde ha. Om du hade gjort så. Om du hade gjort si. Om du ändå kunde få till den biten i ditt liv. Tänk igenom allt du inte har - och insup en gnutta bitterhet.

5. Alla är stressade - vänj dig! Kronisk huvudvärk, trötthetsdimma, sviktande närminne och bristande immunförsvar ska väl inte vara så farligt? Varenda en människa är ju stressad i dessa dagar, så det är nog inget att ta på allvar. Det hör till. Ryck upp dig!

6. Jobba utan mål, ramar och feedback. Eftersom ingen har sagt hur du ska göra, eller kommenterat om det du på jobbet är rätt, så kan du kanske utgå från att de inte riktigt gillar det? Dags att gå kliva upp en nivå för att göra chefen nöjd! Jobba liiite hårdare, liiiite längre, liiiite mer. Och kommer det ingen feedback då heller, så ska du nog ta i lite till. Om det känns svårt: se punkt 2.

Lycka till, där nere är det svart!

tisdag 10 april 2018 - 14:30

3 smarriga receptfavoriter för småttingar.

När det kommer till att göra babymat har mitt ego boostats så det står härliga till. Jag har fått till tre lyckoträffar de senaste dagarna som jag tänkte dela med mig av, ifall du står där och har ork och lust men ingen inspis (vill samtidigt - och brasklappigt - påpeka att också butiksmat är ett fullgott alternativ, så ingen kommer springande och beskyller mig för att vara pretto).

My är nu åtta månader och pallar att äta lite bitar i maten. Jag mosar det mesta med gaffel (för hon har inga tänder) men har lagt av med att mixa allt helt slätt med mixern. Det händer, men inte alltid. Och har ännu inte lagt till kryddor. Dessvärre har jag inte fotat allt, men ska dela med mig av tre receptfavoriter som hon verkligen har gillat. 

 

1. Mellanmål: Banan och avokadoröra

Jag råkade häromdagen kolla hur mycket frukt en Paratiisisose-fruktpuré innehåller, eftersom vi hade en hemma. Och det var 47 % frukt. Här kommer nu ett mellanmål som består av 100 % frukt. Det här är så jättejättegott (tycker till och med jag själv). Och så enkelt!

 

2018 04 10 12.32.54 1

 

Till det behöver du: 

- En liten avokado
- En halv banan

 

2018 04 10 12.32.54 2

 

Och så mosar du sönder allt med en gaffel och serverar. Vi vet alla att uppvärmd avokado smakar riktigt äckligt, men den här sössön värmde jag ändå en pikustund i mikron för det blir så jättesött och ljuvligt med ljummen banan. Klärt!

 

2018 04 10 01.26.18 1


2. Lunch: Orange babygryta med linser

Till det behöver du:

1 halv batat (stor som en knytnäve kanske)
1 stor tomat
2 morötter
0,5 dl röda linser

Jag kan nu inte riktigt ange exakta proportioner, eftersom jag freestylade hejvilt och mitt minne sviker. Men tärna allt, täck med vatten och koka upp i kastrull. Puttra tills morötterna är supermjuka (vi säger 15 min). Mosa med gaffel. 

 

2018 04 10 12.34.23 2

 

3. Middag: Snabb rivjärnsgegga med lax

Till det behöver du:

2 potatisar
1 morot
Några cm zucchini
En liten bit lax (ööö, ska jag dra till med 50 gram?).

Det här var verkligen en urbra grej. Jag ville att maten skulle bli klar snabbt-snabbt-snabbt, så jag testade att riva potatis, morot och zucchini på ett rivjärn. Och kokade allt tills det kändes rimligt. Slängde sedan på den tärnade laxen och kokade några minuter till tills den kändes genomstekt. Och det funkade superbra! Mosade allt med en gaffel. Och upptäckte att jag kanske borde ha varit lite mer uppmärksam på ben i fisken.

 

Bubblare: Havregrynsgröt med rivet äpple

Efter rivjärnssuccén tidigare på dagen fick jag sedan feeling och rev ner lite äpple i kvällsgröten. Jag gör alltid Mys gröt på vanliga femminutersgryn. Vågar inte ge av mina rågflingor eller mina Mörby gård-havregryn. De känns ännu lite väl hardcore att smälta för en babymage. Tycker alltid lite synd om henne när hon måste äta den där sörjan, men med rivet äpple kändes det riktigt gott. Lade i dem samtidigt som grynen och lät koka med. Yum!

 

Smaklig måltid tillönskas alla småkryp!

tisdag 20 mars 2018 - 16:30

Ett rekord som ska belönas!

2018 03 20 03.29.03 1

2018 03 20 12.19.02 1

 

I dag när vi satt vid matbordet och schwungade in batat-kålrot-morot fick jag en hisnande insikt: Jag har snart ammat i 8 månader! Om en dryg vecka blir Mytski åtta månader. Ändå rätt huisit, va? Att den tredje gången, trots allt, blev den som funkade!

Vi börjar ha en månad av fast föda bakom oss och någon form av naturlig nertrappning i amningen pågår väl som bäst. Det ser ut att ske helt utan att någon behöver anstränga sig. My börjar ha svårt att koncentrera sig på att äta i famnen ("Vad var det som lät? Vem sa nåt? Kan jag pilla lite på ditt halsband? Kan jag kolla lite bakåt? Kan jag pausa för att prata lite?").

Och så kryper hon iväg, mitt i maten. 

Och den riktiga maten, den som gick så trögt i början, är ju så goooooood nu. Hon sitter och hoppar i matstolen och mmmmm:ar högt av iver. Tror hon föredrar den alla gånger. Fatta hur skönt! Att vi båda är överens! No drama!

Som sista deadline har vi 18 maj när jag åker till Bratislava med mitt bästisgäng. Och det är ju en eeevighet dit. Det är lite som en present till mig själv. Varsågod Linn, det här förtjänar du efter ett sekel ett amning. En helg i Slovakiens urcoola huvudstad med dina sju bästa vänner. 

Som hittat!

söndag 28 januari 2018 - 11:00

Mat är livet.

Mycket råder det delade åsikter om i en familj, men en sak är vi rörande överens om i den här familjen. Och det är att mat är livet. Simply för att mat är livet. Halva nöjet med att vara här är ju att ligga och fantisera om vad jag ska äta härnäst (en är ju ingen invecklad person på det viset - ge mig bara mat, en sol och en bok så går jag som tåget). 

I dag har jag fantiserat om att hitta insekter som snacks på kvällsmarknaden vi har i siktet. För det vet vi ju alla: Insekter är framtiden och det gäller att vänja sig innan boomen kommer. Minns att jag för dryga femton år sedan hittade friterade kackerlackor doppade i chokladsås på en marknad i Thailand och tyckte det var närmast vidrigt. Nu känns det som ett 100 % rimligt alternativ. Får återkomma om vi hittar! 

Några matiga vykort på det, varsågoda.

 

2018 01 28 03.29.05 1

2018 01 28 03.29.58 1

2018 01 28 03.29.28 1

2018 01 28 03.28.17 1

2018 01 27 10.17.45 2

söndag 14 januari 2018 - 19:30

"Aj, hon ville inte ha..?"

Ni vet den där störiga morsan som alltid ska dravla om hur jävla lyckat föräldraskap hon har going on. Nå, jag känner mig alltid som henne när jag ska berätta någonting om My. Ja ja ja (stäng era öron). Men när det kommer till mat så vet Mytte sannerligen hur allt däromkring ska skötas. 

"Aj, hon ville inte ha?" brukar folk säga när jag lyfter henne från bröstet när hon ha ätit klart. Allt kring mat och amning går så jäkla effektivt att folk inte hinner fatta att vi har börjat innan vi är klara. Någon enstaka gång under dessa månader har jag väl ammat längre än 5-10 minuter, men de gångerna är inte många. 

Har någon form av superkraft i mjölkproduktionen, för när Mytte hugger fast i bröstet så morrar kroppen igång som en frikkin' motor och så SWOOOOSHAR det till i några minuter - medan bebben sväljer och stånkar som någon galning för att hinna med - och sedan är det klart, stopp, schlutt kaputt. Och Mytte släpper och ögonen ba snurrar runt av paltkoma. I regel tar det inte mer än 4-5 minuter (klockade min senaste amning till 2 min och 39 sekunder).

Jag vet inte om ni har sett den där Mamma mu och kråkan-filmen när Mamma mu kommer åt mjölkslangen inne i stallet och så sprutar de mjölk så väggarna och hela rummet blir alldeles vitt. Om vi säger som så: Släpper My taget kan ni byta ut stallet mot vårt vardagsrum (eller var jag nu kan tänkas amma). Trycket är det minsann inget fel på. 

Kanske är det därför jag tycker att det är så praktiskt med amning, och inte alls har någon lust att börja klotta med en massa mat, trots att Mytte närmar sig halvåret. För just nu går så gott som ingen tid till mat. Eller stök och kladd överlag.  Och inte nog med det - My spyr aldrig (fem gånger har hon haft lite mjölk i mungipan, men that's about it). De där sura EKLIGA mjölkspyorna efter maten, som de andra barnen har haft, kom inte alls med detta barn. 

Fast vem är nu förvånad.

Har ju sagt att detta barn inte är från denna jord.

Men när vi kommer hem från Vietnam ska vi testa lite potatis och hans vänner. Någon gång måste man väl ge med sig. Inte för att jag skulle vara orolig för vikten (se sköna lår nedan), men för att jag tycker hon ser så bedjande ut i hundvalpsblicken när vi andra sitter runt köksbordet och mumsar. Hon är ju så snäll, så hon säger inget, utan sitter där och trånar så där "nevermind me, skulle bara bara lite sugen, men gör eder inget besvär för min del". Det är så urgulligt att man ibland vill räcka över fredagstacon på direkten. "Men älskling, TA DEN!" gråter man med sallad hängande i mungipan. 

Ja ja ja, snart.

 

2017 11 25 09.44.13 2

tisdag 9 januari 2018 - 16:30

Tre bra vegoaridagar på raken.

Förra veckans vegoarisvacka kan ni glömma. Nu har vi tre succédagar i rad. Yass! Först var det då klassikern lasagne (har man en gång börjat göra vegetarisk känns det närmast absurt att man en gång proppade den full med kött - jag har bloggat om en mycket bra variant  tidigare). Den gillar ju barnen alltid. Var helt enkelt tvungnen att köra några säkra kort här emellan, för att bibehålla deras eviga kärlek.

När lasagnen var slut blev det en annan classic. Mixad soppa med potatis, morötter, purjo, persilja och koskenlaskija-ost. Ändå otroligt att något så enkelt kan smaka så gott. För att vara riktigt inställsam bakade jag scones till. Har aldrig gjort scones i sån där muffinsplåt förr, men det kändes ju genast lite festligare. Lade lite bakplåtspapper under för att de lättare skulle komma loss. Fick nästan stående ovationer från köksbordet.

 

2018 01 07 10.14.51 3

 

Sedan på den tredje dagen blev jag sugen på quorn, som enligt mig är den bästa köttimitationen. Jag tycker egentligen det är fånigt att man ska efterlikna köttlik matlagning (vem har sagt att köttmat är normen, va va va). Men fick nu ändå ett sug när jag strövade i affären. Jag wokade en massa morötter, broccoli, blomkål och minimajs och qourn i sanslösa mängder vitkök. Hade köpt nå spännande långa nudlar som jag tillredde och stekte med. Klippte över massa koriander. Lite soyasås och chilisås på det. Heaven!

 

2018 01 09 03.34.45 1

 

Jaja! Härifrån tvättas, som finnen skulle säga.

lördag 6 januari 2018 - 12:00

Kökschefen rapporterar.

Alltså det här med att jag tagit min rapportering från vegoari på största möjliga allvar är det bästa som har hänt min uppdateringstakt. Varje dag kan jag skyffla bilder på vad vi åt igår. Så hiskeligt ointressant för er, men så praktiskt för mig. 

"Ääää det är så jobbigt att vara så här på tårna under varje matlagning" gnällde jag åt Sami igår (han låg på köksgolvet i manflufeber och höll Mysli sällskap medan jag halvt brände rödbetsbiffarna).

Det finns ju både fördelar och nackdelar med att stuva om vardagskosten, har jag märkt. En lasagne kan man ju göra med en halsduk för ögonen och med ena handen i instagram, vilket är så sjuuuukt skönt. Men det här med att göra ny mat kräver ju lite koncentration. Hålla koll på recept i mobilen medan man gör. Uhh, det är störande. 

Men här kommer gårdagens skörd. 

Till lunch åt vi rödbetsbiffar med chevre. Recept här. Jag tyckte inte de höll måttet med bara stekning, så jag lade över en getostskiva och klippte över lite rosmarin och gräddade 10-15 min i ugnen. Sedan åt vi med potatis- och morotsklyftisar till. Och sallad och nån dipp. Jag gillade jättemycket. Barnen ringde efter fammo och frågade om de får komma övernatt och vad de i så fall får äta (HAHA!). De blev lovade lax och de flydde sedermera fältet över natten. 

 

2018 01 06 11.27.49 1

 

"Vem har sagt att jag går med på nåt sånt hääääär?" sa Matheo trumpet. "Moahahahah" sa jag då. "Den dagen när man hjälper till i köket får man vara med och bestämma. Tills vidare är det den allsmäktige köksmästaren som har 100 % makt över menyn". För det tycker jag faktiskt är rimligt. Inga snoriga, otacksamma ungar ska komma och klaga på maten som jag steker i mitt anletes svett (inte bokslavligen dårå). De åt upp allt, får jag väl lova att tillägga. 

 

2018 01 06 11.32.53 1

 

På kvällen efter att barnen drog iväg till Vörå hade vi ingen lust att anstränga oss. Så vi gjorde lite varma smörgåsar med den överblivna chevren och annat som kan hittas långt bak i ett kylskåp (svarta oliver, soltorkade tomater, saltgurka). Hade tomater och basilika också, vilket kan rädda i princip vilken rätt som helst. Med ett glas rödvin smakar ju vilken macka som helst som ett litet underverk. 

Rapport klart slut.

fredag 5 januari 2018 - 09:00

Istället för kött i tortillas.

Här är det no mercy på vardagslivet fastän man känner sig nära dödens brant. Jag var trots allt friskast och fick åka och handla. Så jag handlade så mycket som två tändsticksarmar orkade bära (när ska jag hinna bodybuilda fram starka armar?).

Nå väl, nu kommer här verklighetschock delux för i dag orkade jag verkligen inte med nå lullull (vill ni ha snygga matfoton hittar ni dem hos Nathalie Aurén - inte här). I den här bloggen får man typ tre matkassar svängda upp och ner på ett köksbord - voilá!

 

2018 01 04 11.01.56 1

 

Tänkte ändå snacka lite mat, för jag har så jäkla bra feeling kring vegoari. Jag är helt i mitt esse inför lunchen varje dag. Kalvarna (mitt bästa smeknamn på barnen) hade gnällt om tortillas. Så tortillas fick det bli. Försökte å det hårdaste komma på något trevligt att ersätta köttet med för att det skulle bli lite mer mättande. Och eftersom jag igår pratade skit om kikärter tänkte jag det kunde vara en god idé att försöka bli kaveri med dem.

Hade trots allt sett några lovade biffrecept på world wide webb. Tänkte att man säkert kan manipulera dem och smyga in fajita kryddmix. Kanske göra små bollar istället för biffar. Min iver visste inga gränser.

 

2018 01 04 11.01.54 1

 

Recept: Bångstryriga Brändöboltzin

Detta behöver du:

2 burkar kikärter (a' 240 gram styck)
1 dl mjölk
15 cm purjolök
1 vitlöksklyfta
1 msk Maizena
1 halv kruka färsk koriander
1 Santa Maria Fajita-mix

 

Gör så här: Skölj kikärterna. Finstrimla purjolöken, hacka vitlöken. Mixa kikärterna med stavmixer och blanda sedan ner purjolök, vitlök koriander, maizena och mjölk. Ska bli som en slags färs. Smaksätt med kryddmixen. Forma färsen till biffar och stek dem i smör i en stekpanna.

Och glöm inte: Att ni ska göra egen guacamole och tomatsalsa. Hur ni gör det bäst har jag berättat förr, men ni kan fräscha upp ert minne här.

 

2018 01 04 08.40.27 1

 

Tyckte det blev supergulligt att trycka in små kikärtsbollar i tortillan. Det blev så läckra att jag knappt kunde sluta. Så vansinnigt gott med citronsur och chilidränkt salsa till. Lite svårt var det att få dem att hålla ihop vid stekning, men för att vara nybörjare gav jag mig själv hundra poäng. Får väl freestyla ihop en fastare smet nästa gång.

Sami tyckte också de var jättegoda, men Matheo skrynklade ihop hela sitt ansikte och sa dessväre "ÅH HERREGUD, FÖRLÅT, MEN DET HÄR GÅR VERKLIGEN INTE ATT ÄTA". Skrattade mig alldeles fördärvad, för han är sannerligen inte kinkig, men det nåt med konsistensen i just bönor och kikärter som jag kan relatera till. Man måste vänja sig vid den, tror jag. Barnens kompis vägrade smaka och Milea tyckte synd om mig så hon sa snällt "Men mamma, det var i alla fall lite gott i början". Haha! Alltid kan man inte göra kalvarna lyckliga. Men hej - länge kvar av vegoari, vi kämpar vidare!

onsdag 3 januari 2018 - 15:30

Vegoari pågår för fullt.

Vi kör en favorit i repris även i år igen. Ett köttfritt januari i Gula huset. Tycker om att utmana mig själv - och det här med vegetarisk kost är så himla skönt när man lite hamnar tänka om. Är så innerligt trött på mat överlag. Behöver få in lite nya friska vindar i vardagen. Ska försöka dokumentera lite här i bloggen, så jag bättre minns tills nästa gång köttkonsumtionen eskalerar (det tenderar den göra när jag får dålig matinspis - vi äter fortsättningsvis alldeles för mycket slentriankött).

Ska försöka tagga allt under vegoari så vi hittar i framtiden! 

 

2018 01 03 02.45.54 1

 

I dag gjorde vi en curry (den gick så här - även om jag lade till kokosmjölk pga. älskar kokosmjöl och så lämnade jag bort den kokta potatisen, för jag orkade inte koka potatis). Det blev jättegott. Hyser stor kärlek till ris just nu. Det var länge sedan. Skulle kunna äta ris med soya ur en tioliters hink om jag fick. Nå väl, det blev en bra lunch. Matheo åt två stora portioner. Bra betyg. 

 

2018 01 02 03.34.52 1

 

Också igår var en bra dag, för då åt vi halloumiburgare. Det enda som var kökkigt var avokadorna som var ruttna inuti, så vi blev utan guacamole. Det var nästan jordens undergång, för en halloumiburgare är ej komplett utan en riktigt fläskig guacamole. Men shit happens och alla överlevde. Vi åt förstås karamelliserad rödlök, vitlöksdipp, mango, tomater och klyftpotatisar till. Jag tycker såna där vanliga hamburgerbröd är SKITÄCKLIGA. Man ska köpa frallor man gillar och rosta dem (eller baka egna, om man är ambitiöst lagd - det är jag dock inte).

 

2018 01 02 03.27.09 1

 

Gurkskivan skvallrar om att detta är Masses burgare. Vad det blir i morgon vete gudarna, men har fått en ny vegekokbok i julklapp, så framtiden är ljus. I kommentarsfältet får man ge tips. Men obs obs, inte något med kikärter eller bönor, för det tycker jag är närmast vidrigt. Hejtå!

tisdag 19 december 2017 - 18:30

Skala bort livets beståndsdelar.

Jag skrev ju om trötthet häromdagen, om att man inte ska låta tröttheten bli ett normaltillstånd (även om det kanske är fel årstid att påstå något sånt, just när det är som mörkast och allt känns mer eller mindre hopplöst). Men som vi alla känner till så är det ändå en milsvidd skillnad mellan vintertröttman och utbrändhetströttman. 

Jag vet inte hur noga ni öppnar kommentarsfälten i den här bloggen (gör folk sånt längre, läser kommentarer?). Men just under det inlägget fick jag en bra fråga:

 

"Usch ja! Jag undrar; Vad skippar man om man redan tycker att de yttre ramarna är avskalade? Jag har varit på vippen att bli ordentligt utbränd i snart ett och ett halvt år. Har tre barn, 7,9 och 11 år. En man som jobbar skiftes, jag själv jobbar 70% och älskar mitt jobb. Försöker skala ner på allt; hobbyn, städning, matlagning osv. Jag kan ju inte bara ligga på soffan med barnen och mår också bra av att röra på mig och vara ute. Är det "endast" att fortsätta jobba med det inre som gäller? Blir tyvärr lite provocerad av alla som skriver skala ner, avboka, tacka nej. Finns inte så mycket mer jag kan hoppa över. Önskar konkreta exempel på vad ni andra lämnat bort i ert liv."

 

Jag svarade redan på den frågan i kommentarsfältet (nå, ni kan läsa där vad jag skrev). Men kortfattat sa jag ungefär att man inte kan skala bort livets beståndsdelar i det oändliga. Småbarnsåren är tunga hur man än vänder på steken. Och man kan ju, precis som frågeställaren skriver, inte bara sitta inne och överleva (det om något är ju ett skit liv).

Att jobba med det inre är säkert viktigt det också, men jag tror faktiskt inte att det är någon räddare i nöden. När det kommer till utbrändhetströttman så tror jag på konkreta handlingar i vardagen. Vad som behöver stuvas om i ditt liv vet bara du själv. Men det som jag tror har varit räddaren i min egen nöd är det faktum att jag har prioriterat tre viktiga punkter. 1. Fler ensamma hemmakvällar i långkalsonger 2. Mera halvfabrikat i matväg. 3. Max en hobby per barn. 

Jag har tidigare varit en extremt social varelse. Jag älskar fortfarande folk, men märker att jag mår sjuhundra gånger bättre när jag får ladda mig lite oftare. Med böcker, med egna skriverier, med poddar, i långkalsonger. Man måste inte delta i varje social aktivitet som erbjuds. Man måste inte heller ha gäster varje ledig helg. Och man kan äta lunch hemma framför datorn. Nudlar, om man så önskar.

Maten, ja! Punkt två. Jag vet att barnen förtjänar näringsrik och bra mat när de växer och lägger grunden för allt, men alltså ingen dör av fiskpinnar nu som då (ja nå, det skulle vara fisken då). Man får äta knackisar. Man får äta spenatplättar. Och vad man nu gillar. Matlagning är så fruktansvärt boring och tidskrävande i vardagen. Är helt säker på att det vi äter duger. Som förälder kan man inte överprestera på alla områden (eller jo man kan, men till vilket pris?). Jag kanske inte maxar tallriksmodellen alla dagar, men å andra sidan läser jag massor för mina barn. Här får man bara vara sträng med sig själv och säga: KLART SOM FAN ATT DET KUNDE VARA BÄTTRE, MEN NU ÄR RESURSERNA INTE OÄNDLIGA. BASTA!

Och så sista punkten. Om att det bara förekommer en hobby per knopp. Här tycker jag det kan vara bra att minnas att när det kommer till hobbyn så ska hela familjen må bra. Eller det gäller egentligen alla punkter. Man behöver se familjen som helhet. Vad innebär det för hela puljun om alla har en massa hobbyn varje kväll? Det är inte så att det här är en egoistisk grej (typ "jag är utbränd, så jag orkar inte skjutsa runt på mina barn"), utan jag vill också att barnen ska få den vila de förtjänar. Jag tycker de behöver slappa kvällar - också. De har så himla mycket action i livet ändå. Vill lära dem vikten av vilan. Att en uuuurtråkig kväll hemma inte är en kväll förgäves, utan något man som människa behöver för att orka må bra.

Nå, er tur - vad tror ni angående den här frågan?